Pax Mariae och besök på slottet

 Jag har varit i Mariefred. Världens minsta stad, vackert belägen och granne med Gripsholms slott. 

För er som bevarat barnasinnet och gärna läser böcker för yngre läsare och som gillar skräckisar kan jag tips om att det finns en stadsvandring i PAX-böckernas fotspår. 

Pax-serien består av tio böcker, alla med mytiska namn - Nidstången, Grimmen, Mylingen, Bjäran, Gasten, Näcken, Pestan, Vitormen, Maran och Draugen.

De är skrivna av Åsa Larson och Ingela Korsell och illustrerade av  Henrik Jonsson. 

Så här presenteras serien av förlaget, Bonnier Carlsen:

"I den lilla staden Mariefred börjar konstiga saker att hända. Onda krafter försöker erövra det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år. Väktarna Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men i takt med att de blir äldre börjar bibliotekets magiska skydd försvagas. Bröderna Alrik och Viggo visar sig vara utvalda för att hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över det. Alrik och Viggo måste använda både styrka och list för att övervinna alla övernaturliga otyg som väcks till liv i staden. Men pojkarna har också strider att utkämpa i sitt vardagsliv."

Det är lätt att tycka om bröderna Alrik och Viggo och roligt att läsa om fornnordiska monster och varelser. Riktigt ruggigt ibland. Nästan lite väl läskigt. Dessutom en väldigt fin skildring av pojkarnas utsatthet och trassligheter men också av kärlek och vänskap.

De har i stort sett allt man kan önska av en riktigt bra serie för ungdomar och oss andra...

Nu har jag alltså promenerat upp till kyrkan på kullen där det hemliga biblioteket ligger gömt under marken. Jag har sett Mäster Skräddares gård, Magnar och Estrids hus på Klostergatan och lite till och så förstås Gripsholms Slott. Jätteroligt!

Mariefred heter alltså så eftersom det ligger där klostret Pax Mariae låg för länge länge sedan.

Tistelblomman - härligt ryslig

Miljön är underbar. Ett öde förfallet hus ensamt ute på heden. En skotsk liten by en bit därifrån. Bara det gör romanen värd att läsa - särskilt om man som jag är lagd åt det anglofila hållet. Maja Grå flyttar in hos Jack i huset. Men varför vill ingen komma och hälsa på, varför vill ingen prata om huset? Amanda Hellberg lyckas skapa en riktigt spännande roman med härlig atmosfär. Jag skulle inte läsa den hemma i sängen alldeles ensam. En krypande obehaglig historia utan en massa gottande i blod och äckel. Det här är tredje boken om Maja Grå och jag hoppas bara att det kommer fler. Snart!

Den får BBBB

För övrigt hade vi fint besök i trädgården idag. I år är de faktiskt fyra, annars brukar de bara tre. Nu oroar jag mig bara för hur det ska gå med rosorna.  jag köpt

Sockor och sagor.

Sockorna är klara - tur, för jag behöver verkligen nya. Några ligger och väntar på att bli stoppade och några har döttrarna lagt beslag på men några har drabbats av det evigt oförklarliga mysteriet med den försvunna sockan. Inte vet jag vem som äter upp dem - vanligtvis är det ju tvättmaskinen - det vet vi ju alla - men OM jag maskintvättar dem är de ensamma i maskinen så då  har  jag koll på dem.

Jag ska väl köra igång med ett par till.

foto av Mary Anne Stephens 

Här kom garnleverand från UK. Det ska bli en Amaryllis Hat designad av Mary Anne Stephens. Jag har inte riktigt bestämt mig än men jag tror att själva mössan ska vara i vitt och rosa och så kanten i blått och grönt....kanske. Jag ska sticka några provlappar och bestämma mig sen.

Jag har lyssnat klart på Reckless av Cornelia Funke och det var ingen hit precis. Jag trodde nog att den skulle vara bättre. Jag älskar sagor och sagovärldar och slukade ALLA sorts sagor när jag var barn. Eftersom jag var en sådan där läsande, lite ensam unge med stor fantasi så flydde jag ofta in i fantasins värld och har sedan dess älskat tanken på att kunna få kliva in i sagornas och magins världar.

I Recless försvinner huvudpersonen in i bröderna Grimms värld. Det var förstås lite roligt med referenser till de klassiska sagorna och kul med alla dvärgar och häxor men själva historien var helt ointressant. Inte heller karaktärerna var intressanta.

Allting vara bara platt, trist, grått och tråkigt.

Ett enda B

Läs hellre John Connollys The Book of Lost Things som bygger på samma idé, men är SÅÅÅÅmycket bättre, läskigare och fascinerande. OBS! En av mina favoriter faktiskt.

Reseförberedelser

Jag tänker ta med mig broderiet Dog Sampler på resan. Kanske kan det bli lite tid över att sy. Om inte annat blir det en lååååång flygresa.

Jag har laddat både telefonen och paddan med ljudböcker som jag kan njuta av under tiden, bland annat

Shirley Jacksons We have always lived in the castle och MR Halls The Redeemed.
                                                 
Shirley Jacksons roman är en gotisk skräckhistoria som verkar mycket bra och läskig. Det är hon som skrivit The Haunting of Hill House.

The Redeemed är en deckare, den tredje i en serie med Jenny Cooper som huvudperson. Jag blev nyfiken och tänkte prova.

Hemligheter på månen

Tänk hur det är ibland! Jag läste om romanen Darlah när den kom ut 2009 och köpte den samma år. Jag anade att jag skulle tycka om den men trots det har den blivit liggande i två år...Märkligt.

Nåväl, härom kvällen tog jag ner den ur hyllan och började läsa och sen var jag fast.

Den har givits under beteckningen ungdomsroman. Ibland funderar jag över vad som konstituerar en ungdomsroma. Är det att huvudpersonerna är unga? I så fall stämmer det. Är språket enkelt och tillrättalagt? Nej, inte alls. Är handlingen enkel och ointressant för en vuxen? Nej, inte alls.

(För min del tror jag att många vuxna går miste om väldigt många bra romaner bara för att de fått beteckningen ungdomsroman.)

Tre ungdomar, en norsk flicka, en japansk flicka och en fransk pojke, är huvudpersoner. De vinner alla ett lotteri där priset är att följa med på en resa till månen. Vad de inte vet är att de fungerar som lockbete och alibi för vissa intressenter att återuppta arbetet på månen som legat nere sedan den sista Apollofärden på 70-talet. Vad de inte heller vet är att myndigheterna hemlighållit vad man upptäckte på månen.

Välskriven, spännande, fylld med referenser till annat i genren - både litteratur, film och musik. Konspirationer, märkliga händelser, kärlek och förstås ond bråd död.

Jättehärlig! Jag tyckte att den i stämningen och stilen lite grand påminde om Michelle Pavers fantastiska skräckroman Evig natt.

B B B B B

Something Wicked....

j

Här är omslagsillustrationen till den första utgåvan av Ray Bradburys roman Something Wicked this Way Comes från 1962.

Titeln är förstås hämtad ur Macbeth "By the pricking of my thumbs something   wicked this way comes". 


Den svenska översättningen har fått den supertrista och helt intetsägande titeln Oktoberfolket. Visserligen kallas varelserna vid ett tillfälle för Oktoberfolket av pojkarnas pappa, men titeln säger inget alls om vad romanen handlar om - vilket däremot originaltiteln gör. För det är precis så...ett tivoli kommer till den lilla staden och två pojkar upptäcker att tivolit inte är ett tivoli vilket som helst. Det leds av Mr Dark, (en illustrerad man), som lockar till sig och livnär sig på människors själar. 




En surrealistisk, suggestiv och fantasieggande skräckhistoria om kampen mellan gott och ont. Om människans villkor, om kärlek, om längtan om livet egentligen. 


Han skriver på ett alldeles märkvärdigt poetiskt språk. En fascinerande historia. 


B B B B B

Bokprat - Anne Brontë och Charlie Higson

Jag har inte riktigt hunnit med att skriva om allt jag läser, men så här skrev jag om Agnes Grey för bokpanelen hos Fritz & Ståhl.

 

Jag tycker att jag ofta lite förvånat blir glatt överraskad när jag läser gamla romaner. Agnes Grey publicerades 1847 men översattes först 2009 till svenska.  Miljöerna och levnadsomständigheterna skiljer sig från våra men människorna var nog som vi ungefär. Det förstår man genom att läsa hur Agnes  - o förlåt - miss Grey förstås, skildrar människorna runt sig. Hon måste försörja sig och det enda respektabla sättet var att ta anställning som guvernant. Hon är bitvis riktigt elak när hon beskriver sina arbetsgivare och deras ofta ganska förskräckliga barn. Trots att Anne Brontë inte var så gammal när hon skrev romanen är hon insiktsfull och har blick för våra mänskliga svagheter och egenheter. Det är roligt att följa hur hon utvecklas och växer. Romanen är skriven i dagboksform där hon berättar om sin vardag och sina funderingar och så småningom också om sina kärleksbekymmer. Genom romanen kan man en stund fly bort från vår hektiska tillvaro till lugnet och stillheten bland långa klänningar, handarbetande och läsande damer, uppvaktande herrar och ett ganska stillsamt liv på det hela taget.

 

Fienden av Charlie Higson är en ungdomsskräckis, men mycket bra. Alla vuxna drabbas av zombie-viruset. De kvarvarande barnen kämpar för att överleva. En "Flugornas Herre" för vår tid. Nu har uppföljaren  kommit!

 

 

P.S Stickade zombies - knasigt kul. D.S

 

MiTT LIV I BÖCKER - del 3 ...Kalla Kårar och Allers

Jag är glad att jag aldrig fick lära mig att bara läsa god litteratur. Inte för att mina föräldrar hade koll på vad jag läste, men ändå.Under en period i tidiga tonåren lästa jag och min dåvarande bästa kompis mängder av kiosklitteratur.

Jag vet att jag inte precis är ensam om de här läsupplevelserna och läsminnena. Bloggosfären är fylld av nostalgisuckar.

Jag undrar om det finns kiosklitteratur idag? Jag tror inte det. Nu säljs ju vanliga pocketböcker i kioskerna. Men då, på sjuttiotalet kunde man köpa Allersromaner, Barbara Cartland, Kalla Kårar och deckare av olika slag billigt.


Jag var aldrig lika förtjust i kärleksromanerna som min kompis, men det gjorde inget. Jag slukade dem lika intensivt ändå. Nu kan jag undra varför. En sorts verklighetsflykt så klart.



Lite senare slukade jag Kalla Kårar-böckerna lika intensivt och jag är fortfarande svag för skräcklitteratur. Jag minns faktiskt en del av de berättelser jag läste då, fast det är över trettio år sedan.

Kalla Kårar- serien innehöll faktiskt en hel del riktigt bra romaner. Den gavs ut av B Wahlströms bokförlag med början 1971. Bland annat gavs romaner av John Wyndham (han med The Day of the Triffids), Richard Matheson (han med I am Legend).

Så småningom tröttnade jag och började leta efter annan litteratur. Jag tror jag läste i stort sätt alla böcker i hemmet utan urskiljning, men det ska jag berätta om en annan gång.

Jag har i alla fall låtit mina barn läsa allt, från serietidningar till dussinromaner. Och de läser, alla tre.

Jag tror att det viktigaste är att man lyckas förmedla och hjälpa barnen att upptäcka GLÄDJEN och LUSTEN i att läsa.

Zombies i skärgården

John Ajvide Lindqvist har en underbar förmåga att låta skräcken ta plats mitt i vår alldeles vanliga svenska vardag. 

Ibland balanserar han på gränsen till
 kalkon-

 -men han överskrider den aldrig.



Tvärtom lyckas han på ett alldeles trovärdigt sätt berätta vad som händer när det fullständigt otänkbara händer, när monstren tar plats mitt ibland oss.





Han skriver i TJÄRVEN någonting om att vi är människor och vi känner därför igen monstren när de kommer i vilken skepnad de än må vara.


Precis som andra bra skräckförfattare är han en duktig människoskildrare. Han ser och berättar vad som format dem, deras tankar, rädslor, styrkor och tillkortakommanden. Han är precis som Stephen King mycket bra på att gestalta barn och barndomsminnen.


Jag gillar Tjärven - jag är glad att John Ajvide Lindqvist hittat tillbaka till sin gamla form efter, i mitt tycke snedsteget med förra romanen - Lilla Stjärna - som jag tyckte var riktigt dålig.Jag funderar ibland på vad det är som gör att bra skräck är så bra. Jag tror att det har att göra med att
 monstren och skräcken ger en möjlighet att utforska och beskriva människans livsvillkor. Hennes  utsatthet, hennes drivkraft och inte minst hennes mänsklighet. 


Ifall ni undrar kan jag tala om att Tjärven finns på riktigt. Ön med

 fyren ligger på en liten ö i Roslagens skärgård, 2 nautiska mil nordnordväst Söderarm. Fyren byggdes år 1903.




Jag kommer aldrig att resa dit....


B B B B B 
 

Zombies för unga - Carrie Ryan

Den svenska titeln fick mig att tro att det handlade om varulvar ( de har ju varit poppis ett tag) men det handlar alltså om zombies. Fast som alla vet som läser fantasy och skräck så är de ju mest bifigurer.

Mary bor i en liten isolerad by mitt ute i skogen Det kraftiga stängslet runt byn och reglerna som styr tillvaron är livsviktiga, för på andra sidan finns de oheliga. De smittbärande levande döda som ständigt rör sig i jakt på föda. Så har det alltid varit. Mary och generationerna för henne vet inget annat, men Mary drömmer om havet som hon bara hört talas om men inte riktigt tror på.


En dystopisk, spännande roman om längtan, överlevnad och att hitta sig själv. 


Tre böcker finns det i serien!

Spöken, hemsökelser och skräck i skuggan av Första Världskriget

Jag har blivit nyfiken på F.G. Cottam och köpt två av hans böcker, Dark Echo och The House of Lost Souls. Båda utspelar sig vid tiden för första världskriget och sägs vara mycket bra.

 Jag har inte vågat börja läsa än eftersom min man är borta hela veckan....
Som tur är kommer han att hålla sig hemmavid nästa vecka så DÅ ska jag frossa i spökisar.


Hans senaste heter The Waiting Room och utspelar sig också den vid samma tid. Den är placerad på önskelistan!

Döden på en blek häst - Härligt läskig

Vilken härlig bok! Det är svårt att hitta bra skräckromaner tycker jag. Jag vill att de ska vara välskrivna, spännande och intressanta. Personerna ska kännas levande (även om de ibland är döda...) miljöerna ska vara intressanta och intrigen ska hålla hela vägen. Men för mig är stämningen i boken det viktigaste. Eftersom jag är anglofil är jag förstås extra svag för engelska miljöer och gärna som i denna roman Oxford. Men enbart miljö räcker inte. Det handlar om att kunna förmedla ett krypande obehag, en osäkerhet om vad som är verkligt, men gärna också lite dimma, mystiska främlingar, hedar, gamla hus. Det är kanske därför det är svårare att skriva moderna skräckisar än 1800-talsskräckisar. Jag tycker att Amanda Hellberg har lyckats mycket bra. En gripande, fängslande och bitvis riktigt läskig roman. Jag vill gärna läsa mer av henne och om Maja Grå

Boken recenseras idag i SvD .

Här kan du läsa vad andra bloggare skrivit om romanen.

B B B B 

Några av mina bokfavoriter

Av alla lästa böcker i år är det några som jag kommer att minnas. En av dem är Norrlands svårmod av Therése Söderlind. Jag har läst om den på lite olika håll men den har inte alls fått den uppmärksamhet den förtjänar. Den är spännande och gripande. Det är ingen deckare eller thriller i vanlig mening, men det är svårt att sluta läsa. Det är också svårt att inte bli berörd och ibland illa berörd av huvudpersonens berättelse. Vi får följa henne som 7-åring, 13-åring och vuxen.



Jag hade glädjen att upptäcka en ny favoritförfattare också -  William Brodrick. En munk som sadlat om till advokat som skriver om en advokat som blivit munk. Fader Anselm kan inte låta bli att engagera sig i människor och deras problem. Händelser under Andra världskriget (The Sixth Lamentation) eller under Första (A whispered name). Hans tredje Gardens of the dead ska jag njuta av i jul. 

Om man vill rysa lite kan jag rekommendera Dark Matter av Michelle  Paver. Ett forskningsprojekt som inte riktigt blir som det var tänkt. Ensam i den arktiska kylan och natten....eller?

Semesterläsning

Mina flickor och jag ska åka till SOLEN på semester under höstlovet. Nu gäller det att ladda resväskan med härlig läsning. Några deckare blir det någon fantasy och kanske någon "vanlig" roman - få se...

Mycket att läsa

På min Önskelista på Boktipset.nu ligger flera titlar. Bland annat de här efterlängtade som kommer ut under våren:

Johan Theorin: Blodläge

John Ajvide Lindqvist: Lilla Stjärna

Lars Kepler: Paganini-kontraktet

Ian McEwan: Solar