Tid att läsa och att sticka

Jag mår inte sådär vidare värst. Jag är sjukskriven 50% och jobbar på förmiddagarna. Det går ganska bra men jag blir så förtvivlat trött.

Kuratorn på hörselhabiliteringen sade att det var normalt och att jag nog fick räkna med att ha det så här. Suck. Jag ska i alla fall prova hörapparat och se om det kan hjälpa.

Som tur är kan jag både läsa och sticka. Annars skulle jag väl bli helt galen.

Vantarna blev riktigt bra. Det var roligt att sticka dem. Inspiration till mönstret fick jag från boken

150 Scandinavian motifs av Mary Jane Mucklestone. Och muddarna har Eva-Lotta Staffas designat. De finns i föreningen Stickas medlemstidning.

Jag har läst The Miniaturist av Jessie Burton. Det är en fascinerande roman som utspelar sig i Amsterdam vid slutet av 1600-talet. Ett slags kammarspel om kärlek, död och liv. Ett dockskåp spelar en avgörande roll. Det är ingen kärlekshistoria, ingen spänningsroman och ingen fantasyroman men den innehåller alla delarna. Det är lätt att tycka om huvudpersonen, den unga flickan Nella Oortman som kommer till Amsterdam som handelsmannen Johannes Brandts hustru. Inget blir som hon tänkt sig och inte heller vad man som läsare tänkt sig. Mycket bra! Och nog skulle man vilja ha ett sådant dockskåp...eller kanske inte... Den får

B B B B 

Jag har skickat iväg det första paketet till min Hemliskompis och jag har sett på hennes blogg att hon fått det. Hon verkade nöjd. Jag har precis fått hem garn som jag beställt till henne men det paketet får hon vänta med tills i mars. Jag kan ju inte tala om vem hon är för då kanske hon upptäcker mig och det går ju inte eftersom det ska vara en hemlis. 

Ensam i Berlin av Hans Fallada och Cirkel-vantar

Nu har jag läst en av böckerna från min Bättringslista. Jag köpte Hans Falladas Ensam i Berlin redan 2013 men har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Jag tror att det har tagit emot lite att den är så himla tjock och så trodde jag att den skulle vara lite deprimerande. Men så fel jag hade!

Den var egentligen inte alls så som jag trodde att den skull vara. Jag trodde den skulle vara mörk, allvarlig och kanske lite spännande. I stället var den under den första halvan lite putslustig. Den fick mig att tänka på 30-talets pilsnerfilmer - en sorts humor som inte tilltalar mig. Konstigt, tyckte jag. Dessutom tyckte jag att det inte hände särskilt mycket. Inte var jag särskilt förtjust i huvudpersonerna heller.

Men sen händer något i romanen. Den byter helt karaktär och blir plötsligt mycket allvarligare och mörkare. Och precis som makarna Quangel har förändrats och vuxit till att bli stora hederliga människor förändras man som läsare och kan bara hoppas att man skulle kunna vara lika stor, modig, hederlig och mänsklig som de.

"Kallar ni det att vara sinnesrubbad att man betalar vilket pris som helst för att förbli en hederlig människa."

Jag tycker att den tyska titeln säger mer om boken än den svenska. "Jeder stirbt für sich allein" betyder ungefär Alla dör vi ensamma.

Här är en av de handskrivna korten som de delade ut. (bild från Wiki)

På Amsterdame Straße i Berlin finns en minnestavla till minnet av 

Otto och Elise Hampel som var förebilderna för romanen. (bild från Wiki)

Ensam i Berlin får B B B B av mig. Och jag kommer aldrig att glömma makarna Quangel.

Jag håller på att sticka ett par vantar som jag kallar för Cirkel. De är inspirerade av gamla svenska mönster. 

Love & Peace

 NUUUU är de klara! Riktigt fina faktiskt. Dottern är nöjd.

Pinkerton, Love & Peace

Min Pinkertonsjal är klar. Jag är väldigt nöjd med den. Den var rolig och lätt att sticka och jag gillar den. Den blir skön att svepa om halsen när höstkylan kommer.

Nu har jag börjat på ett par vantar åt min dotter Anna.
 Det är Johanne Ländins Winter of Love Vante.

Tvåändsstickning pågår fortfarande

Det går riktigt bra och är väldigt roligt.

Det här ska bli vantar. Jag stickar ena vanten på strumpstickor och den andra vanten på rundsticka med magic loop. Båda sätten fungerar lika bra.

 

Tvåändsstickning pågår

Nu har jag fått kläm på att hålla ordning på alla fingrar (10) stickor (5) och garnändar (2). Jätteroligt. Just nu har jag  - förutom träningslappar - börjat på första vanten. Uppläggning med tre garner, varav den ena i kontrastfärg - blir fin bård. Sen ett fält med kedjegång. Efter kedjegången ska det bli en fläta i kontrastfärg och sen blir det själva handen med något litet försiktigt krus på.

Jag använder Wåhlstedts Z-spunna garn och stickor 2,5.

Nästa vante ska jag sticka med magic loop - det är väl kanske inte traditionellt korrekt men himla praktiskt - borde fungera också med tvåändsstickning.

Här är ett par gamla fantastiska mansvantar prydda med flossa och yllbroderier. Bilden är från Fjällmuseet.

Färdiga

Cranfordvantarna klara!

Dags att lägga upp nya maskor

Här är februari månads stickprojekt. Cranfordvantar.

Jag stickar i garnet Clan från The Yarn Yard.

Mina ska bli ljust gröna med någon accentfärg i kanten - har inte riktigt bestämt än.

Julstickat

Vovvevantarna äntligen klara. Yngsta dottern ville ha dem.

Började på Summer Flies Sjal i Rowan Revive