Haruki Murakami och färglöse herr Tazaki

Jag har tidigare skrivit om The Strange Library. En pärla! En sådan där bok som får en att minnas varför man överhuvudtaget läser. Magisk och konstig och alldeles, alldeles underbar. På The Guardian kan man se en del av de fantastiska illustrationerna.

Ur The Strange Library, lånad från The Guardian

Att läsa den är som att gå in i någon annans dröm. En alldeles för kort dröm visserligen och man får ingen förklaring till det som händer, men det gör inget. Fantastisk!
Den får som sagt full pott B B B B B.







Jag har också läst Den färglöse herr Tazaki och även om den var läsvärd så har den inget av det där magiska drömliknande som jag tycker är det bästa med hans romaner. Jag vet inte riktigt hur man ska karaktärisera romanen. Den handlar om herr Tazaki som av en för honom outgrundlig anledning blev förskjuten av sina vänner i ungdomen. Efter att ha blivit uppmanad av sin flickvän söker han upp dem för att ta reda på anledningen.

Det som jag tyckte bäst om var en del sekvenser i romanen som just är lite konstigt absurda och märkliga och som egentligen är sig själva nog. Jag hade gärna läst mer av dem och mindre om herr Tazaki.

Den färglöse herr Tazaki får faktiskt bara B B B.

Ur The Strange Library, lånad från The Guardian

Stickat, lyssnat och läst

Småvantar

Jag är som jag redan berättat sjukskriven för att jag drabbats av Menieres sjukdom. Det är faktiskt riktigt jobbigt. Som tur är kan jag både läsa och sticka. En särskilt bra kombination är att lyssna och sticka. Jag håller på med lite av varje. Småvantar att pynta med. Fingervantar med Jultålamodspåsen och julklappstoffor.

Adventsstickning

Lurvig insida på tofflorna

Blivande toffel

Undersidan där man ser hur ulltussarna sitter fast

Ibland ( allt för sällan) stöter man på en bok som får en att komma ihåg läsningens magi. Här är en sån: The strange library av Haruki Murakami. En tunn liten bok med fantastiska illustrationer om en pojke som går till biblioteket och ...  Jag älskar själva boken - på framsidan sitter en riktig lånekortsficka med stämplar. Jag har köpt min från Amazon - på Bokus är utgåvan inte alls lika lockande....
The strange Library får B B B B B

Hårdkokt Underland och Världens slut?

Jag lyssnar just nu till Haruki Murakamis fjärde roman, Hard-boiled Wonderland and the End of the World från 1985. På SF-bokhandeln skriver man:  

"Postmodern sf-deckar-roadmovie-roman från samma period som A Wild Sheep Chase. Huvudpersonen är en rotlös, halvgammal datorguru som samlar på whiskey och gillar matlagning. Han slungas in i en värld där konspiratoriska forskare gömmer sig i kloakerna under Tokyo, vaktade av köttätande monster, och en enhörningsskalle har förmågan att befria individen från samhällets och gemenskapens kvävande kontroll. Inklippt i datorguruns historia är berättelsen om staden vid världens slut, där enhörningarna spelar en ledande roll och dit datorgurun så småningom förpassas. Förvirrat? Inte alls. Murakami vet att hålla ihop trådarna och lyckas (nästan) knyta ihop alla tampar på slutet"

Ganska förvirrat än så länge tycker jag, men det är som det brukar vara när man läser Murakami. Det är bara att släppa taget och låta sig föras med in i hans värld. I går när jag lyssnade fick jag lite av samma känsla som jag kunde uppleva som barn när man blev helt uppslukad av en bok och dess magiska värld. Underbart och fascinerande. 

Jag har hans senaste 1Q84 liggande i vänthögen och tänkte ta den i sommar. Annars är min favorit hittills Fågeln som vrider upp världen.