Ny islänning!

Ni som känner mig vet att jag är svag för isländska deckare. Jag har skrivit om en del av dem HÄR och HÄR.

Nu har jag läst den fjärde romanen om advokaten Thóra Gu∂mundsdóttir av Yrsa Sigur∂adóttir, Eldnatt. (Modernista)

De tre första i serien är:
                                       Det tredje tecknet (2006)
                                       Den som gräver en grav (2007)
                                       Aska (2008)

Jag har läst dem alltsedan de kom ut och de blir bara bättre och bättre.

I Eldnatt får Thóra i uppdrag att undersöka ett fall där en ung pojke med downs syndrom dömts för mordbrand. Det gruppboende han bodde på brann ner och fem människor dog. Men var det verkligen han? Förutom mystiska telefonsamtal, mörka hemligheter, korruption och (kanske) hemsökelser finns här också en bild och kritik av den isländska välfärdspolitiken och den ekonomiska kollapsen. Hon ger också läsaren en inblick i hur det kan vara att leva med funktionshinder av olika slag.

Och självklart får läsaren lära känna Thóra lite till och ta del av hennes eget ganska kaotiska familjeliv.

Spännande, välskriven och intressant är den och jag vill gärna läsa mer om Thóra och hennes Island. Eldnatt får B B B B 

Mycket att läsa i höst

Oj oj oj vad mycket jag fått att läsa i höst! Här är ett urval av vad som ligger och väntar!

Det blir svårt att välja vilken jag ska kasta mig över först, men jag tror det får bli Yrsa Sigurdadottirs Eldnatt.

Jag har tyckt bra om hennes tidigare romaner och så är jag svag för det isländska...

Belinda Bauer är jag lite tveksam till, men efter att ha läst om den ska jag ge den en rättvis chans - verkar bra.

S J Bolton är SUPERBRA!

Liza Klaussmans Tigrar i rött har jag läst om, spännande.

Doftande trädgårdar för de blinda

Jag vet inte var jag ska börja. Jag är överväldigad, överrumplad. överförtjust och överraskad. Janet Frame är något alldeles eget. Hennes språk, hennes tankevärd och hennes erfarenheter ger hennes romaner en alldeles speciell karaktär. Den här romanen tänker jag inte ens försöka beskriva. Den måste läsas. Och när man har läst den så vill man omedelbart läsa den en gång till. Gör det!

Som jag redan berättat ger bokförlaget Modernista ut fyra av Janet Frames romaner i höst. LÄS!

Den får B B B B B 

Bevare oss för miss Jean Brodie

Ja inte romanen då, utan karaktären. En förskräcklig människa! Jag har precis avslutat Muriel Sparks korta roman Miss Jean Brodies bästa år, som nyligen utkommit på Modernista förlag i deras serie En Modern Klassiker.

Från filmen

Den tillhör de där romanerna som skymtat förbi ibland och som jag nog förstått att jag borde läsa men aldrig kommit mig för. (Finns många sådana) Nåväl, nu har jag läst den, med stort nöje.

Jag är väldigt svag för akademiska miljöer särskilt om de ligger i Storbritannien. Här befinner vi oss i Edinburgh på 1930-talet. På Marcia Blaines skola undervisar Miss Jean Brodie - en kvinna i sina bästa år - vilket hon med emfas upprepar boken igenom. Miss Brodie har samlat en grupp utvalda flickor runt sig. Det låter ju bra men snart nog inser man att detta helt och hållet är ett sätt för miss Brodie att hålla hov, ha en publik att spegla sig i. Hon är inte det minsta intresserad av flickorna egentligen. Hon utnyttjar dem helt för sina egna syften.

Filmen med Maggie Smith i titelrollen

Muriel Spark har en fantastisk förmåga att nästan med bara ett ord eller en bisats få läsaren att förstå eller ana att allt inte är så ljust och okomplicerat som det verkar. Jag undrar om hon lät miss Brodies fascination för Mussolini och fascismen finnas där för säkerhets skull ifall man inte skulle förstå hur obehaglig hon är. Kanske, men det hade inte behövts. Miss Jean Brodie är en förfärlig, manipulativ och narcissistisk person som har fått möjlighet att utöva ett enormt inflytande på unga flickor under deras mest formbara år. Bevare oss - men läs boken!

Den får B B B B

Fransk Klassiker - Planetariet, och om kommande läsupplevelser

Nog är det skillnad på litteratur! Det är konstigt att en roman som till det yttre inte handlar om just något särskilt ändå kan rymma hela universum (nästan). Likt planeterna i universum cirklar romanens karaktärer runt varandra. Tankar, känslor, intryck och förnimmelser blandas och ger läsaren en allt tydligare bild av karaktärerna. De cirklar på detta sätt runt sig själva också, allt i en evig, och kanske, förutbestämd dans. Det är väl kanske därför romanen heter Planetariet. Den har nu kommit i en ny utgåva på Modernista förlag. 

Det är så subtilt, så skickligt att så till synes utan ansträngning bara låta den dansen flöda fram över sidorna.

Men så räknas den ju som en klassiker också. Romanen är inte svår att läsa, det är liksom bara att kasta sig in i flödet och låta sig dras med. Samtidigt måste man stanna upp ibland och hämta andan. Mycket bra. Den får  B B B B

Utkom 1963

Gavs ut 1962

Modernista ger i höst också ut fyra romaner av Janet Frame.

Jag ser såå mycket fram emot att läsa dem. Hon är en av de författare som lämnat spår.

Romanen som bygger på hennes egna erfarenheter som intagen på mentalsjukhus

Hennes första roman från 1957

Två Inger Christensen

Äntligen har jag kommit mig för att läsa Inger Christensen. Jag har av förlaget Modernista fått böckerna Det och Azorno att läsa och först nu har det blivit av.

Mitt intryck av båda verken kan sammanfattas i en enda mening. Märkligt fascinerande allmängiltig dåtidsskildring som får sinnet att vidga sig.

De två verken är trots det väldigt olika. Jag ska på en gång säga att diktverket Det är min absoluta favorit. Azorno, som är en sorts poetisk kortroman tyckte jag inte alls lika mycket om även om den också är fascinerande och läsvärd.

När jag läser Det känns det som om jag har fått komma in i författarens allra innersta naket hudlösa medvetande. Som om jag fått rumstera om därinne. En inte helt igenom angenäm känsla. Diktverket ska absolut läsas i ett sträck - som en berättelse - men sedan måste man vända tillbaka, smaka på orden, låta dem sjunka in - hitta favoriterna.

Lite av en nostalgitripp måste jag erkänna att det var att läsa Det. Den utkom 1969 och tidens politiska och samhälleliga tillstånd finns där, utan att på något sätt förta det allmängiltiga och tidlösa.

Eftersom jag läser danska funderar jag på att läsa den på originalspråket. Ett smakprov; "Det. Det var det. Så er det begyndt. Det er. Det bliver ved. Bevæger sig. Videre. Bliver til. Bliver til det og det og det". 

Det får B B B B B och Azorno får B B B  

Matinspiration

Jag fick för en tid sedan Nigella Lawsons kokobok Nigellas kök - fler recept från hemmets hjärta från Modernista. Jag ska erkänna att jag av någon anledning fått för mig att jag inte gillar Nigella. Jag såg aldrig hennes matprogram på TV, men jag föll pladask för hennes kokbok.

Men VARFÖR???? har man i Sverige delat upp den i två delar?

Jag såg den engelska originalutgåvan i en bokhandel och DEN var helt underbar! Jag ville köpa den bara för att liksom grotta ner mig i denna enormt maffiga kokbok. Nu gjorde jag inte det, men den engelska utgåvan är helt enkelt något helt annat än den svenska när det gäller utseende och villhafaktor.

Nåväl, jag tyckte i alla fall mycket om kokboken. Jag gillar hennes förhållningssätt till mat och hennes sätt att skriva. Många recept av alla de slag och lite allmänna tips och tyckanden.




Jag är ingen kokboksentusiast men jag har några favoriter och den här kommer definitivt att höra till dem.

B B B B 

Bokpaket

Modernista förlag har skickat ett bokpaket med lite smått och gott. Härligt! Det blir bara allt svårare att välja vad som ska läsas under sommaren.

Vad sägs om Det av Inger Christensen;
"Det är den danska systemdiktningens viktigaste monument, en magnifik skapelseberättelse som ritar upp flera av sextiotalets mest verksamma ideologiska och estetiska positioner. Det obetydliga ordet »det« växer i en grandios gest ut till ett universum, en värld genomkorsad av samtida röster: kvinnorörelsens frågor, ideologikritiska ansatser, diskussionen om språkets spännvidd"









Hitom Himlen av Stina Aronsson;
"I övre Norrland, »ödelandet«, fann Stina Aronson [1892-1956] sin slutliga litterära hemvist 1946 med romanen Hitom himlen. I denna reducerade värld, där människor, djur och ting tycks bilda stumma punkter mot det karga landskapet, träder berättelsen om Emma Niskanpääs liv fram ett liv i den tysta ödemarken, där en son föds, en make dör, en gift kvinna rymmer med en predikant. Hitom himlen är höjdpunkten på Aronsons långa författarskap och en av det svenska 1900-talets mest egensinniga romaner."













Planetariet av Nathalia Sarrauta;
"Alain, en ung fransk akademiker, skriver avhandling om den dyrkade författarinnan Germaine Lemaire. Men de intellektuella ambitionerna trängs undan av drömmen om det borgerliga livet, om att tillsammans med unga hustrun Gisèle få överta gamla faster Berthes femrummare. Möbleringen av önskehemmet upptar dem till en grad som börjar likna besatthet. I ett åtskruvat borgerligt kosmos återskapar Nathalie Sarraute [1900-1999] en värld utan nåd, en människa isolerad i sina illusioner. Samtidigt vibrerar denna franska nya romanen-klassiker av sin minutiösa detaljrikedom.Planetariet svänger och andas, som i ett enda totalt ögonblick." 

En sista riktig kyss av James Crumley;
"När privatspanaren C.W. Sughrue äntligen hittar författaren Abraham Trahearne är det på en sunkig bar i Kalifornien, där han sitter och dricker med en alkoholiserad bulldog. I baren arbetar Rosie, vars tonåriga dotter tio år tidigare försvunnit i hippie-erans lyckligt nerknarkade San Francisco.
I stället för att köra hem Trahearne tar Sughrue med honom på en resa kantad av urspårade fester och brutala utpressningsförsök allt för att hitta Rosies dotter Betty Sue.

JAMES CRUMLEYS [1939-2008] klassiska kriminalroman En sista riktig kyss [1978] är en våldsam och poetisk berättelse om borttappade själar och överlevande blomsterbarn under ett kallt amerikanskt sjuttiotal."






Dessutom ligger Amanda Hellbergs ungdomsfantasybok Jag väntar under mossan som jag fått för läsning av Boktipset och väntar;

"Vad är det för varelser som rör sig i mörkret runt en vanlig sommarstuga i skogen? Som viskar och knackar ...

"Jag väntar under mossan" är blodisande och underhållande berättelse om en förtrollad sommar, häftig förälskelse och inre styrka av skräckdrottningen Amanda Hellberg.

När Tilda är nära att drunkna och spolas i land på den olycksbådande ön mitt i sjön skruvas hennes känslighet upp. Hon tränger djupare in i en värld av övernaturliga varelser och mystiska samband där ingenting är som det först verkar. Samtidigt vakar någon - eller något - över varje steg Tilda tar ...

I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?" 

Under vulkanen - Malcolm Lowry

"Malcolm Lowry föddes 1909 i engelska Wallasey och dog i East Sussex 1957. Under vulkanen skrevs färdigt i kanadensiska North Vancouver efter några svårt nedgånga år i Mexico. Romanen var en omdelelbar succé när den publicerades 1947, blev snabbt översatt till ett femtiotal språk och förekommer som nummer elva på Modern Librarys lista över de hundra bästa engelskspråkiga nittonhundratalsromanerna" 


Det är alltså en sådan där roman man BÖR ha läst. När jag började på den associerade jag på en gång till Lawrence Durrells Alexandria-böcker. Det är något med tonen och språket tror jag.

Mexico, 1939, En dag - inte vilken som helst, utan De dödas dag.
Fylla, funderingar, utvikningar, bakfylla, ångest, svartsjuka, relationer, livet. 


Jag gillar språket och berättarstilen, men jag är inte det minsta intresserad av Konsuln eller de andra. Jag kan förstå att den väckte uppseende och att den anses vara en modern klassiker med tanke på hur ingående och naket alkoholismen skildras.


Men just nu känner jag att jag inte har någon lust att läsa klart romanen. Jag har kommit halvvägs och det får räcka.


(Jag tillhör dem som inte får ångest av att lägga en påbörjad bok åt sidan)


Kanske jag kommer att ta fram den igen - men just nu får den vara. 


Det är väl antagligen fusk att sätta betyg när man inte läst klart men jag gör det i alla fall.


B B B 

Vem var Mr Rochester?

Det är nu några år sedan Charlotte Brontës klassiska roman Jane Eyre kom ut i nyöversättning av Gun-Britt Sundström. Jag läste den då och tyckte om den. Ni kan väl historien - den unga fattiga Jane Eyre kommer till Thornfield Hall för att arbeta. Hennes husbonde Mr Rochester fängslar henne och hon blir förstås förälskad. Mr Rochester är gåtfull, mörk, lynnig och väldigt snygg förstås. På vinden döljer sig en hemlighet - hans fru. Inlåst.

I romanen framställs Mr Rochester, trots sina sämre sidor, som i grunden god och ärlig och ett offer för ungdomlig dårskap och olyckliga omständigheter. 

I romanen Sargassohavet av Jean Rhys, som snart utkommer i pocket på förlaget Modernista i serien En Modern Klassiker, får läsaren en helt annan bild av Mr Rochester.

Romanen utspelar sig i det tidiga 1800-talets Västindien. Edward Rochester gifter sig där med en ung kvinna, Antoinette. I bokens första del berättar Antoinette om tiden i Västindien fram till flytten till England. Därefter berättar Mr Rochester sin historia. Han framställs här på ett helt annat sätt än hos Charlotte.

Vilken Mr Rochester ska man tro på? 

Jag återkommer den 7 oktober med recenrsion och mína synpunkter.

Nu kan man se historien på ny film med Mia Wasikowska och Michael Fassbender. Den är recenserad i DN i dag.

Sommarbazaar på MODERNISTA