Augustpriset - lite tråkigt - kanske... men CoDex1962 är enastående

 Jag har läst en av de nominerade, Ellen Mattsons "Den svarta månens år", och den tyckte jag faktiskt var rent av tråkig och inte särskilt engagerande. 

Elin Cullheds bok om Sylvia Plath "Eufori. en roman om Sylvia Plath" lockar mig inte alls. Jag hade förmånen att lyssna på Elin Cullhed på en Litteraturkryssning men det hjälpte inte. "När vi var samer" av Mats Jonsson har jag bara hört om på Babel och den känns spännande och intressant. De andra i den skönlitterära högen lockar mig inte heller. Trist. 

Av fackböckerna har jag Anneli Rogemans "Mönstersamhället" och Nils Håkanssons "Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning" liggande på vänt i bokhyllan. I den kategorin lockar väl annars bara Anders Cullheds bok om Dante, "Dante - den första författaren".  

Jag bara undrar varför inte "Löpa varg" av Kerstin Ekman inte är med? Det är den bästa svenska romanen hittills i år. 

Nåja, annars har jag senaste veckan haft en omtumlande läsupplevelse.

Jag har läst CoDex 1962 av den isländske författaren Sjón. Det är en samlingsvolym med de tre romanerna "Dina ögon såg mig - en kärlekssaga, Med skälvande tårar - en kriminalhistoria och Jag är en sovande dörr - en sf - historia." 

De bästa orden för att beskriva romanerna är omtumlande, egensinniga, surrealistiska, knasiga, poetiska, fängslande och märkliga. Men mycket mycket bra, rent av enastående.

Vi läser skrev om honom och om den nya utgåvan CoDex 1962 för en tid sedan. 

Josef Löwe, lerpojken, son till Leo Löwe, beskriver i den sista delen sin bekantskap med poeten Sjón som gick samtidigt med honom på gymnasiet: "....Jag vet vem du är. Du är Ess-jón. Han tittade sig över axeln och laddade för att säga ifrån på skarpen. "Nej, det uttalas Sjón, som sjón, synsinne..."

CoDex 1962 får B B B B B 

Två fempoängare om människans villkor

Kerstin Ekmans nya roman Löpa varg är liten till formatet men stort till innehållet. Lågmält, klokt och vemodigt berättar hon om den äldre mannen Ulf och hans möte med vargen. Ett möte som skakar honom i grunden och får honom att reflektera över sig och sitt liv. Över vad som har varit och vad som blev. Mötet leder honom in i en existentiell kris och omvandlar honom, som ett Gudsmöte kan göra. Han ser sig själv i en annans blick. 

Berättelsen om Ulf är också en berättelse om kärlek, tvåsamhet och tillhörighet. 

Passa på att lyssna på samtalen med Kerstin Ekman i Babel och i Lundströms bokradio - men läs romanen först - och sen också kanske...

Den får B B B B B

                

I Ljudmila Ulitskajas roman Daniel Stein, tolk möter befinner man sig på en resa som genom ett flodsystem - floder, åar och vattendrag slingrar sig framåt, delar sig, återförenas och blandas och bildar en helhet.  Människor i olika tider och platser förenas av sitt möte med Daniel Stein. 

Daniel Stein var en polsk judisk man som överlevde Förintelsen, konverterade till katolicismen och blev präst och munk i Israel. Berättelsen bygger på den verklige mannen Oswald Rufeisen (1922-1998), känd som Broder Daniel.

Romanen har en form som jag normalt inte är så förtjust i, en sammanställning av brev, redogörelser, samtal och dokument men här bildar allt detta en sammanhängande berättelse som är helt oemotståndlig. 

Den får också B B B B B

                          

 

Stalin på Östermalm

 Jag har precis lyssnat på Stalin på Östermalm inläst av författaren Martin Jonols. Jag trodde att jag skulle lyssna på en bok om Martin Jonols morfar Gustav Johansson men jag lyssnade lika mycket på en bok om Martin Jonols själv och framförallt på hans relation till morfadern och till sin pappa. 

Det är en självutlämnande berättelse men berättad med distans och utan självömkan både rolig och mycket sorglig. 

Martin Jonols skriver om rädslan att bli som sin pappa, hur morfar blev  den pappafigur som han behövde - trots hans avskyvärda politiska åsikter.

Han skriver om sina vanföreställningar och tvångstankar och hur han lyckas bli fri sina demoner och så om sin morfar förstås. Den innehåller djup tragik. Martin Jonols bröt helt med sin pappa och bytte sitt efternamn. Han berättar i boken varför.

Gustav Johansson var medlem av SKP - Sveriges kommunistiska parti, sovjettrogen och stalinist. Han gifte sig med Eva Palmær och de bodde i en Östermalmsvåning i Stockholm. 

Det är en fascinerande skildring av den kommunistiska delen av svensk politik under 1900-talet. Fascinerande och hårresande men bitvis riktigt rolig. Det är ju tur att man kan skratta åt eländet fast skrattet fastnar i halsen. 

Boken är fantastiskt bra. Den innehåller så otroligt mycket på så många plan och är välskriven och lättläst.

Stalin på Östermalm får B B B B B

Sommarsummering

 Tänk att sommaren kommit och gått redan. Visserligen kan september vara fantastiskt fin men sommar  är det ju inte längre.

Som vanligt har jag inte hunnit läsa så mycket som jag hade önskat men en del har det blivit. Jag börjar med fempoängarna. Det blev några stycken, dock i helt olika genres. Välj och vraka!

Jag börjar med två kriminalromaner.

  Jag hade läst om Dödssynden av Maria Grund och vet att hon fått pris för Årets bästa debut 2020 av Svenska Deckarakademien men av någon anledning hade jag fått för mig att jag inte skulle tycka om den. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske har det att göra med beskrivningen av den eller utseendet på den. Men nu köpte jag pocketutgåvan och blev helt fast. Maria Grund har lyckats att skriva en kriminalroman med en helt egen säregen ton. Om man får säga så utan att någon tar illa upp skulle jag säga att den är en väldigt osvensk deckare. Åtminstone jag har en bild av hur de svenska deckarna brukar vara (på gott och ont) några bra andra rent av dåliga men ofta ändå lite likartade. Dödssynden är något helt annat. Spännande, mörk med intressanta personligheter. Nu väntar jag otåligt på nästa. Den bästa svenska kriminalromanen jag har läst på länge!      B B B B B                            

Jag läste Ytspänning av Olivier Norek förra året och har sett fram emot att få läsa Kod 93. Den är skriven tidigare än Ytspänning och handlar inte alls om samma poliser utan är den första delen av tre om kommissarie Victor Costa och hans män i förorten Seine-Saint Denis i Paris. Den är också mörk och obehaglig men spännande. Absolut ingen mysdeckare. B B B B B 

Jag har också läst två historiska romaner.

Roskoden av Kate Quinn tillhör inte den typ av romaner som jag brukar läsa men den här fångade mitt intresse. Delvis beror det på att den handlar om kvinnor som arbetade med kryptering i Bletchley Park under andra världskriget. Boken handlar delvis om verkliga personer och verkliga händelser. Hon gör det väldigt bra. I efterordet till romanen får man veta vad som är sant och vad som är hittepå. Jag sträckläste romanen och det kändes ungefär som att mysa med en bra brittisk TV-serie. Efter att jag läst den försökte jag mig på hennes tidigare och rosade roman Kodnamn Alice men gav upp efter ett tag för jag tyckte att den blev för tramsig. Kanske jag gör ett nytt försök...men Roskoden får faktisk B B B B B 

Översten av Ola Larsmo har stått och väntat i bokhyllan sen den kom ut men av någon anledning har jag känt ett motstånd mot att ta ner den och sätta igång. Sommaren är ju en bra tid för långläsning så jag började läsa och det ångrar jag inte. Romanen handlar om den svenske mannen Knut Oskars liv i Sverige och USA. Berättelsen är ett strålande exempel på hur verkligheten överträffar dikten. Från uppväxten i fattigdom i Sverige till en karriär som yrkesmilitär i USA och sen tillbaka som pastor i Sverige. Fascinerande, lärorikt och fängslande. För min del tyckte jag nog att skildringen av hans barndom och unga år i Uppsala och Stockholm var bäst. Den får B B B B B  

Den sista fempoängare är Alva Dahls bok om Gunnel Vallquist - Slå rot i förvandlingen: Gunnel Vallquists liv och livshållning.  Gunnel Vallquist tillhör en av våra intressantaste kulturpersonligheter och det är otroligt fascinerande att läsa om henne och hennes tid och liv. Hon blev nästan 100 år gammal, född 1918 och död 2016. Författare, översättare (Marcel Proust och Simenon bland annat) och debattör. Ledamot av Svenska Akademin och god vän med Sven Stolpe. Hon var djupt troende och konverterade till katolicismen 1939. Jag blev väldigt fascinerad av henne när jag läste boken. Hon verkar ha varit en stark men samtidigt ödmjuk personlighet. Ofta starka åsikter och inte rädd för att säga sin mening. Läs den! B B B B B 

Stöld och tvångsförflyttning

 I lördags, när det var samernas nationaldag, passade jag på att äntligen läsa Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba och jag hann i helgen också läsa (sträckläste...) Ann-Heléne Laestadius roman Stöld.

Två sinsemellan väldigt olika böcker som skildrar samernas liv och levnadsvillkor då och nu. Och i skildringen av samernas liv finns förstås också vår gemensamma historia. 

Herrarna satte oss hit vann ju Augustpriset 2020 för bästa fackbok. Fackbok låter ju lite tråkigt men det är det sista den är. Förutom att till utseende och design vara väldigt snygg är den väldigt poetisk.

Den berättar en sorglig historia på ett finstämt och allvarligt sätt. Det är så ofta vi förfasar oss över hur andra länder behandlar eller har behandlat folk och folkgrupper men här är det vår egen historia det handlar om. Historien om hur överheten drar streck med pennan över kartan och vips måste människor lämna sitt ursprung, sitt hem sina döda och sitt liv. 

LÄS!!! Den får högsta betyg B B B B B

Också Ann-Helén Laestadius har vunnit Augustpriset men inte för den här romanen utan för ungdomsromanen Tio över ett, som jag inte har läst.

Stöld är hennes första roman för vuxna och väl värd ett Augustpris den också. 

Även om det är en vuxenroman (vad är det egentligen?) får vi följa flickan Elsa från det att hon som barn blir vittne till dödandet av hennes egen ren - eller stölden, som polisen kallar det. En händelse som kommer att forma hela hennes liv. Eftersom romanen är skriven utifrån Elsas perspektiv är den till stor del en barn- och ungdomsskildring. En mycket bra sådan. Men Elsa blir vuxen och kan inte låta bli att engagera sig i renstölderna, dödandet av renarna. 

Den är ingen kriminalroman även om den handlar om brott och är i alla fall delvis lika spännande som en. Ann-Helén Laestadius har skrivit en både sorglig och spännande roman om främlingshat, rasism och rädsla som åtminstone jag blev bitvis väldigt berörd och upprörd av att läsa.  

Stöld får också högsta betyg B B B B B

Nytt år - Två lästips från julledigheten

Gott nytt år och god fortsättning! Just nu när jag skriver det här är det kallt och snöar ute men annars har vintern hittills varit grå och trist. Inte dagsljus på hela dagen. Vi har haft en lugn och stillsam jul med tid att läsa. Ett par böcker vill jag tipsa om.

Morfars pistol av Jakob Lind var verkligen så bra som utlovats. Jakob Lind skriver om sin morfar som var (misslyckad...) chef för Svenska Brigaden under finska inbördeskriget 1918. Den är spännande som en deckare eftersom man får följa författarens sökande efter information och pusselbitar.

På köpet får man lära sig en hel del historia om både om Sverige och Finland men också om författarens familjs historia. Det gör att berättelsen om morfars pistol blir personlig och kommer nära. 

Jag slogs återigen av hur lite i alla fall jag lärde mig i skolan om finska inbördeskriget. Det är sorglig läsning eftersom det handlar om krig, ett inbördeskrig där grannar och vänner slogs mot varandra vilket gav djupa sår. 

Men berättelsen är inte sorglig i den meningen att den är tung att läsa. Tvärtom är den faktiskt ibland väldigt underhållande. Inte minst i beskrivningen av de fascinerande och bitvis excentriska människor Jakob Lind skriver om. Den får full pott!  B B B B B 

All the devils are here av Louise Penny är den 16:e boken i serien om den kanadensiske kriminalinspektören Armand Gamache. Den kom ut under hösten 2020 men jag läste den först nu i julhelgen. Det gick alldeles för fort. Det är lustigt hur vissa romaner bara flyter på, att läsa dem kräver ingen ansträngning alls. Det beror inte på att språket är banalt eller att handlingen är okomplicerad för så är det inte alls. Snarare tvärtom. Det är helt enkelt så att det finns ett driv i berättandet och att det är spännande. Det som har varit roligast med att följa Gamache genom alla sexton romaner är att det händer en massa även på det personliga planet. Inte bara vad avser Gamache själv utan också hans familj, hans vänner och kolleger. Ständigt händer det något som vänder upp och ner på tillvaron och gör att man som läsare sitter som på nålar och undrar hur det ska gå. Romanerna är alltid bra om än några sticker ut som fantastiska. Det här är en av dem. 

Den får B B B B B 

Har ni inte läst dem än så gör det. 

Numera finns de flesta översatta till svenska.

 
 

Tre lästips i Coronakarantäntider

  1 av Marlene Haushofer intar en given förstaplats.

Det är helt enkelt en roman man MÅSTE läsa. Märklig och tankeväckande.

Den finns i en nyöversättning men jag föredrar den gamla. Språket är bättre.


Livet innanför en osynlig vägg. Alla döda utanför. Ändå ingen skräckroman eller fantasy  - bara helt egen. Fantastisk!

BBBBB








2  Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk kommer som given tvåa.  För att den är FANTASTISK och för att den räcker länge... Pocketboken som numera finns är på 1057 sidor. I karantäntider finns kanske äntligen tid till den. Den är värd varenda sekund. Jag har bloggat om den tidigare se här.

BBBBB




   3 och så några kriminalromaner förstås

Även om jag i grunden är anglofil så blir mitt bästa kriminalromantips den franska författaren Fred Vargas serie om kommissarie Adamsberg. Franska, lätt udda personligheter och en helt egen stämning. 

Jag väntar ständigt på att det ska komma en till.

Det finns nu åtta på svenska utgivna av Sekwa förlag:









1- Cirkeltecknaren
2 - Mannen som vände insidan ut
3 - Budbäraren
4 - I de eviga skogarna
5 - Okänd kontinent
6 - Spökryttarna från Ordebec
7 - Istider
8 - Den instängdas blick


De är lite ojämna men på det stora hela får de 

BBBBB


                                                 

Det var jag som skulle dö - kärleksfull och viktig berättelse

Natalie Verständig Axelius berättar sin morfars historia i boken Det var jag som skulle dö. Man kan undra om det behövs ytterligare en berättelse med minnen från kriget, från ghettot, från flykten och från överlevandet. Svaret är ja, det gör det.

Den här berättelsen är välskriven och väldigt kärleksfull utan att vara det minsta sentimental. Det som jag tyckte var speciellt är skildringen av att komma till Sverige. Att komma hit, leva här och försöka skapa sig en framtid tillsammans med människor som inte kände till, inte visste eller inte ville veta vad han, hans familj och vänner fått utstå. Sådant som var så fruktansvärt att det inte ens går att prata om än mindre berätta.

Hon beskriver en väldig ensamhet mitt i det nya livet mitt i familjen.

Boken fick också tiden att krympa lite. Natalie Verständig Axelius skriver alltså om sin morfar...morfar. Inte längre tillbaka än så.

För den som vill veta mer om bland annat judarnas historia i Sverige kan jag rekommendera ett besök på det nya Judiska Museet i Stockholm.

Den får B B B B B

Berättelser från Kolyma

När jag började läsa  Genom snön, första delen av Varlam Sjalamovs berättelser från Kolyma hade jag inte så noga funderat över vad som väntade. Hade jag vetat det hade jag kanske tvekat att läsa hans berättelser. De är ibland helt enkelt outhärdliga i sin skildring av livet i det iskalla helvete han befann sig i.

Kolyma är ett område i nordöstra Ryssland där Sovjetmakten skapade lägret Dalstroj för att bryta guld. Från början var det ungefär lika stort som Sverige men i slutet fem gånger så stort - ofattbart.

Sjalamov arresterades som kontrarevolutionär trotskist och skickades till Kolyma 1937. Han blev kvar där i nästan 20 år.
Han började skriva dikter under 50-talet och påbörjade också berättelserna. De avslutades 1974. Han blev svårt invalidiserad och sjuk och avled den 17 januari 1982. Han ligger begravd i Moskva.

Förutom själva berättelserna skriver Sjalamov korta noteringar under rubriken "Vad jag såg och lärde mig i lägret", bland annat "1. Den mänskliga kulturens, civilisationens extrema bräcklighet. Människan förvandlas till ett rovdjur på tre veckor - vid tungt arbete, kyla, svält och misshandel. "

Det går inte att förstå hur någon kan överleva det som Sjalamov skildrar. Det går inte att förstå hur någon människa kan utsätta en medmänniska för det som han berättar om, det vill man helt enkelt inte kunna förstå. Och så kylan...

Ur berättelsen Timmermännen: "Någon termometer visade man inte för arbetarna, och det behövdes inte heller - till arbetet måste man gå oavsett temperatur. Dessutom kunde veteranerna göra en nästan exakt uppskattning av kylan utan termometer: om det ligger kölddimma är det fyrtio minusgrader utomhus; om luften väser när man andas ut, men det fortfarande inte är svårt att andas, då är det fyrtiofem grader: om det låter när man andas och man blir andfådd - femtio grader. Under femtiofem grader - då fryser loskorna i luften. Nu hade loskorna frusit i luften i ett par veckor."

Allt är trots allt inte totalt nattsvart - Sjalamov skildrar också mänsklig värme och medmänsklighet mitt i eländet.

Fantastiska berättelser som man skulle önska inte vore sanna. Läs!

Genom snön får B B B B B

På svenska finns också samlingen Skovelmästaren - berättelser från Kolyma

Läs Lanny!

Ja, vad ska man säga

                     e n

                             r
                                  o
                                        m
                                              a
                                                   n
som inte

                     liknar     något     annat

Kärlek, konst, liv, saga, skräck och vardag i en egensinnig och märklig blandning. Mycket bra.

Lanny av Max Porter får

B B B B B                                        

                            

Ödmården - en läsupplevelse

Äntligen kom jag mig för att läsa Nils Håkansons roman Ödmården från 2017.


Havet har tagit över, dränkt landet och förvandlat det till träsk och sumpmarker. Archifarien har tecknat ned hågkomster och berättelser och berättar om vad som hände när en grönskimrande maskin "en nerstörtad engel, skum och grön", ramlade ner i träsket. "ur skyarna nertumblande kom den, det var en dretig dag om husten då sompen steg..."

Det blev början på en omvälvning och en frihetskamp från ockupationsmakten nedriglänningarna.



Archifarien ger oss också en inblick av de forna tidsåldrarna till exempel "den äldre trygghetsåldern i vårat land utmärktes ju som bekant av en hög grad av jävlaranamma, bildningstörst och människokärlek, allting var systerskap och broderskap, man aktade sitt själagarn och förspall sej ej på meningslöst glitter, man dyrkade flijten, trofastheten, måttligheten och solidaritäten, alltihop förkapsladt åt eftervärlden i tallösa sägner om riddar Palme, han som varder osynlig då han drager på sig rocken Loden och som i fickan har det hopfällbara skeppet Vilja på vilket han seglar fram på de tusen sinom tusen sjöarna i kamp mot Snikenheten, Egennyttan och Självförgudningen..."

Som ni ser av citaten är språket helt fantastiskt. Ovant innan man kommer in i det men inte alls svårläst. Fascinerande och tänkvärt. Det finns också ett avsnitt där Archifarien funderar över språkets betydelse för självbilden och den egna kulturen. Intressant.

Ödmården från BBBBB

Lynley och Havers i toppform

Snart kommer Elizabeth Georges senaste roman, Det straff hon förtjänar, ut på svenska. En tegelsten på nästan 700 sidor. Jag läste den på engelska i somras 

och tyckte den var riktigt riktigt bra. Den är nr 20 (?!) i serien om Lynley och Havers och jag tycker att hon här har hittat tillbaka till det som var så bra. 

Havers framstår mer och mer som huvudpersonen men Lynley finns förstås med och det gör också Isabelle Ardery som fortsätter sitt destruktiva liv trots konsekvenserna. 

Det är en spännande berättelse men även om man vill veta hur det ska sluta så har man inte bråttom för det är så himla mysigt att umgås med dem. 

Jag fick faktiskt lust att läsa om hela serien från början men det finns ju så mycket nytt jag vill läsa...

Det straff hon förtjänar får högsta betyg B B B B B

Semesterläsningssummering

I morgon börjar jag jobba igen efter fem veckors semester. Jag har inte läst så mycket som jag hade tänkt men en hel del har det blivit i alla fall. Dags att summera och recensera:

Jag börjar med fempoängarna B B B B B

1 - De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer

En surrealistisk historia för alla boknördar. Härlig

2 - Things from the flood av Simon Stålenhag


En märklig dystopisk och samtidigt alldeles vanlig berättelse om en ung pojke. Vilka bilder! Helt fantastisk!

















Sen kommer tre deckare som får fyra poäng
    B B B B

1 - Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck
Del två i serien om Svartåsen. Historisk kriminalroman från Norrbotten. Spännande och intressant om  hur vi såg på och behandlade samerna.

2 - Annabelle av Lina Bengtsdotter
Mycket bra kriminalromansdebut! Stämningen!

3 - Sleeping in the ground av Peter Robinson (Skuggan av tvivel på svenska)
24:e boken i serien om Alan Banks. Mycket bra som alltid.

Dessutom har jag läst en riktigt bra och fascinerande SF-roman men som så ofta när det gäller science fiction var den alldeles för lång. Children of time av Adrian Tchaikovsky. Manipulerande med naturen, konstgjorda världar och att man får skörda det man sår.

Andlöst spännande

Jag fick tillfälle i fredags eftermiddag att kunna krypa upp i soffan med Graham Swifts Mothering Sunday (Mödrarnas söndag) och där blev jag kvar ända in på kvällen. Jag lyckades slita mig för att äta middag men det var det enda.

Det är en tunn roman till det yttre, bara 160 sidor, men så fyllig inuti. Och så spännande. Redan alldeles i början skaver berättelsen, man liksom anar att det är något som inte är som det framstår och bara måste läsa vidare för att få veta.

Det är Jane som berättar, med antydningar, tillbakablickar och minnen får man som läsare ta del av hur hela hennes liv formades av det som hände. En fantastisk läsupplevelse! Graham Swift skriver sparsmakat men romanen pulserar av liv.
Årets bästa hittills! B B B B B 


Jag kan passa på att också tipsa om Waterland av samma författare som också är fantastisk och helt omöjlig att lägga ifrån sig.  Den utspelar sig i Fen-distriktet i östra England och bara beskrivningen av landskapet gör den värd att läsa. Den får också B B B B B

Olga Tokarczuk, jag vill ha mer!

Jag har redan skrivit om den fantastiska romanen Jakobsböckerna och nu har jag läst Olga Tokarczuks roman Gammeltida och andra tider. Den är inte lika omfångsrik som Jakobsböckerna och inte lika myllrande men lika bra. Det är en av hennes äldre romaner, skriven redan 1996, men utkommen på svenska först 2006. Jag förstår inte att jag missade den då. Romanen handlar om den lilla byn Gammeltida och dess invånare sett genom deras olika tider. Byn vaktas av de fyra ärkeänglarna som ibland gör sig ärenden in i byn. Liv och död, blod och jord, kärlek och sorg,  Gud och människor, krig och fred - allt på en gång. Fantastisk B B B B B 







För några år sedan gick hennes roman Styr din plog över de dödas ben som radioföljetong. En sorts kriminalhistoria i de djupa polska skogarna med djuren och skogen som huvudpersoner. Jag minns att jag tyckte om den och jag känner nu att jag nog också skulle vilja läsa om den.
Den får B B B B 


Jag köpte häromdagen romanerna Daghus-Natthus och Löparna. Spännande!

Hennes böcker är magiska!

Spännande och intellektuell thriller

Del 1

Det är roligt att få tag i böcker som, förutom att de  är spännande,  ger kunskap och väcker nyfikenhet. Berättelsens Ängel av Jakob Sverker är en sådan. Det är den första delen av en trilogi som författaren kallar Europatrilogin. De följande heter Heidenstams misstag och Äventyrliga hjärtan och de ligger och väntar i bokhyllan.  På Jakob Sverkers hemsida kan man läsa att han själv kallar det han skriver för filosofisk spänning och det är en träffande beskrivning.

Del 2

Förutom att det har varit väldigt roligt att läsa boken har jag haft stor glädje av författarens podcast Äventyret Europa. Där berättar Jakob Sverker om bakgrunden till trilogin, om inspirationen till huvudpersonen och mycket annat som återfinns i böckerna. Att lyssna på den ger hela berättelsen en annan dimension och bidrar till en djupare läsupplevelse. I podcaster kan man också lyssna på böckerna som följetong. Hittills har det bara kommit fyra avsnitt men jag hoppas han fyller på med flera snart!

Så här beskriver Jakob Sverker trilogin "Trilogin består av tre politiska och filosofiska spänningsromaner: Berättelsens ängel, Heidenstams misstag  och Äventyrliga hjärtan. De handlar om konfrontationen mellan den auktoritära, nynazistiska rörelsen Förbundet för Europas frihet, med anspråk på att härska i Europa, och Sveriges Radios utrikeskorrespondent i Paris, Carl-Henrik Wiberg. Till sin hjälp får Carl-Henrik marknadsassistenten Madeleine Raeder som gör kometkarriär på ett stort franskt företag. Utan att inledningsvis veta om det bär hon även på en hemlighet rörelsen vill komma över."

Del 3

Det tog lite tid att komma in i handlingen, förutom huvudpersonerna Carl-Henrik Wiberg och Madeleine Raeder, rör sig flera andra ut och in i handlingen och man förstår att allt hänger ihop på ett eller annat sätt men inte hur. Som läsare får man många pusselbitar att sitta och fundera på innan man börjar ana hur de hänger ihop.

Men boken är inte bara spännande och välskriven utan är också sprängfylld av litteratur, historia och filosofi. Jag har bland annat blivit nyfiken på och varit tvungen att läsa på om Walter Benjamin (tysk filosof mm) och om René Char (fransk författare). Dessutom är Carl-Henrik Wiberg en mycket trevlig bekantskap.

Det är inte det att romanen utspelar sig i Paris utan det är hela det sätt på vilket den är skriven som gör att den känns väldigt osvensk och faktiskt lite omodern och det är INTE något negativt utan tvärtom bara väldigt upplyftande och uppfriskande.

Berättelsens Ängel får B B B B B och jag kastar mig nu omedelbart över del 2, Heidenstams misstag.