Två fempoängare om människans villkor

Kerstin Ekmans nya roman Löpa varg är liten till formatet men stort till innehållet. Lågmält, klokt och vemodigt berättar hon om den äldre mannen Ulf och hans möte med vargen. Ett möte som skakar honom i grunden och får honom att reflektera över sig och sitt liv. Över vad som har varit och vad som blev. Mötet leder honom in i en existentiell kris och omvandlar honom, som ett Gudsmöte kan göra. Han ser sig själv i en annans blick. 

Berättelsen om Ulf är också en berättelse om kärlek, tvåsamhet och tillhörighet. 

Passa på att lyssna på samtalen med Kerstin Ekman i Babel och i Lundströms bokradio - men läs romanen först - och sen också kanske...

Den får B B B B B

                

I Ljudmila Ulitskajas roman Daniel Stein, tolk möter befinner man sig på en resa som genom ett flodsystem - floder, åar och vattendrag slingrar sig framåt, delar sig, återförenas och blandas och bildar en helhet.  Människor i olika tider och platser förenas av sitt möte med Daniel Stein. 

Daniel Stein var en polsk judisk man som överlevde Förintelsen, konverterade till katolicismen och blev präst och munk i Israel. Berättelsen bygger på den verklige mannen Oswald Rufeisen (1922-1998), känd som Broder Daniel.

Romanen har en form som jag normalt inte är så förtjust i, en sammanställning av brev, redogörelser, samtal och dokument men här bildar allt detta en sammanhängande berättelse som är helt oemotståndlig. 

Den får också B B B B B

                          

 

Tillbaka till 80-talet - två nya kriminalromaner

 Jag ska erkänna på en gång att jag började läsa något avvaktande. Liza Marklund har inte varit någon av mina favoritförfattare. Först hade jag inte tänkt att läsa Polcirkeln men när jag förstod att Polcirkeln är namnet på en bokcirkel kunde jag inte låta bli. 

Bokcirkeln Polcirkeln består av fem tonårsflickor. De påbörjar den som ett Fritt Valt Arbete på högstadiet i slutet av 70-talet men sedan en av dem försvunnit spårlöst sommaren 1980 upplöses den. 

40 år senare hittas en kropp...

Nutid (julen 2020) och dåtid skildras fantastiskt bra. Jag är något äldre än de kvinnor/flickor det handlar om men jag känner med viss ångest igen mig i skildringarna av tonåren på 70-80-tal. 

En spännande och gripande berättelse. 

Att man får följa deras åsikter om bokcirkelböckerna är extra roligt! 

Det här är första delen av en trilogi - Stenträsktrilogin - och jag väntar otåligt på nästa. 

Polcirkeln får B B B B B

Även Återvändaren utspelar sig delvis på 80-talet och dessutom också uppe i norr.

Polisen Erik Borg återvänder till sin hemstad Luleå för en begravning. Han träffar sin gamla klassföreståndare som vill prata med honom om något angeläget. Han berättar att det har med Eriks klasskamrat Johnny att göra. Johnny hittades död i älven sommaren 1983. 

Erik har egentligen inte tid att lämna sitt arbete i Stockholm men kan inte släppa den gamla klassföreståndaren så han återvänder igen.

Romanen utvecklar sig till en riktigt bra svensk kriminalroman. Även i den här romanen blir det återblickar till högstadiet på 80-talet. OBS-klasser och skolfoton, mobbing och värstingar. 

Spännande, välskriven och med en huvudperson som jag gärna läser om igen.

Den får B B B B

Läs något annat än Fjärilsvägen!

Jag har läst Patrik Lundbergs Fjärilsvägen och är förundrad.

Det är för mig helt obegripligt hur denna bok fylld av floskler och illa skriven har höjts till skyarna. Författaren har lyckats med konststycket att till synes skriva om sin mamma medan allt i själva verket handlar om honom själv. Han gottar sig i självömkan. Det "klassamhälle" han beskriver är som hämtat ur partiboken (S) men har ganska lite med verkligheten att göra. 

Det han beskriver verkar hämtat från 60-talet snarare än att vara en beskrivning av 80/90-talen. Det märkliga "du"-tilltalet i boken förstärker distansen som jag tycker finns till mamman. En ytlig beskrivning av en dysfunktionell familj som inte förstår att den är dysfunktionell. Jag blev mest bara beklämd av att läsa den.

Han har inte ens bemödat sig att försöka komma sin mamma in på livet. Han tecknar ingen bild av henne. Hon blir bara en sorts schabloniserad förenklad bild av "den förtryckta kvinnan i den rådande patriarkaliska strukturen".  Ingenstans får Birgitta själv komma till tals. 

Nej, Fjärilsvägen får bara B. 

Läs något annat i stället. Det finns mycket som är mycket bättre. 

Två bra men helt olika kriminalromaner

Det är alltid roligt att hitta nya deckarserier och nu har jag hittat två!

Där inget vissnar mera är första delen i en serie som utspelar sig i Edinburgh på mitten av 1800-talet. Den är skriven av Ambrose Parry som är en pseudonym för författarparet Chris Brookmayer, som skrivit flera deckare, och Dr Mariza Haetzman som är läkare med anestesi som specialitet.  Jag läste en teori om att valet av pseudonym är en blinkning åt en berömd 1700-talsläkare och kirurg, Ambroise Paré. 

Läkarstudenten Will Raven börjar arbeta hos den duktiga och erkända doktor Simpson och träffar där tjänsteflickan Sarah Fisher. De dras in i en härva av döda prostituerade, mystiska fosterfördrivare, lögner och intriger. Lite seg till att börja med men sedan blev den allt mer spännande och rakt igenom väldigt intressant. Inte minst för den medicinhistoriska vinklingen. Den andra i serien,  En njutbar död,  har redan kommit på svenska och den tredje, A corruption of blood,  kommer senare i år. 

Där inget vissnar mera får B B B B. 

En helt annan sorts kriminalroman är Christina Wahldéns Nämn inte de döda som utspelar sig i Australien. Det är den första delen i en serie som utspelar sig i Darwin som är huvudstad i Norra territoriet och som ligger typ längst upp i norr. Jag har varit i Australien men inte där. Vi vistades främst i Sidney och Blue Mountains i New South Wales men vi gjorde en resa till Uluru (fd Ayers rock) som ligger i södra delen av Norra territoriet, dvs ungefär mitt i. Jag minns att jag läste en dagstidning när vi var där och då läste om en krokodilattack i Darwinområdet. I Uluru är det öken, så där fanns tack och lov inga krokodiler. Nämn inte de döda börjar med vad som ser ut att vara en krokodilattack men det visar sig såklart inte vara riktigt så enkelt. Det är den ABBA-älskande polisen Bluey och hans nya assistent Jess som tillhör ursprungsbefolkningen som utreder det hela. Dessutom spelar svenska Greta en stor roll (förutom att hon ser ut som Agnetha Fältskog) och Mango förstås - en övergiven vallabyunge.  

Men som alltid i romaner som utspelar sig i Australien spelar själva naturen och klimatet en stor roll. Det märks att Christina Wahldén älskar Australien och att hon kan mycket. Det är mycket förutom själva deckarintrigen som är intressant, inte minst ursprungsbefolkningens kultur och historia och deras nutida förhållanden. 

Jag tyckte det var riktigt roligt att lära känna huvudpersonerna och att få befinna sig i Darwin ett tag och ser fram emot att läsa mera.

Nämn inte de döda får B B B B 

 

Stöld och tvångsförflyttning

 I lördags, när det var samernas nationaldag, passade jag på att äntligen läsa Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba och jag hann i helgen också läsa (sträckläste...) Ann-Heléne Laestadius roman Stöld.

Två sinsemellan väldigt olika böcker som skildrar samernas liv och levnadsvillkor då och nu. Och i skildringen av samernas liv finns förstås också vår gemensamma historia. 

Herrarna satte oss hit vann ju Augustpriset 2020 för bästa fackbok. Fackbok låter ju lite tråkigt men det är det sista den är. Förutom att till utseende och design vara väldigt snygg är den väldigt poetisk.

Den berättar en sorglig historia på ett finstämt och allvarligt sätt. Det är så ofta vi förfasar oss över hur andra länder behandlar eller har behandlat folk och folkgrupper men här är det vår egen historia det handlar om. Historien om hur överheten drar streck med pennan över kartan och vips måste människor lämna sitt ursprung, sitt hem sina döda och sitt liv. 

LÄS!!! Den får högsta betyg B B B B B

Också Ann-Helén Laestadius har vunnit Augustpriset men inte för den här romanen utan för ungdomsromanen Tio över ett, som jag inte har läst.

Stöld är hennes första roman för vuxna och väl värd ett Augustpris den också. 

Även om det är en vuxenroman (vad är det egentligen?) får vi följa flickan Elsa från det att hon som barn blir vittne till dödandet av hennes egen ren - eller stölden, som polisen kallar det. En händelse som kommer att forma hela hennes liv. Eftersom romanen är skriven utifrån Elsas perspektiv är den till stor del en barn- och ungdomsskildring. En mycket bra sådan. Men Elsa blir vuxen och kan inte låta bli att engagera sig i renstölderna, dödandet av renarna. 

Den är ingen kriminalroman även om den handlar om brott och är i alla fall delvis lika spännande som en. Ann-Helén Laestadius har skrivit en både sorglig och spännande roman om främlingshat, rasism och rädsla som åtminstone jag blev bitvis väldigt berörd och upprörd av att läsa.  

Stöld får också högsta betyg B B B B B

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

 Det måste vara svårare att skriva en roman om vänlighet än en om ondska. Det är liksom inte riktigt lika spännande med vänlighet. John Ajvide Lindqvist är en mästare på att skildra vanliga människor och absolut bäst är han när de vanliga människorna plötsligt befinner sig i något som är allt annat än vanligt. När verkligheten krackelerar och blir ful och förvriden. 

Jag har läst allt han skrivit utom trilogin om "Platserna". Jag började på Himmelstrand men tyckte inte om den och sen blev det inte av att läsa de andra två. Jag tappade intresset men det väcktes när jag läste om Vänligheten. 

Han har en alldeles egen ton när han skriver och den blir extra tydlig när verkligheten blir overklig. Han är fenomenal på att skruva berättelsen så att den blir helt alldaglig och ändå fruktansvärt obehagligt. På det sättet är han väldig lik Stephen King tycker jag.

Liksom Stephen King är han också väldigt bra på att skildra barndomen och hur barndomen följer oss hela livet. Hur vi som vuxna faktiskt också är det barn vi en gång var.

Jag ville verkligen tycka om Vänligheten men jag tycker inte att den  är helt igenom lyckad. Det är som om han försökt skriva en skräckroman fast utan skräck. Visst finns det obehagliga och lite paranormala element men det är ingen skräckroman.

Romanen börjar bra. Huvudpersonerna är ok, Norrtälje är ok men själva berättelsen griper aldrig riktigt tag. 

Visst var det fascinerande att se skillnaden i människors beteenden och attityder - vad händer när vänligheten försvinner? Det är en viktig och angelägen fråga han ställer men för min del räckte det inte riktigt hela vägen. Jag tappade intresset någonstans efter halva romanen. 

Men den är helt ok och får ändå B B B

Örådet - ny roman av Jakob Sverker

Jag har aldrig tittat på Robinson eller någon annan dokusåpa och skulle nog inte ha kommit på idén att läsa romanen Örådet om jag inte läst Jakob Sverkers tidigare romanserie Europatrilogin. Så här skrev jag efter att ha läst den första delen Berättelsens Ängel. Jag tyckte väldigt mycket om hela trilogin så det kändes ändå spännande att läsa hans nya roman och självklart att tacka ja till ett recensionsexemplar. 

Örådet handlar alltså om en dokusåpa, De Skeppsbrutna. En grupp människor samlas på en liten ö i ett ö-rike i Sydostasien för att utmanas, tävla och vinna eller försvinna. Det är en brokig samling människor med olika erfarenheter och livsöden som kommer till ön tillsammans med ett litet TV-team.

I första halvan av romanen skildras resan dit, lagindelningen och utmaningarna växelvis med intervjuer med deltagarna. Som läsare blir man snabbt indragen i dynamiken och dramaturgin. Jag tyckte om att huvudpersonerna kändes levande. Några av de arton deltagarna är förstås mer utmejslade och får mer utrymme medan andra går ganska spårlöst förbi. Den som sticker ut och som är ett slags huvudperson är den före detta prästen Cecilia. Hon var väl typiskt nog den som jag tyckte minst om och hade svårast för. Jag känner mig också lite osäker på vad som egentligen var meningen med henne och hennes roll. 

 Det är riktigt spännande redan från början, det finns ett driv i berättelsen och man anar att det kommer att hända något. Något mer än deltagarnas inbördes konflikter och slitningar.

Det gör det också - en väpnad konflikt mellan rebeller och landets ledare som de dras in i med varierande följder för de olika deltagarna. Jag tyckte nog att skildringen av rebellerna, lokalbefolkningen och militären var lite skissartad. Jag förstår att de yttre händelserna mera är en fond för skeenden inom deltagarna men jag tyckte att det tappade lite fart där fast det borde ha varit tvärtom. 

Det jag tycker är roligt med Jakob Sverker är att han ger sina huvudpersoner utrymme att fundera och filosofera om de stora frågorna. Liv, död, ansvar, tro, skuld, kärlek, meningen med livet. Det är bra. Jag tror vi behöver det. Den före detta prästen Cecilia fungerar delvis som en sorts katalysator för de andras inre liv, hon väcker frågor genom sitt sätt att vara och genom den märkliga New-Age artade flumtro hon predikar. 

Örådet är välskriven, spännande och tänkvärd och får B B B B

 

Draksådd - helt ok terrorspänning

 

Ibland tycker jag det är roligt att läsa en häftig thriller eller action-roman och när jag läste om Chris Bergs Draksådd blev jag nyfiken. När jag sen fick syn på den i en boklåda jag inte kunde låta bli att gå in i slog jag till. Som vanligt kom annat och andra böcker emellan och först nu kände jag mig redo att ta fram den ur hyllan. 

Välskriven, lättläst och spännande är väl hur jag enklast skulle vilja karaktärisera den. En helt ok spänningsroman alltså. Varför inte bättre än så då? Nja, lite stereotyp i sin utformning och lite enkla berättartekniska grepp men jag ska erkänna att jag sträckläste den. Den var underhållande och väckte en del obehagskänslor. Det är alltid otäckt när terrorn kommer nära. Jag hade önskat att huvudpersonerna känts lite mer verkliga och hade fått ta lite mer plats. Kanske också att själva berättelsen had fått breda ut sig lite mer. 

Draksådd får B B B och jag kommer säkerligen att läsa nästa bok av Chris Berg för att se om den kanske är lite bättre. Draksådd är ju hans debutroman.

Nytt år - Två lästips från julledigheten

Gott nytt år och god fortsättning! Just nu när jag skriver det här är det kallt och snöar ute men annars har vintern hittills varit grå och trist. Inte dagsljus på hela dagen. Vi har haft en lugn och stillsam jul med tid att läsa. Ett par böcker vill jag tipsa om.

Morfars pistol av Jakob Lind var verkligen så bra som utlovats. Jakob Lind skriver om sin morfar som var (misslyckad...) chef för Svenska Brigaden under finska inbördeskriget 1918. Den är spännande som en deckare eftersom man får följa författarens sökande efter information och pusselbitar.

På köpet får man lära sig en hel del historia om både om Sverige och Finland men också om författarens familjs historia. Det gör att berättelsen om morfars pistol blir personlig och kommer nära. 

Jag slogs återigen av hur lite i alla fall jag lärde mig i skolan om finska inbördeskriget. Det är sorglig läsning eftersom det handlar om krig, ett inbördeskrig där grannar och vänner slogs mot varandra vilket gav djupa sår. 

Men berättelsen är inte sorglig i den meningen att den är tung att läsa. Tvärtom är den faktiskt ibland väldigt underhållande. Inte minst i beskrivningen av de fascinerande och bitvis excentriska människor Jakob Lind skriver om. Den får full pott!  B B B B B 

All the devils are here av Louise Penny är den 16:e boken i serien om den kanadensiske kriminalinspektören Armand Gamache. Den kom ut under hösten 2020 men jag läste den först nu i julhelgen. Det gick alldeles för fort. Det är lustigt hur vissa romaner bara flyter på, att läsa dem kräver ingen ansträngning alls. Det beror inte på att språket är banalt eller att handlingen är okomplicerad för så är det inte alls. Snarare tvärtom. Det är helt enkelt så att det finns ett driv i berättandet och att det är spännande. Det som har varit roligast med att följa Gamache genom alla sexton romaner är att det händer en massa även på det personliga planet. Inte bara vad avser Gamache själv utan också hans familj, hans vänner och kolleger. Ständigt händer det något som vänder upp och ner på tillvaron och gör att man som läsare sitter som på nålar och undrar hur det ska gå. Romanerna är alltid bra om än några sticker ut som fantastiska. Det här är en av dem. 

Den får B B B B B 

Har ni inte läst dem än så gör det. 

Numera finns de flesta översatta till svenska.

 
 

Septembersammanfattning - två fempoängare

 Av de böcker jag hunnit läsa i september är det två som sticker ut -  Händelser vid vatten av Kerstin Ekman och Ytspänning av Olivier Norek. 

Händelser vi vatten läste jag när den kom ut 1993 och tyckte den var fantastisk. Under många år har jag känt att jag skulle vilja läsa om den. Men det är alltid en massa nya böcker i vägen så det har inte blivit av. Men plötsligt fick jag se att den skulle gå som Radioföljetong i inläsning av Rolf Lassgård! Bättre kan det väl knappast bli. 

Nu har jag lyssnat mig igenom den och jag tycker fortfarande att den är fantastisk. Rolf Lassgård gjorde den inte sämre. Underbar att lyssna till. Jag inser att jag den här gången fastnade för andra saker än vad jag gjorde förra gången  - det är ju intressant. 

Lyssna i SR:s app. Lyssna också på samtalet mellan Kerstin Ekman, Rolf Lassgård och Camilla Blomqvist. Mycket bra.

Händelser vid vatten får B B B B B

Ytspänning handlar också om händelser vid vatten men är en mer utpräglad kriminalroman. Fransk och annorlunda än många brittiska och amerikanska kriminalromaner. Jag är svag för de franska (Jag säger bara Fred Vargas!) 

En intressant huvudperson, kommisarie Noemie Chastain från Paris, som är lätt att tycka om och som jag hoppas få läsa om i flera romaner. En dränkt by, försvunna barn, gamla oförätter, mystiska händelser och riktigt spännande. 

Ytspänning får också B B B B B

Samlade verk - smått pinsamt igenkännande

 Jag är visserligen född i Göteborg och bodde där mina första sex år men jag har ingen relation till staden så om Lydia Sandgrens skildring av Göteborg har jag inget särskilt att säga. 

Däremot har jag läst filosofi i skiftet 70/80-tal. Visserligen i Uppsala men ändå. Vi var också flera i vänkretsen med författarambitioner. Några läste litteraturvetenskap. Vi skrev poesi och diskuterade varandras texter. Vi tyckte att vi var mycket intellektuella, mycket originella och de enda som förstod hur livet borde levas. Någon av oss bodde också i kollektiv och var allmänt vänsterradikala. Mahjong och näbbstövlar ni vet.

Ganska pinsamt när man tänker på det men med en kärleksfull tillbakablick på sig själv är det ändå lite roligt. När jag läste Lydia Sandgrens skildring av den unge Martin och hans vänner kunde jag faktiskt återuppleva en del av allt det jag glömt (möjligen bortträngt...) och det var en riktigt härlig läsupplevelse. 

Det finns ju ett mysterium i romanen, ett tomrum som man vill ska fyllas. Det gör att den är riktigt spännande och hon skriver med ett driv och ett språk som gör den lätt att läsa. Romanen är tjock och själv tyckte jag att ett parti i mitten (Paris-tiden) hade kunnat kortas ned avsevärt. 

Jag tyckte det var intressant att följa Martin genom livet först som barn och sen med vännen Gustav och förstås Cecilia och så småningom med de egna barnen, särskilt Rakel förstås. Jag tyckte att hon har gestaltat dem både äkta och levande. Samlade verk var en riktigt härlig gammaldags roman och det tyckte jag om. 

Det enda negativa jag vill säga utan att avslöja något är att slutet i mitt tycke var lite väl oavslutat.

Den får ändå högsta betyg BBBBB

Roboten Buck - en relationsroman?

Jag blev ombedd av författaren, Claes Tjäder, att läsa och recensera hans bok Roboten Buck. Tack för det! Jag ska på en gång säga att jag annars aldrig hade kommit på idén att läsa romanen.  Jag tror att jag knappt ens hade lagt märke till den om jag sett den i någon hylla - utom möjligen för att kommentera omslaget som inte lockar mig till läsning, snarare tvärtom. Och det är synd, för romanen har en viss charm.

Jag blev inte riktigt klok på vad det är för sorts roman egentligen. På baksidan står att den är "en relationsroman om artificiell intelligens, politik, vänskap och kärlek." Huvudpersonen Caesar blir efter valet statssekreterare i det nya Framtidsdepartementet där en stor satsning på virtuell teknik, AI, och robotar energiskt arbetas fram. Caesars farfar Roffe får chansen att prova den nya tekniken, bland annat roboten Buck
Roffe skildras kärleksfullt och är den av huvudpersonen som känns mest levande och lätt att tycka om.

Romanen är välskriven och det finns ett driv i den som gör att den går fort att läsa. Men efter att ha läst den kan jag inte låta bli att undra vad författaren ville skriva för sorts roman.

I vissa stycken är den lätt satirisk och rolig på det sättet, i andra stycken hjärtevärmande och ömsint rolig men den plötsligt kommer storpolitik och terror in i bilden och då vet jag inte riktigt var den tar vägen.

Själva roboten då? Huvudpersonen Buck? Ja, han tar aldrig riktigt plats. Jag hade önskat att det var där tyngdpunkten i romanen hade legat - att det skulle ha getts större utrymme åt en diskussion om AI, om vårt förhållningssätt till AI, om farorna och framför allt om vad det är som gör oss till människor - och alltså skiljer oss från robotarna. Författaren rör sig i gränstrakterna men kliver aldrig riktigt in.

Roboten Buck får B B B.

Litterär mysdeckare på svenska

Jag är inte särskilt förtjust i svenska deckare längre. Det finns alldeles för många ganska likadana.  Mysdeckare är jag ännu mer skeptisk till, särskilt svenska, och därför har Kristina Appelqvist gått mig helt förbi. Jag har inte känt det minsta lust att läsa hennes kriminalromaner.

Men så dök En giftig skandal upp och då blev jag lite nyfiken eftersom Agatha Christie och hennes kriminalromaner spelar stor roll.

Det är ju lite bakvänt att börja med den senaste boken i serie som har samma huvudpersoner men det gjorde inte så mycket, Jag blev så förtjust att jag efter att ha avslutat den genast började med den första i serien, Minns mig som en ängel, som för övrigt har Karen Blixen som tema.

Kombinationen akademisk miljö - Västgöta Universitet, litterärt tema - Agatha Christie,  och lite otippade amatördeckare - en litteraturforskare och rektor samt därutöver en journalist, präst och polis förstås ger en väldigt bra blandning. Till det kommer förstås mörka hemligheter, dolda passioner och hemska mord och inte minst en hel del humor.

Jag har kapitulerat helt. Kristina Appelqvist har lyckats hitta precis det där som jag älskar hos de anglosaxiska deckarförfattarna och jag är glad att jag har några ännu olästa i serien.

En giftig skandal får B B B B 

Serien består hittills av 1- Minns mig som en ängel, 2 - Flickan framför muren, 3 - Smultron, bröllop och döden, 4 - Den fjärde pakten och 5 - En giftig skandal

Mellan djävulen och havet - bäst hittills

Maria Adolfsson har lyckats fantastiskt bra med sitt påhittade land Doggerland. Bra kriminalromaner behöver intressant och väl beskriven miljö, levande och komplexa huvudpersoner, spännande mordgåta och om jag får bestämma också ett genomsyrande tema.

Allt det har den tredje delen av Doggerland-serien, Mellan djävulen och havet

Huvudpersonen, kriminalinspektören Karen Eiken Hornby, blir både personligt och professionellt inblandad när den kända artisten Luna försvinner. Samtidigt sker flera otäcka kvinnoöverfall och dessutom mår Karen inte riktigt bra och det trasslar till sig hemma. Allt på en gång. Det är spännande och välskrivet. Det är roligt med en serie där man lär känna de olika personerna och Maria Adolfsson har lyckats bra med att göra dem komplexa och trovärdiga. Dessutom är det väldigt roligt med hela Doggerland-temat. Man förstår att författaren har haft roligt med att skapa den påhittade miljön och det påhittade språket. Jag ser redan fram emot nästa.

Den får BBBB

Det var jag som skulle dö - kärleksfull och viktig berättelse

Natalie Verständig Axelius berättar sin morfars historia i boken Det var jag som skulle dö. Man kan undra om det behövs ytterligare en berättelse med minnen från kriget, från ghettot, från flykten och från överlevandet. Svaret är ja, det gör det.

Den här berättelsen är välskriven och väldigt kärleksfull utan att vara det minsta sentimental. Det som jag tyckte var speciellt är skildringen av att komma till Sverige. Att komma hit, leva här och försöka skapa sig en framtid tillsammans med människor som inte kände till, inte visste eller inte ville veta vad han, hans familj och vänner fått utstå. Sådant som var så fruktansvärt att det inte ens går att prata om än mindre berätta.

Hon beskriver en väldig ensamhet mitt i det nya livet mitt i familjen.

Boken fick också tiden att krympa lite. Natalie Verständig Axelius skriver alltså om sin morfar...morfar. Inte längre tillbaka än så.

För den som vill veta mer om bland annat judarnas historia i Sverige kan jag rekommendera ett besök på det nya Judiska Museet i Stockholm.

Den får B B B B B

Ödmården - en läsupplevelse

Äntligen kom jag mig för att läsa Nils Håkansons roman Ödmården från 2017.


Havet har tagit över, dränkt landet och förvandlat det till träsk och sumpmarker. Archifarien har tecknat ned hågkomster och berättelser och berättar om vad som hände när en grönskimrande maskin "en nerstörtad engel, skum och grön", ramlade ner i träsket. "ur skyarna nertumblande kom den, det var en dretig dag om husten då sompen steg..."

Det blev början på en omvälvning och en frihetskamp från ockupationsmakten nedriglänningarna.



Archifarien ger oss också en inblick av de forna tidsåldrarna till exempel "den äldre trygghetsåldern i vårat land utmärktes ju som bekant av en hög grad av jävlaranamma, bildningstörst och människokärlek, allting var systerskap och broderskap, man aktade sitt själagarn och förspall sej ej på meningslöst glitter, man dyrkade flijten, trofastheten, måttligheten och solidaritäten, alltihop förkapsladt åt eftervärlden i tallösa sägner om riddar Palme, han som varder osynlig då han drager på sig rocken Loden och som i fickan har det hopfällbara skeppet Vilja på vilket han seglar fram på de tusen sinom tusen sjöarna i kamp mot Snikenheten, Egennyttan och Självförgudningen..."

Som ni ser av citaten är språket helt fantastiskt. Ovant innan man kommer in i det men inte alls svårläst. Fascinerande och tänkvärt. Det finns också ett avsnitt där Archifarien funderar över språkets betydelse för självbilden och den egna kulturen. Intressant.

Ödmården från BBBBB

Riktigt god gammal bekantskap

Jag har varit lite avvaktande till att läsa Håkan Nessers nya bok De vänsterhäntas förening. Jag vet inte varför, kanske för att jag aldrig blev förtjust i böckerna om Gunnar Barbarotti. Däremot tyckte jag riktigt bra om böckerna om Van Veeteren så efter att ha läst lite recensioner (positiva) så började jag lyssna på den. Jag kan inte säga att jag lyssnade oavbrutet men nästan. Det var riktigt, riktigt roligt.

Berättelsen slingrar sig och krumbuktar sig i sakta mak. Att saker och ting hänger ihop förstår man ju men hur? Det är mycket samtalande och funderande och filosoferande. Ibland lite småroligt, inte alls andlöst spännande utan mera klurigt undrande.

Jag hoppas att Van Veeteren får leva och ha hälsan och intellektet i många år till och att han och Gunnar Barbarotti får möjlighet att lösa flera fall tillsammans.

De vänsterhäntas förening får B B B B B 

Semesterläsningssummering

I morgon börjar jag jobba igen efter fem veckors semester. Jag har inte läst så mycket som jag hade tänkt men en hel del har det blivit i alla fall. Dags att summera och recensera:

Jag börjar med fempoängarna B B B B B

1 - De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer

En surrealistisk historia för alla boknördar. Härlig

2 - Things from the flood av Simon Stålenhag


En märklig dystopisk och samtidigt alldeles vanlig berättelse om en ung pojke. Vilka bilder! Helt fantastisk!

















Sen kommer tre deckare som får fyra poäng
    B B B B

1 - Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck
Del två i serien om Svartåsen. Historisk kriminalroman från Norrbotten. Spännande och intressant om  hur vi såg på och behandlade samerna.

2 - Annabelle av Lina Bengtsdotter
Mycket bra kriminalromansdebut! Stämningen!

3 - Sleeping in the ground av Peter Robinson (Skuggan av tvivel på svenska)
24:e boken i serien om Alan Banks. Mycket bra som alltid.

Dessutom har jag läst en riktigt bra och fascinerande SF-roman men som så ofta när det gäller science fiction var den alldeles för lång. Children of time av Adrian Tchaikovsky. Manipulerande med naturen, konstgjorda världar och att man får skörda det man sår.

Spännande och intellektuell thriller

Del 1

Det är roligt att få tag i böcker som, förutom att de  är spännande,  ger kunskap och väcker nyfikenhet. Berättelsens Ängel av Jakob Sverker är en sådan. Det är den första delen av en trilogi som författaren kallar Europatrilogin. De följande heter Heidenstams misstag och Äventyrliga hjärtan och de ligger och väntar i bokhyllan.  På Jakob Sverkers hemsida kan man läsa att han själv kallar det han skriver för filosofisk spänning och det är en träffande beskrivning.

Del 2

Förutom att det har varit väldigt roligt att läsa boken har jag haft stor glädje av författarens podcast Äventyret Europa. Där berättar Jakob Sverker om bakgrunden till trilogin, om inspirationen till huvudpersonen och mycket annat som återfinns i böckerna. Att lyssna på den ger hela berättelsen en annan dimension och bidrar till en djupare läsupplevelse. I podcaster kan man också lyssna på böckerna som följetong. Hittills har det bara kommit fyra avsnitt men jag hoppas han fyller på med flera snart!

Så här beskriver Jakob Sverker trilogin "Trilogin består av tre politiska och filosofiska spänningsromaner: Berättelsens ängel, Heidenstams misstag  och Äventyrliga hjärtan. De handlar om konfrontationen mellan den auktoritära, nynazistiska rörelsen Förbundet för Europas frihet, med anspråk på att härska i Europa, och Sveriges Radios utrikeskorrespondent i Paris, Carl-Henrik Wiberg. Till sin hjälp får Carl-Henrik marknadsassistenten Madeleine Raeder som gör kometkarriär på ett stort franskt företag. Utan att inledningsvis veta om det bär hon även på en hemlighet rörelsen vill komma över."

Del 3

Det tog lite tid att komma in i handlingen, förutom huvudpersonerna Carl-Henrik Wiberg och Madeleine Raeder, rör sig flera andra ut och in i handlingen och man förstår att allt hänger ihop på ett eller annat sätt men inte hur. Som läsare får man många pusselbitar att sitta och fundera på innan man börjar ana hur de hänger ihop.

Men boken är inte bara spännande och välskriven utan är också sprängfylld av litteratur, historia och filosofi. Jag har bland annat blivit nyfiken på och varit tvungen att läsa på om Walter Benjamin (tysk filosof mm) och om René Char (fransk författare). Dessutom är Carl-Henrik Wiberg en mycket trevlig bekantskap.

Det är inte det att romanen utspelar sig i Paris utan det är hela det sätt på vilket den är skriven som gör att den känns väldigt osvensk och faktiskt lite omodern och det är INTE något negativt utan tvärtom bara väldigt upplyftande och uppfriskande.

Berättelsens Ängel får B B B B B och jag kastar mig nu omedelbart över del 2, Heidenstams misstag.

November-uppdatering

Jag är ju fortfarande sjukskriven och man kanske kunde tro att jag skulle ha tid och lust att blogga men det har jag inte haft. Men just idag kände jag att det var dags. Jag tittade igenom min virtuella bokhylla på Goodreads och mindes att jag faktiskt har läst TRE fempoängare under november. (Läsa har jag i alla fall orkat...)

Nummer 1

Den 12:e i serien om (numera före detta) Chief Inspector Armand Gamache och hans vänner och invånare i den lilla hålan Three Pines.

Om man gillar kriminalromaner som är mer än bara en kriminalgåta ska man läsa serien. För att ha riktig behållning måste man nästan läsa dem från början. Tyvärr är inte alla översatta till svenska än men de sex första finns i alla fall.

Den här är en av mina favoriter. Flera parallella gåtor som slingrar sig hit och dit och man förstår ju att de på något sätt hänger ihop men hur? Perfekt när man har tid för långläsning eftersom det är omöjligt att lägga ifrån sig sluta.

Den får B B B B B 



Nummer 2

Den senaste av en av mina absoluta favoritförfattare! Fantastisk!
Konstig och egensinnig och alldeles alldeles underbar särskilt för en litterärt intresserad anglofil.


Syskonen Bronté spelar en stor roll och så också JRR Tolkien och faktiskt dyker också CS Lewis upp.

En riktig fantasi med mysterier och tidsresor.

Den får också B B B B B 






Nummer 3

Jag blev påmind om den här som jag köpte och läste när den kom ut 2009 och började läsa om den.

Mycket klokt och tänkvärt! Christopher Jamison är benediktinermunk i ett kloster i England och har skrivit om hur klosterlivet (enligt Benedikts regel) kan hjälpa oss utanför till ett lyckligare liv.

Viktig läsning för oss som tycker att världen snurrar för fort och att vi därför riskerar att tappa bort oss.

Den får också B B B B B 







Det här får räcka för den här gången. Nu är det dags att pynta för Advent. Apropå att det snurrar för fort så tycker jag i år att julhysterin har slagit till alldeles osedvanligt tidigt. Det är ju faktiskt inte ens första advent ännu. Och det är ju inte heller så att julen börjar nu. Och julen handlar faktist INTE om att köpa, shoppa och konsumera.

Adventsretreat