Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

 Det måste vara svårare att skriva en roman om vänlighet än en om ondska. Det är liksom inte riktigt lika spännande med vänlighet. John Ajvide Lindqvist är en mästare på att skildra vanliga människor och absolut bäst är han när de vanliga människorna plötsligt befinner sig i något som är allt annat än vanligt. När verkligheten krackelerar och blir ful och förvriden. 

Jag har läst allt han skrivit utom trilogin om "Platserna". Jag började på Himmelstrand men tyckte inte om den och sen blev det inte av att läsa de andra två. Jag tappade intresset men det väcktes när jag läste om Vänligheten. 

Han har en alldeles egen ton när han skriver och den blir extra tydlig när verkligheten blir overklig. Han är fenomenal på att skruva berättelsen så att den blir helt alldaglig och ändå fruktansvärt obehagligt. På det sättet är han väldig lik Stephen King tycker jag.

Liksom Stephen King är han också väldigt bra på att skildra barndomen och hur barndomen följer oss hela livet. Hur vi som vuxna faktiskt också är det barn vi en gång var.

Jag ville verkligen tycka om Vänligheten men jag tycker inte att den  är helt igenom lyckad. Det är som om han försökt skriva en skräckroman fast utan skräck. Visst finns det obehagliga och lite paranormala element men det är ingen skräckroman.

Romanen börjar bra. Huvudpersonerna är ok, Norrtälje är ok men själva berättelsen griper aldrig riktigt tag. 

Visst var det fascinerande att se skillnaden i människors beteenden och attityder - vad händer när vänligheten försvinner? Det är en viktig och angelägen fråga han ställer men för min del räckte det inte riktigt hela vägen. Jag tappade intresset någonstans efter halva romanen. 

Men den är helt ok och får ändå B B B

Draksådd - helt ok terrorspänning

 

Ibland tycker jag det är roligt att läsa en häftig thriller eller action-roman och när jag läste om Chris Bergs Draksådd blev jag nyfiken. När jag sen fick syn på den i en boklåda jag inte kunde låta bli att gå in i slog jag till. Som vanligt kom annat och andra böcker emellan och först nu kände jag mig redo att ta fram den ur hyllan. 

Välskriven, lättläst och spännande är väl hur jag enklast skulle vilja karaktärisera den. En helt ok spänningsroman alltså. Varför inte bättre än så då? Nja, lite stereotyp i sin utformning och lite enkla berättartekniska grepp men jag ska erkänna att jag sträckläste den. Den var underhållande och väckte en del obehagskänslor. Det är alltid otäckt när terrorn kommer nära. Jag hade önskat att huvudpersonerna känts lite mer verkliga och hade fått ta lite mer plats. Kanske också att själva berättelsen had fått breda ut sig lite mer. 

Draksådd får B B B och jag kommer säkerligen att läsa nästa bok av Chris Berg för att se om den kanske är lite bättre. Draksådd är ju hans debutroman.

Spännande och intellektuell thriller

Del 1

Det är roligt att få tag i böcker som, förutom att de  är spännande,  ger kunskap och väcker nyfikenhet. Berättelsens Ängel av Jakob Sverker är en sådan. Det är den första delen av en trilogi som författaren kallar Europatrilogin. De följande heter Heidenstams misstag och Äventyrliga hjärtan och de ligger och väntar i bokhyllan.  På Jakob Sverkers hemsida kan man läsa att han själv kallar det han skriver för filosofisk spänning och det är en träffande beskrivning.

Del 2

Förutom att det har varit väldigt roligt att läsa boken har jag haft stor glädje av författarens podcast Äventyret Europa. Där berättar Jakob Sverker om bakgrunden till trilogin, om inspirationen till huvudpersonen och mycket annat som återfinns i böckerna. Att lyssna på den ger hela berättelsen en annan dimension och bidrar till en djupare läsupplevelse. I podcaster kan man också lyssna på böckerna som följetong. Hittills har det bara kommit fyra avsnitt men jag hoppas han fyller på med flera snart!

Så här beskriver Jakob Sverker trilogin "Trilogin består av tre politiska och filosofiska spänningsromaner: Berättelsens ängel, Heidenstams misstag  och Äventyrliga hjärtan. De handlar om konfrontationen mellan den auktoritära, nynazistiska rörelsen Förbundet för Europas frihet, med anspråk på att härska i Europa, och Sveriges Radios utrikeskorrespondent i Paris, Carl-Henrik Wiberg. Till sin hjälp får Carl-Henrik marknadsassistenten Madeleine Raeder som gör kometkarriär på ett stort franskt företag. Utan att inledningsvis veta om det bär hon även på en hemlighet rörelsen vill komma över."

Del 3

Det tog lite tid att komma in i handlingen, förutom huvudpersonerna Carl-Henrik Wiberg och Madeleine Raeder, rör sig flera andra ut och in i handlingen och man förstår att allt hänger ihop på ett eller annat sätt men inte hur. Som läsare får man många pusselbitar att sitta och fundera på innan man börjar ana hur de hänger ihop.

Men boken är inte bara spännande och välskriven utan är också sprängfylld av litteratur, historia och filosofi. Jag har bland annat blivit nyfiken på och varit tvungen att läsa på om Walter Benjamin (tysk filosof mm) och om René Char (fransk författare). Dessutom är Carl-Henrik Wiberg en mycket trevlig bekantskap.

Det är inte det att romanen utspelar sig i Paris utan det är hela det sätt på vilket den är skriven som gör att den känns väldigt osvensk och faktiskt lite omodern och det är INTE något negativt utan tvärtom bara väldigt upplyftande och uppfriskande.

Berättelsens Ängel får B B B B B och jag kastar mig nu omedelbart över del 2, Heidenstams misstag.

Mord på Lindisfarne - Holy Island av L J Ross

När jag surfade runt på Audible dök boken Holy Island  av L J Ross upp som ett förslag för mig. Jag blev nyfiken och har nu lyssnat på den första boken i en serie om DCI Ryan vid Northumbriapolisen. Den utspelar sig på ön Lindisfarne på Englands nordostkust som just kallas Holy Island. Det är alltid roligt att lära sig något nytt när man läser kriminalromaner och jag visste inte så mycket om Lindisfarne.

St.Cuthbert

Den irländske munken och missionären St. Aidan grundade ett Benediktierkloster på ön i mitten av 600-talet och dit kom munken Cuthbert som blev abbot och så småningom biskop och också blev helgonförklarad.

Klosterruinen

År 793 anföll vikingarna ön, dödade munkarna och förstörde klostret.  Klostret finns kvar som ruin. En del av stenarna från klostret användes till att bygga Lindisfarne Castle,  ett slott från 1500-talet.                                                                                

Lindisfarne Castle

Vid ebb, två gånger per dygn, finns det en väg från fastlandet ut till ön och är man inte vaksam finns risk att man drunknar när tidvattnet rullar in.                                                  

Den första boken om DCI Ryan kom i januari 2015 och det finns två till. I den första boken, Holy Island, är DCI Ryan sjukskriven efter en traumatisk jakt på en seriemördare. När en ung flicka hittas död på Lindisfarne bestämmer han sig för att han nu är redo att börja arbeta igen. Han är en mycket attraktiv man och när experten på medeltida riter kallas in för att bistå polisen kan ni ju själva räkna ut hur det ska gå... 

Bortsett från att det finns lite sådana i mitt tycke lite fjantiga och stereotypa inslag tycker jag att den har varit spännande. 

Det hittas fler offer och vi anar att det finns en koppling till hemliga sällskap med medeltida hedniska riter. Pågår det mystiska ritualer på ön? Vilka är inblandade? Kan man lita på någon? 

Del 2

Del 3

Jag tror att serien kan utveckla sig till att bli riktigt bra men den här första får nog faktiskt bara 

   B B B. 

HÄR kan man läsa om författaren L J Ross och hennes böcker på hennes hemsida       

The Chronicles of St Mary´s - rappt, roligt och rysligt bra

Jag har hittat en ny serie - The Chronicles of St Mary av Jodi Taylor

Jag brukar köpa ljudböcker från Audible och där dök den här serien upp som förslag åt mig någon gång i höstas. Jag var inte då särskilt intresserad men sen har den fortsatt att komma upp som förslag och får dessutom höga betyg så då läste jag lite mera om den och insåg att det lät riktigt roligt. Jag är alltid lite skeptisk när det gäller fantasyserier i akademisk miljö för det finns så många Harry Potter wannabes. Den här står dock på helt egna ben.

Jag lyssnade på den första boken Just One Damned Thing After Another och blev fast på direkten. Den får B B B B 



Serien handlar om institutet för historisk forskning, St Marys, där historikerna forskar om historiska händelser i respektive realtid. De vill inte kalla det för att resa i tiden men det är precis det de gör.

Det är historikern Max som berättar. I den första boken får vi veta hur hon kom till St Mary´s och blev kvar där. Dessutom några resor till olika tider, många överraskningar och oväntade vändningar.


Förutom varje äventyrlig historisk resa finns det en spännande grundhistoria som ger en extra dimension åt äventyren. Det är roligt, spännande, intressant och mycket brittiskt. Jag är fast!

Än så länge finns det sex romaner utgivna plus fem noveller. Den sjunde kommer i år.

Just nu lyssnar jag på den andra - man har nyss varit iväg för att försöka fånga en dodo....ni vet, en sån där som Alice hälsade på och som inte finns längre.

Tillägg 2016-03-02: Nu är jag klar me A symphony of Echoes och längtar efter fortsättningen! Den får också
B B B B 

                             Jag avslutar med ett citat från St Mary´s:

                   When in doubt, make tea!                                             

Millenium IV - bättre än originalet?

Nu var det i och för sig ganska längesedan jag läste Millenium-trilogin men jag vet att jag tyckte väldigt mycket om den första och blev sen ganska besviken på tvåan och trean. Det är nog därför jag inte kastat mig över fyran.                  
   Jag har nu lyssnat på den i uppläsning av Stefan Sauk och det har varit riktigt roligt. Intressant och spännande med artificiell intelligens, savanter, rysk maffia, övervakningssamhället och hacking som ingredienser.

Den är inte lika bra som den första i serien men avsevärt mycket bättre än de andra två som jag tyckte spårade ur och blev ganska fåniga.

David Lagercrantz har lyckats skriva en helt osannolik historia som känns helt sannolik.


Den får B B B B 

Ingen deckare men helt ok ändå

Medlemmarna i min bokklubb SELMA vann varsitt exemplar av Sara Lövestams roman Sanning med modifikation av Piratförlaget och jag måste erkänna att om jag inte hade fått ett ex så hade jag nog aldrig kommit på idén att läsa den. Jag har läst om den men den har inte lockat mig särskilt. Nåväl, boken damp ner i brevlådan dagarna före jul och nu har jag läst den.

Även om den har fått pris för årets bästa deckardebut så är det INGEN deckare. Jag skulle vilja kategorisera den som en ganska spännande psykologisk samtidsroman.

Kauplan - en ung man som lever på flykt i Sverige åtar sig uppdrag som privatdetektiv ( lite Kalle Blomkvist är det över det hela) och får ett uppdrag av Pernilla. Kauplan ger sig runt om i Stockholm för att leta ledtrådar och så småningom börjar han ana att allt inte är som det ser ut att vara. (Tyvärr ganska uppenbart även för läsaren också).

Kauplan är lite för diffus för att väcka mitt intresse och jag kommer nog inte att läsa nästa i serien om Kauplans överlevnad men jag tycker att den var läsvärd och liksom lite uppfriskande just för att den är annorlunda - men den som tror sig få en deckare i handen tror fel.
Den får B B B 

Tre fempoängare och ett bottennapp

Jag har läst tre romaner i helt olika genrer som var och får högsta betyg.

FANTASY:
Rachel Caine har skrivit en hel massa olika fantasyserier för ungdomar men jag har aldrig läst något av henne. Hon har nu kommit med första delen, Ink and Bone, i en ny serie, en trilogi, - The Great Library. Det var riktigt roligt att läsa den. Nästan lika roligt som när jag första gången läste Harry Potter! Romanen utspelar sig i en alternativ värld där Biblioteket i Alexandria är centrum för de som styr, kontrollerar och bestämmer över kunskap och där det är förbjudet att äga böcker. Såklart finns där illegala boksmugglare. Där finns också mystiska krafter och  en skola dit endast de bästa får inträde. En härlig  läsupplevelse och ett absolut måste för den som älskar böcker och äventyr i god brittisk tradition. B B B B B

LITTERÄR
Siri Hustvedts roman Sommaren utan män var så mycket roligare än vad jag trodde, trots sitt ganska sorgliga ämne. Jag fnissade högt flera gånger. Dessutom en underbar skildring av vänskap och kärlek, av sorg, ilska och galenskap.  Allt börjar när hennes man Boris lämnar henne för att vara tillsammans med Pausen. B B B B B

DECKARE
Jag har tidigare skrivit om Tim Weaver. Det är helt obegripligt att han ännu inte har översatts till svenska. Han har nu skrivit sex böcker om David Raker. Han har stadigt arbetat sig uppåt från ok via bra till superbra. De två senaste var omöjliga att sluta läsa. Den senaste (men inte den sista hoppas jag) är What Remains. David Raker arbetar med att söka rätt på försvunna människor. I sitt arbete har han blivit inblandad i polisens arbete, vilket de inte alltid är så glada åt. Colm Healy var en av de bästa och också en av dem som David Raker arbetade med och blev vän med innan allting slutade i katastrof. David Raker blir inblandad i ett gammalt fall - det som knäckte Colm Healy - och vad det leder till hade ingen ingen kunnat föreställa sig. B B B B B

Bottennapp
Dt är klart att jag hade stora förväntningar eftersom alla pratade om att det var en ny Smilla. Det är det inte! När Peter Höegs Fröken Smillas känsla för snö kom på svenska 1994 var det en helt ny läsupplevelse. En litterär skruvad spännande thriller. Effekten av Susan är inget av det. Den är liksom ...ingenting. Platta, krystade karaktärer. Tillkrånglad och ointressant intrig och den tar sig själv på alldeles för stort allvar. Jag kan inte hjälpa att jag får känslan av att danskarna har velat ha ett eget Millenium och därför släppt fram den här. Det borde de inte ha gjort. Den får med knappt nöd B.

Böcker, trädgårdspyssel och Lotta (min båt)

Idag har jag varit ute precis hela dagen och hunnit med en hel del. Först och främst har jag fått hem Lotta - en Kulkuri 30 från 1985. Nu ser jag fram mot att åka ut till min favoritö Eggegrund.







Sen har jag pysslat i trädgården. Planterat Lavendel i f.d. kryddlandet. Kryddorna får bo i krukor (de få jag verkligen vill ha)

Utsikt från udden

Jag har invigt mina nya stolar ute på udden. Ettore passade på att ta ett dopp.

Ettore på väg ner i havet

Fina, byggda i återvunnen teak

I morgon har vi SELMA-träff - min bokklubb. Vi har läst Jojo Moyes Livet efter dig. Jag vet att den har blivit höjd till skyarna och att den fått höga poäng på alla boksajter men jag var inte särskilt imponerad. Jag fångades aldrig. Jag tyckte personerna var ytliga och stereotypa. Hela historien var ganska tramsig trots det allvarliga ämnet.  Den får bara B B 

Till nästa gång ska vi läsa Roy Jacobsens De osynliga. Hon som valt den säger att den påminner om en av våra favoriter - Is av Ulla-Lena Lundberg. 

Jag har hunnit med en ny deckarbekantskap också Tony Parsons The Murder Bag. En riktigt bra historia. Det stod om den någonstans att den påminde om en riktigt bra Elizabet George. Engelsk internatskola, mörka hemligheter i högt uppsatta personers förflutna och en intressant polis. Faktiskt en av de bästa deckarna på länge! Jag läser gärna mer om Max Wolfe. B B B B 

Hjälp, vad ska jag läsa nu?

Ibland när jag avslutat en riktigt bra bok kan jag nästan bli handlingsförlamad inför valet av nästa. Jag har sååå många bra böcker som väntar på att bli lästa. Nu i vår tycker jag dessutom att det kommit så många intressanta nya.

Jag väljer mellan:

Umberto Ecos Upplaga noll. Den känns som om den skulle kunna bli en ny Eco-favorit (efter Rosens namn, Focaults pendel och Begravningsplatsen i Prag.

Lars Anderssons De Våra - en kriminalistisk roman. Jag har inte läst honom sen jag läste den underbara Snöljus för många många år sedan.


John Ironmongers Not Forgetting the Whale. En roman som jag läste om och blev helt såld... Farligt, man kanske blir besviken. En man spolas upp på en strand i Cornwall. Ingen vet att han flytt från London och civilisationen som han tror kommer att gå under.



Och så förstås Roy Jacobsens De Osynliga som jag ju måste ha läst till våravslutningen i min bokcirkel SELMA.





Tja, jag kanske ska börja med den korta poetiska roman av Jerker Sagfors som jag köpte bara för att boken var så fantastiskt vacker. Och titeln! De döda kommer från Karelen.











Här, ett utdrag:
                            "De döda kommer från Karelen

                             Kom ihåg. 
                             De döda kommer från
                             Karelen;
                             från den djupa tystnaden där skogen
                             saknar årsringar

                             Villmanstrands gator ringlar öde,
                             pestkärrornas hjul har slutat klappra mot gatstenen.
                             Bräken och granar bryter igenom asfalten.
   
                             Naturen tar tillbaka,
                             sveper sin evighet över torgen.
                             Breder en filt över staden." 
                                                                                 

Vargavinter och vårtecken

Jag läste på Audible.uk om en roman av en svensk författare som jag aldrig hört talas om - Wolf winter av Cecilia Ekbäck. Jag tänkte att det var ju dumt att läsa en svensk roman på engelska så jag letade reda på den svenska: I vargavinterns land. Det konstiga var ju bara att den kommit ut efter den engelska. Hmmmm?

Förklaringen är förstås att romanen är skriven på engelska och sedan översatt till svenska. Hon är född i Hudiksvall men bor numera i Kanada. Hennes föräldrar kom från Lycksele och i romanen har hon utforskat sina rötter.

Romanen utspelar sig i nådens år 1717. Maja, Paavo och deras två döttrar har lämnat Österbotten och flyttat till Svartåsen i Lappland.

Det är mörkt, kallt, kargt och främmande. En död kropp hittas, mystiska saker händer. Misstro och avundsjuka. Svåra levnadsförhållanden. Folktro och andar, trolltrummor och besvärjelser, mördare och spöken.

Suggestivt, välskrivet och spännande.
Den får B B B B




Mer om Cecilia Ekbäck kan man läsa HÄR på hennes hemsida.

Här hemma i Gävle hittade jag en liten stackars blåsippa i veckan!

Usel Kepler, tråkig Lahiri, en liten Pullman-pärla och två viktorianska deckare

Jag är fortfarande sjukskriven på grund av Meniéres sjukdom men jobbar halvtid. Enda fördelen är att jag hinner läsa mycket. Som tur är påverkar inte örat läsningen (om jag inte är jätteyr förstås).
Jag har klarat av en bok på min Bättringslista nämligen The Namesake av Jhumpa Lahiri. Jag köpte en fin utgåva när jag var in på min favoritboklåda The English bookshop i Uppsala i höstas. (Den var värd att köpa bara för att den är så fin med de flygande böckerna.)

Jag var nyfiken på den eftersom jag har hört så väldigt mycket gott om hennes romaner. Jag vet inte vad jag hade väntat mig men mycket mer än vad jag fick i alla fall. Visst, det var en lättläst och ganska intressant roman men inget mer. Den handlar om Gogol som är son till ett indiskt par som emigrerat till Amerika och jag tyckte om honom men det hände liksom ingenting. Först var det si och sen var det så och så hände det och sen blev det så. Ingen magi, inget djup. Trist. Den får därför bara BB av mig.

Efter den blev jag sugen på deckare. Jag har länge haft del 2 och 3 i Alex Grecians serie om The Murder Squad ,som utspelar sig i det viktorianska England, stående i hyllan. Jag tyckte bra om den första i serien The Yard som jag skrivit om HÄR. Den andra i serien The Black Country var också bra. Den utspelar sig inte i London utan i ett gruvsamhälle som bokstavligen håller på att gå under - husen håller på att sjunka ner i underjorden. Ett barn har försvunnit, en mystisk och dödlig epidemi härjar. Det är vinter och snön yr tillsammans med koldammet. Riktigt bra och spännande med atmosfär. Den får B B B B 

Däremot blev jag besviken på den tredje. The Devil´s workshop.
Den utspelar sig i London och i den återkommer ett par av de mördare som härjade i den första boken. Dessutom verkar en mystisk sekt i London och flera mer eller mindre galna mördare går lösa. Det blev för mycket för min smak. Allt för utstuderat och skruvat. Det var som att Alex Grecian ville skriva flera romaner på en gång. Dessutom var det lite för mycket frossande i våld för min smak. Nix, den får bara  B B

En till deckare (?) som jag gav upp av samma anledning är Lars Keplers senaste Stalker. Frossande i våld och illa skriven. Ständiga upprepningar (för att fylla ut sidorna eller...). Nej, inte mer än B B.

En liten pärla som jag hittade på Audible.co.uk är Philip Pullmans novell The Collectors, en sorts skräckhistoria i klassisk anda och med anspelningar på världen i trilogin om den mörka materien. Oemotståndligt uppläst av Bill Nighy. B B B B B.

Fransk pärla - Drömbokhandeln

INTE mitt bibliotek! (Bild från imgkid.com)

Visst är det konstigt. Jag är en sån där som köper fler böcker än jag hinner läsa och jag köper ju bara böcker som jag VILL läsa men så blir de stående i bokhyllan i alla fall. Det dyker upp nåt annat spännande eller så har jag plötsligt inte alls lust att läsa just den boken. Men så plötsligt tar jag ner den från hyllan och börjar läsa och upptäcker att den var precis så bra som jag trodde den skulle vara.

Tack vare gruppen Boktokarna på Goodreads tog jag ner Drömbokhandeln av Laurence Cossé (som har stått och samlat damm sedan 2012) och blev fast från början.

Det är bitvis en riktigt spännande bok - nästan som en deckare. Det är svårt att beskriva romanen utan att förstöra läsupplevelsen. Den handlar förstås om Drömbokhandeln Au Bon Roman som bara säljer God litteratur. Det var härligt att få ta del av allt bokprat, boktips och tankar om vad som är god litteratur. Det var roligt att få läsa om människor som är lika boknördiga som jag själv. Förutom bokprat, en del filosofiska funderingar och så förstås intressanta karaktärer.

Den handlar också om vilken sprängkraft litteratur har, hur viktig den är för oss och vilka starka känslor den kan skapa.

Ett extra pluspoäng till förlaget [sekwa] som sist i boken sammanställt  en lista över alla författare och titlar som nämns i romanen.

Drömbokhandeln får B B B B B

Jag bara önskar att Au Bon Roman fanns på riktigt...

Sommarens fempoängare del 2

nummer 5 i serien

Jag upptäckte Tim Weaver i höstas

nummer 4 i serien

när jag lyssnade på Never coming back. Huvudperson är den före detta polisen David Raker som åtar sig uppdrag att leta efter försvunna personer. I den här är det en hel familj som spårlöst och mystiskt försvunnit. Intressanta miljöer, levande personbeskrivningar och otroligt spännande. Jag gick extra långa promenader bara för att få lyssna lite till.

Jag hade då ingen aning om att det fanns en hel serie om David Raker.

I somras läste jag om den senaste boken i serien Fall from grace och blev sugen på att läsa den. Först tänkte jag att jag skulle vänta med den och läsa de tidigare böckerna först - för att få dem i ordning, men det gjorde jag inte. Jag kunde inte motstå eftersom den fått så fantastiska omdömen. Jag blev inte besviken. Den var om möjligt ännu mer spännande. Handlingen utspelar sig dessutom ute på det engelska hedlandskapet, i ett gammalt sinnessjukhus och förstås i London.
Den får B B B B B och jag ska snart läsa de första tre i serien: Chasing the dead, The dead tracks och Vanished.

Nu till en annan spännande och gripande roman Secrets of the Sea House av Elisabeth Gifford. Romanen utspelar sig i två tidsplan dels nutid dels på 1860-talet. Den unge prästen Alexander Ferguson kommer till ön Harris i Yttre Hebriderna. Han fascineras av folktron där - särskilt den om Selkies - sälmänniskorna eller en sorts sjöjungfrur. I nutid har Ruth och Michael köpt det prästens gamla övergivna hus och tänker sig att starta B & B. Vi renoveringen hittar de ett barnskelett som inte har några ben - en sjöjungfru?

Underbara miljöer, fascinerande om skotsk folktro och om det hårda livet på 1800-talet. Spännande och gripande om livet och kärleken. B B B B B 

Brittisk utgåva

Amerikansk utgåva