Stalin på Östermalm

 Jag har precis lyssnat på Stalin på Östermalm inläst av författaren Martin Jonols. Jag trodde att jag skulle lyssna på en bok om Martin Jonols morfar Gustav Johansson men jag lyssnade lika mycket på en bok om Martin Jonols själv och framförallt på hans relation till morfadern och till sin pappa. 

Det är en självutlämnande berättelse men berättad med distans och utan självömkan både rolig och mycket sorglig. 

Martin Jonols skriver om rädslan att bli som sin pappa, hur morfar blev  den pappafigur som han behövde - trots hans avskyvärda politiska åsikter.

Han skriver om sina vanföreställningar och tvångstankar och hur han lyckas bli fri sina demoner och så om sin morfar förstås. Den innehåller djup tragik. Martin Jonols bröt helt med sin pappa och bytte sitt efternamn. Han berättar i boken varför.

Gustav Johansson var medlem av SKP - Sveriges kommunistiska parti, sovjettrogen och stalinist. Han gifte sig med Eva Palmær och de bodde i en Östermalmsvåning i Stockholm. 

Det är en fascinerande skildring av den kommunistiska delen av svensk politik under 1900-talet. Fascinerande och hårresande men bitvis riktigt rolig. Det är ju tur att man kan skratta åt eländet fast skrattet fastnar i halsen. 

Boken är fantastiskt bra. Den innehåller så otroligt mycket på så många plan och är välskriven och lättläst.

Stalin på Östermalm får B B B B B

Sommarsummering

 Tänk att sommaren kommit och gått redan. Visserligen kan september vara fantastiskt fin men sommar  är det ju inte längre.

Som vanligt har jag inte hunnit läsa så mycket som jag hade önskat men en del har det blivit. Jag börjar med fempoängarna. Det blev några stycken, dock i helt olika genres. Välj och vraka!

Jag börjar med två kriminalromaner.

  Jag hade läst om Dödssynden av Maria Grund och vet att hon fått pris för Årets bästa debut 2020 av Svenska Deckarakademien men av någon anledning hade jag fått för mig att jag inte skulle tycka om den. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske har det att göra med beskrivningen av den eller utseendet på den. Men nu köpte jag pocketutgåvan och blev helt fast. Maria Grund har lyckats att skriva en kriminalroman med en helt egen säregen ton. Om man får säga så utan att någon tar illa upp skulle jag säga att den är en väldigt osvensk deckare. Åtminstone jag har en bild av hur de svenska deckarna brukar vara (på gott och ont) några bra andra rent av dåliga men ofta ändå lite likartade. Dödssynden är något helt annat. Spännande, mörk med intressanta personligheter. Nu väntar jag otåligt på nästa. Den bästa svenska kriminalromanen jag har läst på länge!      B B B B B                            

Jag läste Ytspänning av Olivier Norek förra året och har sett fram emot att få läsa Kod 93. Den är skriven tidigare än Ytspänning och handlar inte alls om samma poliser utan är den första delen av tre om kommissarie Victor Costa och hans män i förorten Seine-Saint Denis i Paris. Den är också mörk och obehaglig men spännande. Absolut ingen mysdeckare. B B B B B 

Jag har också läst två historiska romaner.

Roskoden av Kate Quinn tillhör inte den typ av romaner som jag brukar läsa men den här fångade mitt intresse. Delvis beror det på att den handlar om kvinnor som arbetade med kryptering i Bletchley Park under andra världskriget. Boken handlar delvis om verkliga personer och verkliga händelser. Hon gör det väldigt bra. I efterordet till romanen får man veta vad som är sant och vad som är hittepå. Jag sträckläste romanen och det kändes ungefär som att mysa med en bra brittisk TV-serie. Efter att jag läst den försökte jag mig på hennes tidigare och rosade roman Kodnamn Alice men gav upp efter ett tag för jag tyckte att den blev för tramsig. Kanske jag gör ett nytt försök...men Roskoden får faktisk B B B B B 

Översten av Ola Larsmo har stått och väntat i bokhyllan sen den kom ut men av någon anledning har jag känt ett motstånd mot att ta ner den och sätta igång. Sommaren är ju en bra tid för långläsning så jag började läsa och det ångrar jag inte. Romanen handlar om den svenske mannen Knut Oskars liv i Sverige och USA. Berättelsen är ett strålande exempel på hur verkligheten överträffar dikten. Från uppväxten i fattigdom i Sverige till en karriär som yrkesmilitär i USA och sen tillbaka som pastor i Sverige. Fascinerande, lärorikt och fängslande. För min del tyckte jag nog att skildringen av hans barndom och unga år i Uppsala och Stockholm var bäst. Den får B B B B B  

Den sista fempoängare är Alva Dahls bok om Gunnel Vallquist - Slå rot i förvandlingen: Gunnel Vallquists liv och livshållning.  Gunnel Vallquist tillhör en av våra intressantaste kulturpersonligheter och det är otroligt fascinerande att läsa om henne och hennes tid och liv. Hon blev nästan 100 år gammal, född 1918 och död 2016. Författare, översättare (Marcel Proust och Simenon bland annat) och debattör. Ledamot av Svenska Akademin och god vän med Sven Stolpe. Hon var djupt troende och konverterade till katolicismen 1939. Jag blev väldigt fascinerad av henne när jag läste boken. Hon verkar ha varit en stark men samtidigt ödmjuk personlighet. Ofta starka åsikter och inte rädd för att säga sin mening. Läs den! B B B B B 

Nu har också jag läst Knausgård

 Jag har inte varit lockad av att läsa Karl Ove Knausgård. Jag har nog snarare varit lite skeptisk till Knausgård-hypen. Helt orättvist förstås eftersom jag inte läst något...

Jag blev i alla fall intresserad av Morgonstjärnan och nu har jag läst den.

Romanen har en sorts obehaglig underton som ligger och vibrerar. Morgonstjärnan, som är ett av djävulens namn, är ständigt närvarande. Allt utspelar sig under det märkliga skenet. 

Egentligen skulle jag inte tycka om romanen eftersom den inte har någon riktig handling, inte har någon huvudperson och inte får någon upplösning men jag sträckläste den!

Jag måste erkänna att Knausgård är en fantastisk författare. Språket är fantastiskt och karaktärerna är fullständigt verkliga. Deras berättelser är vardagliga men ändå obehagliga och skruvade. Ibland övergår de till att bli surrealistiska och skräckartade.

Romanen är också spännande. Den mörka klangtonen och stjärnan knyter samman de olika personernas berättelser och det finns också beröringspunkter mellan dem. Gemensamt för dem alla är att de inte är där de vill vara och inte heller den de vill vara. Verkligheten skaver i deras liv. De letar efter något Annat eller någon Annan. 

Jag väntade hela tiden på att få en sorts förklaring, nå ett sorts klimax eller upplösning men så blev det inte och det är väl det enda som jag inte tycker om med den. Annars hade den nog fått full pott av mig. 

Den får B B B B

Två bra men helt olika kriminalromaner

Det är alltid roligt att hitta nya deckarserier och nu har jag hittat två!

Där inget vissnar mera är första delen i en serie som utspelar sig i Edinburgh på mitten av 1800-talet. Den är skriven av Ambrose Parry som är en pseudonym för författarparet Chris Brookmayer, som skrivit flera deckare, och Dr Mariza Haetzman som är läkare med anestesi som specialitet.  Jag läste en teori om att valet av pseudonym är en blinkning åt en berömd 1700-talsläkare och kirurg, Ambroise Paré. 

Läkarstudenten Will Raven börjar arbeta hos den duktiga och erkända doktor Simpson och träffar där tjänsteflickan Sarah Fisher. De dras in i en härva av döda prostituerade, mystiska fosterfördrivare, lögner och intriger. Lite seg till att börja med men sedan blev den allt mer spännande och rakt igenom väldigt intressant. Inte minst för den medicinhistoriska vinklingen. Den andra i serien,  En njutbar död,  har redan kommit på svenska och den tredje, A corruption of blood,  kommer senare i år. 

Där inget vissnar mera får B B B B. 

En helt annan sorts kriminalroman är Christina Wahldéns Nämn inte de döda som utspelar sig i Australien. Det är den första delen i en serie som utspelar sig i Darwin som är huvudstad i Norra territoriet och som ligger typ längst upp i norr. Jag har varit i Australien men inte där. Vi vistades främst i Sidney och Blue Mountains i New South Wales men vi gjorde en resa till Uluru (fd Ayers rock) som ligger i södra delen av Norra territoriet, dvs ungefär mitt i. Jag minns att jag läste en dagstidning när vi var där och då läste om en krokodilattack i Darwinområdet. I Uluru är det öken, så där fanns tack och lov inga krokodiler. Nämn inte de döda börjar med vad som ser ut att vara en krokodilattack men det visar sig såklart inte vara riktigt så enkelt. Det är den ABBA-älskande polisen Bluey och hans nya assistent Jess som tillhör ursprungsbefolkningen som utreder det hela. Dessutom spelar svenska Greta en stor roll (förutom att hon ser ut som Agnetha Fältskog) och Mango förstås - en övergiven vallabyunge.  

Men som alltid i romaner som utspelar sig i Australien spelar själva naturen och klimatet en stor roll. Det märks att Christina Wahldén älskar Australien och att hon kan mycket. Det är mycket förutom själva deckarintrigen som är intressant, inte minst ursprungsbefolkningens kultur och historia och deras nutida förhållanden. 

Jag tyckte det var riktigt roligt att lära känna huvudpersonerna och att få befinna sig i Darwin ett tag och ser fram emot att läsa mera.

Nämn inte de döda får B B B B 

 

Stöld och tvångsförflyttning

 I lördags, när det var samernas nationaldag, passade jag på att äntligen läsa Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba och jag hann i helgen också läsa (sträckläste...) Ann-Heléne Laestadius roman Stöld.

Två sinsemellan väldigt olika böcker som skildrar samernas liv och levnadsvillkor då och nu. Och i skildringen av samernas liv finns förstås också vår gemensamma historia. 

Herrarna satte oss hit vann ju Augustpriset 2020 för bästa fackbok. Fackbok låter ju lite tråkigt men det är det sista den är. Förutom att till utseende och design vara väldigt snygg är den väldigt poetisk.

Den berättar en sorglig historia på ett finstämt och allvarligt sätt. Det är så ofta vi förfasar oss över hur andra länder behandlar eller har behandlat folk och folkgrupper men här är det vår egen historia det handlar om. Historien om hur överheten drar streck med pennan över kartan och vips måste människor lämna sitt ursprung, sitt hem sina döda och sitt liv. 

LÄS!!! Den får högsta betyg B B B B B

Också Ann-Helén Laestadius har vunnit Augustpriset men inte för den här romanen utan för ungdomsromanen Tio över ett, som jag inte har läst.

Stöld är hennes första roman för vuxna och väl värd ett Augustpris den också. 

Även om det är en vuxenroman (vad är det egentligen?) får vi följa flickan Elsa från det att hon som barn blir vittne till dödandet av hennes egen ren - eller stölden, som polisen kallar det. En händelse som kommer att forma hela hennes liv. Eftersom romanen är skriven utifrån Elsas perspektiv är den till stor del en barn- och ungdomsskildring. En mycket bra sådan. Men Elsa blir vuxen och kan inte låta bli att engagera sig i renstölderna, dödandet av renarna. 

Den är ingen kriminalroman även om den handlar om brott och är i alla fall delvis lika spännande som en. Ann-Helén Laestadius har skrivit en både sorglig och spännande roman om främlingshat, rasism och rädsla som åtminstone jag blev bitvis väldigt berörd och upprörd av att läsa.  

Stöld får också högsta betyg B B B B B

Tillbaka till Tolkien - böcker, musik, broderi

 

JRR Tolkien har varit en av mina absoluta favoriter ända sedan jag läste Sagan om Ringen i slutet av 70-talet.

Jag har läst hans böcker då och då genom åren. Nu läser jag Silmarillion i den nya omarbetade upplagan tillsamman med bokklubben Tea with Tolkien. 

Det har också kommit en del nya böcker om honom och hans värld. John Garths bok har jag inte hunnit läsa ännu.

Den här: Tolkien - maker of Middle-Earth är utgiven i samband med utställningen om Tolkien på Bodleian biblioteket i Oxford för några år sedan. Lite biografiska fakta och en hel del teckningar, brev och annat. Bra.

Jag fick tips om en serietecknad utgåva av The Hobbit.

Den var riktigt rolig att läsa. Den gavs ut första gången redan 1989 så den är inte påverkad av filmatiseringarna. Riktig bra. 

Jag blev också inspirerad att brodera Thorins karta. Mönstret har jag köpt av Illutiens Cross stitch på Etsy.

Silmarillion ska jag ägna mig åt hela våren och sen tror jag att jag ska läsa om Ringen ... Härligt!

Jag kan också tipsa om fantastisk musik inspirerad av Tolkien.

Det är gruppen eller familjen Clamavi de profundis som gör musik som verkligen låter som Tolkiens värld. Lyssna!

Draksådd - helt ok terrorspänning

 

Ibland tycker jag det är roligt att läsa en häftig thriller eller action-roman och när jag läste om Chris Bergs Draksådd blev jag nyfiken. När jag sen fick syn på den i en boklåda jag inte kunde låta bli att gå in i slog jag till. Som vanligt kom annat och andra böcker emellan och först nu kände jag mig redo att ta fram den ur hyllan. 

Välskriven, lättläst och spännande är väl hur jag enklast skulle vilja karaktärisera den. En helt ok spänningsroman alltså. Varför inte bättre än så då? Nja, lite stereotyp i sin utformning och lite enkla berättartekniska grepp men jag ska erkänna att jag sträckläste den. Den var underhållande och väckte en del obehagskänslor. Det är alltid otäckt när terrorn kommer nära. Jag hade önskat att huvudpersonerna känts lite mer verkliga och hade fått ta lite mer plats. Kanske också att själva berättelsen had fått breda ut sig lite mer. 

Draksådd får B B B och jag kommer säkerligen att läsa nästa bok av Chris Berg för att se om den kanske är lite bättre. Draksådd är ju hans debutroman.

Septembersammanfattning - två fempoängare

 Av de böcker jag hunnit läsa i september är det två som sticker ut -  Händelser vid vatten av Kerstin Ekman och Ytspänning av Olivier Norek. 

Händelser vi vatten läste jag när den kom ut 1993 och tyckte den var fantastisk. Under många år har jag känt att jag skulle vilja läsa om den. Men det är alltid en massa nya böcker i vägen så det har inte blivit av. Men plötsligt fick jag se att den skulle gå som Radioföljetong i inläsning av Rolf Lassgård! Bättre kan det väl knappast bli. 

Nu har jag lyssnat mig igenom den och jag tycker fortfarande att den är fantastisk. Rolf Lassgård gjorde den inte sämre. Underbar att lyssna till. Jag inser att jag den här gången fastnade för andra saker än vad jag gjorde förra gången  - det är ju intressant. 

Lyssna i SR:s app. Lyssna också på samtalet mellan Kerstin Ekman, Rolf Lassgård och Camilla Blomqvist. Mycket bra.

Händelser vid vatten får B B B B B

Ytspänning handlar också om händelser vid vatten men är en mer utpräglad kriminalroman. Fransk och annorlunda än många brittiska och amerikanska kriminalromaner. Jag är svag för de franska (Jag säger bara Fred Vargas!) 

En intressant huvudperson, kommisarie Noemie Chastain från Paris, som är lätt att tycka om och som jag hoppas få läsa om i flera romaner. En dränkt by, försvunna barn, gamla oförätter, mystiska händelser och riktigt spännande. 

Ytspänning får också B B B B B

Pax Mariae och besök på slottet

 Jag har varit i Mariefred. Världens minsta stad, vackert belägen och granne med Gripsholms slott. 

För er som bevarat barnasinnet och gärna läser böcker för yngre läsare och som gillar skräckisar kan jag tips om att det finns en stadsvandring i PAX-böckernas fotspår. 

Pax-serien består av tio böcker, alla med mytiska namn - Nidstången, Grimmen, Mylingen, Bjäran, Gasten, Näcken, Pestan, Vitormen, Maran och Draugen.

De är skrivna av Åsa Larson och Ingela Korsell och illustrerade av  Henrik Jonsson. 

Så här presenteras serien av förlaget, Bonnier Carlsen:

"I den lilla staden Mariefred börjar konstiga saker att hända. Onda krafter försöker erövra det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år. Väktarna Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men i takt med att de blir äldre börjar bibliotekets magiska skydd försvagas. Bröderna Alrik och Viggo visar sig vara utvalda för att hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över det. Alrik och Viggo måste använda både styrka och list för att övervinna alla övernaturliga otyg som väcks till liv i staden. Men pojkarna har också strider att utkämpa i sitt vardagsliv."

Det är lätt att tycka om bröderna Alrik och Viggo och roligt att läsa om fornnordiska monster och varelser. Riktigt ruggigt ibland. Nästan lite väl läskigt. Dessutom en väldigt fin skildring av pojkarnas utsatthet och trassligheter men också av kärlek och vänskap.

De har i stort sett allt man kan önska av en riktigt bra serie för ungdomar och oss andra...

Nu har jag alltså promenerat upp till kyrkan på kullen där det hemliga biblioteket ligger gömt under marken. Jag har sett Mäster Skräddares gård, Magnar och Estrids hus på Klostergatan och lite till och så förstås Gripsholms Slott. Jätteroligt!

Mariefred heter alltså så eftersom det ligger där klostret Pax Mariae låg för länge länge sedan.

Samlade verk - smått pinsamt igenkännande

 Jag är visserligen född i Göteborg och bodde där mina första sex år men jag har ingen relation till staden så om Lydia Sandgrens skildring av Göteborg har jag inget särskilt att säga. 

Däremot har jag läst filosofi i skiftet 70/80-tal. Visserligen i Uppsala men ändå. Vi var också flera i vänkretsen med författarambitioner. Några läste litteraturvetenskap. Vi skrev poesi och diskuterade varandras texter. Vi tyckte att vi var mycket intellektuella, mycket originella och de enda som förstod hur livet borde levas. Någon av oss bodde också i kollektiv och var allmänt vänsterradikala. Mahjong och näbbstövlar ni vet.

Ganska pinsamt när man tänker på det men med en kärleksfull tillbakablick på sig själv är det ändå lite roligt. När jag läste Lydia Sandgrens skildring av den unge Martin och hans vänner kunde jag faktiskt återuppleva en del av allt det jag glömt (möjligen bortträngt...) och det var en riktigt härlig läsupplevelse. 

Det finns ju ett mysterium i romanen, ett tomrum som man vill ska fyllas. Det gör att den är riktigt spännande och hon skriver med ett driv och ett språk som gör den lätt att läsa. Romanen är tjock och själv tyckte jag att ett parti i mitten (Paris-tiden) hade kunnat kortas ned avsevärt. 

Jag tyckte det var intressant att följa Martin genom livet först som barn och sen med vännen Gustav och förstås Cecilia och så småningom med de egna barnen, särskilt Rakel förstås. Jag tyckte att hon har gestaltat dem både äkta och levande. Samlade verk var en riktigt härlig gammaldags roman och det tyckte jag om. 

Det enda negativa jag vill säga utan att avslöja något är att slutet i mitt tycke var lite väl oavslutat.

Den får ändå högsta betyg BBBBB

Litterär mysdeckare på svenska

Jag är inte särskilt förtjust i svenska deckare längre. Det finns alldeles för många ganska likadana.  Mysdeckare är jag ännu mer skeptisk till, särskilt svenska, och därför har Kristina Appelqvist gått mig helt förbi. Jag har inte känt det minsta lust att läsa hennes kriminalromaner.

Men så dök En giftig skandal upp och då blev jag lite nyfiken eftersom Agatha Christie och hennes kriminalromaner spelar stor roll.

Det är ju lite bakvänt att börja med den senaste boken i serie som har samma huvudpersoner men det gjorde inte så mycket, Jag blev så förtjust att jag efter att ha avslutat den genast började med den första i serien, Minns mig som en ängel, som för övrigt har Karen Blixen som tema.

Kombinationen akademisk miljö - Västgöta Universitet, litterärt tema - Agatha Christie,  och lite otippade amatördeckare - en litteraturforskare och rektor samt därutöver en journalist, präst och polis förstås ger en väldigt bra blandning. Till det kommer förstås mörka hemligheter, dolda passioner och hemska mord och inte minst en hel del humor.

Jag har kapitulerat helt. Kristina Appelqvist har lyckats hitta precis det där som jag älskar hos de anglosaxiska deckarförfattarna och jag är glad att jag har några ännu olästa i serien.

En giftig skandal får B B B B 

Serien består hittills av 1- Minns mig som en ängel, 2 - Flickan framför muren, 3 - Smultron, bröllop och döden, 4 - Den fjärde pakten och 5 - En giftig skandal

Mellan djävulen och havet - bäst hittills

Maria Adolfsson har lyckats fantastiskt bra med sitt påhittade land Doggerland. Bra kriminalromaner behöver intressant och väl beskriven miljö, levande och komplexa huvudpersoner, spännande mordgåta och om jag får bestämma också ett genomsyrande tema.

Allt det har den tredje delen av Doggerland-serien, Mellan djävulen och havet

Huvudpersonen, kriminalinspektören Karen Eiken Hornby, blir både personligt och professionellt inblandad när den kända artisten Luna försvinner. Samtidigt sker flera otäcka kvinnoöverfall och dessutom mår Karen inte riktigt bra och det trasslar till sig hemma. Allt på en gång. Det är spännande och välskrivet. Det är roligt med en serie där man lär känna de olika personerna och Maria Adolfsson har lyckats bra med att göra dem komplexa och trovärdiga. Dessutom är det väldigt roligt med hela Doggerland-temat. Man förstår att författaren har haft roligt med att skapa den påhittade miljön och det påhittade språket. Jag ser redan fram emot nästa.

Den får BBBB

Tre lästips i Coronakarantäntider

  1 av Marlene Haushofer intar en given förstaplats.

Det är helt enkelt en roman man MÅSTE läsa. Märklig och tankeväckande.

Den finns i en nyöversättning men jag föredrar den gamla. Språket är bättre.


Livet innanför en osynlig vägg. Alla döda utanför. Ändå ingen skräckroman eller fantasy  - bara helt egen. Fantastisk!

BBBBB








2  Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk kommer som given tvåa.  För att den är FANTASTISK och för att den räcker länge... Pocketboken som numera finns är på 1057 sidor. I karantäntider finns kanske äntligen tid till den. Den är värd varenda sekund. Jag har bloggat om den tidigare se här.

BBBBB




   3 och så några kriminalromaner förstås

Även om jag i grunden är anglofil så blir mitt bästa kriminalromantips den franska författaren Fred Vargas serie om kommissarie Adamsberg. Franska, lätt udda personligheter och en helt egen stämning. 

Jag väntar ständigt på att det ska komma en till.

Det finns nu åtta på svenska utgivna av Sekwa förlag:









1- Cirkeltecknaren
2 - Mannen som vände insidan ut
3 - Budbäraren
4 - I de eviga skogarna
5 - Okänd kontinent
6 - Spökryttarna från Ordebec
7 - Istider
8 - Den instängdas blick


De är lite ojämna men på det stora hela får de 

BBBBB


                                                 

Det var jag som skulle dö - kärleksfull och viktig berättelse

Natalie Verständig Axelius berättar sin morfars historia i boken Det var jag som skulle dö. Man kan undra om det behövs ytterligare en berättelse med minnen från kriget, från ghettot, från flykten och från överlevandet. Svaret är ja, det gör det.

Den här berättelsen är välskriven och väldigt kärleksfull utan att vara det minsta sentimental. Det som jag tyckte var speciellt är skildringen av att komma till Sverige. Att komma hit, leva här och försöka skapa sig en framtid tillsammans med människor som inte kände till, inte visste eller inte ville veta vad han, hans familj och vänner fått utstå. Sådant som var så fruktansvärt att det inte ens går att prata om än mindre berätta.

Hon beskriver en väldig ensamhet mitt i det nya livet mitt i familjen.

Boken fick också tiden att krympa lite. Natalie Verständig Axelius skriver alltså om sin morfar...morfar. Inte längre tillbaka än så.

För den som vill veta mer om bland annat judarnas historia i Sverige kan jag rekommendera ett besök på det nya Judiska Museet i Stockholm.

Den får B B B B B

Damkören i Chilbury - sent omsider

Fabbe

Jag är hemma med en envis förkylning och har inte orkat göra just någonting. Nu känns det äntligen som om den är på väg bort. Det enda som hjälper är ju vatten, vila och värme så Fabbe och jag har legat i soffan. Jag har sovit, läst lite och sovit igen och druckit te däremellan.

Jag kom plötsligt ihåg att jag hade Damkören I Chilbury  av Jennifer Ryan liggande i bokhyllan och tänkte att den är säkert perfekt förkylningsläsning och det var den.

Jag tycker egentligen inte om brevromaner men här tycker jag att hon har lyckats bra. Romanen består av brev från och dagboksanteckningar av olika kvinnor/flickor i byn Chilbury under 1940.

Kören - som blev en damkör eftersom männen är ute i kriget - står i centrum men runt omkring händer det mycket. Kärlek, svek lite spänning och mystik allt i krigets skugga. Mycket brittiskt och riktigt bra..

Förutom detta så tycker jag att det finaste med romanen är skildringen av hur mycket musiken, i detta fall körsång, kan göra med oss.

Ett tips som ger romanen en extra dimension är att lyssna på den engelska ljudboken, där körsången finns med. Damkören i Chilbury får B B B B

Läs Lanny!

Ja, vad ska man säga

                     e n

                             r
                                  o
                                        m
                                              a
                                                   n
som inte

                     liknar     något     annat

Kärlek, konst, liv, saga, skräck och vardag i en egensinnig och märklig blandning. Mycket bra.

Lanny av Max Porter får

B B B B B                                        

                            

Vinnare av Svenska Deckarakademiens pris för bästa (njae?) utländska kriminalroman

2019 års sista lästa (lyssnade) bok blev En förlorad man av Jane Harper. Lustigt nog utspelar den sig i juletid men inte som vi är vana att tänka på julen, utan i 47° värme i Australiens Outback.

Jag har tidigare läst hennes romaner i serien om Aaron Falk, Hetta och Falska vänner
och tyckte mycket bra om den första men inte lika bra om den andra. De var båda mer kriminalroman än den här.

Visserligen börjar det med en död man och visst kommer det en slags upplösning men det är inte särskilt spännande och fokus ligger mer på dysfunktionella familjeförhållanden än på något annat.

Trots detta tyckte jag ändå att den var intressant och visst undrade jag vad som hade hänt men det räckte inte riktigt till. Det som gav mest var skildringen av livet i den Australiensiska Outbacken. Fascinerande och därför väl värd att läsa.

Den får torts allt B B B B

Ödmården - en läsupplevelse

Äntligen kom jag mig för att läsa Nils Håkansons roman Ödmården från 2017.


Havet har tagit över, dränkt landet och förvandlat det till träsk och sumpmarker. Archifarien har tecknat ned hågkomster och berättelser och berättar om vad som hände när en grönskimrande maskin "en nerstörtad engel, skum och grön", ramlade ner i träsket. "ur skyarna nertumblande kom den, det var en dretig dag om husten då sompen steg..."

Det blev början på en omvälvning och en frihetskamp från ockupationsmakten nedriglänningarna.



Archifarien ger oss också en inblick av de forna tidsåldrarna till exempel "den äldre trygghetsåldern i vårat land utmärktes ju som bekant av en hög grad av jävlaranamma, bildningstörst och människokärlek, allting var systerskap och broderskap, man aktade sitt själagarn och förspall sej ej på meningslöst glitter, man dyrkade flijten, trofastheten, måttligheten och solidaritäten, alltihop förkapsladt åt eftervärlden i tallösa sägner om riddar Palme, han som varder osynlig då han drager på sig rocken Loden och som i fickan har det hopfällbara skeppet Vilja på vilket han seglar fram på de tusen sinom tusen sjöarna i kamp mot Snikenheten, Egennyttan och Självförgudningen..."

Som ni ser av citaten är språket helt fantastiskt. Ovant innan man kommer in i det men inte alls svårläst. Fascinerande och tänkvärt. Det finns också ett avsnitt där Archifarien funderar över språkets betydelse för självbilden och den egna kulturen. Intressant.

Ödmården från BBBBB

Mycket promenader och mindre läsning

Fabbe har kommit till oss för att stanna. Vår Ettore fick somna in i somras bara dagarna innan han skulle ha fyllt 15 år.

Jag var helt inställd på att vi inte skulle ha någon ny hund .....

...men så behövde Fabbe ett nytt hem.

Han är son till Ettore så vi tog hem honom men hade inte bestämt något definitivt. Nu har han varit hos oss i tre veckor och får vara kvar.

Han är tio år men pigg och aktiv och gosig.

Vi är ute och promenerar mycket, tränar mycket och bygger upp vår relation. Så det blir inget ljudbokslyssnande på promenaderna utan fokus på Fabbe.

Men lite läsning hinner jag ju med innan jag somnar. Det känns som längesedan jag läste något riktigt riktigt bra. Jag vet inte om det beror på att jag blir mera kräsen eller om jag läser för okoncentrerat.

I alla fall har jag återupptäckt Elly Griffiths andra serie, alltså inte den om Ruth Galloway utan den om DI Edgar Stephens och hans vän magikern Max Mephisto. Jag läste den första för länge sedan men tyckte inte att den var något för mig. Sedan dess har hon hunnit skriva fyra till och de får alla höga betyg på Goodreads så jag gav dem en chans till och det var riktigt roligt. De finns ännu inte på svenska.

De utspelar sig i Brighton med början 1950 och sen får man följa dem genom åren Den första boken The Zig Zag Girl utspelar 1950, den andra Smoke and Mirrors 1951, den tredje och fjärde, The Blood Card och The vanishing Box 1953,  medan den femte, Now You See Them hoppar tio år framåt in i 1960-talet. Jag har ännu inte läst de två senaste men det ser jag fram emot.