Berättelser från Kolyma

När jag började läsa  Genom snön, första delen av Varlam Sjalamovs berättelser från Kolyma hade jag inte så noga funderat över vad som väntade. Hade jag vetat det hade jag kanske tvekat att läsa hans berättelser. De är ibland helt enkelt outhärdliga i sin skildring av livet i det iskalla helvete han befann sig i.

Kolyma är ett område i nordöstra Ryssland där Sovjetmakten skapade lägret Dalstroj för att bryta guld. Från början var det ungefär lika stort som Sverige men i slutet fem gånger så stort - ofattbart.

Sjalamov arresterades som kontrarevolutionär trotskist och skickades till Kolyma 1937. Han blev kvar där i nästan 20 år.
Han började skriva dikter under 50-talet och påbörjade också berättelserna. De avslutades 1974. Han blev svårt invalidiserad och sjuk och avled den 17 januari 1982. Han ligger begravd i Moskva.

Förutom själva berättelserna skriver Sjalamov korta noteringar under rubriken "Vad jag såg och lärde mig i lägret", bland annat "1. Den mänskliga kulturens, civilisationens extrema bräcklighet. Människan förvandlas till ett rovdjur på tre veckor - vid tungt arbete, kyla, svält och misshandel. "

Det går inte att förstå hur någon kan överleva det som Sjalamov skildrar. Det går inte att förstå hur någon människa kan utsätta en medmänniska för det som han berättar om, det vill man helt enkelt inte kunna förstå. Och så kylan...

Ur berättelsen Timmermännen: "Någon termometer visade man inte för arbetarna, och det behövdes inte heller - till arbetet måste man gå oavsett temperatur. Dessutom kunde veteranerna göra en nästan exakt uppskattning av kylan utan termometer: om det ligger kölddimma är det fyrtio minusgrader utomhus; om luften väser när man andas ut, men det fortfarande inte är svårt att andas, då är det fyrtiofem grader: om det låter när man andas och man blir andfådd - femtio grader. Under femtiofem grader - då fryser loskorna i luften. Nu hade loskorna frusit i luften i ett par veckor."

Allt är trots allt inte totalt nattsvart - Sjalamov skildrar också mänsklig värme och medmänsklighet mitt i eländet.

Fantastiska berättelser som man skulle önska inte vore sanna. Läs!

Genom snön får B B B B B

På svenska finns också samlingen Skovelmästaren - berättelser från Kolyma

Två kriminalromaner utöver det vanliga.

Det är roligt med böcker som ger en kunskap om sådant man inte kände till. Det är extra roligt när det handlar om kriminalromaner. Själva deckarintrigen behöver inte vara den mest spännande om grundhistorien är tillräckligt intressant.
Tove Alsterdal skriver sådana kriminalromaner. Jag har inte läst alla hennes romaner men de här två tyckte jag väldigt bra om två av dem.

Hennes senaste roman Blindtunnel fångade mig och höll mig kvar. Intressant och med ett driv som inte hade så mycket med det aktuella brottet att göra som med det historiska brottet och kanske framförallt fördrivningen av tyskarna från Sudettyskland efter andra världskriget. Väldigt roligt att få läsa om Böhmen och Prag i en svensk deckare.

Folkfördrivning och etnisk utrensning - igen. Jag ska erkänna att jag inte kände till den delen av andra världskrigets historia. En förfärlig historia. Miljontals tyskar fördrevs från sina hem där de levt i generationer. Egendomar konfiskerades. Det finns mycket att läsa om det har jag sett och en hel del dokumentärer som man kan hitta på Youtube.

Blindtunnel får B B B B

Den tidigare, som jag också tyckte väldigt bra om var I tystnaden begravd. Den handlar också om mörka hemligheter i det förflutna. Den här gången om de svenska kommunisternas drömmar om att delta i uppbyggandet av Sovjetunionen och vad som hände dem när de återvände och försökte berätta om hur de verkligen var.

I tystnaden begravd får också B B B B

Om man får säga så, så tycker jag att Tove Alsterdal skriver väldigt osvenska deckare - och det är bra!