Roboten Buck - en relationsroman?

Jag blev ombedd av författaren, Claes Tjäder, att läsa och recensera hans bok Roboten Buck. Tack för det! Jag ska på en gång säga att jag annars aldrig hade kommit på idén att läsa romanen.  Jag tror att jag knappt ens hade lagt märke till den om jag sett den i någon hylla - utom möjligen för att kommentera omslaget som inte lockar mig till läsning, snarare tvärtom. Och det är synd, för romanen har en viss charm.

Jag blev inte riktigt klok på vad det är för sorts roman egentligen. På baksidan står att den är "en relationsroman om artificiell intelligens, politik, vänskap och kärlek." Huvudpersonen Caesar blir efter valet statssekreterare i det nya Framtidsdepartementet där en stor satsning på virtuell teknik, AI, och robotar energiskt arbetas fram. Caesars farfar Roffe får chansen att prova den nya tekniken, bland annat roboten Buck
Roffe skildras kärleksfullt och är den av huvudpersonen som känns mest levande och lätt att tycka om.

Romanen är välskriven och det finns ett driv i den som gör att den går fort att läsa. Men efter att ha läst den kan jag inte låta bli att undra vad författaren ville skriva för sorts roman.

I vissa stycken är den lätt satirisk och rolig på det sättet, i andra stycken hjärtevärmande och ömsint rolig men den plötsligt kommer storpolitik och terror in i bilden och då vet jag inte riktigt var den tar vägen.

Själva roboten då? Huvudpersonen Buck? Ja, han tar aldrig riktigt plats. Jag hade önskat att det var där tyngdpunkten i romanen hade legat - att det skulle ha getts större utrymme åt en diskussion om AI, om vårt förhållningssätt till AI, om farorna och framför allt om vad det är som gör oss till människor - och alltså skiljer oss från robotarna. Författaren rör sig i gränstrakterna men kliver aldrig riktigt in.

Roboten Buck får B B B.

Nytt År - Nya Böcker...

... och kanske lite nytt bloggande.

Jag är numera sjukpensionär på halvtid. Jag arbetar förmiddagar och försöker ägna resten av tiden åt att i lugn och ro sköta de vardagssysslor som måste göras, träna lite, gå ut med vovven och göra bra saker såsom att läsa, sticka, sy och brodera.

Det går lite upp och ner med orken men jag försöker komma ihåg att vara sparsam med energin så att den ska räcka hela veckan. Sen beror det förstås mycket på hur jobbigt det är på jobbet.

Kanske att jag orkar med att blogga lite. Jag gör helt enkelt ett nytt försök att tipsa om bra böcker. Jag recenserar också en och annan bok i tidskriften Katolskt Magasin.


En av de första böckerna jag läste i år var Darktown av Thomas Mullen men jag blev faktiskt lite besviken. Det var intressant och förskräckligt att läsa om de nyutexaminerad svarta polismännens situation i Atlanta 1948 och det var väl det som var behållningen.

Själva deckarintrigen var ganska tråkig och jag tyckte inte om språket. Nu läste jag den på svenska så det är svårt att veta hur den är på originalspråket men jag tyckte inte om stilen. Jag tror att det var för att den var lite gammaldags "hårdkokt" a la Mickey Spillane eller så och det gillade jag inte helt enkelt.

Den får bara B B B 

Mord på Lindisfarne - Holy Island av L J Ross

När jag surfade runt på Audible dök boken Holy Island  av L J Ross upp som ett förslag för mig. Jag blev nyfiken och har nu lyssnat på den första boken i en serie om DCI Ryan vid Northumbriapolisen. Den utspelar sig på ön Lindisfarne på Englands nordostkust som just kallas Holy Island. Det är alltid roligt att lära sig något nytt när man läser kriminalromaner och jag visste inte så mycket om Lindisfarne.

St.Cuthbert

Den irländske munken och missionären St. Aidan grundade ett Benediktierkloster på ön i mitten av 600-talet och dit kom munken Cuthbert som blev abbot och så småningom biskop och också blev helgonförklarad.

Klosterruinen

År 793 anföll vikingarna ön, dödade munkarna och förstörde klostret.  Klostret finns kvar som ruin. En del av stenarna från klostret användes till att bygga Lindisfarne Castle,  ett slott från 1500-talet.                                                                                

Lindisfarne Castle

Vid ebb, två gånger per dygn, finns det en väg från fastlandet ut till ön och är man inte vaksam finns risk att man drunknar när tidvattnet rullar in.                                                  

Den första boken om DCI Ryan kom i januari 2015 och det finns två till. I den första boken, Holy Island, är DCI Ryan sjukskriven efter en traumatisk jakt på en seriemördare. När en ung flicka hittas död på Lindisfarne bestämmer han sig för att han nu är redo att börja arbeta igen. Han är en mycket attraktiv man och när experten på medeltida riter kallas in för att bistå polisen kan ni ju själva räkna ut hur det ska gå... 

Bortsett från att det finns lite sådana i mitt tycke lite fjantiga och stereotypa inslag tycker jag att den har varit spännande. 

Det hittas fler offer och vi anar att det finns en koppling till hemliga sällskap med medeltida hedniska riter. Pågår det mystiska ritualer på ön? Vilka är inblandade? Kan man lita på någon? 

Del 2

Del 3

Jag tror att serien kan utveckla sig till att bli riktigt bra men den här första får nog faktiskt bara 

   B B B. 

HÄR kan man läsa om författaren L J Ross och hennes böcker på hennes hemsida       

Fyren mellan haven av M L Stedman

Det är konstigt hur det blir ibland. Jag hörde talas om M. L. Stedmans roman The light between the oceans 2013 och blev nyfiken. Jag beställde den och fick den snabbt men inte läste jag den...

Nej, nu har den stått i hyllan i drygt två år och väntat. Jag vet att jag började på den någon gång förra året men då tyckte jag inte om den. Ändå har jag någonstans anat att jag faktiskt skulle gilla den. NU har jag i alla fall läst den, eller rättare sagt lyssnat på den i den svenska översättningen, och den var riktigt bra.

Huvudperson är Tom Sherbourne som återvänder till Australien efter första världskrigets slut. Han bär med sig traumat från Västfronten och försöker hitta en ny tillvaro. Han börjar arbeta som avbytare för fyrväktare och får sås småningom anställning som fyrvaktare på ön Janus Rock. En klippö som ligger ensam mitt emellan två hav, Indiska oceanen och Södra ishavet. Janus Rock finns inte på riktigt men det finns förstås en mängd andra runt om den Australiska kusten.

Det mest fascinerande med romanen var beskrivningen av livet som fyrvaktare. Ensamheten, havet, vädret och alla sysslorna.

Tom är en trevlig person att lära känna och jag ska inte avslöja vad som händer men livet på ön blir inte det som han och hans fru hade tänkt sig.

Boken är en kärleksroman, en roman om livets villkor, om att vi inte vet vad som väntar oss och inte alltid kan överblicka konsekvenserna av våra val men också om hat, bitterhet, försoning och förlåtelse. Trots att den var bra var den ändå inte riktigt så som jag trodde. Den var en aning för förutsägbar och lite för kletig för min smak, men den får ändå B B B i betyg och jag är glad att ha läst den. Och Tom kommer jag at minnas länge.

På insidan av romanen finns den här loggboken från en fyr.

Ingen deckare men helt ok ändå

Medlemmarna i min bokklubb SELMA vann varsitt exemplar av Sara Lövestams roman Sanning med modifikation av Piratförlaget och jag måste erkänna att om jag inte hade fått ett ex så hade jag nog aldrig kommit på idén att läsa den. Jag har läst om den men den har inte lockat mig särskilt. Nåväl, boken damp ner i brevlådan dagarna före jul och nu har jag läst den.

Även om den har fått pris för årets bästa deckardebut så är det INGEN deckare. Jag skulle vilja kategorisera den som en ganska spännande psykologisk samtidsroman.

Kauplan - en ung man som lever på flykt i Sverige åtar sig uppdrag som privatdetektiv ( lite Kalle Blomkvist är det över det hela) och får ett uppdrag av Pernilla. Kauplan ger sig runt om i Stockholm för att leta ledtrådar och så småningom börjar han ana att allt inte är som det ser ut att vara. (Tyvärr ganska uppenbart även för läsaren också).

Kauplan är lite för diffus för att väcka mitt intresse och jag kommer nog inte att läsa nästa i serien om Kauplans överlevnad men jag tycker att den var läsvärd och liksom lite uppfriskande just för att den är annorlunda - men den som tror sig få en deckare i handen tror fel.
Den får B B B 

Boktips kort och gott

Min svägerska i Australien har nyligen publicerat sin första roman Snowy river man. Jag ska ärligt säga att det inte är den typ av roman som jag normalt läser och jag hade nog inte gjort det om inte det var Lizzy som skrivit den.

Den är än så länge utgiven bara som e-bok och jag har köpt den till min Kindle-app.

Det är en romantisk spänningsroman - Jack och Katrina träffades för sju år sedan för en natt. Nu har Katrina drömt om en försvunnen pojke och tror sig kunna hjälpa till att hitta honom. Pojken är Jacks son och mötet mellan Jack och Katrina blir inte helt okomplicerat.

Den har fått fina omdömen och höga betyg på Goodreads! Spännande.

Återkommer med betyg!

Jag har läst klart boken jag fick i mitt Hemlispaket. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är en märklig roman och jag blir inte riktigt klok på vilken sorts roman den är. Historisk och brittisk i stil med Jane Austen men helt skruvad och osannolik i handlingen. Bitvis rolig och bitvis spännande.  Det var en recensent som tyckte att den var en blandning mellan Jane Austen och P G Woodhouse och det kan jag väl hålla med om. Den får
B B B av mig.

Det här är den sjätte boken i Ann Cleeves Shetlands-serie och den absolut bästa hittills.

Shetland - spökhistorier - försvinnanden - hemligheter - relationer.
Det kan inte bli bättre!

B B B B B 

Haruki Murakami och färglöse herr Tazaki

Jag har tidigare skrivit om The Strange Library. En pärla! En sådan där bok som får en att minnas varför man överhuvudtaget läser. Magisk och konstig och alldeles, alldeles underbar. På The Guardian kan man se en del av de fantastiska illustrationerna.

Ur The Strange Library, lånad från The Guardian

Att läsa den är som att gå in i någon annans dröm. En alldeles för kort dröm visserligen och man får ingen förklaring till det som händer, men det gör inget. Fantastisk!
Den får som sagt full pott B B B B B.







Jag har också läst Den färglöse herr Tazaki och även om den var läsvärd så har den inget av det där magiska drömliknande som jag tycker är det bästa med hans romaner. Jag vet inte riktigt hur man ska karaktärisera romanen. Den handlar om herr Tazaki som av en för honom outgrundlig anledning blev förskjuten av sina vänner i ungdomen. Efter att ha blivit uppmanad av sin flickvän söker han upp dem för att ta reda på anledningen.

Det som jag tyckte bäst om var en del sekvenser i romanen som just är lite konstigt absurda och märkliga och som egentligen är sig själva nog. Jag hade gärna läst mer av dem och mindre om herr Tazaki.

Den färglöse herr Tazaki får faktiskt bara B B B.

Ur The Strange Library, lånad från The Guardian

Deckare i The Lakes

Som ni vet är jag svag för brittiska deckare. Extra roligt ät det när man gör en ny trevlig bekantskap som ingår i en serie. Jag har läst den första boken i serien Lake District Mysteries av Martin Edwards, The Coffin Trail och den femte, The Hanging wood (i fel ordning förstås). Romanerna utspelar sig i The Lake District och huvudpersonerna är historikern Daniel Kind och DCI Hannah Scarlett.
Det finns fem nu, den sjätte kommer i sommar:

1- The Coffin Trail
2 - The Cipher Garden
3 - The Arsenic Labyrinth
4 - Serpent Pool
5- The Hanging wood
6 - Frozen shroud 

Det var i alla fall den femte som fick mig att läsa den första och som fick mig att beställa de andra tre från Amazon (begagnade - kostar nästan ingenting, fantastiskt!).

Den första romanen handlar om hur Daniel Kind kommer tillbaka till The Lakes och hur han träffar Hannah Scarlett. Ett "cold case" med beröringspunkter till Daniel är det första mordmysteriet de löser. Det som är roligt med serier är att man får lära känna karaktärerna och följa dem. Man kan snabbt ana att deras relation inte kommer att bli helt okomplicerad.
Miljön är häftig, persongalleriet mycket brittiskt och huvudpersonerna fängslande.

The Coffin Trail får B B B och The Hanging woods får B B B B.

Här är lite bilder från Lake district och The Fells:
Bilderna kommer från Lake District National Parks hemsida.

JK Rowling´s cuckoo

Jag brukar köpa ljudböcker från Audible.uk och där hade The Cuckoo´s Calling fått bra recensioner redan innan det avslöjades att det var JK Rowling som var författaren så jag var faktiskt lite intresserad av den på ett tidigt stadium. Sen blev jag förstås extra nyfiken.

Cormoran Strike verkar vara en ganska sorglig figur men han blir liksom allt mer charmig och intressant allteftersom. Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om romanen. Huvudpersonen är som sagt intressant men miljön romanen utspelar sig i tilltalar inte mig. Jag menar nu inte London alltså, utan mer modebranschens och jet-setarnas värld.

Jag tyckte den saknade atmosfär. Ibland glimmade den till men sen blev den ganska tradig igen.

Jag tyckte den var ganska tråkig långa stycken. Jag tappade intresset. Intrigen är väl helt okej men det var nästan så att jag inte riktigt orkade bry mig om vem eller varför - och det är ju inte så bra i en deckare.

Nåja, jag är i alla fall beredd att ge Cormorant en chans till, för jag räknar med att det blir en fortsättning. Eftersom jag är så velig så får den  B B B av mig.

Inspector McLean - ny skotte i deckarvärlden

Vad gör man när man läst alla Ian Rankins böcker om Rebus och älskar att läsa om Edinburgh? Som tur är hittade jag tack vare en av mina favoritboklådor, The Uppsala English Bookshop, en ny lovande bekantskap.

Jag fick syn på James Oswalds roman Natural Causes när jag var där tidigare i år. Det är den första boken om Inspector McLean och utspelar sig alltså i Edinburgh. Jag tyckte om den tillräckligt mycket för att vid nästa besök köpa nästa bok i serien, The Book of Souls, som jag faktiskt tyckte bättre om. Ibland tar det en bok eller två innan man börjar lära känna personerna i boken och jag tror att det var det som hände.

James Oswald benämns på framsidan av böckerna som "the new Ian Rankin" men det tycker jag väl kanske är att ta i lite. Förutom det att de utspelar sig i Edinburgh har de inte särskilt mycket gemensamt.  Fast jag tror att Rebus och McLean hade gillat varandra. James Oswald skriver också fantasyböcker och det finns ett litet litet stråk av övernaturlig touche i böckerna. Inte mycket men för dem som har svårt för det kanske det är lika bra att känna till det. Sen tycker jag väl att han inte är lika duktig som Ian Rankin på miljöskildringarna, men nog trivs man av att vara i Edinburgh även tillsamman med Inspector McLean.


McLean är lika egensinnig som Rebus och är kanske inte så helt lätt att arbeta med. Han blir av olika anledningar personligt inblandad i de brott han löser och jag kände nog att  Natural Causes på ett sätt är en slags prequel till The Book of Souls.

Nästa bok om Inspector McLean, The Hangman´s Song kommer ut först 2014. Den står redan på min läslista!



Natural Causes får B B B 

The Book of Souls får B B B B 

The Distant Hours - AWW2012

Jag skulle aldrig ha läst Kate Mortons I det förflutna om det inte vore för min australiensiska utmaning AWW2012.

Bara omslaget på pocketutgåvan skulle ha fått mig att avstå...

Den engelska titeln The Distant Hours och omslaget är mycket intressantare.

Jag måste ändå erkänna att jag läst den ganska ihärdigt och med iver att få reda på vad som hände den där gången för länge sedan. Jag tyckte också om att romanen har en lite litterär touch. En roman spelar huvudrollen och det finns ett stråk av läslusta och böknörderi i den som var tilltalande. MEN egentligen är den superfjantig - nästan pekoralaktig.
Trots det så tycker jag att jag måste ge den B B B om jag ska vara ärlig - och det ska jag ju.

I feel somewhat manipulated. This is not the kind of novel I usually read and I can´t say I´m longing to read one again. BUT I couldn´t stop. I wanted to know what was going on and what had happened. I liked that the novel has a small hint of literacy in it - that is that the main character is a novel. That said, it really isn´t a very good novel. The characters are too stereotype and not very interesting. You never get to know them. The story promises a lot to begin with but doesn´t keep its promise in the end. But, as I said, I couldnt stop...


Jag måste också visa mitt senaste stickprojekt - instickade hörlurar!

Två Inger Christensen

Äntligen har jag kommit mig för att läsa Inger Christensen. Jag har av förlaget Modernista fått böckerna Det och Azorno att läsa och först nu har det blivit av.

Mitt intryck av båda verken kan sammanfattas i en enda mening. Märkligt fascinerande allmängiltig dåtidsskildring som får sinnet att vidga sig.

De två verken är trots det väldigt olika. Jag ska på en gång säga att diktverket Det är min absoluta favorit. Azorno, som är en sorts poetisk kortroman tyckte jag inte alls lika mycket om även om den också är fascinerande och läsvärd.

När jag läser Det känns det som om jag har fått komma in i författarens allra innersta naket hudlösa medvetande. Som om jag fått rumstera om därinne. En inte helt igenom angenäm känsla. Diktverket ska absolut läsas i ett sträck - som en berättelse - men sedan måste man vända tillbaka, smaka på orden, låta dem sjunka in - hitta favoriterna.

Lite av en nostalgitripp måste jag erkänna att det var att läsa Det. Den utkom 1969 och tidens politiska och samhälleliga tillstånd finns där, utan att på något sätt förta det allmängiltiga och tidlösa.

Eftersom jag läser danska funderar jag på att läsa den på originalspråket. Ett smakprov; "Det. Det var det. Så er det begyndt. Det er. Det bliver ved. Bevæger sig. Videre. Bliver til. Bliver til det og det og det". 

Det får B B B B B och Azorno får B B B  

Under vulkanen - Malcolm Lowry

"Malcolm Lowry föddes 1909 i engelska Wallasey och dog i East Sussex 1957. Under vulkanen skrevs färdigt i kanadensiska North Vancouver efter några svårt nedgånga år i Mexico. Romanen var en omdelelbar succé när den publicerades 1947, blev snabbt översatt till ett femtiotal språk och förekommer som nummer elva på Modern Librarys lista över de hundra bästa engelskspråkiga nittonhundratalsromanerna" 


Det är alltså en sådan där roman man BÖR ha läst. När jag började på den associerade jag på en gång till Lawrence Durrells Alexandria-böcker. Det är något med tonen och språket tror jag.

Mexico, 1939, En dag - inte vilken som helst, utan De dödas dag.
Fylla, funderingar, utvikningar, bakfylla, ångest, svartsjuka, relationer, livet. 


Jag gillar språket och berättarstilen, men jag är inte det minsta intresserad av Konsuln eller de andra. Jag kan förstå att den väckte uppseende och att den anses vara en modern klassiker med tanke på hur ingående och naket alkoholismen skildras.


Men just nu känner jag att jag inte har någon lust att läsa klart romanen. Jag har kommit halvvägs och det får räcka.


(Jag tillhör dem som inte får ångest av att lägga en påbörjad bok åt sidan)


Kanske jag kommer att ta fram den igen - men just nu får den vara. 


Det är väl antagligen fusk att sätta betyg när man inte läst klart men jag gör det i alla fall.


B B B 

Bokbetyg

Jag insåg att jag läst flera böcker utan att skriva om dem. Här kommer därför ett uppsamlingsinlägg.

The Weight of Silence av Heather Gudenkauf. Jag skrev om den HÄR precis när jag börjat läsa och jag tycker att spänningen höll sig hela vägen. Jag tyckte också om språket i den. Jag tycker fortfarande inte att det är en traditionell deckare utan mer en spänningsroman. Lite besviken blev jag eftersom personteckningarna inte riktigt höll hela vägen. Men, en spännande och helt okej roman. Den får B B B .

Berlinerpopplarna av Anna B Ragde. Tänk, jag tyckte inte om den alls. Jag var helt ointresserad av personerna och tyckte att persongalleriet bara var effektsökeri. Inget för mig alltså. B B

Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen tyckte jag väldigt bra om. En spännande och rolig intrig. Intressanta och levande personskildringar och inte minst bitvis riktigt rolig. Jag hoppas han fortsätter skriva fler utöver de fyra som nu finns och jag kommer att läsa dem alla! B B B B.

Händelser vid Kirkstone Abbey av Patrick Redmond handlar om livet på en engelsk internatskola. Man får tidigt veta att något förskräckligt inträffat och sedan nystas historien upp. Jag är väldigt svag för romaner som utspelar sig i internatskolemiljö så risken är att jag sväljer vad som helst med hull och hår. Författaren har lyckats med skildringen av pojkarna, lärarna och miljöerna. Boken är suggestiv och obehaglig. Utan att avslöja för mycket måste jag ändå få säga att det övernaturliga inslaget egentligen inte alls hade behövts.
B B B B

Peter Pans Hemlighet av Michael Katz Krefeld. En ganska trist och blodfattig historia utan trovärdiga personer och utan miljöbeskrivning. Bör ej läsas. B

Book of Lies av Mary Horlock började så bra men jag tappade faktiskt intresset efter ungefär halva boken. Den var väl egentligen helt okej, jag tror att jag kanske bara förväntade mig mer. B B B