Jag har tidigare skrivit om The Strange Library. En pärla! En sådan där bok som får en att minnas varför man överhuvudtaget läser. Magisk och konstig och alldeles, alldeles underbar. På The Guardian kan man se en del av de fantastiska illustrationerna. |
| Ur The Strange Library, lånad från The Guardian |
Att läsa den är som att gå in i någon annans dröm. En alldeles för kort dröm visserligen och man får ingen förklaring till det som händer, men det gör inget. Fantastisk!
Den får som sagt full pott B B B B B.
Jag har också läst Den färglöse herr Tazaki och även om den var läsvärd så har den inget av det där magiska drömliknande som jag tycker är det bästa med hans romaner. Jag vet inte riktigt hur man ska karaktärisera romanen. Den handlar om herr Tazaki som av en för honom outgrundlig anledning blev förskjuten av sina vänner i ungdomen. Efter att ha blivit uppmanad av sin flickvän söker han upp dem för att ta reda på anledningen.
Det som jag tyckte bäst om var en del sekvenser i romanen som just är lite konstigt absurda och märkliga och som egentligen är sig själva nog. Jag hade gärna läst mer av dem och mindre om herr Tazaki.
Den färglöse herr Tazaki får faktiskt bara B B B. |
| Ur The Strange Library, lånad från The Guardian |
