Syföreningstisdag - farlig inspiration

Jag har haft SÅÅÅ mycket omkring mig så idag tänkte jag tillåta mig att ha en syföreningstisdag IRL faktiskt. Jag kom hem tidigt från jobbet och har suttit och sytt mina hexagoner - tar aldrig slut...

Jodå, det är faktiskt inte så mycket kvar. Det har varit roligt att sitta och pilla med alla små lappar. Vilsamt att sy för hand. Det blir nog fler sådana arbeten.

Jag hittade ett garnnystan jag inte kunde motstå. Drops Lace i 70 % Baby Alpacka och 30 % Mulberry Silke. Otroligt mjukt och med en jättefin lyster. Jag har länge gått och tänkt på att göra en scarf med blandade spetstekniker - en sorts prov-scarf. Jag ska bar fundera ut hur den ska vara och så förstås göra klart Pippi-tröjan (bara 3/4 ärm kvar) och Hippie-vantarna. Men sen så!

Om det inte kommer något annat emellan förstås.


VÅDAN AV ATT INSPIRERA

När jag sydde ett av mina första lapptäcken blev en då femårig dotter  inspirerad och ville också sy. Hon ringde mig och frågade om hon fick ta en bit tyg. Det fick hon förstås. På hemvägen drabbades jag plötsligt av en förlamande föraning...

Titta upp i högra hörnet...

Jag rusade in i syrummet och hittade mitt färdiga men inte quiltade lapptäcke med en stor bit bortklippt.

Som tur var hade dottern inte börjat sy något av biten utan nöjt sig med att ha klippt ut den. Jag sydde tillbaka den så gott det gick. Sen sydde jag klart och quiltade täcket som ju nu för evigt innehåller en påminnelse om älskad dotter.