Två fempoängare om människans villkor

Kerstin Ekmans nya roman Löpa varg är liten till formatet men stort till innehållet. Lågmält, klokt och vemodigt berättar hon om den äldre mannen Ulf och hans möte med vargen. Ett möte som skakar honom i grunden och får honom att reflektera över sig och sitt liv. Över vad som har varit och vad som blev. Mötet leder honom in i en existentiell kris och omvandlar honom, som ett Gudsmöte kan göra. Han ser sig själv i en annans blick. 

Berättelsen om Ulf är också en berättelse om kärlek, tvåsamhet och tillhörighet. 

Passa på att lyssna på samtalen med Kerstin Ekman i Babel och i Lundströms bokradio - men läs romanen först - och sen också kanske...

Den får B B B B B

                

I Ljudmila Ulitskajas roman Daniel Stein, tolk möter befinner man sig på en resa som genom ett flodsystem - floder, åar och vattendrag slingrar sig framåt, delar sig, återförenas och blandas och bildar en helhet.  Människor i olika tider och platser förenas av sitt möte med Daniel Stein. 

Daniel Stein var en polsk judisk man som överlevde Förintelsen, konverterade till katolicismen och blev präst och munk i Israel. Berättelsen bygger på den verklige mannen Oswald Rufeisen (1922-1998), känd som Broder Daniel.

Romanen har en form som jag normalt inte är så förtjust i, en sammanställning av brev, redogörelser, samtal och dokument men här bildar allt detta en sammanhängande berättelse som är helt oemotståndlig. 

Den får också B B B B B

                          

 

I Sverige är vi väl inte antisemiter - eller?

När jag var 14 år var jag på en charterresa till Kanarieöarna. Där lärde jag känna en tjej som var ett par år äldre än jag som också var på semester med sin familj. Vi umgicks en hel del, trivdes bra ihop. Solade, badade, shoppade och pratade förstås en massa. 

När semestern började närma sig slutet pratade vi om att vi skulle träffas igen hemma i Sverige. Vi bodde inte i samma stad men ändå tillräckligt nära för att kunna ses ibland. Jag minns så tydligt att vi satt på en bänk vid ett av turiststråken när hon tog tag i min arm och frågade "vill du veta en hemlighet"? Jag blev nyfiken förstås och svarade ja och då lutade hon sig fram och viskade "vi är judar".

Jag blev lite ställd för jag förstod verkligen inte varför det var en hemlighet. Det betydde liksom ingenting för mig, det var inte laddat på något sätt. Jag vet inte riktigt vad jag sa, jaha, eller något sådant och sen pratade vi inte mer om det. Det var inte heller något vi pratade om under de år vi faktiskt umgicks. Sen, som så ofta händer gled vi ifrån varandra.

Jag tänker ofta på henne när jag läser om antisemitismen och hatet mot judarna. Jag tänker på att hon hade lärt sig att hennes judiska tillhörighet var en hemlighet, något som hon inte fick berätta. 

Jag tänker också på den lärarkandidat som var hos oss i klassen när jag gick i femman. Han hette Simon och var jude. Vi läste om judendomen och han hade tagit med sig bland annat bönesjal, böneremmar och en kippa. Han visade och berättade. Jag minns att jag tyckte det var intressant och spännande. Jag minns också att de tuffa killarna och tjejerna i klassen pratade om honom som judesvin, jävla jude och rent allmänt pratade illa om judarna. Jag brydde mig inte om det då men som vuxen har jag tänkt på att deras antisemitism måste ha kommit någonstans ifrån - hemmet troligen. 

De här händelserna som jag nu har beskrivit ägde rum i början av 1970-talet och det har länge känts väldigt avlägset. Det var ju ganska länge sedan och världen har ju förändrats. Men numera har det blivit allt tydligare att detta känns mindre avlägset nu än det gjorde för några år sedan. Många judar vågar inte visa sin judiska tillhörighet öppet, det står vakter runt judiska skolor och antisemitiska slagord skanderas i demonstrationer. 

De här tre böckerna handlar alla om antisemitism. Läs dem! De är lite olika föstås, författarna har olika infallsvinklar och bakgrund men gemensamt är ändå att de skildrar hur antisemitismen ser ut och hur den brer ut sig. 

Björn Wimans och Sanna Sjösvärds bok Hatet mot judarna är en blandning av Björn Wimans essäer samt porträtt och vittnesmål av Sanna Sjösvärd. Porträtten - fotografier - och de korta men plågsamma berättelserna talar för sig själva och är så viktiga att de skulle kunna få utökas och fylla en helt egen bok. Björn Wimans essäer är också mycket bra - dvs alla utom den sista. Han skildrar hur antisemitismen har vuxit fram, yttrat sig i olika former och hur försåtlig den kan vara. Hur den kan smyga sig in och bli accepterad och normaliserad. Han drar paralleller till antidemokratiska rörelser, rasism och högerpolitik. Det är väl i det där sista som jag tycker att han svävar ut lite och blir allmänt vänsterflummig i sista essäen. Även om han i en tidigare essä belyser vänsterns antisemitism så avslutar han med att ganska onyanserat varna för att allt ont kommer från höger. Det tyckte jag var synd för boken är i övrigt väldigt bra och viktig. Den får B B B B

Aron Flams bok Det här är en svensk tiger är en svidande uppgörelse med den svenska antisemitismen, inte minst den socialdemokratiska och vänsterradikala. Otroligt viktig och en ögonöppnare. Om man vill kan man lyssna på den på hans podd Dekonstruktiv kritik. Där finns för övrigt mycket bra att lyssna till. Han är satiriker med starka åsikter och inte rädd för att uttala dem. En mycket viktig röst i den svenska debatten. Den får också B B B B.

Bengt G Nilssons bok Israel och hennes fiender är också verkligen en viktig bok att läsa om man vill få en annan kunskap om Israel om Palestina och om konflikten i mellanöstern än den vi normalt får ta del av. Det som är lite extra intressant med boken är att Bengt G Nilsson var en hängiven Palestina-anhängare i många år men som på grund av sina erfarenheter från mellanöstern har ändrat åsikt. För egen del tyckte jag att det var intressant eftersom jag under min ungdom hade en vänsterradikal period och helt okritiskt tog ställning mot Israel utan att egentligen reflektera varför. Det bara var så man skulle tycka. Boken är väldigt intressant och efter att ha läst den får man en helt ny syn på Sveriges politik avseende Israel och Palestina. Den får också den B B B B

 

Det var jag som skulle dö - kärleksfull och viktig berättelse

Natalie Verständig Axelius berättar sin morfars historia i boken Det var jag som skulle dö. Man kan undra om det behövs ytterligare en berättelse med minnen från kriget, från ghettot, från flykten och från överlevandet. Svaret är ja, det gör det.

Den här berättelsen är välskriven och väldigt kärleksfull utan att vara det minsta sentimental. Det som jag tyckte var speciellt är skildringen av att komma till Sverige. Att komma hit, leva här och försöka skapa sig en framtid tillsammans med människor som inte kände till, inte visste eller inte ville veta vad han, hans familj och vänner fått utstå. Sådant som var så fruktansvärt att det inte ens går att prata om än mindre berätta.

Hon beskriver en väldig ensamhet mitt i det nya livet mitt i familjen.

Boken fick också tiden att krympa lite. Natalie Verständig Axelius skriver alltså om sin morfar...morfar. Inte längre tillbaka än så.

För den som vill veta mer om bland annat judarnas historia i Sverige kan jag rekommendera ett besök på det nya Judiska Museet i Stockholm.

Den får B B B B B

Damkören i Chilbury - sent omsider

Fabbe

Jag är hemma med en envis förkylning och har inte orkat göra just någonting. Nu känns det äntligen som om den är på väg bort. Det enda som hjälper är ju vatten, vila och värme så Fabbe och jag har legat i soffan. Jag har sovit, läst lite och sovit igen och druckit te däremellan.

Jag kom plötsligt ihåg att jag hade Damkören I Chilbury  av Jennifer Ryan liggande i bokhyllan och tänkte att den är säkert perfekt förkylningsläsning och det var den.

Jag tycker egentligen inte om brevromaner men här tycker jag att hon har lyckats bra. Romanen består av brev från och dagboksanteckningar av olika kvinnor/flickor i byn Chilbury under 1940.

Kören - som blev en damkör eftersom männen är ute i kriget - står i centrum men runt omkring händer det mycket. Kärlek, svek lite spänning och mystik allt i krigets skugga. Mycket brittiskt och riktigt bra..

Förutom detta så tycker jag att det finaste med romanen är skildringen av hur mycket musiken, i detta fall körsång, kan göra med oss.

Ett tips som ger romanen en extra dimension är att lyssna på den engelska ljudboken, där körsången finns med. Damkören i Chilbury får B B B B

Två kriminalromaner utöver det vanliga.

Det är roligt med böcker som ger en kunskap om sådant man inte kände till. Det är extra roligt när det handlar om kriminalromaner. Själva deckarintrigen behöver inte vara den mest spännande om grundhistorien är tillräckligt intressant.
Tove Alsterdal skriver sådana kriminalromaner. Jag har inte läst alla hennes romaner men de här två tyckte jag väldigt bra om två av dem.

Hennes senaste roman Blindtunnel fångade mig och höll mig kvar. Intressant och med ett driv som inte hade så mycket med det aktuella brottet att göra som med det historiska brottet och kanske framförallt fördrivningen av tyskarna från Sudettyskland efter andra världskriget. Väldigt roligt att få läsa om Böhmen och Prag i en svensk deckare.

Folkfördrivning och etnisk utrensning - igen. Jag ska erkänna att jag inte kände till den delen av andra världskrigets historia. En förfärlig historia. Miljontals tyskar fördrevs från sina hem där de levt i generationer. Egendomar konfiskerades. Det finns mycket att läsa om det har jag sett och en hel del dokumentärer som man kan hitta på Youtube.

Blindtunnel får B B B B

Den tidigare, som jag också tyckte väldigt bra om var I tystnaden begravd. Den handlar också om mörka hemligheter i det förflutna. Den här gången om de svenska kommunisternas drömmar om att delta i uppbyggandet av Sovjetunionen och vad som hände dem när de återvände och försökte berätta om hur de verkligen var.

I tystnaden begravd får också B B B B

Om man får säga så, så tycker jag att Tove Alsterdal skriver väldigt osvenska deckare - och det är bra!

En sång för Nagasaki

Det finns människoöden som kryper in under huden eller kanske snarare, i det här fallet, rakt in i hjärtat. Takashi Nagai föddes 1908 i Matsue i Japan och dog 1951 i Nagasaki. Han konverterade till Katolicismen, blev svårt sjuk av sitt arbete med att som läkare utveckla röntgentekniken och skadades svårt samt förlorade sin fru när Nagasaki bombades med en atombomb den 9 augusti 1945.

Han räddades genom ett mirakel och överlevde. Trots sin svåra sjukdom och lidande arbetade han ända in i det sista med att hjälpa offren för atombomben och att försöka sprida kärlek och och försoning i Nagasaki.


Han skrev flera böcker och det har både skrivits om honom och gjorts filmer och det har precis gjorts en ny film om honom -  All that remains.


Jag har läst Paul Glynns bok En sång för Nagasaki som handlar om Takashi Nagai men också om Tystnaden som handlar om de kristnas förtryck och de kristna  martyrerna i skiftet 1500-1600-talet, som för övrigt också har filmatiserats nu - Silence. 
Japans historia, filosofi och utveckling. Han beskriver särskilt Japans kristna historia. Jag läste förra året Shusako Endos historiska roman

Martyrerna Paulus Miki och hans följeslagare som dödades 1597 firas för övrigt den 6 februari i den katolska Kyrkan. Här är ett urklipp ur Helgonkalendern från Katolska Liturgiska Nämndens hemsida

"...Trots detta förblev många trogna mot sin kristna tron, man höll ihop och i Nagasaki bröt ett kristet uppror ut 1637. I gatorna hängdes banderoller som hyllade Altarets sakrament och överallt ropades Jesu och Marias namn. Upproret krossades och 25 000 kristna massakrerades. Nu stängde Japan sig mot omvärlden och den förföljda kyrkan gick under jorden (ungefär som det är i Nordkorea, när dessa rader skrivs).
Isolationen varade två hundra år. När missionärer från Väst äntligen fick komma in, 1865, trädde tusentals kristna fram ur ingenstans. De kunde fortfarande lite latin, de ägde reliker av sina dödade präster och de bad om figurer av Jesus och Maria. Inte minst i Nagasaki var tron levande. Denna stad, där så många kristna gett sina liv, förstördes 9 augusti 1945 av den amerikanska atombomben, tre dagar efter bomben över Hiroshima. Den omfattande katastrofen, ett fasanfullt dödande av oskyldiga civila, skildras gripande i boken En sång för Nagasaki (Catholica). Den handlar om en kristen läkare, Takashi Nagai (ett framtida helgon?). 

Den familj Takashi Nagai hyrde rum hos var en av familjerna som under de 200 år som kristendomen var förbjuden förvaltat och bevarat tron genom att verka i det fördolda. Fascinerande.

Takashi Nagai i ruinerna efter atombomben

Katedralen i Nagasaki

Katedralen i Nagasaki förstördes vid bombningen. Bara en kyrklocka klarade sig. Flera helgonskulpurer förstördes, bland annat en av Den Heliga Jungfrun Maria. Hennes huvud finns dock kvar och påminner på ett väldigt konkret sätt om hur fruktansvärt skadade människorna blev.

 Både Tystnaden och En sång för Nagasaki får
 B B B B B 

Årets två första

Den siste pilgrimen av Gard Sveen var riktigt bra. En komplicerad historia som sträcker sig från krigsåren in i nutid. Ett bestialiskt mord på en välkänd och aktad medborgare upptäcks strax efter att kvarlevorna efter tre människor som mördats någon gång under krigsåren hittats. Som läsare anar man förstås att det finns ett samband. Det gör också polisen kriminalinspektören Tommy Bergman och han börjar nysta i vad som kan ha hänt då för länge sedan. Romanen är uppbyggd så att man i ungefär vartannat kapitel befinner sig i nutid och i vartannat i dåtid. Då får man följa den unga kvinnan Agnes och hennes arbete i den norska motståndsrörelsen tillsammans med bland annat Pilgrimen. Ytterligare mord, gömda hemligheter, konspirationer och dubbelspel. Mycket spännande. Det var svårt att lägga den ifrån sig. Dessutom en intressant skildring av Norge under den tyska ockupationen.

Den får B B B B 

För övrigt har Gard Sveen skrivit en andra roman med Tommy Bergman. Den heter på norska Helvete åpent och på engelska Hell. Jag hoppas den också översätts till svenska. Handlingen börjar med att en ung flicka blir mördad på ett sätt som påminner om en serie mord under 1980-talet. Men den gärningsmannen sitter inlåst. Kan det vara så att det i själva verket var en annan som var skyldig?
Är Anders Rask oskyldig? En av recensenterna skriver att Gard Sveen sneglat på den svenska rättsskandalen med Thomas Quick och därför valt just namnet Anders Rask... Låter spännande. Mer kan man läsa HÄR.

Sleeping Giants av Sylvain Neuvel är något helt annat. En suggestiv, intelligent och annorlunda science-fiction skriven av en kanadensisk lingvist. Jag lyssnade på den och vet inte hur den ser ut i pappersformat. Jag tror att den är skriven som förhörsprotokoll, utdrag ur dokument och tidningsartiklar. Ljudboken var gjord som en dramatisering. Väldigt bra.
Jag vill inte förstöra läsupplevelsen ifall någon skulle bli sugen på att läsa den men berättelsen börjar med att man upptäcker vad som ser ut att vara en jättestor del av en konstgjord människa. Man börjar forska och det hittas ytterligare delar utspridda över jorden. Forskare från olika områden (en lingvist bland annat!) försöker sätta ihop delarna och tyda och tolka de tecken som finns på den för att kunna använda den. Men vad är det? Vad är den gjord av? Och hur? Hur gammal är den? Och framförallt var kommer den ifrån? Den var spännande och det var roligt med de filosofiska och moraliska frågorna som diskuteras. Jag väntar på fortsättningen; Waking Gods,  i serien Themis Files. Det här var en sådan där roman som man inte riktigt kan sluta tänka på. Jag har beställt den i pappersform och ser fram emot att läsa den också.
Sleeping Giants får B B B B B

Krigets vindar

Jag tittar på TV-serie från tidigt 80-tal och tycker att den är riktigt bra! Det handlar om serien som bygger på Herman Wouks romanserie om andra världskriget. Krigets vindar och Krig och hågkomst.
I Sverige gavs de ut i fyra delar Natalie, Pamela , Natalies flykt samt Pug och Pamela. Alla i ganska tramsiga omslag...  Jag minns i alla fall att jag tyckte om dem. Jag sträckläste allihop.



Jag vet inte om det är 70-årsjubileet av krigsslutet i Europa eller om det är att jag läste The Narrow road to the deep north och Landsmän men jag har snöat in (igen) på Andra världskriget.



Jag såg att TV-serien Krig och hågkomst nu kommit ut på DVD och då insåg jag att jag ville titta på serien igen. Det är en riktig nostalgitripp att se alla skådespelarna - bland annat Robert Mitchum, Ali McGraw och Ben Murphy.



För er som inte känner till serien så handlar den om familjen Henry och en del av de människor de möter och allt de råkar ut för under krigsåren. Pappa Victor (Pug) är marinattaché i Berlin då Tyskland anfaller Polen. Sonen Byron befinner sig tillsammans med judinnan Natalie i Polen och måste fly därifrån. Den andra sonen, Warren, är i flottan och hamnar så småningom i Pearl Harbour och kriget mot Japan.


Jag tror att den är historiskt korrekt och det är ju intressant men sen är det kärlek, svek, vänskap och livsöden.



Herman Wouk, som fyller 100 år den 27 maj, har skrivit flera romaner. Jag har nu beställt de två som handlar om Israels historia - Hoppet och Äran.







Hans romaner gavs för ett par år sedan givits ut i nya fräscha och snygga omslag.

Krigets vindar och Krig och hågkomst får B B B B 
(Fast det är länge sedan som sagt)