Nog är det skillnad på litteratur! Det är konstigt att en roman som till det yttre inte handlar om just något särskilt ändå kan rymma hela universum (nästan). Likt planeterna i universum cirklar romanens karaktärer runt varandra. Tankar, känslor, intryck och förnimmelser blandas och ger läsaren en allt tydligare bild av karaktärerna. De cirklar på detta sätt runt sig själva också, allt i en evig, och kanske, förutbestämd dans. Det är väl kanske därför romanen heter
Planetariet. Den har nu kommit i en ny utgåva på
Modernista förlag.
Det är så subtilt, så skickligt att så till synes utan ansträngning bara låta den dansen flöda fram över sidorna.
Men så räknas den ju som en klassiker också. Romanen är inte svår att läsa, det är liksom bara att kasta sig in i flödet och låta sig dras med. Samtidigt måste man stanna upp ibland och hämta andan. Mycket bra. Den får
B B B B
|
Utkom 1963 |
|
Gavs ut 1962 |
Modernista ger i höst också ut fyra romaner av
Janet Frame.
Jag ser såå mycket fram emot att läsa dem. Hon är en av de författare som lämnat spår.
|
Romanen som bygger på hennes egna erfarenheter som intagen på mentalsjukhus |
|
Hennes första roman från 1957 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar