Bokprat - Anne Brontë och Charlie Higson

Jag har inte riktigt hunnit med att skriva om allt jag läser, men så här skrev jag om Agnes Grey för bokpanelen hos Fritz & Ståhl.

 

Jag tycker att jag ofta lite förvånat blir glatt överraskad när jag läser gamla romaner. Agnes Grey publicerades 1847 men översattes först 2009 till svenska.  Miljöerna och levnadsomständigheterna skiljer sig från våra men människorna var nog som vi ungefär. Det förstår man genom att läsa hur Agnes  - o förlåt - miss Grey förstås, skildrar människorna runt sig. Hon måste försörja sig och det enda respektabla sättet var att ta anställning som guvernant. Hon är bitvis riktigt elak när hon beskriver sina arbetsgivare och deras ofta ganska förskräckliga barn. Trots att Anne Brontë inte var så gammal när hon skrev romanen är hon insiktsfull och har blick för våra mänskliga svagheter och egenheter. Det är roligt att följa hur hon utvecklas och växer. Romanen är skriven i dagboksform där hon berättar om sin vardag och sina funderingar och så småningom också om sina kärleksbekymmer. Genom romanen kan man en stund fly bort från vår hektiska tillvaro till lugnet och stillheten bland långa klänningar, handarbetande och läsande damer, uppvaktande herrar och ett ganska stillsamt liv på det hela taget.

 

Fienden av Charlie Higson är en ungdomsskräckis, men mycket bra. Alla vuxna drabbas av zombie-viruset. De kvarvarande barnen kämpar för att överleva. En "Flugornas Herre" för vår tid. Nu har uppföljaren  kommit!

 

 

P.S Stickade zombies - knasigt kul. D.S

 

Vem var Mr Rochester?

Det är nu några år sedan Charlotte Brontës klassiska roman Jane Eyre kom ut i nyöversättning av Gun-Britt Sundström. Jag läste den då och tyckte om den. Ni kan väl historien - den unga fattiga Jane Eyre kommer till Thornfield Hall för att arbeta. Hennes husbonde Mr Rochester fängslar henne och hon blir förstås förälskad. Mr Rochester är gåtfull, mörk, lynnig och väldigt snygg förstås. På vinden döljer sig en hemlighet - hans fru. Inlåst.

I romanen framställs Mr Rochester, trots sina sämre sidor, som i grunden god och ärlig och ett offer för ungdomlig dårskap och olyckliga omständigheter. 

I romanen Sargassohavet av Jean Rhys, som snart utkommer i pocket på förlaget Modernista i serien En Modern Klassiker, får läsaren en helt annan bild av Mr Rochester.

Romanen utspelar sig i det tidiga 1800-talets Västindien. Edward Rochester gifter sig där med en ung kvinna, Antoinette. I bokens första del berättar Antoinette om tiden i Västindien fram till flytten till England. Därefter berättar Mr Rochester sin historia. Han framställs här på ett helt annat sätt än hos Charlotte.

Vilken Mr Rochester ska man tro på? 

Jag återkommer den 7 oktober med recenrsion och mína synpunkter.

Nu kan man se historien på ny film med Mia Wasikowska och Michael Fassbender. Den är recenserad i DN i dag.

Heathcliff och Cathy - 32 år senare

För 32 år sedan köpte och läste jag Svindlande Höjder. Jag minns att jag blev besviken. Jag hade väntat mig något helt annat. Jag visste ju på ett ungefär vad romanen handlade om men trodde att den skulle innehålla mycket mer passion, ond bråd död och gengångare. Därför var det spännande och roligt att plocka fram mitt gamla exemplar ur bokhyllan för att läsa om den och jag blev inte besviken. Tvärtom blev jag förvånad över hur fascinerande jag tyckte att den är. Den är ovanligt modern på det sättet att huvudpersonerna – Heathcliff och Cathy – båda två är komplicerade och ganska otrevliga. Deras relation präglas av missförstånd, svartsjuka, hämndbegär, småaktighet och tjurskallighet. Det är verkligen ingen ljuvt romantisk berättelse utan en både dyster och sorglig. Boken gjorde mig nyfiken på Emily. Jag undrar vilka erfarenheter och möten som gett henne inspiration till romanen…

Den får B B B B

Heathcliff

Jag håller på att läsa om Svindlande Höjder av Emily Brontë. Ska recensera så småningom. Jag hittade fram mitt gamla exemplar ur bokhyllan och insåg att det var 32 år sedan jag köpte och läste den.

Jag minns att jag inte tyckte särskilt bra om den. Jag kunde ju historien i stora drag (trodde jag i alla fall) men blev på något sätt besviken. Jag hade väntat mig något annat.

På det sättet är det riktigt roligt att läsa den igen. Jag har inte hunnit så långt, men hittills tycker jag om den.

Jag var lite sugen på att köpa den i Penguins Classic De Luxe Edition nya utgåva bara för att den är så fin...men jag har lyckats avhålla mig.

Och så går jag och nynnar på Kate Bushs häftiga låt. Heathcliff!!!mmm mmm mmm....di da di  wuthering, wuthering wutheriiing heights...