Två fempoängare om människans villkor

Kerstin Ekmans nya roman Löpa varg är liten till formatet men stort till innehållet. Lågmält, klokt och vemodigt berättar hon om den äldre mannen Ulf och hans möte med vargen. Ett möte som skakar honom i grunden och får honom att reflektera över sig och sitt liv. Över vad som har varit och vad som blev. Mötet leder honom in i en existentiell kris och omvandlar honom, som ett Gudsmöte kan göra. Han ser sig själv i en annans blick. 

Berättelsen om Ulf är också en berättelse om kärlek, tvåsamhet och tillhörighet. 

Passa på att lyssna på samtalen med Kerstin Ekman i Babel och i Lundströms bokradio - men läs romanen först - och sen också kanske...

Den får B B B B B

                

I Ljudmila Ulitskajas roman Daniel Stein, tolk möter befinner man sig på en resa som genom ett flodsystem - floder, åar och vattendrag slingrar sig framåt, delar sig, återförenas och blandas och bildar en helhet.  Människor i olika tider och platser förenas av sitt möte med Daniel Stein. 

Daniel Stein var en polsk judisk man som överlevde Förintelsen, konverterade till katolicismen och blev präst och munk i Israel. Berättelsen bygger på den verklige mannen Oswald Rufeisen (1922-1998), känd som Broder Daniel.

Romanen har en form som jag normalt inte är så förtjust i, en sammanställning av brev, redogörelser, samtal och dokument men här bildar allt detta en sammanhängande berättelse som är helt oemotståndlig. 

Den får också B B B B B

                          

 

Nu har också jag läst Knausgård

 Jag har inte varit lockad av att läsa Karl Ove Knausgård. Jag har nog snarare varit lite skeptisk till Knausgård-hypen. Helt orättvist förstås eftersom jag inte läst något...

Jag blev i alla fall intresserad av Morgonstjärnan och nu har jag läst den.

Romanen har en sorts obehaglig underton som ligger och vibrerar. Morgonstjärnan, som är ett av djävulens namn, är ständigt närvarande. Allt utspelar sig under det märkliga skenet. 

Egentligen skulle jag inte tycka om romanen eftersom den inte har någon riktig handling, inte har någon huvudperson och inte får någon upplösning men jag sträckläste den!

Jag måste erkänna att Knausgård är en fantastisk författare. Språket är fantastiskt och karaktärerna är fullständigt verkliga. Deras berättelser är vardagliga men ändå obehagliga och skruvade. Ibland övergår de till att bli surrealistiska och skräckartade.

Romanen är också spännande. Den mörka klangtonen och stjärnan knyter samman de olika personernas berättelser och det finns också beröringspunkter mellan dem. Gemensamt för dem alla är att de inte är där de vill vara och inte heller den de vill vara. Verkligheten skaver i deras liv. De letar efter något Annat eller någon Annan. 

Jag väntade hela tiden på att få en sorts förklaring, nå ett sorts klimax eller upplösning men så blev det inte och det är väl det enda som jag inte tycker om med den. Annars hade den nog fått full pott av mig. 

Den får B B B B

Örådet - ny roman av Jakob Sverker

Jag har aldrig tittat på Robinson eller någon annan dokusåpa och skulle nog inte ha kommit på idén att läsa romanen Örådet om jag inte läst Jakob Sverkers tidigare romanserie Europatrilogin. Så här skrev jag efter att ha läst den första delen Berättelsens Ängel. Jag tyckte väldigt mycket om hela trilogin så det kändes ändå spännande att läsa hans nya roman och självklart att tacka ja till ett recensionsexemplar. 

Örådet handlar alltså om en dokusåpa, De Skeppsbrutna. En grupp människor samlas på en liten ö i ett ö-rike i Sydostasien för att utmanas, tävla och vinna eller försvinna. Det är en brokig samling människor med olika erfarenheter och livsöden som kommer till ön tillsammans med ett litet TV-team.

I första halvan av romanen skildras resan dit, lagindelningen och utmaningarna växelvis med intervjuer med deltagarna. Som läsare blir man snabbt indragen i dynamiken och dramaturgin. Jag tyckte om att huvudpersonerna kändes levande. Några av de arton deltagarna är förstås mer utmejslade och får mer utrymme medan andra går ganska spårlöst förbi. Den som sticker ut och som är ett slags huvudperson är den före detta prästen Cecilia. Hon var väl typiskt nog den som jag tyckte minst om och hade svårast för. Jag känner mig också lite osäker på vad som egentligen var meningen med henne och hennes roll. 

 Det är riktigt spännande redan från början, det finns ett driv i berättelsen och man anar att det kommer att hända något. Något mer än deltagarnas inbördes konflikter och slitningar.

Det gör det också - en väpnad konflikt mellan rebeller och landets ledare som de dras in i med varierande följder för de olika deltagarna. Jag tyckte nog att skildringen av rebellerna, lokalbefolkningen och militären var lite skissartad. Jag förstår att de yttre händelserna mera är en fond för skeenden inom deltagarna men jag tyckte att det tappade lite fart där fast det borde ha varit tvärtom. 

Det jag tycker är roligt med Jakob Sverker är att han ger sina huvudpersoner utrymme att fundera och filosofera om de stora frågorna. Liv, död, ansvar, tro, skuld, kärlek, meningen med livet. Det är bra. Jag tror vi behöver det. Den före detta prästen Cecilia fungerar delvis som en sorts katalysator för de andras inre liv, hon väcker frågor genom sitt sätt att vara och genom den märkliga New-Age artade flumtro hon predikar. 

Örådet är välskriven, spännande och tänkvärd och får B B B B

 

Samlade verk - smått pinsamt igenkännande

 Jag är visserligen född i Göteborg och bodde där mina första sex år men jag har ingen relation till staden så om Lydia Sandgrens skildring av Göteborg har jag inget särskilt att säga. 

Däremot har jag läst filosofi i skiftet 70/80-tal. Visserligen i Uppsala men ändå. Vi var också flera i vänkretsen med författarambitioner. Några läste litteraturvetenskap. Vi skrev poesi och diskuterade varandras texter. Vi tyckte att vi var mycket intellektuella, mycket originella och de enda som förstod hur livet borde levas. Någon av oss bodde också i kollektiv och var allmänt vänsterradikala. Mahjong och näbbstövlar ni vet.

Ganska pinsamt när man tänker på det men med en kärleksfull tillbakablick på sig själv är det ändå lite roligt. När jag läste Lydia Sandgrens skildring av den unge Martin och hans vänner kunde jag faktiskt återuppleva en del av allt det jag glömt (möjligen bortträngt...) och det var en riktigt härlig läsupplevelse. 

Det finns ju ett mysterium i romanen, ett tomrum som man vill ska fyllas. Det gör att den är riktigt spännande och hon skriver med ett driv och ett språk som gör den lätt att läsa. Romanen är tjock och själv tyckte jag att ett parti i mitten (Paris-tiden) hade kunnat kortas ned avsevärt. 

Jag tyckte det var intressant att följa Martin genom livet först som barn och sen med vännen Gustav och förstås Cecilia och så småningom med de egna barnen, särskilt Rakel förstås. Jag tyckte att hon har gestaltat dem både äkta och levande. Samlade verk var en riktigt härlig gammaldags roman och det tyckte jag om. 

Det enda negativa jag vill säga utan att avslöja något är att slutet i mitt tycke var lite väl oavslutat.

Den får ändå högsta betyg BBBBB

Den senaste och kanske bästa DCI Banks-deckaren är här

Jag lyssnar på Peter Robinsons senaste roman om DCI Banks och det är nästan så att jag tar ett extra varv med vovven bara för att lyssna lite till. Om jag har räknat rätt är det här den 28:e boken om DCI Banks. 1987 kom den första i serien, Gallows View, och därefter har det alltså blivit ytterligare 25 romaner och dessutom två novellsamlingar. Även om jag alltid har tyckt om att läsa dem så tycker jag  att de har varit lite ojämna. Alla har inte varit lika bra. Men den här, When the Music´s Over, är riktigt, riktigt bra.

Det rörs om i vad många hade hoppats vara glömt och begravt för länge sedan. Det har varit flera avslöjanden om att kändisar under åren har utnyttjat och våldfört sig på unga flickor och nu har  poeten Linda Palmer anklagat Danny Caxton för att ha våldtagit henne när hon bara var fjorton år i mitten på sextiotalet.  När Banks och hans kriminalare börjar röra om i grytan flyter det upp många obehagligheter som flera helst skulle vilja slippa bli påminda om - även inom polisen. Samtidigt utreder DI Anne Cabbot ett mord på en ung flicka i vad som blir en slags nutida parallellhistoria.

Romanen handlar nycker om unga flickors utsatthet både då och nu. Om hur svårt det är att utforska vuxenvärden utan att råka illa ut. Vad händer när man blir kvar efter det att festen är slut, ljusen släckta och musiken har tystnat?

Jag har inte långt kvar och jag vågar redan nu skriva att den får

B B B B B 

 - en av hans bästa!

The Chronicles of St Mary´s - rappt, roligt och rysligt bra

Jag har hittat en ny serie - The Chronicles of St Mary av Jodi Taylor

Jag brukar köpa ljudböcker från Audible och där dök den här serien upp som förslag åt mig någon gång i höstas. Jag var inte då särskilt intresserad men sen har den fortsatt att komma upp som förslag och får dessutom höga betyg så då läste jag lite mera om den och insåg att det lät riktigt roligt. Jag är alltid lite skeptisk när det gäller fantasyserier i akademisk miljö för det finns så många Harry Potter wannabes. Den här står dock på helt egna ben.

Jag lyssnade på den första boken Just One Damned Thing After Another och blev fast på direkten. Den får B B B B 



Serien handlar om institutet för historisk forskning, St Marys, där historikerna forskar om historiska händelser i respektive realtid. De vill inte kalla det för att resa i tiden men det är precis det de gör.

Det är historikern Max som berättar. I den första boken får vi veta hur hon kom till St Mary´s och blev kvar där. Dessutom några resor till olika tider, många överraskningar och oväntade vändningar.


Förutom varje äventyrlig historisk resa finns det en spännande grundhistoria som ger en extra dimension åt äventyren. Det är roligt, spännande, intressant och mycket brittiskt. Jag är fast!

Än så länge finns det sex romaner utgivna plus fem noveller. Den sjunde kommer i år.

Just nu lyssnar jag på den andra - man har nyss varit iväg för att försöka fånga en dodo....ni vet, en sån där som Alice hälsade på och som inte finns längre.

Tillägg 2016-03-02: Nu är jag klar me A symphony of Echoes och längtar efter fortsättningen! Den får också
B B B B 

                             Jag avslutar med ett citat från St Mary´s:

                   When in doubt, make tea!                                             

Ingen deckare men helt ok ändå

Medlemmarna i min bokklubb SELMA vann varsitt exemplar av Sara Lövestams roman Sanning med modifikation av Piratförlaget och jag måste erkänna att om jag inte hade fått ett ex så hade jag nog aldrig kommit på idén att läsa den. Jag har läst om den men den har inte lockat mig särskilt. Nåväl, boken damp ner i brevlådan dagarna före jul och nu har jag läst den.

Även om den har fått pris för årets bästa deckardebut så är det INGEN deckare. Jag skulle vilja kategorisera den som en ganska spännande psykologisk samtidsroman.

Kauplan - en ung man som lever på flykt i Sverige åtar sig uppdrag som privatdetektiv ( lite Kalle Blomkvist är det över det hela) och får ett uppdrag av Pernilla. Kauplan ger sig runt om i Stockholm för att leta ledtrådar och så småningom börjar han ana att allt inte är som det ser ut att vara. (Tyvärr ganska uppenbart även för läsaren också).

Kauplan är lite för diffus för att väcka mitt intresse och jag kommer nog inte att läsa nästa i serien om Kauplans överlevnad men jag tycker att den var läsvärd och liksom lite uppfriskande just för att den är annorlunda - men den som tror sig få en deckare i handen tror fel.
Den får B B B 

Tre fempoängare och ett bottennapp

Jag har läst tre romaner i helt olika genrer som var och får högsta betyg.

FANTASY:
Rachel Caine har skrivit en hel massa olika fantasyserier för ungdomar men jag har aldrig läst något av henne. Hon har nu kommit med första delen, Ink and Bone, i en ny serie, en trilogi, - The Great Library. Det var riktigt roligt att läsa den. Nästan lika roligt som när jag första gången läste Harry Potter! Romanen utspelar sig i en alternativ värld där Biblioteket i Alexandria är centrum för de som styr, kontrollerar och bestämmer över kunskap och där det är förbjudet att äga böcker. Såklart finns där illegala boksmugglare. Där finns också mystiska krafter och  en skola dit endast de bästa får inträde. En härlig  läsupplevelse och ett absolut måste för den som älskar böcker och äventyr i god brittisk tradition. B B B B B

LITTERÄR
Siri Hustvedts roman Sommaren utan män var så mycket roligare än vad jag trodde, trots sitt ganska sorgliga ämne. Jag fnissade högt flera gånger. Dessutom en underbar skildring av vänskap och kärlek, av sorg, ilska och galenskap.  Allt börjar när hennes man Boris lämnar henne för att vara tillsammans med Pausen. B B B B B

DECKARE
Jag har tidigare skrivit om Tim Weaver. Det är helt obegripligt att han ännu inte har översatts till svenska. Han har nu skrivit sex böcker om David Raker. Han har stadigt arbetat sig uppåt från ok via bra till superbra. De två senaste var omöjliga att sluta läsa. Den senaste (men inte den sista hoppas jag) är What Remains. David Raker arbetar med att söka rätt på försvunna människor. I sitt arbete har han blivit inblandad i polisens arbete, vilket de inte alltid är så glada åt. Colm Healy var en av de bästa och också en av dem som David Raker arbetade med och blev vän med innan allting slutade i katastrof. David Raker blir inblandad i ett gammalt fall - det som knäckte Colm Healy - och vad det leder till hade ingen ingen kunnat föreställa sig. B B B B B

Bottennapp
Dt är klart att jag hade stora förväntningar eftersom alla pratade om att det var en ny Smilla. Det är det inte! När Peter Höegs Fröken Smillas känsla för snö kom på svenska 1994 var det en helt ny läsupplevelse. En litterär skruvad spännande thriller. Effekten av Susan är inget av det. Den är liksom ...ingenting. Platta, krystade karaktärer. Tillkrånglad och ointressant intrig och den tar sig själv på alldeles för stort allvar. Jag kan inte hjälpa att jag får känslan av att danskarna har velat ha ett eget Millenium och därför släppt fram den här. Det borde de inte ha gjort. Den får med knappt nöd B.

Böcker jag otåligt väntar på - sex deckare och en sf

Nummer elva i den fantastiska serien om kriminalkommisarie Gamache vid polisen i Quebec och allt som händer kring den lilla på ytan pittoreska byn Three Pines.

Beräknas komma i augusti 2015

Nummer sex i serien om David Raker, som letar efter försvunna personer. Han har skrivit en av de mest spännande deckare jag läst nämligen nummer fem - Fall from Grace.

Beräknas komma i juli 2015.

Nummer 19 i serien om kommisarie Lynley!

Beräknas komma i oktober 2015.

Del två i den dystopiska sf-serien. Den första - Stjärnfall - var fantastiskt bra!

Kommer snart!

Nummer 13 i serien om kommisarie Erlendur Sveinson på Island. Den här utspelar sig 1979, alltså i tiden före en hel del av de andra.

Kommer i september 2015.

Nummer 15 i serien om Cooper & Fry i The Lake district.

Kommer i juli 2015.

Nummer 20 i serien om John Rebus i Edinburgh. Mer behöver inte sägas.

Kommer i november 2015.

Böcker, trädgårdspyssel och Lotta (min båt)

Idag har jag varit ute precis hela dagen och hunnit med en hel del. Först och främst har jag fått hem Lotta - en Kulkuri 30 från 1985. Nu ser jag fram mot att åka ut till min favoritö Eggegrund.







Sen har jag pysslat i trädgården. Planterat Lavendel i f.d. kryddlandet. Kryddorna får bo i krukor (de få jag verkligen vill ha)

Utsikt från udden

Jag har invigt mina nya stolar ute på udden. Ettore passade på att ta ett dopp.

Ettore på väg ner i havet

Fina, byggda i återvunnen teak

I morgon har vi SELMA-träff - min bokklubb. Vi har läst Jojo Moyes Livet efter dig. Jag vet att den har blivit höjd till skyarna och att den fått höga poäng på alla boksajter men jag var inte särskilt imponerad. Jag fångades aldrig. Jag tyckte personerna var ytliga och stereotypa. Hela historien var ganska tramsig trots det allvarliga ämnet.  Den får bara B B 

Till nästa gång ska vi läsa Roy Jacobsens De osynliga. Hon som valt den säger att den påminner om en av våra favoriter - Is av Ulla-Lena Lundberg. 

Jag har hunnit med en ny deckarbekantskap också Tony Parsons The Murder Bag. En riktigt bra historia. Det stod om den någonstans att den påminde om en riktigt bra Elizabet George. Engelsk internatskola, mörka hemligheter i högt uppsatta personers förflutna och en intressant polis. Faktiskt en av de bästa deckarna på länge! Jag läser gärna mer om Max Wolfe. B B B B 

Hjälp, vad ska jag läsa nu?

Ibland när jag avslutat en riktigt bra bok kan jag nästan bli handlingsförlamad inför valet av nästa. Jag har sååå många bra böcker som väntar på att bli lästa. Nu i vår tycker jag dessutom att det kommit så många intressanta nya.

Jag väljer mellan:

Umberto Ecos Upplaga noll. Den känns som om den skulle kunna bli en ny Eco-favorit (efter Rosens namn, Focaults pendel och Begravningsplatsen i Prag.

Lars Anderssons De Våra - en kriminalistisk roman. Jag har inte läst honom sen jag läste den underbara Snöljus för många många år sedan.


John Ironmongers Not Forgetting the Whale. En roman som jag läste om och blev helt såld... Farligt, man kanske blir besviken. En man spolas upp på en strand i Cornwall. Ingen vet att han flytt från London och civilisationen som han tror kommer att gå under.



Och så förstås Roy Jacobsens De Osynliga som jag ju måste ha läst till våravslutningen i min bokcirkel SELMA.





Tja, jag kanske ska börja med den korta poetiska roman av Jerker Sagfors som jag köpte bara för att boken var så fantastiskt vacker. Och titeln! De döda kommer från Karelen.











Här, ett utdrag:
                            "De döda kommer från Karelen

                             Kom ihåg. 
                             De döda kommer från
                             Karelen;
                             från den djupa tystnaden där skogen
                             saknar årsringar

                             Villmanstrands gator ringlar öde,
                             pestkärrornas hjul har slutat klappra mot gatstenen.
                             Bräken och granar bryter igenom asfalten.
   
                             Naturen tar tillbaka,
                             sveper sin evighet över torgen.
                             Breder en filt över staden."