Tillbaka till 80-talet - två nya kriminalromaner

 Jag ska erkänna på en gång att jag började läsa något avvaktande. Liza Marklund har inte varit någon av mina favoritförfattare. Först hade jag inte tänkt att läsa Polcirkeln men när jag förstod att Polcirkeln är namnet på en bokcirkel kunde jag inte låta bli. 

Bokcirkeln Polcirkeln består av fem tonårsflickor. De påbörjar den som ett Fritt Valt Arbete på högstadiet i slutet av 70-talet men sedan en av dem försvunnit spårlöst sommaren 1980 upplöses den. 

40 år senare hittas en kropp...

Nutid (julen 2020) och dåtid skildras fantastiskt bra. Jag är något äldre än de kvinnor/flickor det handlar om men jag känner med viss ångest igen mig i skildringarna av tonåren på 70-80-tal. 

En spännande och gripande berättelse. 

Att man får följa deras åsikter om bokcirkelböckerna är extra roligt! 

Det här är första delen av en trilogi - Stenträsktrilogin - och jag väntar otåligt på nästa. 

Polcirkeln får B B B B B

Även Återvändaren utspelar sig delvis på 80-talet och dessutom också uppe i norr.

Polisen Erik Borg återvänder till sin hemstad Luleå för en begravning. Han träffar sin gamla klassföreståndare som vill prata med honom om något angeläget. Han berättar att det har med Eriks klasskamrat Johnny att göra. Johnny hittades död i älven sommaren 1983. 

Erik har egentligen inte tid att lämna sitt arbete i Stockholm men kan inte släppa den gamla klassföreståndaren så han återvänder igen.

Romanen utvecklar sig till en riktigt bra svensk kriminalroman. Även i den här romanen blir det återblickar till högstadiet på 80-talet. OBS-klasser och skolfoton, mobbing och värstingar. 

Spännande, välskriven och med en huvudperson som jag gärna läser om igen.

Den får B B B B

Sommarsummering

 Tänk att sommaren kommit och gått redan. Visserligen kan september vara fantastiskt fin men sommar  är det ju inte längre.

Som vanligt har jag inte hunnit läsa så mycket som jag hade önskat men en del har det blivit. Jag börjar med fempoängarna. Det blev några stycken, dock i helt olika genres. Välj och vraka!

Jag börjar med två kriminalromaner.

  Jag hade läst om Dödssynden av Maria Grund och vet att hon fått pris för Årets bästa debut 2020 av Svenska Deckarakademien men av någon anledning hade jag fått för mig att jag inte skulle tycka om den. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske har det att göra med beskrivningen av den eller utseendet på den. Men nu köpte jag pocketutgåvan och blev helt fast. Maria Grund har lyckats att skriva en kriminalroman med en helt egen säregen ton. Om man får säga så utan att någon tar illa upp skulle jag säga att den är en väldigt osvensk deckare. Åtminstone jag har en bild av hur de svenska deckarna brukar vara (på gott och ont) några bra andra rent av dåliga men ofta ändå lite likartade. Dödssynden är något helt annat. Spännande, mörk med intressanta personligheter. Nu väntar jag otåligt på nästa. Den bästa svenska kriminalromanen jag har läst på länge!      B B B B B                            

Jag läste Ytspänning av Olivier Norek förra året och har sett fram emot att få läsa Kod 93. Den är skriven tidigare än Ytspänning och handlar inte alls om samma poliser utan är den första delen av tre om kommissarie Victor Costa och hans män i förorten Seine-Saint Denis i Paris. Den är också mörk och obehaglig men spännande. Absolut ingen mysdeckare. B B B B B 

Jag har också läst två historiska romaner.

Roskoden av Kate Quinn tillhör inte den typ av romaner som jag brukar läsa men den här fångade mitt intresse. Delvis beror det på att den handlar om kvinnor som arbetade med kryptering i Bletchley Park under andra världskriget. Boken handlar delvis om verkliga personer och verkliga händelser. Hon gör det väldigt bra. I efterordet till romanen får man veta vad som är sant och vad som är hittepå. Jag sträckläste romanen och det kändes ungefär som att mysa med en bra brittisk TV-serie. Efter att jag läst den försökte jag mig på hennes tidigare och rosade roman Kodnamn Alice men gav upp efter ett tag för jag tyckte att den blev för tramsig. Kanske jag gör ett nytt försök...men Roskoden får faktisk B B B B B 

Översten av Ola Larsmo har stått och väntat i bokhyllan sen den kom ut men av någon anledning har jag känt ett motstånd mot att ta ner den och sätta igång. Sommaren är ju en bra tid för långläsning så jag började läsa och det ångrar jag inte. Romanen handlar om den svenske mannen Knut Oskars liv i Sverige och USA. Berättelsen är ett strålande exempel på hur verkligheten överträffar dikten. Från uppväxten i fattigdom i Sverige till en karriär som yrkesmilitär i USA och sen tillbaka som pastor i Sverige. Fascinerande, lärorikt och fängslande. För min del tyckte jag nog att skildringen av hans barndom och unga år i Uppsala och Stockholm var bäst. Den får B B B B B  

Den sista fempoängare är Alva Dahls bok om Gunnel Vallquist - Slå rot i förvandlingen: Gunnel Vallquists liv och livshållning.  Gunnel Vallquist tillhör en av våra intressantaste kulturpersonligheter och det är otroligt fascinerande att läsa om henne och hennes tid och liv. Hon blev nästan 100 år gammal, född 1918 och död 2016. Författare, översättare (Marcel Proust och Simenon bland annat) och debattör. Ledamot av Svenska Akademin och god vän med Sven Stolpe. Hon var djupt troende och konverterade till katolicismen 1939. Jag blev väldigt fascinerad av henne när jag läste boken. Hon verkar ha varit en stark men samtidigt ödmjuk personlighet. Ofta starka åsikter och inte rädd för att säga sin mening. Läs den! B B B B B 

Två bra men helt olika kriminalromaner

Det är alltid roligt att hitta nya deckarserier och nu har jag hittat två!

Där inget vissnar mera är första delen i en serie som utspelar sig i Edinburgh på mitten av 1800-talet. Den är skriven av Ambrose Parry som är en pseudonym för författarparet Chris Brookmayer, som skrivit flera deckare, och Dr Mariza Haetzman som är läkare med anestesi som specialitet.  Jag läste en teori om att valet av pseudonym är en blinkning åt en berömd 1700-talsläkare och kirurg, Ambroise Paré. 

Läkarstudenten Will Raven börjar arbeta hos den duktiga och erkända doktor Simpson och träffar där tjänsteflickan Sarah Fisher. De dras in i en härva av döda prostituerade, mystiska fosterfördrivare, lögner och intriger. Lite seg till att börja med men sedan blev den allt mer spännande och rakt igenom väldigt intressant. Inte minst för den medicinhistoriska vinklingen. Den andra i serien,  En njutbar död,  har redan kommit på svenska och den tredje, A corruption of blood,  kommer senare i år. 

Där inget vissnar mera får B B B B. 

En helt annan sorts kriminalroman är Christina Wahldéns Nämn inte de döda som utspelar sig i Australien. Det är den första delen i en serie som utspelar sig i Darwin som är huvudstad i Norra territoriet och som ligger typ längst upp i norr. Jag har varit i Australien men inte där. Vi vistades främst i Sidney och Blue Mountains i New South Wales men vi gjorde en resa till Uluru (fd Ayers rock) som ligger i södra delen av Norra territoriet, dvs ungefär mitt i. Jag minns att jag läste en dagstidning när vi var där och då läste om en krokodilattack i Darwinområdet. I Uluru är det öken, så där fanns tack och lov inga krokodiler. Nämn inte de döda börjar med vad som ser ut att vara en krokodilattack men det visar sig såklart inte vara riktigt så enkelt. Det är den ABBA-älskande polisen Bluey och hans nya assistent Jess som tillhör ursprungsbefolkningen som utreder det hela. Dessutom spelar svenska Greta en stor roll (förutom att hon ser ut som Agnetha Fältskog) och Mango förstås - en övergiven vallabyunge.  

Men som alltid i romaner som utspelar sig i Australien spelar själva naturen och klimatet en stor roll. Det märks att Christina Wahldén älskar Australien och att hon kan mycket. Det är mycket förutom själva deckarintrigen som är intressant, inte minst ursprungsbefolkningens kultur och historia och deras nutida förhållanden. 

Jag tyckte det var riktigt roligt att lära känna huvudpersonerna och att få befinna sig i Darwin ett tag och ser fram emot att läsa mera.

Nämn inte de döda får B B B B 

 

Nytt år - Två lästips från julledigheten

Gott nytt år och god fortsättning! Just nu när jag skriver det här är det kallt och snöar ute men annars har vintern hittills varit grå och trist. Inte dagsljus på hela dagen. Vi har haft en lugn och stillsam jul med tid att läsa. Ett par böcker vill jag tipsa om.

Morfars pistol av Jakob Lind var verkligen så bra som utlovats. Jakob Lind skriver om sin morfar som var (misslyckad...) chef för Svenska Brigaden under finska inbördeskriget 1918. Den är spännande som en deckare eftersom man får följa författarens sökande efter information och pusselbitar.

På köpet får man lära sig en hel del historia om både om Sverige och Finland men också om författarens familjs historia. Det gör att berättelsen om morfars pistol blir personlig och kommer nära. 

Jag slogs återigen av hur lite i alla fall jag lärde mig i skolan om finska inbördeskriget. Det är sorglig läsning eftersom det handlar om krig, ett inbördeskrig där grannar och vänner slogs mot varandra vilket gav djupa sår. 

Men berättelsen är inte sorglig i den meningen att den är tung att läsa. Tvärtom är den faktiskt ibland väldigt underhållande. Inte minst i beskrivningen av de fascinerande och bitvis excentriska människor Jakob Lind skriver om. Den får full pott!  B B B B B 

All the devils are here av Louise Penny är den 16:e boken i serien om den kanadensiske kriminalinspektören Armand Gamache. Den kom ut under hösten 2020 men jag läste den först nu i julhelgen. Det gick alldeles för fort. Det är lustigt hur vissa romaner bara flyter på, att läsa dem kräver ingen ansträngning alls. Det beror inte på att språket är banalt eller att handlingen är okomplicerad för så är det inte alls. Snarare tvärtom. Det är helt enkelt så att det finns ett driv i berättandet och att det är spännande. Det som har varit roligast med att följa Gamache genom alla sexton romaner är att det händer en massa även på det personliga planet. Inte bara vad avser Gamache själv utan också hans familj, hans vänner och kolleger. Ständigt händer det något som vänder upp och ner på tillvaron och gör att man som läsare sitter som på nålar och undrar hur det ska gå. Romanerna är alltid bra om än några sticker ut som fantastiska. Det här är en av dem. 

Den får B B B B B 

Har ni inte läst dem än så gör det. 

Numera finns de flesta översatta till svenska.

 
 

Septembersammanfattning - två fempoängare

 Av de böcker jag hunnit läsa i september är det två som sticker ut -  Händelser vid vatten av Kerstin Ekman och Ytspänning av Olivier Norek. 

Händelser vi vatten läste jag när den kom ut 1993 och tyckte den var fantastisk. Under många år har jag känt att jag skulle vilja läsa om den. Men det är alltid en massa nya böcker i vägen så det har inte blivit av. Men plötsligt fick jag se att den skulle gå som Radioföljetong i inläsning av Rolf Lassgård! Bättre kan det väl knappast bli. 

Nu har jag lyssnat mig igenom den och jag tycker fortfarande att den är fantastisk. Rolf Lassgård gjorde den inte sämre. Underbar att lyssna till. Jag inser att jag den här gången fastnade för andra saker än vad jag gjorde förra gången  - det är ju intressant. 

Lyssna i SR:s app. Lyssna också på samtalet mellan Kerstin Ekman, Rolf Lassgård och Camilla Blomqvist. Mycket bra.

Händelser vid vatten får B B B B B

Ytspänning handlar också om händelser vid vatten men är en mer utpräglad kriminalroman. Fransk och annorlunda än många brittiska och amerikanska kriminalromaner. Jag är svag för de franska (Jag säger bara Fred Vargas!) 

En intressant huvudperson, kommisarie Noemie Chastain från Paris, som är lätt att tycka om och som jag hoppas få läsa om i flera romaner. En dränkt by, försvunna barn, gamla oförätter, mystiska händelser och riktigt spännande. 

Ytspänning får också B B B B B

Litterär mysdeckare på svenska

Jag är inte särskilt förtjust i svenska deckare längre. Det finns alldeles för många ganska likadana.  Mysdeckare är jag ännu mer skeptisk till, särskilt svenska, och därför har Kristina Appelqvist gått mig helt förbi. Jag har inte känt det minsta lust att läsa hennes kriminalromaner.

Men så dök En giftig skandal upp och då blev jag lite nyfiken eftersom Agatha Christie och hennes kriminalromaner spelar stor roll.

Det är ju lite bakvänt att börja med den senaste boken i serie som har samma huvudpersoner men det gjorde inte så mycket, Jag blev så förtjust att jag efter att ha avslutat den genast började med den första i serien, Minns mig som en ängel, som för övrigt har Karen Blixen som tema.

Kombinationen akademisk miljö - Västgöta Universitet, litterärt tema - Agatha Christie,  och lite otippade amatördeckare - en litteraturforskare och rektor samt därutöver en journalist, präst och polis förstås ger en väldigt bra blandning. Till det kommer förstås mörka hemligheter, dolda passioner och hemska mord och inte minst en hel del humor.

Jag har kapitulerat helt. Kristina Appelqvist har lyckats hitta precis det där som jag älskar hos de anglosaxiska deckarförfattarna och jag är glad att jag har några ännu olästa i serien.

En giftig skandal får B B B B 

Serien består hittills av 1- Minns mig som en ängel, 2 - Flickan framför muren, 3 - Smultron, bröllop och döden, 4 - Den fjärde pakten och 5 - En giftig skandal

Mellan djävulen och havet - bäst hittills

Maria Adolfsson har lyckats fantastiskt bra med sitt påhittade land Doggerland. Bra kriminalromaner behöver intressant och väl beskriven miljö, levande och komplexa huvudpersoner, spännande mordgåta och om jag får bestämma också ett genomsyrande tema.

Allt det har den tredje delen av Doggerland-serien, Mellan djävulen och havet

Huvudpersonen, kriminalinspektören Karen Eiken Hornby, blir både personligt och professionellt inblandad när den kända artisten Luna försvinner. Samtidigt sker flera otäcka kvinnoöverfall och dessutom mår Karen inte riktigt bra och det trasslar till sig hemma. Allt på en gång. Det är spännande och välskrivet. Det är roligt med en serie där man lär känna de olika personerna och Maria Adolfsson har lyckats bra med att göra dem komplexa och trovärdiga. Dessutom är det väldigt roligt med hela Doggerland-temat. Man förstår att författaren har haft roligt med att skapa den påhittade miljön och det påhittade språket. Jag ser redan fram emot nästa.

Den får BBBB

Vinnare av Svenska Deckarakademiens pris för bästa (njae?) utländska kriminalroman

2019 års sista lästa (lyssnade) bok blev En förlorad man av Jane Harper. Lustigt nog utspelar den sig i juletid men inte som vi är vana att tänka på julen, utan i 47° värme i Australiens Outback.

Jag har tidigare läst hennes romaner i serien om Aaron Falk, Hetta och Falska vänner
och tyckte mycket bra om den första men inte lika bra om den andra. De var båda mer kriminalroman än den här.

Visserligen börjar det med en död man och visst kommer det en slags upplösning men det är inte särskilt spännande och fokus ligger mer på dysfunktionella familjeförhållanden än på något annat.

Trots detta tyckte jag ändå att den var intressant och visst undrade jag vad som hade hänt men det räckte inte riktigt till. Det som gav mest var skildringen av livet i den Australiensiska Outbacken. Fascinerande och därför väl värd att läsa.

Den får torts allt B B B B

Mycket promenader och mindre läsning

Fabbe har kommit till oss för att stanna. Vår Ettore fick somna in i somras bara dagarna innan han skulle ha fyllt 15 år.

Jag var helt inställd på att vi inte skulle ha någon ny hund .....

...men så behövde Fabbe ett nytt hem.

Han är son till Ettore så vi tog hem honom men hade inte bestämt något definitivt. Nu har han varit hos oss i tre veckor och får vara kvar.

Han är tio år men pigg och aktiv och gosig.

Vi är ute och promenerar mycket, tränar mycket och bygger upp vår relation. Så det blir inget ljudbokslyssnande på promenaderna utan fokus på Fabbe.

Men lite läsning hinner jag ju med innan jag somnar. Det känns som längesedan jag läste något riktigt riktigt bra. Jag vet inte om det beror på att jag blir mera kräsen eller om jag läser för okoncentrerat.

I alla fall har jag återupptäckt Elly Griffiths andra serie, alltså inte den om Ruth Galloway utan den om DI Edgar Stephens och hans vän magikern Max Mephisto. Jag läste den första för länge sedan men tyckte inte att den var något för mig. Sedan dess har hon hunnit skriva fyra till och de får alla höga betyg på Goodreads så jag gav dem en chans till och det var riktigt roligt. De finns ännu inte på svenska.

De utspelar sig i Brighton med början 1950 och sen får man följa dem genom åren Den första boken The Zig Zag Girl utspelar 1950, den andra Smoke and Mirrors 1951, den tredje och fjärde, The Blood Card och The vanishing Box 1953,  medan den femte, Now You See Them hoppar tio år framåt in i 1960-talet. Jag har ännu inte läst de två senaste men det ser jag fram emot.

Två kriminalromaner utöver det vanliga.

Det är roligt med böcker som ger en kunskap om sådant man inte kände till. Det är extra roligt när det handlar om kriminalromaner. Själva deckarintrigen behöver inte vara den mest spännande om grundhistorien är tillräckligt intressant.
Tove Alsterdal skriver sådana kriminalromaner. Jag har inte läst alla hennes romaner men de här två tyckte jag väldigt bra om två av dem.

Hennes senaste roman Blindtunnel fångade mig och höll mig kvar. Intressant och med ett driv som inte hade så mycket med det aktuella brottet att göra som med det historiska brottet och kanske framförallt fördrivningen av tyskarna från Sudettyskland efter andra världskriget. Väldigt roligt att få läsa om Böhmen och Prag i en svensk deckare.

Folkfördrivning och etnisk utrensning - igen. Jag ska erkänna att jag inte kände till den delen av andra världskrigets historia. En förfärlig historia. Miljontals tyskar fördrevs från sina hem där de levt i generationer. Egendomar konfiskerades. Det finns mycket att läsa om det har jag sett och en hel del dokumentärer som man kan hitta på Youtube.

Blindtunnel får B B B B

Den tidigare, som jag också tyckte väldigt bra om var I tystnaden begravd. Den handlar också om mörka hemligheter i det förflutna. Den här gången om de svenska kommunisternas drömmar om att delta i uppbyggandet av Sovjetunionen och vad som hände dem när de återvände och försökte berätta om hur de verkligen var.

I tystnaden begravd får också B B B B

Om man får säga så, så tycker jag att Tove Alsterdal skriver väldigt osvenska deckare - och det är bra!

Nytt År - Nya Böcker...

... och kanske lite nytt bloggande.

Jag är numera sjukpensionär på halvtid. Jag arbetar förmiddagar och försöker ägna resten av tiden åt att i lugn och ro sköta de vardagssysslor som måste göras, träna lite, gå ut med vovven och göra bra saker såsom att läsa, sticka, sy och brodera.

Det går lite upp och ner med orken men jag försöker komma ihåg att vara sparsam med energin så att den ska räcka hela veckan. Sen beror det förstås mycket på hur jobbigt det är på jobbet.

Kanske att jag orkar med att blogga lite. Jag gör helt enkelt ett nytt försök att tipsa om bra böcker. Jag recenserar också en och annan bok i tidskriften Katolskt Magasin.


En av de första böckerna jag läste i år var Darktown av Thomas Mullen men jag blev faktiskt lite besviken. Det var intressant och förskräckligt att läsa om de nyutexaminerad svarta polismännens situation i Atlanta 1948 och det var väl det som var behållningen.

Själva deckarintrigen var ganska tråkig och jag tyckte inte om språket. Nu läste jag den på svenska så det är svårt att veta hur den är på originalspråket men jag tyckte inte om stilen. Jag tror att det var för att den var lite gammaldags "hårdkokt" a la Mickey Spillane eller så och det gillade jag inte helt enkelt.

Den får bara B B B 

Lynley och Havers i toppform

Snart kommer Elizabeth Georges senaste roman, Det straff hon förtjänar, ut på svenska. En tegelsten på nästan 700 sidor. Jag läste den på engelska i somras 

och tyckte den var riktigt riktigt bra. Den är nr 20 (?!) i serien om Lynley och Havers och jag tycker att hon här har hittat tillbaka till det som var så bra. 

Havers framstår mer och mer som huvudpersonen men Lynley finns förstås med och det gör också Isabelle Ardery som fortsätter sitt destruktiva liv trots konsekvenserna. 

Det är en spännande berättelse men även om man vill veta hur det ska sluta så har man inte bråttom för det är så himla mysigt att umgås med dem. 

Jag fick faktiskt lust att läsa om hela serien från början men det finns ju så mycket nytt jag vill läsa...

Det straff hon förtjänar får högsta betyg B B B B B

Riktigt god gammal bekantskap

Jag har varit lite avvaktande till att läsa Håkan Nessers nya bok De vänsterhäntas förening. Jag vet inte varför, kanske för att jag aldrig blev förtjust i böckerna om Gunnar Barbarotti. Däremot tyckte jag riktigt bra om böckerna om Van Veeteren så efter att ha läst lite recensioner (positiva) så började jag lyssna på den. Jag kan inte säga att jag lyssnade oavbrutet men nästan. Det var riktigt, riktigt roligt.

Berättelsen slingrar sig och krumbuktar sig i sakta mak. Att saker och ting hänger ihop förstår man ju men hur? Det är mycket samtalande och funderande och filosoferande. Ibland lite småroligt, inte alls andlöst spännande utan mera klurigt undrande.

Jag hoppas att Van Veeteren får leva och ha hälsan och intellektet i många år till och att han och Gunnar Barbarotti får möjlighet att lösa flera fall tillsammans.

De vänsterhäntas förening får B B B B B 

Semesterläsningssummering

I morgon börjar jag jobba igen efter fem veckors semester. Jag har inte läst så mycket som jag hade tänkt men en hel del har det blivit i alla fall. Dags att summera och recensera:

Jag börjar med fempoängarna B B B B B

1 - De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer

En surrealistisk historia för alla boknördar. Härlig

2 - Things from the flood av Simon Stålenhag


En märklig dystopisk och samtidigt alldeles vanlig berättelse om en ung pojke. Vilka bilder! Helt fantastisk!

















Sen kommer tre deckare som får fyra poäng
    B B B B

1 - Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck
Del två i serien om Svartåsen. Historisk kriminalroman från Norrbotten. Spännande och intressant om  hur vi såg på och behandlade samerna.

2 - Annabelle av Lina Bengtsdotter
Mycket bra kriminalromansdebut! Stämningen!

3 - Sleeping in the ground av Peter Robinson (Skuggan av tvivel på svenska)
24:e boken i serien om Alan Banks. Mycket bra som alltid.

Dessutom har jag läst en riktigt bra och fascinerande SF-roman men som så ofta när det gäller science fiction var den alldeles för lång. Children of time av Adrian Tchaikovsky. Manipulerande med naturen, konstgjorda världar och att man får skörda det man sår.

Spännande på Nordirland

Jag har snöat in på Nordirland. Kanske är det så att det ändå gått en tid sedan "The Troubles" och att man nu kan återvända till tiden och skildra den i litteraturen. Jag kan tipsa om två riktigt bra deckarserier.

Den ena är en serie om Paula Maguire, forensisk psykolog, och specialist på försvinnanden. I den första boken återvänder hon till sin hemstad Ballyterrin för att hjälpa till med ett fall och sen blir hon kvar där. Jag ska inte avslöja för mycket men jag har läst de tre första i serien och håller på med den fjärde och de är otroligt spännande och intressanta. De försvinnanden Paula blir involverad i har på olika sätt kopplingar till händelser under "The troubles"och det är väldigt intressant med de historiska tillbakablickarna. Förutom att fallen är invecklade och  spännande är det trevligt att lära känna Paula och hennes familj, arbetskamrater och vänner. Hennes privatliv är minst lika invecklat som fallen hon försöker lösa. Tyvärr finns de ännu inte översatta till svenska. Här är de i ordning:

1 - The Lost (B B B B)
2 - The Dead Ground (B B B B B)
3 - The Silent Dead (B B B B B)
4 - A Savage Hunger (B B B B )
5 - Blood Tide
















Den andra serien är Adrian McKintys serie om polisen Sean Duffy. Till skillnad från den förra utspelar sig den här under 80-talet i Belfast. Den är råare och tuffare och mer mörk men lika bra, bara på ett annat sätt. Här skildras en vardag med terrorattentat och hot och så mord förstås. Det finns sex stycken i serien. Jag har läst de två första.

The Cold Cold Ground  och  I hear the Sirens in the Street som båda får
B B B B           



HÄR är Adrian McKintys hemsida

Två riktigt bra deckare

Jag har faktiskt lyckats pricka in två riktigt bra deckare efter varandra. Den ena är australiensisk och den andra brittisk. Båda får full pott - B B B B B!

Först ut är The Dry av Jane Harper. För tjugo år sedan lämnade Aaron Falk sitt hem efter att hans vän Ellie hittats död. Han och hans kompis Luke gav varandra alibi  men det var inte sant, han var inte tillsammans med Luke och Luke berättade aldrig var han var någonstans. Nu är Luke död och Lukes pappa har bett honom komma. Aaron reser till begravningen och gamla minnen väcks till liv. Gammalt hat också. Har Luke verkligen tagit livet av sin familj? Om han var kapabel till det kanske han var kapabel att döda då också?

Aaron låter sig övertalas till att stanna några dagar. Torkan är fruktansvärd, boskap har dött, floden har torkat ut och människorna är desperata och någon vill uppenbarligen inte ha honom där.

Aaron och den lokala polisen börjar forska men ingen av dem kunde ana vad de skulle hitta.

Det var roligt att få läsa om en helt annan miljö än den gamla vanliga. Människorna kändes verkliga och trovärdiga och man kunde nästan känna desperationen och den dallrande tärande hettan. Från första början vill man veta vad som hänt - både då och nu.

Den som inte vill läsa på engelska får vänta till den 26 april 2017 då den svenska utgåvan kommer. Den är värd att vänta på.


Nästa fempoängare är If I should die av Matthew Frank. Boken är den första av, än så länge två, om Joseph Stark (jag hoppas på fler).

Joseph Stark är en svårt sårad före detta soldat som har börjat jobba som polis igen. Nu som kriminalpolisaspirant (trainee detective) i södra London. Han plågas svårt av sviterna efter sina skador och det som hände i Afghanistan samtidigt som jobbet blir allt mer krävande. Ett ungdomsgäng misshandlar hemlösa och snart är det inte längre fråga om misshandel utan om mord. Under utredningen bland hemlösa och uteliggare, slumområden och misär, kommer han i kontakt med en uteliggare som visar sig vara veteran från Falklandskriget. Han är lika egensinnig som Joseph Stark själv men mötet berör dem båda.

Det är ingen trevlig och pittoresk miljö utan kall och rå och väldigt sorglig men Joseph Stark och hans kolleger försöker upprätthålla både lag och medmänsklighet. Och vad var det egentligen som hände i Afghanistan? Varför är Joseph Stark så förtegen?
Boken är mycket spännande och gripande. Förutom själva polisarbetet var det intressant och gripande att läsa om hans erfarenheter från Afghanistan och att få en inblick i hur det kan vara att komma tillbaka som veteran.

Jag vill resa till Shetlandsöarna

Cold Earth är den senaste och sjunde delen i Ann Cleeves Shetlandsserie. Storm och regn och mörker - precis som det ska vara. En ganska spännande historia med mystiska kvinnor, gamla hemligheter och mord - precis som det ska vara. Den var inte lika bra som den förra - Thin Air - men helt okej. den får B B B B 

Jag har skrivit om serien tidigare HÄR och HÄR

I serien fins också en novellsamling Offshore och en kortroman Too good to be true men jag har ännu inte läst någon av dem.

November-uppdatering

Jag är ju fortfarande sjukskriven och man kanske kunde tro att jag skulle ha tid och lust att blogga men det har jag inte haft. Men just idag kände jag att det var dags. Jag tittade igenom min virtuella bokhylla på Goodreads och mindes att jag faktiskt har läst TRE fempoängare under november. (Läsa har jag i alla fall orkat...)

Nummer 1

Den 12:e i serien om (numera före detta) Chief Inspector Armand Gamache och hans vänner och invånare i den lilla hålan Three Pines.

Om man gillar kriminalromaner som är mer än bara en kriminalgåta ska man läsa serien. För att ha riktig behållning måste man nästan läsa dem från början. Tyvärr är inte alla översatta till svenska än men de sex första finns i alla fall.

Den här är en av mina favoriter. Flera parallella gåtor som slingrar sig hit och dit och man förstår ju att de på något sätt hänger ihop men hur? Perfekt när man har tid för långläsning eftersom det är omöjligt att lägga ifrån sig sluta.

Den får B B B B B 



Nummer 2

Den senaste av en av mina absoluta favoritförfattare! Fantastisk!
Konstig och egensinnig och alldeles alldeles underbar särskilt för en litterärt intresserad anglofil.


Syskonen Bronté spelar en stor roll och så också JRR Tolkien och faktiskt dyker också CS Lewis upp.

En riktig fantasi med mysterier och tidsresor.

Den får också B B B B B 






Nummer 3

Jag blev påmind om den här som jag köpte och läste när den kom ut 2009 och började läsa om den.

Mycket klokt och tänkvärt! Christopher Jamison är benediktinermunk i ett kloster i England och har skrivit om hur klosterlivet (enligt Benedikts regel) kan hjälpa oss utanför till ett lyckligare liv.

Viktig läsning för oss som tycker att världen snurrar för fort och att vi därför riskerar att tappa bort oss.

Den får också B B B B B 







Det här får räcka för den här gången. Nu är det dags att pynta för Advent. Apropå att det snurrar för fort så tycker jag i år att julhysterin har slagit till alldeles osedvanligt tidigt. Det är ju faktiskt inte ens första advent ännu. Och det är ju inte heller så att julen börjar nu. Och julen handlar faktist INTE om att köpa, shoppa och konsumera.

Adventsretreat