Bevare oss för miss Jean Brodie

Ja inte romanen då, utan karaktären. En förskräcklig människa! Jag har precis avslutat Muriel Sparks korta roman Miss Jean Brodies bästa år, som nyligen utkommit på Modernista förlag i deras serie En Modern Klassiker.

Från filmen

Den tillhör de där romanerna som skymtat förbi ibland och som jag nog förstått att jag borde läsa men aldrig kommit mig för. (Finns många sådana) Nåväl, nu har jag läst den, med stort nöje.

Jag är väldigt svag för akademiska miljöer särskilt om de ligger i Storbritannien. Här befinner vi oss i Edinburgh på 1930-talet. På Marcia Blaines skola undervisar Miss Jean Brodie - en kvinna i sina bästa år - vilket hon med emfas upprepar boken igenom. Miss Brodie har samlat en grupp utvalda flickor runt sig. Det låter ju bra men snart nog inser man att detta helt och hållet är ett sätt för miss Brodie att hålla hov, ha en publik att spegla sig i. Hon är inte det minsta intresserad av flickorna egentligen. Hon utnyttjar dem helt för sina egna syften.

Filmen med Maggie Smith i titelrollen

Muriel Spark har en fantastisk förmåga att nästan med bara ett ord eller en bisats få läsaren att förstå eller ana att allt inte är så ljust och okomplicerat som det verkar. Jag undrar om hon lät miss Brodies fascination för Mussolini och fascismen finnas där för säkerhets skull ifall man inte skulle förstå hur obehaglig hon är. Kanske, men det hade inte behövts. Miss Jean Brodie är en förfärlig, manipulativ och narcissistisk person som har fått möjlighet att utöva ett enormt inflytande på unga flickor under deras mest formbara år. Bevare oss - men läs boken!

Den får B B B B