Örådet - ny roman av Jakob Sverker

Jag har aldrig tittat på Robinson eller någon annan dokusåpa och skulle nog inte ha kommit på idén att läsa romanen Örådet om jag inte läst Jakob Sverkers tidigare romanserie Europatrilogin. Så här skrev jag efter att ha läst den första delen Berättelsens Ängel. Jag tyckte väldigt mycket om hela trilogin så det kändes ändå spännande att läsa hans nya roman och självklart att tacka ja till ett recensionsexemplar. 

Örådet handlar alltså om en dokusåpa, De Skeppsbrutna. En grupp människor samlas på en liten ö i ett ö-rike i Sydostasien för att utmanas, tävla och vinna eller försvinna. Det är en brokig samling människor med olika erfarenheter och livsöden som kommer till ön tillsammans med ett litet TV-team.

I första halvan av romanen skildras resan dit, lagindelningen och utmaningarna växelvis med intervjuer med deltagarna. Som läsare blir man snabbt indragen i dynamiken och dramaturgin. Jag tyckte om att huvudpersonerna kändes levande. Några av de arton deltagarna är förstås mer utmejslade och får mer utrymme medan andra går ganska spårlöst förbi. Den som sticker ut och som är ett slags huvudperson är den före detta prästen Cecilia. Hon var väl typiskt nog den som jag tyckte minst om och hade svårast för. Jag känner mig också lite osäker på vad som egentligen var meningen med henne och hennes roll. 

 Det är riktigt spännande redan från början, det finns ett driv i berättelsen och man anar att det kommer att hända något. Något mer än deltagarnas inbördes konflikter och slitningar.

Det gör det också - en väpnad konflikt mellan rebeller och landets ledare som de dras in i med varierande följder för de olika deltagarna. Jag tyckte nog att skildringen av rebellerna, lokalbefolkningen och militären var lite skissartad. Jag förstår att de yttre händelserna mera är en fond för skeenden inom deltagarna men jag tyckte att det tappade lite fart där fast det borde ha varit tvärtom. 

Det jag tycker är roligt med Jakob Sverker är att han ger sina huvudpersoner utrymme att fundera och filosofera om de stora frågorna. Liv, död, ansvar, tro, skuld, kärlek, meningen med livet. Det är bra. Jag tror vi behöver det. Den före detta prästen Cecilia fungerar delvis som en sorts katalysator för de andras inre liv, hon väcker frågor genom sitt sätt att vara och genom den märkliga New-Age artade flumtro hon predikar. 

Örådet är välskriven, spännande och tänkvärd och får B B B B

 

Krigets vindar

Jag tittar på TV-serie från tidigt 80-tal och tycker att den är riktigt bra! Det handlar om serien som bygger på Herman Wouks romanserie om andra världskriget. Krigets vindar och Krig och hågkomst.
I Sverige gavs de ut i fyra delar Natalie, Pamela , Natalies flykt samt Pug och Pamela. Alla i ganska tramsiga omslag...  Jag minns i alla fall att jag tyckte om dem. Jag sträckläste allihop.



Jag vet inte om det är 70-årsjubileet av krigsslutet i Europa eller om det är att jag läste The Narrow road to the deep north och Landsmän men jag har snöat in (igen) på Andra världskriget.



Jag såg att TV-serien Krig och hågkomst nu kommit ut på DVD och då insåg jag att jag ville titta på serien igen. Det är en riktig nostalgitripp att se alla skådespelarna - bland annat Robert Mitchum, Ali McGraw och Ben Murphy.



För er som inte känner till serien så handlar den om familjen Henry och en del av de människor de möter och allt de råkar ut för under krigsåren. Pappa Victor (Pug) är marinattaché i Berlin då Tyskland anfaller Polen. Sonen Byron befinner sig tillsammans med judinnan Natalie i Polen och måste fly därifrån. Den andra sonen, Warren, är i flottan och hamnar så småningom i Pearl Harbour och kriget mot Japan.


Jag tror att den är historiskt korrekt och det är ju intressant men sen är det kärlek, svek, vänskap och livsöden.



Herman Wouk, som fyller 100 år den 27 maj, har skrivit flera romaner. Jag har nu beställt de två som handlar om Israels historia - Hoppet och Äran.







Hans romaner gavs för ett par år sedan givits ut i nya fräscha och snygga omslag.

Krigets vindar och Krig och hågkomst får B B B B 
(Fast det är länge sedan som sagt)

Om dödens järnväg - till minne av de som gick under och till en pappa som överlevde

I SvD skrev Monica Braw en intressant understreckare om det australiska krigsdramat som Richard Flanagan skildrar i romanen The Narrow Road to the Deep North och som han fick Bookerpriset för 2014.

Japanerna använde krigsfångar, många australiensare, för att bygga "dödens järnväg" från Thailand till dåvarande Burma. Skildringarna av deras förhållanden under fångenskapen och arbetet är nästan oläsbara. Ofattbart.

Det har skildrats i den berömda filmen Bron över floden Kwai och det har också gjorts en ny film, The Railway Man, som jag inte sett ännu men som jag ska försöka få tag på.


Jag har inte riktigt läst klart den ännu så det är väl lite fusk att skriva redan men jag är alldeles uppfylld av den, för trots att den är hemsk och obehaglig att läsa är den samtidigt en kärleksroman och en roman om vänskap och om livet.

Richard Flanagans pappa var en av krigsfångarna och det är hans berättelse som ligger bakom romanen. Han dog samma dag som romanen gavs ut.

Här berättar Richard Flanagan i en intervju i The Telegraph om sin pappa och om arbetet med boken. Det är hans pappa som beskrivit för honom hur skämt ris smakar, hur olika lera kan kännas och hur ruttna sår luktar.

En fantastisk roman som jag kommer att minnas länge.

B B B B B 

(Årets sjätte fempoängare!)

Ensam i Berlin av Hans Fallada och Cirkel-vantar

Nu har jag läst en av böckerna från min Bättringslista. Jag köpte Hans Falladas Ensam i Berlin redan 2013 men har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Jag tror att det har tagit emot lite att den är så himla tjock och så trodde jag att den skulle vara lite deprimerande. Men så fel jag hade!

Den var egentligen inte alls så som jag trodde att den skull vara. Jag trodde den skulle vara mörk, allvarlig och kanske lite spännande. I stället var den under den första halvan lite putslustig. Den fick mig att tänka på 30-talets pilsnerfilmer - en sorts humor som inte tilltalar mig. Konstigt, tyckte jag. Dessutom tyckte jag att det inte hände särskilt mycket. Inte var jag särskilt förtjust i huvudpersonerna heller.

Men sen händer något i romanen. Den byter helt karaktär och blir plötsligt mycket allvarligare och mörkare. Och precis som makarna Quangel har förändrats och vuxit till att bli stora hederliga människor förändras man som läsare och kan bara hoppas att man skulle kunna vara lika stor, modig, hederlig och mänsklig som de.

"Kallar ni det att vara sinnesrubbad att man betalar vilket pris som helst för att förbli en hederlig människa."

Jag tycker att den tyska titeln säger mer om boken än den svenska. "Jeder stirbt für sich allein" betyder ungefär Alla dör vi ensamma.

Här är en av de handskrivna korten som de delade ut. (bild från Wiki)

På Amsterdame Straße i Berlin finns en minnestavla till minnet av 

Otto och Elise Hampel som var förebilderna för romanen. (bild från Wiki)

Ensam i Berlin får B B B B av mig. Och jag kommer aldrig att glömma makarna Quangel.

Jag håller på att sticka ett par vantar som jag kallar för Cirkel. De är inspirerade av gamla svenska mönster. 

Böcker från Jerusalem

Oj oj oj vad tiden går! Jag såg att jag inte har skrivit något under september. Ja, ja jag har haft mycket omkring mig och jag har ju bestämt att bloggandet bara ska vara roligt, aldrig betungande.

Jag har precis kommit hem efter en fantastisk vecka i Israel. Vi har varit ett par dagar i Galileen och gått (bussat) i Jesu fotspår. Därefter fem dagar i Jerusalem. Det är en otroligt häftig stad.

Sista dagen hittade jag en boklåda som sålde engelska böcker och då passade jag på att göra slut på mina israeliska shekel. Tre böcker blev det,

 - en deckare som utspelar sig i Jerusalem i modern tid. Den andra i en serie med chief superintendent Michael Ohayon,

 - en överlevnadshistoria från andra världskriget om hur en katolsk barnflicka och hennes judiska skyddsling överlever kriget. Den bygger på en sann berättelse,


- en märklig roman om en man Ebenezer Shneerson som efter andra världskrigets slut upptäcker att han inte vet något om sin egen barndom eller familj men är bärare av hela den judiska kulturen. Han kan recitera all judisk poesi, rabbla Einsteins relativitetsteori.  Ja, den handlar om honom och hans son. På baksidan jämförs han med Gabriel Garcia Marquez Hundra år av ensamhet. Spännande och intressant tycker jag.




Jag köpte ytterligare en bok i en jättefin boklåda vid The American Colony - där Nåås-borna bodde när de kommit till Jerusalem. (Selma, ni vet)

Den driver Munther Fahmi som blev känd över hela världen när han inte skulle få stanna i Jerusalem. Här  och Här kan man se, läsa och lyssna. Jag frågade honom om han kunde rekommendera någon bok om Israel och han tipsade mig om boken The Lemon Tree av Sandy Tolan.

Det är en sorts dokumentär-roman som bygger på sanna berättelser. Genom en judisk kvinna och en arabisk man får man som läsare följa den komplicerade och sorgliga historien om Palestina och Israel. Genom deras respektive familjers historia och livsöden allt från tiden före andra världskriget blir historien levande. Deras historia hänger ihop på så sätt att den judiska kvinnan är född och uppvuxen i det hem den arabiska mannens far byggde och som de tvingades lämna.

Jag har inte hunnit så långt men den är mycket intressant och spännande.

Semesterläsning om 40-talet

Jag har varit en sväng på Åland, närmare bestämt på Kökar - men det ska jag skriva om en annan dag. Strax innan vi åkte läste jag ut Set Mattssons roman Ondskans Pris.

Den utspelar sig i Malmö 1945 och i romanen, som sägs bygga på verkliga händelser, skildras flyktingars ankomst till Sverige och deras första tid här. I flyktingförläggningen sker ett mord och samtidigt sker flera sexuella övergrepp på flickor runt om i staden. Jag tycker att författaren har lyckats bra med tidsskildringen och jag tyckte om kriminalöverkonstapeln Douglas Palm och hans fru Anna. Romanen var inte särskilt spännande men intressant och välskriven. Jag läser gärna mer om Malmö på 40-talet och om kriminalöverkonstapeln. Den får  B B B B av mig.  
En annan roman som också utspelar sig under krigsåren är Leo Löthmans Transportflotte Speer. 

Jag fick syn på den i Mariehamns bokhandel och läste nog inte så noga på baksidan för jag trodde den utspelade sig i finska/åländska skärgården medan den i själva verket utspelar sig i de norska farvattnen. Intressant på sitt sätt med skildringen av det hårda livet till sjöss och krigets härjningar, men inte riktigt vad jag trodde. Jag tyckte helt enkelt inte om den. Den får bara B B.

Inga fler bokinköp i år - utom

denna: Tolstoy and the Purple Chair - my year of magical reading.

Nina Sankovitch ägnade ett år åt att läsa en bok per dag (jag vet inte hur hon bar sig åt) men hon har skrivit om det i denna bok och på bloggen

http//:www.readallday.org/blog/

såååå, den har jag beställt. Men annars tror jag faktiskt att jag ska låta augusti - november bli inköpsfria. Jag har massor som ligger och väntar och jag hoppas och tror att jag får ett par recensionsex av åtminstone ett par av höstens nya romaner, så jag borde klara mig.

Jag har inte alls läst så mycket under semestern som jag trodde jag skulle göra. Jag har lyssnat klart på Mary Horlocks The Book of Lies

Den var helt ok. Mest intressant var att lära sig lite om förhållandena på Guernsey under kriget.

Jag har också lyssnat på Scott Siglers Infected - ok, den med, men inte mer.

Annars har jag flyttat runt möbler - nu är jag nöjd tror jag, så lite energi måste jag ha fått under ledigheten. 

St. Paul´s Cathedral - London - The Blitz

Behold I stand at the door and knock if any man hear my voice and open the door I will come in to him and will sup with him and he with me.

Jag håller på att lyssna på Connie Willis nya roman om tidsresande historieforskare. I den här romanen The Blackout reser de till Storbrittannien under andra världskriget. Connie Willis säger i inledningen till ljudboken att hon skrivit romanen för att hedra alla de civila, vanliga människor som kvar hemma kämpade på sitt sätt i vardagen. Inte minst i London under blitzen visade många många människor styrka och hjältemod. I romanen beskriver hon en av tidsresenärernas besök i St. Paul´s Cathedral och hur hon där träffar en man som berättar om katedralen och visar henne sin favoritmålning - Light of the World av Holmann Hunt. Under mörkläggningen, när det började skymma syntes nästan lyktan i Jesus hand lysa som av sig själv, trots mörkläggning. 

  

Israel 1960

Jag har läst en helt underbar bok. En bok som skapat bilder i huvudet som jag kommer att bära med mig länge, länge.

Den är både oändligt sorglig och ömsint rolig. Dottern Elisabeth berättar på ganska torr - men underbar prosa - om sin uppväxt i Tel Aviv med mamma Helena.

För Elisabeth är ibland Helenas beteende fullständigt obegripligt och jag kan förstå att Elisabeth som barn många gånger måste ha skämts för sin mamma och tyckt att hon var sååååå pinsam.

Som vuxen - och som läsare - fylls jag allt eftersom av en väldig insikt och därmed förståelse för Helena och hennes handlande. Samtidigt som jag förstår att jag ALDRIG kommer att kunna någonsin kunna förstå fullt ut (tack och lov). För då skulle jag också antagligen börja bete mig konstigt.

Även om boken specifikt handlar om Helena, som överlevde Förintelsen, är den allmängiltig och viktig eftersom den kan ge oss, som förskonats från folkmord, krig och förföljelse, någon liten insikt och förståelse om vad det kan innebära att leva i skuggan av sådana minnen och upplevelser. Upplevelser både av den som var DÄR men också upplevelsen för de barn och barnbarn som också påtagligt lever i skuggan av föräldrars upplevelser och minnen.

LÄS alltså Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron!

Den får full pott av mig: B B B B B 

 

Den sjätte klagosången - William Brodrick

En av mina favoritförfattares böcker har nu släppts i pocket. William Brodricks första roman Den sjätte klagosången (The Sixth Lamentation). Huvudperson är Fader Anselm, en tidigare advokat som blivit munk. William Brodrick själv har gjort precis tvärtom - han har tidigare varit munk men sadlade om till att bli barrister.

Boken utspelar sig i nutid men mysteriet bottnar i händelser under andra världskriget. En intelligent, spännade och välskriven roman.

Jag hoppas att de andra två kommer på svenska också.

ONDSKA

Jag tror aldrig det har hänt att jag har varit tvungen att lägga ifrån mig en bok på grund av att jag helt enkelt inte stod ut med att läsa vidare. Jag bev så ända in i mitt innersta berörd att jag drömde mardrömmar. Inte för att den frossar i blod eller osmakligheter, inte heller för att den bygger upp spänningen som en skräckroman. Inte alls. Utan för att den skildrar verkligheten, för att den beskriver människors ondska och människors utsatthet. För att den beskriver maktlösheten inför mötet med ondskan. En FANTASTISK bok. Tro inte att jag inte ska läsa vidare. Jag måste bara samla mig först. LÄS DEN! Tyvärr finns den inte på svenska (skandal). Shake hands with the devil av Lt. Gen. Roméo Dallaire.

Roméo Dallaire var general i den kanadensiska FN-styrkan i Rwanda. Hans beskrivning av deras arbete, deras försök att få resurser för att kunna göra något annat än att bara vara polityr och döva världssamvetet, av FNs byråkrati och inre maktspel, av hans och hans medsoldaters tid i Rwanda är inte rolig läsning, men viktig. Hans skildring av den ofattbara ondskan och det ofattbara våldet är som sagt nästan outhärdligt att läsa om.

Sent i natt går filmen Hotell Rwanda där Nick Nolte spelar honom. Har ni inte sett den så GÖR DET!

Ondska

Jag tror aldrig det har hänt att jag har varit tvungen att lägga ifrån mig en bok på grund av att jag helt enkelt inte stod ut med att läsa vidare. Jag bev så ända in i mitt innersta berörd att jag drömde mardrömmar. Inte för att den frossar i blod eller osmakligheter, inte heller för att den bygger upp spänningen som en skräckroman. Inte alls. Utan för att den skildrar verkligheten, för att den beskriver människors ondska och människors utsatthet. För att den beskriver maktlösheten inför mötet med ondskan. En FANTASTISK bok. Tro inte att jag inte ska läsa vidare. Jag måste bara samla mig först. LÄS DEN! Tyvärr finns den inte på svenska (skandal). Shake hands with the devil av Lt. Gen. Roméo Dallaire.

Roméo Dallaire var general i den kanadensiska FN-styrkan i Rwanda. Hans beskrivning av deras arbete, deras försök att få resurser för att kunna göra något annat än att bara vara polityr och döva världssamvetet, av FNs byråkrati och inre maktspel, av hans och hans medsoldaters tid i Rwanda är inte rolig läsning, men viktig. Hans skildring av den ofattbara ondskan och det ofattbara våldet är som sagt nästan outhärdligt att läsa om.

Sent i natt går filmen Hotell Rwanda där Nick Nolte spelar honom. Har ni inte sett den så GÖR DET!

AUGUST

Årets AUGUSTpristagare har utsetts. Steve Sem- Sandberg fick priset för sin roman De fattiga i Lodz. BOKUS skriver: "En roman om det judiska getto som nazisterna inrättade i den polska staden Lodz, och om dess av nazisterna utsedde ledare, Chaim Rumkowski, och hans svårutredda, mycket tvetydiga roll. Det är en roman om livet i den avspärrade stadsdelen, om den påbjudna tyska kadaverdisciplinen, det mördande slavarbetet, svältdöden och de utsiktslösa flyktförsöken men också, paradoxalt nog, om överlevnadskonst och livsvilja, som t ex framväxten av den kollektiva, så småningom listigt subversiva Getto-Krönikan, som varit författarens viktigaste källa, och om hur transporterna till de för de bortforslade till en början okända förintelselägren vidtar tills gettot med dess ursprungligen 250 000 innevånare tömts. Med sin bok ger Steve Sem-sandberg en stark och , även internationellt sett, inte tidigare skådad inblick i Förintelsens verklighet. " Den är säkert både mycket bra och läsvärd, men jag har lite svårt för s.k. kollektivromaner. Jag vill ha en huvudperson att lära känna. Jag tycker inte om när det blir myllrigt. Jag känner mig tveksam till om jag kommer att läsa den. I alla fall inte just nu.