Syföreningstisdag - farlig inspiration

Jag har haft SÅÅÅ mycket omkring mig så idag tänkte jag tillåta mig att ha en syföreningstisdag IRL faktiskt. Jag kom hem tidigt från jobbet och har suttit och sytt mina hexagoner - tar aldrig slut...

Jodå, det är faktiskt inte så mycket kvar. Det har varit roligt att sitta och pilla med alla små lappar. Vilsamt att sy för hand. Det blir nog fler sådana arbeten.

Jag hittade ett garnnystan jag inte kunde motstå. Drops Lace i 70 % Baby Alpacka och 30 % Mulberry Silke. Otroligt mjukt och med en jättefin lyster. Jag har länge gått och tänkt på att göra en scarf med blandade spetstekniker - en sorts prov-scarf. Jag ska bar fundera ut hur den ska vara och så förstås göra klart Pippi-tröjan (bara 3/4 ärm kvar) och Hippie-vantarna. Men sen så!

Om det inte kommer något annat emellan förstås.


VÅDAN AV ATT INSPIRERA

När jag sydde ett av mina första lapptäcken blev en då femårig dotter  inspirerad och ville också sy. Hon ringde mig och frågade om hon fick ta en bit tyg. Det fick hon förstås. På hemvägen drabbades jag plötsligt av en förlamande föraning...

Titta upp i högra hörnet...

Jag rusade in i syrummet och hittade mitt färdiga men inte quiltade lapptäcke med en stor bit bortklippt.

Som tur var hade dottern inte börjat sy något av biten utan nöjt sig med att ha klippt ut den. Jag sydde tillbaka den så gott det gick. Sen sydde jag klart och quiltade täcket som ju nu för evigt innehåller en påminnelse om älskad dotter.

Syföreningstisdag - pyssel

 Jahaja, syföreningstisdag igen. Kul. Jag har inte varit med de senaste veckorna eftersom jag haft så mycket annat att tänka på. Apropå illa skrivna mönster kan jag berätta om min stickade tröja Wild Safron. Jag tycker att jag numera är en van stickerska och mönsterläsare. Jag brukar kunna klura ut vad som menas även om det inte framgår tydligt. Men den här har varit helt hopplös! Trots att det faktisk är ett mönster från Rowan med design av Kim Hargreaves? Efter bistånd från duktiga stickerskor på Ravelry tror jag att jag har förstått. Efter fyra upprepningar är jag snart klar med bakstycket...

Jag känner mig väldigt duktigt som helt enkelt inte givit upp!







En liten halsduk i lin blev jag plötsligt sugen på som omväxling till tröjan. Väldigt enkelt randad i rätstickning. Den ska få en virkad kant i lila.

 Broderiet till nålbrevet från LHN har jag inte tagit fram sen vi kom hem från sjukhuset, men nu börjar det klia i fingrarna.

 Apropå återbruk kan jag visa mitt lapptäcke där de blå lapparna kommer från min mans och mina gamla skjortor. Det är verkligen ett fantastiskt sätt att ta vara på gamla kläder. Dessutom är det ett oslagbart minne.

Min STORA tehuva till min STORA tekanna. Den som min dotter och hennes väninnor alltid fyller och tar med sig upp i biblioteket när de träffas här hemma.

Till sist - Påsklöparen.


Jag håller på att fundera ut ett applikationsprojekt med tekoppar som motiv. Få se om jag kommer igång till nästa tisdag. Jag har mitt husbroderi förstås, och tvåändsstickningen förstås, och trädgården förstås och ....

Det är i alla fall härligt att få göra saker med händerna. Jag blir glad och tillfreds.