Som så många gånger förut får jag erkänna att jag är mycket svag för oväder - stormar, piskande regn, isande vindar eller ymnigt snöfall. Allt under förutsättning att jag själv sitter uppkrupen i soffan med filten och en god kopp te förstås. Till skillnad från många har jag inte heller några som helst problem med magisk realism-genren, och dit får man väl ändå räkna Majgulll Axelsson. Jag störs inte alls av Kopparängeln som dyker upp - tvärtom. Jag ska på en gång säga att jag tyckte mycket om boken, men den balanserar på randen till pekoral. Ibland blir romankaraktärerna nästan karikatyrer av sig själva och därmed förlorar de sin trovärdighet. Samtidigt blev jag väldigt gripen av det mörka stråk av "moderspassion" som genomsyrar boken.
Om moderspassion kan man läsa:
"Johan Haartman förklarade i sin läkarbok från 1765 att moderpassion och mjältsjuka kunde ha både psykiska och fysiska orsaker (en särdeles nervretlighet, stor slapphet i matsmältningens muskulatur och stockad "oordentlig" omgång av vätskorna och loden i underlivet). Kvinnans lidande var emellertid svårare än mannens på grund av att hennes fibrer var slappare och hennes nerver var retligare. Detta berodde, ansåg Haartman, både på kvinnans natur, och här hänvisar han till livmodern, och på hennes levnadssätt. Den krokiga ställningen vid syendet, sparsamt drickande och otillräcklig motion, snörliv och andra "onyttiga" kläder. Kvinnornas "tanklösa sysslor" ansågs också bidra till sjukdomen. Den sjuka kändes igen på ett skiftande temperament och på vidlyftigt klagande över sina plågor; gnagandet kring hjärtat, bandet över bröstet, matleda och stinnhet, spänningar i sidorna och bullrande i tarmarna, hjärtklappning, oro, kvävningskänsla, svindel och dåningar. Ibland kunde de också få konvulsioner och ryckningar."
hämtat ur Om sjukdomsnamn och sjukdomar i äldre tid av Solveig Fagerlund, Landsarkivet i Lund
Majgull Axelsson har lyckats gestalta de mörkare sidorna med föräldraskap. När vi konfronteras med våra tillkortakommanden, våra svagheter, vår historia och vår sårbarhet. Hon har också lyckats gestalta föräldraskapets lycka, kärlek och gåva. Och det är väl kanske så att just detta föräldraskapets dubbelhet, kastandet mellan ljus och mörker, glädje och förtvivlan, lycka och sorg kan göra oss sjuka i "moderspassion".
En roman som berör, som petar i våra ömmaste sår, våra innersta rädslor. LÄS DEN!
Av mig får den B B B B
Blir glad av att du också gillar Moderspassion. Jag var ju minst sagt lyrisk i recensionen på dagensbok.com. Har också intervjuat Majgull Axelsson på Bokbaren.com.
SvaraRaderahttp://bokbaren.com/?p=572
Jag tycker författaren är djärv och kompromisslös med sitt känslosamma sätt att skriva. Hon tar inte sen säkra vägen genom att vara korrekt och lite intellektuell.
Kanske är det därför en del vill hålla lite distans till boken. Den är svår att diskutera utan att blanda in sig själv.