Två bra men helt olika kriminalromaner

Det är alltid roligt att hitta nya deckarserier och nu har jag hittat två!

Där inget vissnar mera är första delen i en serie som utspelar sig i Edinburgh på mitten av 1800-talet. Den är skriven av Ambrose Parry som är en pseudonym för författarparet Chris Brookmayer, som skrivit flera deckare, och Dr Mariza Haetzman som är läkare med anestesi som specialitet.  Jag läste en teori om att valet av pseudonym är en blinkning åt en berömd 1700-talsläkare och kirurg, Ambroise Paré. 

Läkarstudenten Will Raven börjar arbeta hos den duktiga och erkända doktor Simpson och träffar där tjänsteflickan Sarah Fisher. De dras in i en härva av döda prostituerade, mystiska fosterfördrivare, lögner och intriger. Lite seg till att börja med men sedan blev den allt mer spännande och rakt igenom väldigt intressant. Inte minst för den medicinhistoriska vinklingen. Den andra i serien,  En njutbar död,  har redan kommit på svenska och den tredje, A corruption of blood,  kommer senare i år. 

Där inget vissnar mera får B B B B. 

En helt annan sorts kriminalroman är Christina Wahldéns Nämn inte de döda som utspelar sig i Australien. Det är den första delen i en serie som utspelar sig i Darwin som är huvudstad i Norra territoriet och som ligger typ längst upp i norr. Jag har varit i Australien men inte där. Vi vistades främst i Sidney och Blue Mountains i New South Wales men vi gjorde en resa till Uluru (fd Ayers rock) som ligger i södra delen av Norra territoriet, dvs ungefär mitt i. Jag minns att jag läste en dagstidning när vi var där och då läste om en krokodilattack i Darwinområdet. I Uluru är det öken, så där fanns tack och lov inga krokodiler. Nämn inte de döda börjar med vad som ser ut att vara en krokodilattack men det visar sig såklart inte vara riktigt så enkelt. Det är den ABBA-älskande polisen Bluey och hans nya assistent Jess som tillhör ursprungsbefolkningen som utreder det hela. Dessutom spelar svenska Greta en stor roll (förutom att hon ser ut som Agnetha Fältskog) och Mango förstås - en övergiven vallabyunge.  

Men som alltid i romaner som utspelar sig i Australien spelar själva naturen och klimatet en stor roll. Det märks att Christina Wahldén älskar Australien och att hon kan mycket. Det är mycket förutom själva deckarintrigen som är intressant, inte minst ursprungsbefolkningens kultur och historia och deras nutida förhållanden. 

Jag tyckte det var riktigt roligt att lära känna huvudpersonerna och att få befinna sig i Darwin ett tag och ser fram emot att läsa mera.

Nämn inte de döda får B B B B 

 

Vinnare av Svenska Deckarakademiens pris för bästa (njae?) utländska kriminalroman

2019 års sista lästa (lyssnade) bok blev En förlorad man av Jane Harper. Lustigt nog utspelar den sig i juletid men inte som vi är vana att tänka på julen, utan i 47° värme i Australiens Outback.

Jag har tidigare läst hennes romaner i serien om Aaron Falk, Hetta och Falska vänner
och tyckte mycket bra om den första men inte lika bra om den andra. De var båda mer kriminalroman än den här.

Visserligen börjar det med en död man och visst kommer det en slags upplösning men det är inte särskilt spännande och fokus ligger mer på dysfunktionella familjeförhållanden än på något annat.

Trots detta tyckte jag ändå att den var intressant och visst undrade jag vad som hade hänt men det räckte inte riktigt till. Det som gav mest var skildringen av livet i den Australiensiska Outbacken. Fascinerande och därför väl värd att läsa.

Den får torts allt B B B B

Två riktigt bra deckare

Jag har faktiskt lyckats pricka in två riktigt bra deckare efter varandra. Den ena är australiensisk och den andra brittisk. Båda får full pott - B B B B B!

Först ut är The Dry av Jane Harper. För tjugo år sedan lämnade Aaron Falk sitt hem efter att hans vän Ellie hittats död. Han och hans kompis Luke gav varandra alibi  men det var inte sant, han var inte tillsammans med Luke och Luke berättade aldrig var han var någonstans. Nu är Luke död och Lukes pappa har bett honom komma. Aaron reser till begravningen och gamla minnen väcks till liv. Gammalt hat också. Har Luke verkligen tagit livet av sin familj? Om han var kapabel till det kanske han var kapabel att döda då också?

Aaron låter sig övertalas till att stanna några dagar. Torkan är fruktansvärd, boskap har dött, floden har torkat ut och människorna är desperata och någon vill uppenbarligen inte ha honom där.

Aaron och den lokala polisen börjar forska men ingen av dem kunde ana vad de skulle hitta.

Det var roligt att få läsa om en helt annan miljö än den gamla vanliga. Människorna kändes verkliga och trovärdiga och man kunde nästan känna desperationen och den dallrande tärande hettan. Från första början vill man veta vad som hänt - både då och nu.

Den som inte vill läsa på engelska får vänta till den 26 april 2017 då den svenska utgåvan kommer. Den är värd att vänta på.


Nästa fempoängare är If I should die av Matthew Frank. Boken är den första av, än så länge två, om Joseph Stark (jag hoppas på fler).

Joseph Stark är en svårt sårad före detta soldat som har börjat jobba som polis igen. Nu som kriminalpolisaspirant (trainee detective) i södra London. Han plågas svårt av sviterna efter sina skador och det som hände i Afghanistan samtidigt som jobbet blir allt mer krävande. Ett ungdomsgäng misshandlar hemlösa och snart är det inte längre fråga om misshandel utan om mord. Under utredningen bland hemlösa och uteliggare, slumområden och misär, kommer han i kontakt med en uteliggare som visar sig vara veteran från Falklandskriget. Han är lika egensinnig som Joseph Stark själv men mötet berör dem båda.

Det är ingen trevlig och pittoresk miljö utan kall och rå och väldigt sorglig men Joseph Stark och hans kolleger försöker upprätthålla både lag och medmänsklighet. Och vad var det egentligen som hände i Afghanistan? Varför är Joseph Stark så förtegen?
Boken är mycket spännande och gripande. Förutom själva polisarbetet var det intressant och gripande att läsa om hans erfarenheter från Afghanistan och att få en inblick i hur det kan vara att komma tillbaka som veteran.

Fyren mellan haven av M L Stedman

Det är konstigt hur det blir ibland. Jag hörde talas om M. L. Stedmans roman The light between the oceans 2013 och blev nyfiken. Jag beställde den och fick den snabbt men inte läste jag den...

Nej, nu har den stått i hyllan i drygt två år och väntat. Jag vet att jag började på den någon gång förra året men då tyckte jag inte om den. Ändå har jag någonstans anat att jag faktiskt skulle gilla den. NU har jag i alla fall läst den, eller rättare sagt lyssnat på den i den svenska översättningen, och den var riktigt bra.

Huvudperson är Tom Sherbourne som återvänder till Australien efter första världskrigets slut. Han bär med sig traumat från Västfronten och försöker hitta en ny tillvaro. Han börjar arbeta som avbytare för fyrväktare och får sås småningom anställning som fyrvaktare på ön Janus Rock. En klippö som ligger ensam mitt emellan två hav, Indiska oceanen och Södra ishavet. Janus Rock finns inte på riktigt men det finns förstås en mängd andra runt om den Australiska kusten.

Det mest fascinerande med romanen var beskrivningen av livet som fyrvaktare. Ensamheten, havet, vädret och alla sysslorna.

Tom är en trevlig person att lära känna och jag ska inte avslöja vad som händer men livet på ön blir inte det som han och hans fru hade tänkt sig.

Boken är en kärleksroman, en roman om livets villkor, om att vi inte vet vad som väntar oss och inte alltid kan överblicka konsekvenserna av våra val men också om hat, bitterhet, försoning och förlåtelse. Trots att den var bra var den ändå inte riktigt så som jag trodde. Den var en aning för förutsägbar och lite för kletig för min smak, men den får ändå B B B i betyg och jag är glad att ha läst den. Och Tom kommer jag at minnas länge.

På insidan av romanen finns den här loggboken från en fyr.

Om dödens järnväg - till minne av de som gick under och till en pappa som överlevde

I SvD skrev Monica Braw en intressant understreckare om det australiska krigsdramat som Richard Flanagan skildrar i romanen The Narrow Road to the Deep North och som han fick Bookerpriset för 2014.

Japanerna använde krigsfångar, många australiensare, för att bygga "dödens järnväg" från Thailand till dåvarande Burma. Skildringarna av deras förhållanden under fångenskapen och arbetet är nästan oläsbara. Ofattbart.

Det har skildrats i den berömda filmen Bron över floden Kwai och det har också gjorts en ny film, The Railway Man, som jag inte sett ännu men som jag ska försöka få tag på.


Jag har inte riktigt läst klart den ännu så det är väl lite fusk att skriva redan men jag är alldeles uppfylld av den, för trots att den är hemsk och obehaglig att läsa är den samtidigt en kärleksroman och en roman om vänskap och om livet.

Richard Flanagans pappa var en av krigsfångarna och det är hans berättelse som ligger bakom romanen. Han dog samma dag som romanen gavs ut.

Här berättar Richard Flanagan i en intervju i The Telegraph om sin pappa och om arbetet med boken. Det är hans pappa som beskrivit för honom hur skämt ris smakar, hur olika lera kan kännas och hur ruttna sår luktar.

En fantastisk roman som jag kommer att minnas länge.

B B B B B 

(Årets sjätte fempoängare!)

Mystisk rysare med kultstatus

För många år sedan, antagligen någon gång slutet av 70-talet, visade SVT filmen Picnic at Hanging Rock. Jag såg den och har aldrig glömt den, inte heller har jag glömt mysteriet och ofta undrat vad som egentligen hände.

Länge länge tänkte jag att jag skulle läsa romanen som filmen bygger på men, ni vet hur det är, det kommer ständigt så mycket nytt och annat i vägen.

För ett tag sedan köpte jag i alla fall e-boken och laddade hem den till min Kindle och igår kväll började jag läsa.

Hanging Rock

Romanen skrevs av Joan Lindsey och kom ut 1967. På svenska heter den Utflykt i det okända. För er som inte känner till den kan jag berätta att den handlar om en liten grupp flickor och deras lärare från Appleyard College i Australien som åker på utflykt till Hanging Rock, en mystisk klippformation. Där försvinner oförklarligt tre av flickorna och en lärare.

Det har spekulerats om berättelsen bygger på en verkliga händelser och det är lite kultstatus över den. Det förekommer en del märkliga fenomen kring klippan, i boken beskrivs att klockorna stannar. Så gjorde de även under filminspelningen...

Vill man läsa mer kan man kika in här på Castle of Spirits, The Australian Ghost Hunters Society

Finally, I got round to read this story that has haunted me for many many years. I saw the movie for about 35 years ago and have been thinking of it now and then over the years. I think I was hoping to get some answers but I didn´t get any. That is the secret of this story´s success - that there is no summing up, no solution to the mystery. Interesting characters, strange nature, past times and this very strange mystery makes this the classic novel it is.

The Distant Hours - AWW2012

Jag skulle aldrig ha läst Kate Mortons I det förflutna om det inte vore för min australiensiska utmaning AWW2012.

Bara omslaget på pocketutgåvan skulle ha fått mig att avstå...

Den engelska titeln The Distant Hours och omslaget är mycket intressantare.

Jag måste ändå erkänna att jag läst den ganska ihärdigt och med iver att få reda på vad som hände den där gången för länge sedan. Jag tyckte också om att romanen har en lite litterär touch. En roman spelar huvudrollen och det finns ett stråk av läslusta och böknörderi i den som var tilltalande. MEN egentligen är den superfjantig - nästan pekoralaktig.
Trots det så tycker jag att jag måste ge den B B B om jag ska vara ärlig - och det ska jag ju.

I feel somewhat manipulated. This is not the kind of novel I usually read and I can´t say I´m longing to read one again. BUT I couldn´t stop. I wanted to know what was going on and what had happened. I liked that the novel has a small hint of literacy in it - that is that the main character is a novel. That said, it really isn´t a very good novel. The characters are too stereotype and not very interesting. You never get to know them. The story promises a lot to begin with but doesn´t keep its promise in the end. But, as I said, I couldnt stop...


Jag måste också visa mitt senaste stickprojekt - instickade hörlurar!

Lambs of God by Marele Day

I´ve just read Lambs of God by Marele Day. It´s one of the novels I´ve chosen for the AWW2012 challenge.

I had never heard of Marele Day before hearing of this novel on the knitting community Ravelry. It was mentioned in one discussion of novels with knitting as a theme. Many participants recommended this novel, so I got curious.

I bought a used copy with a lovely cover.

It´s a very weird novel and difficult to describe. Three nuns live peacefully on a remote and deserted island together with their sheep. They breed sheep for food, wool and company. They live in a closed community dependent only of themselves, the sheep and God.

Something happens which changes their way of living and one part of the novel is quite suspenseful.

The story is of course about much more than what is happening in the monastery. It´s about life and and faith and how we deal with both of those things. It´s sometimes very funny and sometimes deeply sad.

I liked her language a lot. Poetic and vivid.

It´s a wonderful and thought provoking novel which will stay in my mind for a long time.

I give it B B B B 

AWW2012 - review Kirsten Tranter; A Common Loss

I got a copy from a very good friend in Sydney and brought it with me back to Sweden to read as a part of the AWW2012 challenge. I didn´t really know what to expect from it since the author was totally unknown to me. I also was a bit reluctant since I rather read australian novels set in Australia.

Well, I picked it up one evening after being bored with a crime novel, and started to read - and became immediately hooked. There was something about her writing and the way she presented the characters and the story to come to the reader. You know something is going to happen, but you don´t know what. I first got the impression that something terrible was about to take place, but as the novel moved on I realized it was more a story of friendship, love and loss than a story of suspense.

I don´t know if you ever experienced the sudden knowledge that a friend very close and dear to you in fact is not as close a friend to you as you thought. This is something of what Elliot is going through. The death of Dylan alters the foundation for their friendship, nothing will ever be the same.

I liked this novel very much- I really wanted to know their secrets.

In a way the novel is a "kammerspiele". Everything circles round the characters and their relationship, the setting doesn´t really matter. The authors choice of Las Vegas just seems to underline how much is false and fake in their friendship.

flag

B B B B 

Australisk historia

Jag har läst den ganska tunna boken Follow the Rabbit proof fence av Doris Pilkington om hennes mammas långa vandring tillbaka hem tillsammans med sina systrar. Flickorna blev tvångsförflyttade liksom många av den australiska urbefolkningen, aboriginerna, när den vite mannen behövde marken. Det är en sorglig men intressant historia. Tyvärr är boken lite för tråkig för att göra den riktigt fascinerande. Jag förstår att många tycker att filmen är mycket bättre. 

B B B

This is a true and sad story of times past, about a rather shameful era in Australian history. Of course similar stories has been told from all parts over the world were the white man has come to make his demands. This rather short story gives the reader some background, some knowledge of the aboriginal way of living and the story of the three sisters. It was interesting to read it but it never got me hooked. I can understand those writing that they liked the movie better because the book is frankly a bit boring. I felt that the book is nothing more than the retelling of this event, which is a good thing because it needed to be told, but it does´t have the qualities of a good novel.

flag