Stalin på Östermalm

 Jag har precis lyssnat på Stalin på Östermalm inläst av författaren Martin Jonols. Jag trodde att jag skulle lyssna på en bok om Martin Jonols morfar Gustav Johansson men jag lyssnade lika mycket på en bok om Martin Jonols själv och framförallt på hans relation till morfadern och till sin pappa. 

Det är en självutlämnande berättelse men berättad med distans och utan självömkan både rolig och mycket sorglig. 

Martin Jonols skriver om rädslan att bli som sin pappa, hur morfar blev  den pappafigur som han behövde - trots hans avskyvärda politiska åsikter.

Han skriver om sina vanföreställningar och tvångstankar och hur han lyckas bli fri sina demoner och så om sin morfar förstås. Den innehåller djup tragik. Martin Jonols bröt helt med sin pappa och bytte sitt efternamn. Han berättar i boken varför.

Gustav Johansson var medlem av SKP - Sveriges kommunistiska parti, sovjettrogen och stalinist. Han gifte sig med Eva Palmær och de bodde i en Östermalmsvåning i Stockholm. 

Det är en fascinerande skildring av den kommunistiska delen av svensk politik under 1900-talet. Fascinerande och hårresande men bitvis riktigt rolig. Det är ju tur att man kan skratta åt eländet fast skrattet fastnar i halsen. 

Boken är fantastiskt bra. Den innehåller så otroligt mycket på så många plan och är välskriven och lättläst.

Stalin på Östermalm får B B B B B

Sommarsummering

 Tänk att sommaren kommit och gått redan. Visserligen kan september vara fantastiskt fin men sommar  är det ju inte längre.

Som vanligt har jag inte hunnit läsa så mycket som jag hade önskat men en del har det blivit. Jag börjar med fempoängarna. Det blev några stycken, dock i helt olika genres. Välj och vraka!

Jag börjar med två kriminalromaner.

  Jag hade läst om Dödssynden av Maria Grund och vet att hon fått pris för Årets bästa debut 2020 av Svenska Deckarakademien men av någon anledning hade jag fått för mig att jag inte skulle tycka om den. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske har det att göra med beskrivningen av den eller utseendet på den. Men nu köpte jag pocketutgåvan och blev helt fast. Maria Grund har lyckats att skriva en kriminalroman med en helt egen säregen ton. Om man får säga så utan att någon tar illa upp skulle jag säga att den är en väldigt osvensk deckare. Åtminstone jag har en bild av hur de svenska deckarna brukar vara (på gott och ont) några bra andra rent av dåliga men ofta ändå lite likartade. Dödssynden är något helt annat. Spännande, mörk med intressanta personligheter. Nu väntar jag otåligt på nästa. Den bästa svenska kriminalromanen jag har läst på länge!      B B B B B                            

Jag läste Ytspänning av Olivier Norek förra året och har sett fram emot att få läsa Kod 93. Den är skriven tidigare än Ytspänning och handlar inte alls om samma poliser utan är den första delen av tre om kommissarie Victor Costa och hans män i förorten Seine-Saint Denis i Paris. Den är också mörk och obehaglig men spännande. Absolut ingen mysdeckare. B B B B B 

Jag har också läst två historiska romaner.

Roskoden av Kate Quinn tillhör inte den typ av romaner som jag brukar läsa men den här fångade mitt intresse. Delvis beror det på att den handlar om kvinnor som arbetade med kryptering i Bletchley Park under andra världskriget. Boken handlar delvis om verkliga personer och verkliga händelser. Hon gör det väldigt bra. I efterordet till romanen får man veta vad som är sant och vad som är hittepå. Jag sträckläste romanen och det kändes ungefär som att mysa med en bra brittisk TV-serie. Efter att jag läst den försökte jag mig på hennes tidigare och rosade roman Kodnamn Alice men gav upp efter ett tag för jag tyckte att den blev för tramsig. Kanske jag gör ett nytt försök...men Roskoden får faktisk B B B B B 

Översten av Ola Larsmo har stått och väntat i bokhyllan sen den kom ut men av någon anledning har jag känt ett motstånd mot att ta ner den och sätta igång. Sommaren är ju en bra tid för långläsning så jag började läsa och det ångrar jag inte. Romanen handlar om den svenske mannen Knut Oskars liv i Sverige och USA. Berättelsen är ett strålande exempel på hur verkligheten överträffar dikten. Från uppväxten i fattigdom i Sverige till en karriär som yrkesmilitär i USA och sen tillbaka som pastor i Sverige. Fascinerande, lärorikt och fängslande. För min del tyckte jag nog att skildringen av hans barndom och unga år i Uppsala och Stockholm var bäst. Den får B B B B B  

Den sista fempoängare är Alva Dahls bok om Gunnel Vallquist - Slå rot i förvandlingen: Gunnel Vallquists liv och livshållning.  Gunnel Vallquist tillhör en av våra intressantaste kulturpersonligheter och det är otroligt fascinerande att läsa om henne och hennes tid och liv. Hon blev nästan 100 år gammal, född 1918 och död 2016. Författare, översättare (Marcel Proust och Simenon bland annat) och debattör. Ledamot av Svenska Akademin och god vän med Sven Stolpe. Hon var djupt troende och konverterade till katolicismen 1939. Jag blev väldigt fascinerad av henne när jag läste boken. Hon verkar ha varit en stark men samtidigt ödmjuk personlighet. Ofta starka åsikter och inte rädd för att säga sin mening. Läs den! B B B B B 

Läs något annat än Fjärilsvägen!

Jag har läst Patrik Lundbergs Fjärilsvägen och är förundrad.

Det är för mig helt obegripligt hur denna bok fylld av floskler och illa skriven har höjts till skyarna. Författaren har lyckats med konststycket att till synes skriva om sin mamma medan allt i själva verket handlar om honom själv. Han gottar sig i självömkan. Det "klassamhälle" han beskriver är som hämtat ur partiboken (S) men har ganska lite med verkligheten att göra. 

Det han beskriver verkar hämtat från 60-talet snarare än att vara en beskrivning av 80/90-talen. Det märkliga "du"-tilltalet i boken förstärker distansen som jag tycker finns till mamman. En ytlig beskrivning av en dysfunktionell familj som inte förstår att den är dysfunktionell. Jag blev mest bara beklämd av att läsa den.

Han har inte ens bemödat sig att försöka komma sin mamma in på livet. Han tecknar ingen bild av henne. Hon blir bara en sorts schabloniserad förenklad bild av "den förtryckta kvinnan i den rådande patriarkaliska strukturen".  Ingenstans får Birgitta själv komma till tals. 

Nej, Fjärilsvägen får bara B. 

Läs något annat i stället. Det finns mycket som är mycket bättre. 

Nytt år - Två lästips från julledigheten

Gott nytt år och god fortsättning! Just nu när jag skriver det här är det kallt och snöar ute men annars har vintern hittills varit grå och trist. Inte dagsljus på hela dagen. Vi har haft en lugn och stillsam jul med tid att läsa. Ett par böcker vill jag tipsa om.

Morfars pistol av Jakob Lind var verkligen så bra som utlovats. Jakob Lind skriver om sin morfar som var (misslyckad...) chef för Svenska Brigaden under finska inbördeskriget 1918. Den är spännande som en deckare eftersom man får följa författarens sökande efter information och pusselbitar.

På köpet får man lära sig en hel del historia om både om Sverige och Finland men också om författarens familjs historia. Det gör att berättelsen om morfars pistol blir personlig och kommer nära. 

Jag slogs återigen av hur lite i alla fall jag lärde mig i skolan om finska inbördeskriget. Det är sorglig läsning eftersom det handlar om krig, ett inbördeskrig där grannar och vänner slogs mot varandra vilket gav djupa sår. 

Men berättelsen är inte sorglig i den meningen att den är tung att läsa. Tvärtom är den faktiskt ibland väldigt underhållande. Inte minst i beskrivningen av de fascinerande och bitvis excentriska människor Jakob Lind skriver om. Den får full pott!  B B B B B 

All the devils are here av Louise Penny är den 16:e boken i serien om den kanadensiske kriminalinspektören Armand Gamache. Den kom ut under hösten 2020 men jag läste den först nu i julhelgen. Det gick alldeles för fort. Det är lustigt hur vissa romaner bara flyter på, att läsa dem kräver ingen ansträngning alls. Det beror inte på att språket är banalt eller att handlingen är okomplicerad för så är det inte alls. Snarare tvärtom. Det är helt enkelt så att det finns ett driv i berättandet och att det är spännande. Det som har varit roligast med att följa Gamache genom alla sexton romaner är att det händer en massa även på det personliga planet. Inte bara vad avser Gamache själv utan också hans familj, hans vänner och kolleger. Ständigt händer det något som vänder upp och ner på tillvaron och gör att man som läsare sitter som på nålar och undrar hur det ska gå. Romanerna är alltid bra om än några sticker ut som fantastiska. Det här är en av dem. 

Den får B B B B B 

Har ni inte läst dem än så gör det. 

Numera finns de flesta översatta till svenska.

 
 

Det var jag som skulle dö - kärleksfull och viktig berättelse

Natalie Verständig Axelius berättar sin morfars historia i boken Det var jag som skulle dö. Man kan undra om det behövs ytterligare en berättelse med minnen från kriget, från ghettot, från flykten och från överlevandet. Svaret är ja, det gör det.

Den här berättelsen är välskriven och väldigt kärleksfull utan att vara det minsta sentimental. Det som jag tyckte var speciellt är skildringen av att komma till Sverige. Att komma hit, leva här och försöka skapa sig en framtid tillsammans med människor som inte kände till, inte visste eller inte ville veta vad han, hans familj och vänner fått utstå. Sådant som var så fruktansvärt att det inte ens går att prata om än mindre berätta.

Hon beskriver en väldig ensamhet mitt i det nya livet mitt i familjen.

Boken fick också tiden att krympa lite. Natalie Verständig Axelius skriver alltså om sin morfar...morfar. Inte längre tillbaka än så.

För den som vill veta mer om bland annat judarnas historia i Sverige kan jag rekommendera ett besök på det nya Judiska Museet i Stockholm.

Den får B B B B B

En sång för Nagasaki

Det finns människoöden som kryper in under huden eller kanske snarare, i det här fallet, rakt in i hjärtat. Takashi Nagai föddes 1908 i Matsue i Japan och dog 1951 i Nagasaki. Han konverterade till Katolicismen, blev svårt sjuk av sitt arbete med att som läkare utveckla röntgentekniken och skadades svårt samt förlorade sin fru när Nagasaki bombades med en atombomb den 9 augusti 1945.

Han räddades genom ett mirakel och överlevde. Trots sin svåra sjukdom och lidande arbetade han ända in i det sista med att hjälpa offren för atombomben och att försöka sprida kärlek och och försoning i Nagasaki.


Han skrev flera böcker och det har både skrivits om honom och gjorts filmer och det har precis gjorts en ny film om honom -  All that remains.


Jag har läst Paul Glynns bok En sång för Nagasaki som handlar om Takashi Nagai men också om Tystnaden som handlar om de kristnas förtryck och de kristna  martyrerna i skiftet 1500-1600-talet, som för övrigt också har filmatiserats nu - Silence. 
Japans historia, filosofi och utveckling. Han beskriver särskilt Japans kristna historia. Jag läste förra året Shusako Endos historiska roman

Martyrerna Paulus Miki och hans följeslagare som dödades 1597 firas för övrigt den 6 februari i den katolska Kyrkan. Här är ett urklipp ur Helgonkalendern från Katolska Liturgiska Nämndens hemsida

"...Trots detta förblev många trogna mot sin kristna tron, man höll ihop och i Nagasaki bröt ett kristet uppror ut 1637. I gatorna hängdes banderoller som hyllade Altarets sakrament och överallt ropades Jesu och Marias namn. Upproret krossades och 25 000 kristna massakrerades. Nu stängde Japan sig mot omvärlden och den förföljda kyrkan gick under jorden (ungefär som det är i Nordkorea, när dessa rader skrivs).
Isolationen varade två hundra år. När missionärer från Väst äntligen fick komma in, 1865, trädde tusentals kristna fram ur ingenstans. De kunde fortfarande lite latin, de ägde reliker av sina dödade präster och de bad om figurer av Jesus och Maria. Inte minst i Nagasaki var tron levande. Denna stad, där så många kristna gett sina liv, förstördes 9 augusti 1945 av den amerikanska atombomben, tre dagar efter bomben över Hiroshima. Den omfattande katastrofen, ett fasanfullt dödande av oskyldiga civila, skildras gripande i boken En sång för Nagasaki (Catholica). Den handlar om en kristen läkare, Takashi Nagai (ett framtida helgon?). 

Den familj Takashi Nagai hyrde rum hos var en av familjerna som under de 200 år som kristendomen var förbjuden förvaltat och bevarat tron genom att verka i det fördolda. Fascinerande.

Takashi Nagai i ruinerna efter atombomben

Katedralen i Nagasaki

Katedralen i Nagasaki förstördes vid bombningen. Bara en kyrklocka klarade sig. Flera helgonskulpurer förstördes, bland annat en av Den Heliga Jungfrun Maria. Hennes huvud finns dock kvar och påminner på ett väldigt konkret sätt om hur fruktansvärt skadade människorna blev.

 Både Tystnaden och En sång för Nagasaki får
 B B B B B 

Bokcirkeln SELMA hos Selma

Mårbacka

Min bokcirkel SELMA har varit på avslutningsutflykt till Värmland. Vi besökte Mårbacka förstås där vi fick en guidad visning. Vi hade sådan tur med vädret att vi faktiskt kunde sitta i trädgården efter visningen och dricka resterna av vårt medhavda kaffe.

Lars Lerins Mårbacka

Vi körde sen till Karlstad där vi tog in på B&B, vilade och sedan åt god middag i en gammal fabrik. När vi skulle promenera hem kom regnet och det höll tyvärr i sig hela nästa dag också. Det gjorde inte så mycket eftersom vi besökte Sandgrund för att titta på Lars Lerins fina målningar.

Lars Lerin

När vi var hemma igen kom jag mig äntligen för att läsa Sigrid Combüchens bok om Ida Bäckmann som också handlar om Selma. Boken ger en ganska osympatisk bild av Selma. Det var roligt att i det inledande kapitlet få beskrivet den korg gjord av ett bältdjur som jag faktiskt såg när vi var där och som Ida skickat till Selma i gåva.






Boken om Ida var intressant och rolig att läsa. Lite rörig bitvis men mycket läsvärd. Ett fascinerande öde i en fascinerande tid.

Den får B B B B



På Sandgrund passade jag på att köpa Arkiv och Rysk is.

Arkiv

Rysk is

Kerstin Thorvall på scenen

Jag var på teater häromdagen och såg pjäsen "När man skjuter arbetare" efter Kerstin Thorvalls roman i uppsättning av Teater Västernorrland.

Fantastisk!

Jag läste boken för många år sedan men tyckte den var fantastiskt bra.


Jag har för övrigt läst nästan allt hon skrivit. Som vilsen tonåring minns jag att jag lånade "Vart ska du gå, ut" på biblioteket och jag läste "Det mest förbjudna" och blev väldigt berörd.


Ni blev jag sugen på att läsa biografin över henne. Finns i pocket!

Bokprat

Jag fick häromdagen Belinda Bauers nya roman Skuggsida från förlaget Modernista. Den släpps för försäljning snart, i mitten på april.

Jag har precis börjat på den och jag ska inte avslöja något ännu annat än att den verkar lovande...

Jag har annars precis lyssnat klart på  Den Odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Det är en fascinerande berättelse om den amerikanska kvinnan Henrietta Lacks som avled i cancer 1951.

Förlaget skriver såhär:

I januari 1951 diagnosticerades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.

Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna.






En bok som ger upphov till mycket funderingar och en påminnelse om att utnyttjande, rasism och maktlöshet inte är särskilt långt borta.


Den får B B B B 

Nu håller jag i stället på att lyssna på en roman av Jo Waltons Among Others. Det är en berättelse skriven i formen av en dagbok. 
Dagboksskrivaren är Mori  - en intelligent och egensinnig tonåring i slutet av 70-talet. Hon har tvingats lämna sitt älskade Wales för att gå på internatskola i England. Hon älskar, läser och skriver om science fictionlitteratur i en rasande fart och det är roligt att få alla tips och hänvisningar.  Hon pratar med älvor och hennes tokiga mamma har genom magi skadat Mori svårt och dödat Moris lillasyster - eller ???

Captain Scott

Jag har läst ut Sir Ranulph Fiennes bok om Scotts försök att nå Sydpolen för hundra år sedan.

Fascinerande och väldigt sorglig.

Det är svårt att föreställa sig vad de utsatte sig för. Även om man läser om det kan man inte ta in det riktigt. Därför är det extra intressant att just läsa Fiennes bok eftersom han vet vad det handlar om. Han har själv varit på Sydpolen, dragit släden på egen hand, förfrusit kroppsdelar och nästan inte överlevt.

Jag passade på att köpa Peter Fitzsimons bok om Mawson, Scott, Shackleton och Amundsen när vi var i Sydney. Jag måste erkänna att jag känner till väldigt lite om Mawson. Spännande och fascinerande.

B B B B 

En gång till?

Det har börjat skava en längtan efter att läsa om vissa romaner. Jag vet inte riktigt varför. Det är annars väldigt sällan jag läser om en bok.
Men nu är det ju så längesedan jag läste en del av mina favoritromaner så det skulle vara roligt att läsa dem igen....eller kanske inte?

Risken är förstås att man blir besviken. Det händer mycket på 20-30 år. Skimret kanske skingras fullständigt, bilden kanske krakelerar totalt?  Nåväl, då får det väl vara så.

De tre som jag är mest sugen på just nu är

Mark Helprins roman Winter´s Tale från 1983. Jag minns den som magisk. Då var den inte lik något jag läst förut.

Susan Coopers serie Mörkret Stiger, eller på engelska The Dark is Rising

• Ovan hav, under sten (Over sea, under stone)
• En ring av järn (The dark is rising) 
• Lövhäxan (Greenwitch)
• Gråkungen (The grey king)
• Silverträdet (Silver on the tree)

En helt fantastisk serie. Jag förstår inte varför den inte har kommit i nyutgåva på svenska. Första delen gavs ut senast 2007 i samband med filmatiseringen, men de andra fyra finns bara på antikvariat eller på engelska.  

Nästa år är det 200- årsjubileum så då tänkte jag passa på att läsa om Peter Ackroyds biografi om honom som nu har kommit i ny utgåva. Jag köpte min på Dickensmuseet i London 1998.

Dickens

Golden age - Fell & Merrivale

Jag sorterade lite i mitt bibliotek häromdagen och blev plötsligt sugen på att läsa en av mina favoritförfattare inom deckargengren - John Dickson Carr (Carter Dickson m fl.pseodonymer). John Dickson Carr föddes den 30 november 1906 i Pennsylvania och dog den 27 februari 1977. Han skrev ett åttiotal deckare varav de mest kända är dem med Dr Gideon Fell respektive Sir Henry Merrivale. De är båda sympatiska, lysande, uppseendeväckande, utmanande, bullrande, intellektuella men utan att vara arroganta och omöjliga att inte tycka om. Dr Fells karaktär och utseende sägs bygga på G. K. Chesterton, medan Sir Henry Merrivale påstås likna Winston Churchill.

Jag läste dem första gången för sisådär dryga trettio år sedan och blev helt uppslukad. Kombinationen med de något excentriska huvudpersonerna, mord i slutna rum och gärna lite till synes övernaturliga inslag ocjh förstås tidsepoken är helt oslagbar.

Jag har flera av dem i min hylla, men saknar många, även om jag läst de flesta. Nu har jag kompletteringsköpt en del - tack och lov för antikvariat - och ser fram emot att ha en John Dickson Carr period när jag avslutat min orangea period. (om jag kan hålla mig)

Vill man läsa om honom kan jag rekommendera The Man who explained miracles av Douglas G Greene.

How to live?

Vilken bok!

Underhållande, tänkvärd, lärorik och alldeles, alldeles underbar!





Och vilken man!

Nu är jag klar med Drottningmodern. Det har varit SÅ roligt och fascinerande att läsa om henne och hennes liv. Hon föddes 1900 och dog 2002. Hon fick alltså uppleva hela 1900-talet.

Hon verkar ha varit en härlig människa fast med bestämda åsikter och mycket brittisk förstås.





GOD SAVE THE QUEEN MOTHER!

ONDSKA

Jag tror aldrig det har hänt att jag har varit tvungen att lägga ifrån mig en bok på grund av att jag helt enkelt inte stod ut med att läsa vidare. Jag bev så ända in i mitt innersta berörd att jag drömde mardrömmar. Inte för att den frossar i blod eller osmakligheter, inte heller för att den bygger upp spänningen som en skräckroman. Inte alls. Utan för att den skildrar verkligheten, för att den beskriver människors ondska och människors utsatthet. För att den beskriver maktlösheten inför mötet med ondskan. En FANTASTISK bok. Tro inte att jag inte ska läsa vidare. Jag måste bara samla mig först. LÄS DEN! Tyvärr finns den inte på svenska (skandal). Shake hands with the devil av Lt. Gen. Roméo Dallaire.

Roméo Dallaire var general i den kanadensiska FN-styrkan i Rwanda. Hans beskrivning av deras arbete, deras försök att få resurser för att kunna göra något annat än att bara vara polityr och döva världssamvetet, av FNs byråkrati och inre maktspel, av hans och hans medsoldaters tid i Rwanda är inte rolig läsning, men viktig. Hans skildring av den ofattbara ondskan och det ofattbara våldet är som sagt nästan outhärdligt att läsa om.

Sent i natt går filmen Hotell Rwanda där Nick Nolte spelar honom. Har ni inte sett den så GÖR DET!

Ondska

Jag tror aldrig det har hänt att jag har varit tvungen att lägga ifrån mig en bok på grund av att jag helt enkelt inte stod ut med att läsa vidare. Jag bev så ända in i mitt innersta berörd att jag drömde mardrömmar. Inte för att den frossar i blod eller osmakligheter, inte heller för att den bygger upp spänningen som en skräckroman. Inte alls. Utan för att den skildrar verkligheten, för att den beskriver människors ondska och människors utsatthet. För att den beskriver maktlösheten inför mötet med ondskan. En FANTASTISK bok. Tro inte att jag inte ska läsa vidare. Jag måste bara samla mig först. LÄS DEN! Tyvärr finns den inte på svenska (skandal). Shake hands with the devil av Lt. Gen. Roméo Dallaire.

Roméo Dallaire var general i den kanadensiska FN-styrkan i Rwanda. Hans beskrivning av deras arbete, deras försök att få resurser för att kunna göra något annat än att bara vara polityr och döva världssamvetet, av FNs byråkrati och inre maktspel, av hans och hans medsoldaters tid i Rwanda är inte rolig läsning, men viktig. Hans skildring av den ofattbara ondskan och det ofattbara våldet är som sagt nästan outhärdligt att läsa om.

Sent i natt går filmen Hotell Rwanda där Nick Nolte spelar honom. Har ni inte sett den så GÖR DET!