Krigets vindar

Jag tittar på TV-serie från tidigt 80-tal och tycker att den är riktigt bra! Det handlar om serien som bygger på Herman Wouks romanserie om andra världskriget. Krigets vindar och Krig och hågkomst.
I Sverige gavs de ut i fyra delar Natalie, Pamela , Natalies flykt samt Pug och Pamela. Alla i ganska tramsiga omslag...  Jag minns i alla fall att jag tyckte om dem. Jag sträckläste allihop.



Jag vet inte om det är 70-årsjubileet av krigsslutet i Europa eller om det är att jag läste The Narrow road to the deep north och Landsmän men jag har snöat in (igen) på Andra världskriget.



Jag såg att TV-serien Krig och hågkomst nu kommit ut på DVD och då insåg jag att jag ville titta på serien igen. Det är en riktig nostalgitripp att se alla skådespelarna - bland annat Robert Mitchum, Ali McGraw och Ben Murphy.



För er som inte känner till serien så handlar den om familjen Henry och en del av de människor de möter och allt de råkar ut för under krigsåren. Pappa Victor (Pug) är marinattaché i Berlin då Tyskland anfaller Polen. Sonen Byron befinner sig tillsammans med judinnan Natalie i Polen och måste fly därifrån. Den andra sonen, Warren, är i flottan och hamnar så småningom i Pearl Harbour och kriget mot Japan.


Jag tror att den är historiskt korrekt och det är ju intressant men sen är det kärlek, svek, vänskap och livsöden.



Herman Wouk, som fyller 100 år den 27 maj, har skrivit flera romaner. Jag har nu beställt de två som handlar om Israels historia - Hoppet och Äran.







Hans romaner gavs för ett par år sedan givits ut i nya fräscha och snygga omslag.

Krigets vindar och Krig och hågkomst får B B B B 
(Fast det är länge sedan som sagt)

Ensam i Berlin av Hans Fallada och Cirkel-vantar

Nu har jag läst en av böckerna från min Bättringslista. Jag köpte Hans Falladas Ensam i Berlin redan 2013 men har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Jag tror att det har tagit emot lite att den är så himla tjock och så trodde jag att den skulle vara lite deprimerande. Men så fel jag hade!

Den var egentligen inte alls så som jag trodde att den skull vara. Jag trodde den skulle vara mörk, allvarlig och kanske lite spännande. I stället var den under den första halvan lite putslustig. Den fick mig att tänka på 30-talets pilsnerfilmer - en sorts humor som inte tilltalar mig. Konstigt, tyckte jag. Dessutom tyckte jag att det inte hände särskilt mycket. Inte var jag särskilt förtjust i huvudpersonerna heller.

Men sen händer något i romanen. Den byter helt karaktär och blir plötsligt mycket allvarligare och mörkare. Och precis som makarna Quangel har förändrats och vuxit till att bli stora hederliga människor förändras man som läsare och kan bara hoppas att man skulle kunna vara lika stor, modig, hederlig och mänsklig som de.

"Kallar ni det att vara sinnesrubbad att man betalar vilket pris som helst för att förbli en hederlig människa."

Jag tycker att den tyska titeln säger mer om boken än den svenska. "Jeder stirbt für sich allein" betyder ungefär Alla dör vi ensamma.

Här är en av de handskrivna korten som de delade ut. (bild från Wiki)

På Amsterdame Straße i Berlin finns en minnestavla till minnet av 

Otto och Elise Hampel som var förebilderna för romanen. (bild från Wiki)

Ensam i Berlin får B B B B av mig. Och jag kommer aldrig att glömma makarna Quangel.

Jag håller på att sticka ett par vantar som jag kallar för Cirkel. De är inspirerade av gamla svenska mönster. 

Motstånd 3

NU är det dags att plocka fram SUPERKVINNAN i oss och förklädet. Nu ska vi vara GODA och KREATIVA HUSMÖDRAR. Vi som i normala fall har fullt sjå att få vardagen att gå ihop med arbete, barn, disk, tvätt och mat och resten ni vet - vi ska nu plötsligt i december baka bullar, bröd och helst sju sorters kakor, lägga in sill, städa hela huset, byta gardiner, göra leverpastej, sylta, korv och helst egen senap, egen chocklad, egen glögg och egen nubbe till den egna sillen. Vill vi ha inspiration kan vi Baka med Leila eller Pyssla med Pernilla.

SUCK och vi vill ju så mycket...

MEN ta det med ro! Sätt dig och fundera på vad som är viktigt för DIG att göra och gör det med glädje, men strunta i det andra.

Welcome to Gavleland! Motstånd 2

Två helsidor i dagbladet med rubriken Mer Jul i Gävle. Gissa med vad? ANNONSER. Artkel om pyntandet av Stortorget inför helgen: Granar i dungar, 14 ljusväxlare och en såpbubblemaskin. Visionen är DISNEYLAND. Man tar sig för pannan.

http://gd.se/nyheter/gavle/1.1557277

Som ett ALTERNATIV ta EN KÖPFRI DAG i stället.

Passa på att tänk igenom hur Du vill leva!

MOTSTÅND 1

Anki med Köpstoppsbloggen skriver idag om en ny bok om jakten på status. Köpstoppsbloggen: Bokonsdag: Status vägen till lycka. Har ni inte läst Ankis bok om hennes köpfria år så gör det. Den ger en mycket att tänka på.

Särkilt nu när det börjar närma sig jul och vi blir överösta med rop om att vi ska KÖPA! Anledningen till att vi just den här tiden är ännu mer lättpåverkade än vanligt är nog att julen för många får bära vår längtan efter något annat...

Vi lockas och luras att tro att vi kan KÖPA oss detta andra men kärleken, friden, glädjen, freden och samhörigheten går ju inte att köpa. Ibland tänker jag att det för oss som är kristna är lättare att stå emot. Vi vet ju varför vi firar jul. Den största gåvan har redan kommit till oss.

Låt oss hjälpa till att mobilisera motståndet mot KÖPHYSTERIN och påminna våra vänner och arbetskamrater om vad som egentligen är viktigt. ..

Min hemstad lanserar i år igen kampanjen Mer Jul i Gävle: http://www.merjuligavle.se/Start/Jag vet egentligen inte vad den går ut på men jag misstänker och tror att vi ska KONSUMERA MERA. Samtidigt som vi ska spara energi och vara aktsamma om miljön tänds miljoners lampor, mest tror jag för att lysa över vägen in till Köpcentrat.

Stå emot! Häng upp den gamla adventsstjärnan, ta fram barnens julgranspynt och skaka barret ur det gamla glittret.

För övrigt blir jag lite förvånad äver att Svenska Kyrkan står med under rubriken "Vi som tror på tomten"...

Dags att mobilisera MOTSTÅNDET 1

För mig är julen en av årets stora högtider och det brukar vara både roligt och mysigt att sjunka ner i soffan med en av (de alltflera) jultematidningarna. Jag gjorde det häromkvällen men upptäckte att det inte alls var vare sig särskilt roligt eller särskilt mysigt. Jag satt och retade upp mig alltmer. Jag kände hur det liksom stockade sig i halsen och jag tappade luft när jag bildligt drunknade i alla rop på att KÖPA KÖPA KÖPA. Är det inte märkligt att vi just i jultid blir så lättpåverkade. Vi vill ju så gärna att julen ska vara allt det där som vi annars inte har. Julen har blivit bärare av all vår längtan.

Just därför är det kanske extra viktigt att ta sig tid att stanna upp och inse att vi faktiskt blir manipulerade. Det är inte så att julen blir sådär fridfullt idyllisk bara för att vi köper nya julgardiner, ljusstakar och julgranspynt.

Efter att ha läst om Ankis köpstopp och andra böcker om konsumism har det blivit lättare att stå emot. Jag har blivit mer medveten. Det är klart att jag köper saker både till mig och familjen. Jag är också så lyckligt lottad att jag kan unna mig det men det har blivit allt mindre viktigt. Jag är nöjd med det jag har. Det är vilsamt att ha en antikonsumistisk inställning. Anki skriver idag om en ny bok om jakten på STATUS : Köpstoppsbloggen: Bokonsdag: Status vägen till lycka

Själv ska jag ta itu med John Naishs bok Enough och Martin Lindstroms Buyologi.

John Naish skriver om konsten att göra sig fri från känslan av att vi ständigt måste jaga efter mer. Martin Lindstrom gör oss medvetna om hur vi påverkas av reklam och kampanjer.