The Chronicles of St Mary´s - rappt, roligt och rysligt bra

Jag har hittat en ny serie - The Chronicles of St Mary av Jodi Taylor

Jag brukar köpa ljudböcker från Audible och där dök den här serien upp som förslag åt mig någon gång i höstas. Jag var inte då särskilt intresserad men sen har den fortsatt att komma upp som förslag och får dessutom höga betyg så då läste jag lite mera om den och insåg att det lät riktigt roligt. Jag är alltid lite skeptisk när det gäller fantasyserier i akademisk miljö för det finns så många Harry Potter wannabes. Den här står dock på helt egna ben.

Jag lyssnade på den första boken Just One Damned Thing After Another och blev fast på direkten. Den får B B B B 



Serien handlar om institutet för historisk forskning, St Marys, där historikerna forskar om historiska händelser i respektive realtid. De vill inte kalla det för att resa i tiden men det är precis det de gör.

Det är historikern Max som berättar. I den första boken får vi veta hur hon kom till St Mary´s och blev kvar där. Dessutom några resor till olika tider, många överraskningar och oväntade vändningar.


Förutom varje äventyrlig historisk resa finns det en spännande grundhistoria som ger en extra dimension åt äventyren. Det är roligt, spännande, intressant och mycket brittiskt. Jag är fast!

Än så länge finns det sex romaner utgivna plus fem noveller. Den sjunde kommer i år.

Just nu lyssnar jag på den andra - man har nyss varit iväg för att försöka fånga en dodo....ni vet, en sån där som Alice hälsade på och som inte finns längre.

Tillägg 2016-03-02: Nu är jag klar me A symphony of Echoes och längtar efter fortsättningen! Den får också
B B B B 

                             Jag avslutar med ett citat från St Mary´s:

                   When in doubt, make tea!                                             

Fyren mellan haven av M L Stedman

Det är konstigt hur det blir ibland. Jag hörde talas om M. L. Stedmans roman The light between the oceans 2013 och blev nyfiken. Jag beställde den och fick den snabbt men inte läste jag den...

Nej, nu har den stått i hyllan i drygt två år och väntat. Jag vet att jag började på den någon gång förra året men då tyckte jag inte om den. Ändå har jag någonstans anat att jag faktiskt skulle gilla den. NU har jag i alla fall läst den, eller rättare sagt lyssnat på den i den svenska översättningen, och den var riktigt bra.

Huvudperson är Tom Sherbourne som återvänder till Australien efter första världskrigets slut. Han bär med sig traumat från Västfronten och försöker hitta en ny tillvaro. Han börjar arbeta som avbytare för fyrväktare och får sås småningom anställning som fyrvaktare på ön Janus Rock. En klippö som ligger ensam mitt emellan två hav, Indiska oceanen och Södra ishavet. Janus Rock finns inte på riktigt men det finns förstås en mängd andra runt om den Australiska kusten.

Det mest fascinerande med romanen var beskrivningen av livet som fyrvaktare. Ensamheten, havet, vädret och alla sysslorna.

Tom är en trevlig person att lära känna och jag ska inte avslöja vad som händer men livet på ön blir inte det som han och hans fru hade tänkt sig.

Boken är en kärleksroman, en roman om livets villkor, om att vi inte vet vad som väntar oss och inte alltid kan överblicka konsekvenserna av våra val men också om hat, bitterhet, försoning och förlåtelse. Trots att den var bra var den ändå inte riktigt så som jag trodde. Den var en aning för förutsägbar och lite för kletig för min smak, men den får ändå B B B i betyg och jag är glad att ha läst den. Och Tom kommer jag at minnas länge.

På insidan av romanen finns den här loggboken från en fyr.

Coffin Road - Deckarfavorit från Yttre Hebriderna

Jag har tidigare skrivit om Peter May som har blivit en av mina favoritförfattare. I alla fall när han skriver om Yttre Hebriderna.

Coffin Road är den senaste kriminalromanen. Den släpptes nu i januari 2016. Jag köpte den omedelbart som ljudbok och har lyssnat på en mycket bra uppläsning av Peter Forbes (som läst in de andra också)

Historien börjar med att en man vaknar liggande i strandkanten på en av öarna i Yttre Hebriderna. Han vet inte vem han är, inte var han är och inte vad som hänt.

Samtidigt får vi veta att en ung flicka har svårt att acceptera att hennes pappa förmodas död efter att ha varit försvunnen länge.

Mannen har en karta där Coffin Road är utmärkt. Han hittar det hus där han tycks ha bott och gamla tidningsurklipp men kan inte få det att gå ihop.

En annan man hittas dödad och någon försöker döda honom fast han inte förstår varför, och är det kanske han som dödat den andre?

Spännande, intressant och visserligen förstår man som läsare att man blir ledd och lite lurad men det gör inget - berättelsen vindlar fram och tillbaka precis som Coffin Road över heden och vad är det för någonting som döljer sig där...

Den får B B B B av mig.

Om man får mersmak finns hans bok om Yttre Hebriderna!

Översköljd - Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

Jag känner mig faktiskt översköljd. Jakobsböckerna (med den fullständiga titeln "Jakobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk, och tre stora religioner, de små ej att förglömma. Berättad av de döda, medelst en av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval Böcker, därtill understödd av Fantasien, vilken utgör naturens största Gåva till människan.") av den egensinniga Olga Tokarcuk är som ett deltalandskap. Först små rännilar och floder som ringlar sig fram och förenas i en enda stor flod för att sedan slingra hit och dit och åter dela upp sig i mindre floder och rännilar som blandar sig med varandra och delar upp sig på vägen. Och att läsa den är just att bli översköljd.

Grundhistorien är Jakob Franks liv. Jakob Frank var en  polsk-judisk man som levde under 1700-talet och grundade en sekt vars anhängare kallade sig  frankister och som mycket kort och mycket förenklat hade influenser från alla de tre Abrahamitiska religionerna. Jakob Frank ansåg sig vara Sabbatai Zewi vilken förkroppsligade Messias som skulle komma och rädda världen.  Man förkastade Talmud och levde tvärt emot vad som föreskrevs där och bröt på många sätt mot dåtidens normsystem.


Med grundhistorien som den stora floden är romanen full med bifloder och rännilar bestående i ett myller av alla de människor som på olika sätt berördes av Jakob.

Allting hänger samman, som Olga Tokarcuk skriver i sin Bibliografis not

  ..."lät mig bli varse två saker, för det första hur många fenomen som på ett subtilt sätt knyter an till varandra och för det andra att historien är ett ständigt försök att förstå det som hände och det som skulle kunna ha hänt".

Den är en fantastisk läsupplevelse och det enda man som läsare bör göra är att låta sig översköljas och följa med.

HÄR på förlagets hemsida kan man läsa mer och där finns många länkar till andra recensioner.

Den får B B B B B 
                                                  

Millenium IV - bättre än originalet?

Nu var det i och för sig ganska längesedan jag läste Millenium-trilogin men jag vet att jag tyckte väldigt mycket om den första och blev sen ganska besviken på tvåan och trean. Det är nog därför jag inte kastat mig över fyran.                  
   Jag har nu lyssnat på den i uppläsning av Stefan Sauk och det har varit riktigt roligt. Intressant och spännande med artificiell intelligens, savanter, rysk maffia, övervakningssamhället och hacking som ingredienser.

Den är inte lika bra som den första i serien men avsevärt mycket bättre än de andra två som jag tyckte spårade ur och blev ganska fåniga.

David Lagercrantz har lyckats skriva en helt osannolik historia som känns helt sannolik.


Den får B B B B 

Tre fempoängare och ett bottennapp

Jag har läst tre romaner i helt olika genrer som var och får högsta betyg.

FANTASY:
Rachel Caine har skrivit en hel massa olika fantasyserier för ungdomar men jag har aldrig läst något av henne. Hon har nu kommit med första delen, Ink and Bone, i en ny serie, en trilogi, - The Great Library. Det var riktigt roligt att läsa den. Nästan lika roligt som när jag första gången läste Harry Potter! Romanen utspelar sig i en alternativ värld där Biblioteket i Alexandria är centrum för de som styr, kontrollerar och bestämmer över kunskap och där det är förbjudet att äga böcker. Såklart finns där illegala boksmugglare. Där finns också mystiska krafter och  en skola dit endast de bästa får inträde. En härlig  läsupplevelse och ett absolut måste för den som älskar böcker och äventyr i god brittisk tradition. B B B B B

LITTERÄR
Siri Hustvedts roman Sommaren utan män var så mycket roligare än vad jag trodde, trots sitt ganska sorgliga ämne. Jag fnissade högt flera gånger. Dessutom en underbar skildring av vänskap och kärlek, av sorg, ilska och galenskap.  Allt börjar när hennes man Boris lämnar henne för att vara tillsammans med Pausen. B B B B B

DECKARE
Jag har tidigare skrivit om Tim Weaver. Det är helt obegripligt att han ännu inte har översatts till svenska. Han har nu skrivit sex böcker om David Raker. Han har stadigt arbetat sig uppåt från ok via bra till superbra. De två senaste var omöjliga att sluta läsa. Den senaste (men inte den sista hoppas jag) är What Remains. David Raker arbetar med att söka rätt på försvunna människor. I sitt arbete har han blivit inblandad i polisens arbete, vilket de inte alltid är så glada åt. Colm Healy var en av de bästa och också en av dem som David Raker arbetade med och blev vän med innan allting slutade i katastrof. David Raker blir inblandad i ett gammalt fall - det som knäckte Colm Healy - och vad det leder till hade ingen ingen kunnat föreställa sig. B B B B B

Bottennapp
Dt är klart att jag hade stora förväntningar eftersom alla pratade om att det var en ny Smilla. Det är det inte! När Peter Höegs Fröken Smillas känsla för snö kom på svenska 1994 var det en helt ny läsupplevelse. En litterär skruvad spännande thriller. Effekten av Susan är inget av det. Den är liksom ...ingenting. Platta, krystade karaktärer. Tillkrånglad och ointressant intrig och den tar sig själv på alldeles för stort allvar. Jag kan inte hjälpa att jag får känslan av att danskarna har velat ha ett eget Millenium och därför släppt fram den här. Det borde de inte ha gjort. Den får med knappt nöd B.

Krigets vindar

Jag tittar på TV-serie från tidigt 80-tal och tycker att den är riktigt bra! Det handlar om serien som bygger på Herman Wouks romanserie om andra världskriget. Krigets vindar och Krig och hågkomst.
I Sverige gavs de ut i fyra delar Natalie, Pamela , Natalies flykt samt Pug och Pamela. Alla i ganska tramsiga omslag...  Jag minns i alla fall att jag tyckte om dem. Jag sträckläste allihop.



Jag vet inte om det är 70-årsjubileet av krigsslutet i Europa eller om det är att jag läste The Narrow road to the deep north och Landsmän men jag har snöat in (igen) på Andra världskriget.



Jag såg att TV-serien Krig och hågkomst nu kommit ut på DVD och då insåg jag att jag ville titta på serien igen. Det är en riktig nostalgitripp att se alla skådespelarna - bland annat Robert Mitchum, Ali McGraw och Ben Murphy.



För er som inte känner till serien så handlar den om familjen Henry och en del av de människor de möter och allt de råkar ut för under krigsåren. Pappa Victor (Pug) är marinattaché i Berlin då Tyskland anfaller Polen. Sonen Byron befinner sig tillsammans med judinnan Natalie i Polen och måste fly därifrån. Den andra sonen, Warren, är i flottan och hamnar så småningom i Pearl Harbour och kriget mot Japan.


Jag tror att den är historiskt korrekt och det är ju intressant men sen är det kärlek, svek, vänskap och livsöden.



Herman Wouk, som fyller 100 år den 27 maj, har skrivit flera romaner. Jag har nu beställt de två som handlar om Israels historia - Hoppet och Äran.







Hans romaner gavs för ett par år sedan givits ut i nya fräscha och snygga omslag.

Krigets vindar och Krig och hågkomst får B B B B 
(Fast det är länge sedan som sagt)

Böcker, trädgårdspyssel och Lotta (min båt)

Idag har jag varit ute precis hela dagen och hunnit med en hel del. Först och främst har jag fått hem Lotta - en Kulkuri 30 från 1985. Nu ser jag fram mot att åka ut till min favoritö Eggegrund.







Sen har jag pysslat i trädgården. Planterat Lavendel i f.d. kryddlandet. Kryddorna får bo i krukor (de få jag verkligen vill ha)

Utsikt från udden

Jag har invigt mina nya stolar ute på udden. Ettore passade på att ta ett dopp.

Ettore på väg ner i havet

Fina, byggda i återvunnen teak

I morgon har vi SELMA-träff - min bokklubb. Vi har läst Jojo Moyes Livet efter dig. Jag vet att den har blivit höjd till skyarna och att den fått höga poäng på alla boksajter men jag var inte särskilt imponerad. Jag fångades aldrig. Jag tyckte personerna var ytliga och stereotypa. Hela historien var ganska tramsig trots det allvarliga ämnet.  Den får bara B B 

Till nästa gång ska vi läsa Roy Jacobsens De osynliga. Hon som valt den säger att den påminner om en av våra favoriter - Is av Ulla-Lena Lundberg. 

Jag har hunnit med en ny deckarbekantskap också Tony Parsons The Murder Bag. En riktigt bra historia. Det stod om den någonstans att den påminde om en riktigt bra Elizabet George. Engelsk internatskola, mörka hemligheter i högt uppsatta personers förflutna och en intressant polis. Faktiskt en av de bästa deckarna på länge! Jag läser gärna mer om Max Wolfe. B B B B 

Om dödens järnväg - till minne av de som gick under och till en pappa som överlevde

I SvD skrev Monica Braw en intressant understreckare om det australiska krigsdramat som Richard Flanagan skildrar i romanen The Narrow Road to the Deep North och som han fick Bookerpriset för 2014.

Japanerna använde krigsfångar, många australiensare, för att bygga "dödens järnväg" från Thailand till dåvarande Burma. Skildringarna av deras förhållanden under fångenskapen och arbetet är nästan oläsbara. Ofattbart.

Det har skildrats i den berömda filmen Bron över floden Kwai och det har också gjorts en ny film, The Railway Man, som jag inte sett ännu men som jag ska försöka få tag på.


Jag har inte riktigt läst klart den ännu så det är väl lite fusk att skriva redan men jag är alldeles uppfylld av den, för trots att den är hemsk och obehaglig att läsa är den samtidigt en kärleksroman och en roman om vänskap och om livet.

Richard Flanagans pappa var en av krigsfångarna och det är hans berättelse som ligger bakom romanen. Han dog samma dag som romanen gavs ut.

Här berättar Richard Flanagan i en intervju i The Telegraph om sin pappa och om arbetet med boken. Det är hans pappa som beskrivit för honom hur skämt ris smakar, hur olika lera kan kännas och hur ruttna sår luktar.

En fantastisk roman som jag kommer att minnas länge.

B B B B B 

(Årets sjätte fempoängare!)

Vargavinter och vårtecken

Jag läste på Audible.uk om en roman av en svensk författare som jag aldrig hört talas om - Wolf winter av Cecilia Ekbäck. Jag tänkte att det var ju dumt att läsa en svensk roman på engelska så jag letade reda på den svenska: I vargavinterns land. Det konstiga var ju bara att den kommit ut efter den engelska. Hmmmm?

Förklaringen är förstås att romanen är skriven på engelska och sedan översatt till svenska. Hon är född i Hudiksvall men bor numera i Kanada. Hennes föräldrar kom från Lycksele och i romanen har hon utforskat sina rötter.

Romanen utspelar sig i nådens år 1717. Maja, Paavo och deras två döttrar har lämnat Österbotten och flyttat till Svartåsen i Lappland.

Det är mörkt, kallt, kargt och främmande. En död kropp hittas, mystiska saker händer. Misstro och avundsjuka. Svåra levnadsförhållanden. Folktro och andar, trolltrummor och besvärjelser, mördare och spöken.

Suggestivt, välskrivet och spännande.
Den får B B B B




Mer om Cecilia Ekbäck kan man läsa HÄR på hennes hemsida.

Här hemma i Gävle hittade jag en liten stackars blåsippa i veckan!

Ian McEwan som bäst

Jag har precis sträckläst Ian McEwans senaste roman The Children Act och känner mig riktigt omtumlad.

Jag upptäckte Ian McEwan när jag fick The Cement Garden och har sedan läst allt utom Amsterdam, som bara inte blivit av och Hetta som ännu inte riktigt lockat. (Båda väntar i hyllan...)

Jag har väl inte tyckt riktigt lika bra om allt han skrivit - men han har något speciellt.

The Children Act handlar om en kvinnlig domare i High Court i London. Hon är specialiserad på familjerättsliga mål och tillämpar alltså The Children Act. Precis som hos oss stadgar The Children Act, bland annat att, alla mål som rör barn ska avgöras med barnets bästa för ögonen.  Jag vet, eftersom jag är domare och företrädesvis arbetar med just familjemål. Det är väl bitvis därför jag tyckte det var intressant med skildringen av det juridiska arbetet. Men man behöver verkligen inte vara jurist för att uppskatta romanen.

Föräldrarna till en ung pojke som är dödligt sjuk i leukemi och pojken själv vägrar, på grund av sin tro,  att ta emot den behandling som skulle kunna rädda hans liv. Sjukhuset begär då att domstolen ska medge behandling mot familjens vilja och det är Fiona Maye som måste bestämma det.

Hur ska hon avgöra vad som är riktigt?

Hennes make talar plötsligt om att han inte är nöjd med deras liv och kanske gör det henne extra sårbar, för hon drabbas av mötet med pojken.

Som så ofta hos Ian McEwan skildras hur vardagen plötsligt gungar till, hur livet tar en annan väg, hur en händelse blir livsavgörande.

Jag tyckte dessutom det var intressant att Ian McEwan som är uttalad ateist på ett så inkännande sätt kunnat skildra religiös övertygelse. Visst förstår man att han är kritiskt men han är inte respektlös.

Den får B B B B B 

Här är recension i The Guardian och här i The Washington Post

Min bättringslista á la Andy Miller

Jag håller på att lyssna på Andy Millers bok A Year of Reading Dangerously. Kul!

Alltid roligt och inspirerande att hitta likasinnade boktokar.

Han beskriver i boken hur han efter flera år återfinner läslusten. Han rannsakar sig själv och erkänner för sig själv att det finns en hel del romaner som han borde ha läst men inte gjort och ännu värre flera romaner som han har låtsats att han läst. Ibland är det faktiskt så att han liksom lurat sig själv - det känns som om han har läst en bok trots att han i själva verket inte har det.

Nån som känner igen sig?

I alla fall skapar han en "bättringslista" (betterment list). Hans lista finns HÄR på hans blogg.


Jag blev inspirerad och rannsakade mig själv och med skammens rodnad på mina kinder har jag nu egen "bättringslista" som innehåller 20 böcker. Några av dem har jag köpt och sen aldrig läst, några har jag inbillat mig själv att jag har läst bara för att de stått i hyllan och ett par har jag påbörjat och sen inte avslutat ( och räknat som lästa...)

Alla är böcker som jag verkligen VILL läsa, sådana som jag tror ger mig något mer än bara förströelse för stunden.

Nåväl, Här är sanningens minut.

1 -  Bergtagen av Tomas Mann
2 -  Sommarboken av Tove Jansson
3 -  Shakespeare och kompani av Sylvia Beach
4 -  Labyrinths - selected stories mm av Jorge Luis Borges
5 -  Enhörningen av Iris Murdoch
6 -  Ansikten i vattnet av Janet Frame
7 -  Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevski
8 -  Invisible cities av Italo Calvino
9 -  Anathem av Neal Stephenson
10 - Ensam i Berlin av Hans Fallada
11 - Amsterdam av Ian McEwan
12 - Bring up the bodies av Hilary Mantel
13 - The rebel angels av Robertson Davies
14 - The Rattle Bag - an anthology of poetry av Seamus Heany m fl
15 - En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz
16 - På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque
17 - Din tjänare hör av Sara Lidman
18 - Cloud Atlas av David Mitchell
19 - The Namesake av Jhumpa Lahiri
20 - Illusionernas bok av Paul Auster

Jag har inte satt upp någon tidsgräns utan tänker beta av dem i lugn och ro.