Böcker, trädgårdspyssel och Lotta (min båt)

Idag har jag varit ute precis hela dagen och hunnit med en hel del. Först och främst har jag fått hem Lotta - en Kulkuri 30 från 1985. Nu ser jag fram mot att åka ut till min favoritö Eggegrund.







Sen har jag pysslat i trädgården. Planterat Lavendel i f.d. kryddlandet. Kryddorna får bo i krukor (de få jag verkligen vill ha)

Utsikt från udden

Jag har invigt mina nya stolar ute på udden. Ettore passade på att ta ett dopp.

Ettore på väg ner i havet

Fina, byggda i återvunnen teak

I morgon har vi SELMA-träff - min bokklubb. Vi har läst Jojo Moyes Livet efter dig. Jag vet att den har blivit höjd till skyarna och att den fått höga poäng på alla boksajter men jag var inte särskilt imponerad. Jag fångades aldrig. Jag tyckte personerna var ytliga och stereotypa. Hela historien var ganska tramsig trots det allvarliga ämnet.  Den får bara B B 

Till nästa gång ska vi läsa Roy Jacobsens De osynliga. Hon som valt den säger att den påminner om en av våra favoriter - Is av Ulla-Lena Lundberg. 

Jag har hunnit med en ny deckarbekantskap också Tony Parsons The Murder Bag. En riktigt bra historia. Det stod om den någonstans att den påminde om en riktigt bra Elizabet George. Engelsk internatskola, mörka hemligheter i högt uppsatta personers förflutna och en intressant polis. Faktiskt en av de bästa deckarna på länge! Jag läser gärna mer om Max Wolfe. B B B B 

Usel Kepler, tråkig Lahiri, en liten Pullman-pärla och två viktorianska deckare

Jag är fortfarande sjukskriven på grund av Meniéres sjukdom men jobbar halvtid. Enda fördelen är att jag hinner läsa mycket. Som tur är påverkar inte örat läsningen (om jag inte är jätteyr förstås).
Jag har klarat av en bok på min Bättringslista nämligen The Namesake av Jhumpa Lahiri. Jag köpte en fin utgåva när jag var in på min favoritboklåda The English bookshop i Uppsala i höstas. (Den var värd att köpa bara för att den är så fin med de flygande böckerna.)

Jag var nyfiken på den eftersom jag har hört så väldigt mycket gott om hennes romaner. Jag vet inte vad jag hade väntat mig men mycket mer än vad jag fick i alla fall. Visst, det var en lättläst och ganska intressant roman men inget mer. Den handlar om Gogol som är son till ett indiskt par som emigrerat till Amerika och jag tyckte om honom men det hände liksom ingenting. Först var det si och sen var det så och så hände det och sen blev det så. Ingen magi, inget djup. Trist. Den får därför bara BB av mig.

Efter den blev jag sugen på deckare. Jag har länge haft del 2 och 3 i Alex Grecians serie om The Murder Squad ,som utspelar sig i det viktorianska England, stående i hyllan. Jag tyckte bra om den första i serien The Yard som jag skrivit om HÄR. Den andra i serien The Black Country var också bra. Den utspelar sig inte i London utan i ett gruvsamhälle som bokstavligen håller på att gå under - husen håller på att sjunka ner i underjorden. Ett barn har försvunnit, en mystisk och dödlig epidemi härjar. Det är vinter och snön yr tillsammans med koldammet. Riktigt bra och spännande med atmosfär. Den får B B B B 

Däremot blev jag besviken på den tredje. The Devil´s workshop.
Den utspelar sig i London och i den återkommer ett par av de mördare som härjade i den första boken. Dessutom verkar en mystisk sekt i London och flera mer eller mindre galna mördare går lösa. Det blev för mycket för min smak. Allt för utstuderat och skruvat. Det var som att Alex Grecian ville skriva flera romaner på en gång. Dessutom var det lite för mycket frossande i våld för min smak. Nix, den får bara  B B

En till deckare (?) som jag gav upp av samma anledning är Lars Keplers senaste Stalker. Frossande i våld och illa skriven. Ständiga upprepningar (för att fylla ut sidorna eller...). Nej, inte mer än B B.

En liten pärla som jag hittade på Audible.co.uk är Philip Pullmans novell The Collectors, en sorts skräckhistoria i klassisk anda och med anspelningar på världen i trilogin om den mörka materien. Oemotståndligt uppläst av Bill Nighy. B B B B B.

Semesterläsning om 40-talet

Jag har varit en sväng på Åland, närmare bestämt på Kökar - men det ska jag skriva om en annan dag. Strax innan vi åkte läste jag ut Set Mattssons roman Ondskans Pris.

Den utspelar sig i Malmö 1945 och i romanen, som sägs bygga på verkliga händelser, skildras flyktingars ankomst till Sverige och deras första tid här. I flyktingförläggningen sker ett mord och samtidigt sker flera sexuella övergrepp på flickor runt om i staden. Jag tycker att författaren har lyckats bra med tidsskildringen och jag tyckte om kriminalöverkonstapeln Douglas Palm och hans fru Anna. Romanen var inte särskilt spännande men intressant och välskriven. Jag läser gärna mer om Malmö på 40-talet och om kriminalöverkonstapeln. Den får  B B B B av mig.  
En annan roman som också utspelar sig under krigsåren är Leo Löthmans Transportflotte Speer. 

Jag fick syn på den i Mariehamns bokhandel och läste nog inte så noga på baksidan för jag trodde den utspelade sig i finska/åländska skärgården medan den i själva verket utspelar sig i de norska farvattnen. Intressant på sitt sätt med skildringen av det hårda livet till sjöss och krigets härjningar, men inte riktigt vad jag trodde. Jag tyckte helt enkelt inte om den. Den får bara B B.

Besviken - så trist

Jag har precis avslutat Patricia Dunckers senaste roman The Strange case of the Composer and his Judge. Jag var väldigt nyfiken på den både av vad jag läste på baksidan och av det häftiga omslaget. Den presenteras som en thriller/deckare men det är den inte alls tycker jag.

Patricia Duncker är professor i litteratur i Manchester UK. Hon växte upp på Jamaica och flyttade till England som 13-åring. Som vuxen har hon arbetat runt om bland annat i Frankrike och Tyskland. Bara en av hennes romaner finns översatt till svenska, Förhäxad av Foucault som kom 2008. Hennes europeiska bakgrund märks tydligt eftersom romanen utspelar sig i Frankrike (med vissa utflykter) och hon blandar in franskan på ett uppfriskande sätt i språket.

Romanen börjar väldigt suggestivt och mystiskt med vad som tycks vara ett massjälvmord på nyårsnatten. En undersökningsdomare, Dominique Carpentier, som sett det tidigare utreder händelsen. Det tar henne bland annat till Lübeck där hon träffar kompositören och dirigenten. Sen drar historien iväg med religiösa och metafysiska inslag och spekulationer. Jag kan tycka att sådant är både roligt, intressant och upplivande - men då måste det vara bra och åtminstone trovärdigt i romanen. Jag tyckte inte det var det. Hela historien rann iväg mellan fingrarna och slutade i ett enda blaha.

Den får således bara B B 

Men hallå!?!

Vad hände? Här läser man två riktigt bra romaner, lite annorlunda och med en ny frisk ton, ser mycket fram emot den tredje i serien och ....vaddå?

Magplask.

De borde kunnat göra bättre. Kanske trasslade författarna in sig alldeles för mycket och försöker sedan trassla sig ur genom att skruva till det ännu mer.

Nej. Med knapp nöd B B 

Jag har gjort filtade och broderade underlägg till Arbetskretsens höstauktion och försäljning.


Jag har filtat grå nålfilt från Filtmakeriet, klippt ut rundlar och sytt langettsöm med vanlig broderitråd (tre trådar) runt.

Jag har använt vattenlöslig plastfilm med hål för korsstygnsbroderi för att kunna brodera korstygn på dem.

Slutligen satte jag baksida på.

Ganska ok, tycker jag

ett litet paket underlägg

Annars har jag monterat en kudde. Min syster hade med sig sin (äntligen ) färdigsydda sist hon var på besök för att jag skulle fixa den åt henne. Japp, såhär blev den. Den gröna färgen är riktigt limegrön (syns dåligt).

Hon blev nöjd och det var bra.

Utläst och slutlyssnat

Jag läste Charlie Higsons första roman i den serien De levande döda, Fiender, med stor förtjusning. Lite äckelmagad ibland och lite obehagliga rysningar men den var BRA. Det är spännande och fascinerande med en värld där bara de under 14 år kan överleva och dessutom måste slåss mot de dödligt farliga mammorna och papporna.

Därför såg jag mycket fram emot att få läsa fortsättningen.....trodde jag.
Det är inte alls någon fortsättning, utan Farsot utspelar sig i tiden ungefär ett år före Fienden. Den är spännande och välskriven men det är liksom samma sak IGEN!

Jag kände mig lite lurad. Det var inte det jag ville läsa. Jag ville veta hur det gick för dem jag redan lärt känna.

Trist, därför får den bara B B 


                             °°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°

OCH
Jag har lyssnat klart på Pontus Ljunghills polisroman En Osynlig i uppläsning av Reine Brynolfsson. Jag tyckte om den. Visst är det i någon mening en deckare, men inte särskilt spännande på traditionellt deckarvis. Kommisarie Stierna är inte någon actionhjälte precis utan en ganska allvarlig, lite grubblande och eftertänksam man. Han drabbas av mordet på en liten flicka, drabbas genom att det kommer att definiera hans liv. Som läsare får vi följa kommisarien i hans jakt på mördaren och ta del av vad det innebär för honom.

Det är en fascinerande skildring av en svunnen tid och ett svunnet Stockholm. Jag tyckte mycket om den. Det är en sådan där bok som liksom sväller efteråt. Jag har tänkt mycket på den idag och ju mer jag tänkte på den desto mer tycker jag om den. Jag säger bara LÄS och NJUT eller förstås LYSSNA och NJUT!

B B B B B

Pans Hemlighet

I går kväll läste jag klart Pans Hemlighet av Michael Katz Krefeldt. Jag har svårt att tycka att den är så där otroligt bra som den framstod i medierna. Visst, det är en spännande historia. Bitvis otäck och gripande men ändå ganska platt på något sätt. Jag är inte särskilt förtjust i huvudpersonen Maja och jag tycker nog att hon i den här romanen inte är särskilt psykologisk trovärdig. Dessutom saknar jag miljöbeskrivningar och atmosfär. Det roligaste med romanen är anknytningen till Peter Pan. Mitt betyg är att Pans Hemlighet visserligen är bättre än debutromanen och föregångaren Stormvarning (För Stormen) men ändå bara en medioker ganska intetsägande deckare.

Den får B B