Besviken - så trist

Jag har precis avslutat Patricia Dunckers senaste roman The Strange case of the Composer and his Judge. Jag var väldigt nyfiken på den både av vad jag läste på baksidan och av det häftiga omslaget. Den presenteras som en thriller/deckare men det är den inte alls tycker jag.

Patricia Duncker är professor i litteratur i Manchester UK. Hon växte upp på Jamaica och flyttade till England som 13-åring. Som vuxen har hon arbetat runt om bland annat i Frankrike och Tyskland. Bara en av hennes romaner finns översatt till svenska, Förhäxad av Foucault som kom 2008. Hennes europeiska bakgrund märks tydligt eftersom romanen utspelar sig i Frankrike (med vissa utflykter) och hon blandar in franskan på ett uppfriskande sätt i språket.

Romanen börjar väldigt suggestivt och mystiskt med vad som tycks vara ett massjälvmord på nyårsnatten. En undersökningsdomare, Dominique Carpentier, som sett det tidigare utreder händelsen. Det tar henne bland annat till Lübeck där hon träffar kompositören och dirigenten. Sen drar historien iväg med religiösa och metafysiska inslag och spekulationer. Jag kan tycka att sådant är både roligt, intressant och upplivande - men då måste det vara bra och åtminstone trovärdigt i romanen. Jag tyckte inte det var det. Hela historien rann iväg mellan fingrarna och slutade i ett enda blaha.

Den får således bara B B