Medlemmarna i min bokklubb SELMA vann varsitt exemplar av Sara Lövestams roman Sanning med modifikation av Piratförlaget och jag måste erkänna att om jag inte hade fått ett ex så hade jag nog aldrig kommit på idén att läsa den. Jag har läst om den men den har inte lockat mig särskilt. Nåväl, boken damp ner i brevlådan dagarna före jul och nu har jag läst den.
Även om den har fått pris för årets bästa deckardebut så är det INGEN deckare. Jag skulle vilja kategorisera den som en ganska spännande psykologisk samtidsroman.
Kauplan - en ung man som lever på flykt i Sverige åtar sig uppdrag som privatdetektiv ( lite Kalle Blomkvist är det över det hela) och får ett uppdrag av Pernilla. Kauplan ger sig runt om i Stockholm för att leta ledtrådar och så småningom börjar han ana att allt inte är som det ser ut att vara. (Tyvärr ganska uppenbart även för läsaren också).
Kauplan är lite för diffus för att väcka mitt intresse och jag kommer nog inte att läsa nästa i serien om Kauplans överlevnad men jag tycker att den var läsvärd och liksom lite uppfriskande just för att den är annorlunda - men den som tror sig få en deckare i handen tror fel.
Den får B B B
Kauplan - en ung man som lever på flykt i Sverige åtar sig uppdrag som privatdetektiv ( lite Kalle Blomkvist är det över det hela) och får ett uppdrag av Pernilla. Kauplan ger sig runt om i Stockholm för att leta ledtrådar och så småningom börjar han ana att allt inte är som det ser ut att vara. (Tyvärr ganska uppenbart även för läsaren också).
Kauplan är lite för diffus för att väcka mitt intresse och jag kommer nog inte att läsa nästa i serien om Kauplans överlevnad men jag tycker att den var läsvärd och liksom lite uppfriskande just för att den är annorlunda - men den som tror sig få en deckare i handen tror fel.
Den får B B B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar