Mord på Lindisfarne - Holy Island av L J Ross

När jag surfade runt på Audible dök boken Holy Island  av L J Ross upp som ett förslag för mig. Jag blev nyfiken och har nu lyssnat på den första boken i en serie om DCI Ryan vid Northumbriapolisen. Den utspelar sig på ön Lindisfarne på Englands nordostkust som just kallas Holy Island. Det är alltid roligt att lära sig något nytt när man läser kriminalromaner och jag visste inte så mycket om Lindisfarne.

St.Cuthbert

Den irländske munken och missionären St. Aidan grundade ett Benediktierkloster på ön i mitten av 600-talet och dit kom munken Cuthbert som blev abbot och så småningom biskop och också blev helgonförklarad.

Klosterruinen

År 793 anföll vikingarna ön, dödade munkarna och förstörde klostret.  Klostret finns kvar som ruin. En del av stenarna från klostret användes till att bygga Lindisfarne Castle,  ett slott från 1500-talet.                                                                                

Lindisfarne Castle

Vid ebb, två gånger per dygn, finns det en väg från fastlandet ut till ön och är man inte vaksam finns risk att man drunknar när tidvattnet rullar in.                                                  

Den första boken om DCI Ryan kom i januari 2015 och det finns två till. I den första boken, Holy Island, är DCI Ryan sjukskriven efter en traumatisk jakt på en seriemördare. När en ung flicka hittas död på Lindisfarne bestämmer han sig för att han nu är redo att börja arbeta igen. Han är en mycket attraktiv man och när experten på medeltida riter kallas in för att bistå polisen kan ni ju själva räkna ut hur det ska gå... 

Bortsett från att det finns lite sådana i mitt tycke lite fjantiga och stereotypa inslag tycker jag att den har varit spännande. 

Det hittas fler offer och vi anar att det finns en koppling till hemliga sällskap med medeltida hedniska riter. Pågår det mystiska ritualer på ön? Vilka är inblandade? Kan man lita på någon? 

Del 2

Del 3

Jag tror att serien kan utveckla sig till att bli riktigt bra men den här första får nog faktiskt bara 

   B B B. 

HÄR kan man läsa om författaren L J Ross och hennes böcker på hennes hemsida       

The Chronicles of St Mary´s - rappt, roligt och rysligt bra

Jag har hittat en ny serie - The Chronicles of St Mary av Jodi Taylor

Jag brukar köpa ljudböcker från Audible och där dök den här serien upp som förslag åt mig någon gång i höstas. Jag var inte då särskilt intresserad men sen har den fortsatt att komma upp som förslag och får dessutom höga betyg så då läste jag lite mera om den och insåg att det lät riktigt roligt. Jag är alltid lite skeptisk när det gäller fantasyserier i akademisk miljö för det finns så många Harry Potter wannabes. Den här står dock på helt egna ben.

Jag lyssnade på den första boken Just One Damned Thing After Another och blev fast på direkten. Den får B B B B 



Serien handlar om institutet för historisk forskning, St Marys, där historikerna forskar om historiska händelser i respektive realtid. De vill inte kalla det för att resa i tiden men det är precis det de gör.

Det är historikern Max som berättar. I den första boken får vi veta hur hon kom till St Mary´s och blev kvar där. Dessutom några resor till olika tider, många överraskningar och oväntade vändningar.


Förutom varje äventyrlig historisk resa finns det en spännande grundhistoria som ger en extra dimension åt äventyren. Det är roligt, spännande, intressant och mycket brittiskt. Jag är fast!

Än så länge finns det sex romaner utgivna plus fem noveller. Den sjunde kommer i år.

Just nu lyssnar jag på den andra - man har nyss varit iväg för att försöka fånga en dodo....ni vet, en sån där som Alice hälsade på och som inte finns längre.

Tillägg 2016-03-02: Nu är jag klar me A symphony of Echoes och längtar efter fortsättningen! Den får också
B B B B 

                             Jag avslutar med ett citat från St Mary´s:

                   When in doubt, make tea!                                             

Coffin Road - Deckarfavorit från Yttre Hebriderna

Jag har tidigare skrivit om Peter May som har blivit en av mina favoritförfattare. I alla fall när han skriver om Yttre Hebriderna.

Coffin Road är den senaste kriminalromanen. Den släpptes nu i januari 2016. Jag köpte den omedelbart som ljudbok och har lyssnat på en mycket bra uppläsning av Peter Forbes (som läst in de andra också)

Historien börjar med att en man vaknar liggande i strandkanten på en av öarna i Yttre Hebriderna. Han vet inte vem han är, inte var han är och inte vad som hänt.

Samtidigt får vi veta att en ung flicka har svårt att acceptera att hennes pappa förmodas död efter att ha varit försvunnen länge.

Mannen har en karta där Coffin Road är utmärkt. Han hittar det hus där han tycks ha bott och gamla tidningsurklipp men kan inte få det att gå ihop.

En annan man hittas dödad och någon försöker döda honom fast han inte förstår varför, och är det kanske han som dödat den andre?

Spännande, intressant och visserligen förstår man som läsare att man blir ledd och lite lurad men det gör inget - berättelsen vindlar fram och tillbaka precis som Coffin Road över heden och vad är det för någonting som döljer sig där...

Den får B B B B av mig.

Om man får mersmak finns hans bok om Yttre Hebriderna!

Usel Kepler, tråkig Lahiri, en liten Pullman-pärla och två viktorianska deckare

Jag är fortfarande sjukskriven på grund av Meniéres sjukdom men jobbar halvtid. Enda fördelen är att jag hinner läsa mycket. Som tur är påverkar inte örat läsningen (om jag inte är jätteyr förstås).
Jag har klarat av en bok på min Bättringslista nämligen The Namesake av Jhumpa Lahiri. Jag köpte en fin utgåva när jag var in på min favoritboklåda The English bookshop i Uppsala i höstas. (Den var värd att köpa bara för att den är så fin med de flygande böckerna.)

Jag var nyfiken på den eftersom jag har hört så väldigt mycket gott om hennes romaner. Jag vet inte vad jag hade väntat mig men mycket mer än vad jag fick i alla fall. Visst, det var en lättläst och ganska intressant roman men inget mer. Den handlar om Gogol som är son till ett indiskt par som emigrerat till Amerika och jag tyckte om honom men det hände liksom ingenting. Först var det si och sen var det så och så hände det och sen blev det så. Ingen magi, inget djup. Trist. Den får därför bara BB av mig.

Efter den blev jag sugen på deckare. Jag har länge haft del 2 och 3 i Alex Grecians serie om The Murder Squad ,som utspelar sig i det viktorianska England, stående i hyllan. Jag tyckte bra om den första i serien The Yard som jag skrivit om HÄR. Den andra i serien The Black Country var också bra. Den utspelar sig inte i London utan i ett gruvsamhälle som bokstavligen håller på att gå under - husen håller på att sjunka ner i underjorden. Ett barn har försvunnit, en mystisk och dödlig epidemi härjar. Det är vinter och snön yr tillsammans med koldammet. Riktigt bra och spännande med atmosfär. Den får B B B B 

Däremot blev jag besviken på den tredje. The Devil´s workshop.
Den utspelar sig i London och i den återkommer ett par av de mördare som härjade i den första boken. Dessutom verkar en mystisk sekt i London och flera mer eller mindre galna mördare går lösa. Det blev för mycket för min smak. Allt för utstuderat och skruvat. Det var som att Alex Grecian ville skriva flera romaner på en gång. Dessutom var det lite för mycket frossande i våld för min smak. Nix, den får bara  B B

En till deckare (?) som jag gav upp av samma anledning är Lars Keplers senaste Stalker. Frossande i våld och illa skriven. Ständiga upprepningar (för att fylla ut sidorna eller...). Nej, inte mer än B B.

En liten pärla som jag hittade på Audible.co.uk är Philip Pullmans novell The Collectors, en sorts skräckhistoria i klassisk anda och med anspelningar på världen i trilogin om den mörka materien. Oemotståndligt uppläst av Bill Nighy. B B B B B.

Tack Lars Lerin för en underbar Naturlära

Jag fick Lars Lerins bok Naturlära : limes norrlandicus i julklapp av maken. Den är precis så bra som jag trodde och hoppades. Alla vet väl att han fick Augustpriset 2014 för den.

Fantastiska bilder, vackert poetisk och fin. En bok som gör själen varm. Betraktelser om naturen och om livet. Om jag läst latinet rätt så betyder limes norrlandicus norrländska gränser eller kanske gränsen mot norrland? Tänk en sådan gåva - att kunna måla som han!

På Sandgrunds, Lars Lerins konsthall, hemsida kan man läsa mera och höra honom berätta lite om boken. Och så titta i Galleriet på alla underbara målningar.

Bilden lånad från Boktipset

Naturlära får högsta betyg B B B B B

Jag har också beställt hans ljudbok Snigelsommar - återkommer om den senare.

 Och så har jag bestämt att det ska bli en utflykt till Värmland snart...