Läs något annat än Fjärilsvägen!

Jag har läst Patrik Lundbergs Fjärilsvägen och är förundrad.

Det är för mig helt obegripligt hur denna bok fylld av floskler och illa skriven har höjts till skyarna. Författaren har lyckats med konststycket att till synes skriva om sin mamma medan allt i själva verket handlar om honom själv. Han gottar sig i självömkan. Det "klassamhälle" han beskriver är som hämtat ur partiboken (S) men har ganska lite med verkligheten att göra. 

Det han beskriver verkar hämtat från 60-talet snarare än att vara en beskrivning av 80/90-talen. Det märkliga "du"-tilltalet i boken förstärker distansen som jag tycker finns till mamman. En ytlig beskrivning av en dysfunktionell familj som inte förstår att den är dysfunktionell. Jag blev mest bara beklämd av att läsa den.

Han har inte ens bemödat sig att försöka komma sin mamma in på livet. Han tecknar ingen bild av henne. Hon blir bara en sorts schabloniserad förenklad bild av "den förtryckta kvinnan i den rådande patriarkaliska strukturen".  Ingenstans får Birgitta själv komma till tals. 

Nej, Fjärilsvägen får bara B. 

Läs något annat i stället. Det finns mycket som är mycket bättre. 

Sockor och sagor.

Sockorna är klara - tur, för jag behöver verkligen nya. Några ligger och väntar på att bli stoppade och några har döttrarna lagt beslag på men några har drabbats av det evigt oförklarliga mysteriet med den försvunna sockan. Inte vet jag vem som äter upp dem - vanligtvis är det ju tvättmaskinen - det vet vi ju alla - men OM jag maskintvättar dem är de ensamma i maskinen så då  har  jag koll på dem.

Jag ska väl köra igång med ett par till.

foto av Mary Anne Stephens 

Här kom garnleverand från UK. Det ska bli en Amaryllis Hat designad av Mary Anne Stephens. Jag har inte riktigt bestämt mig än men jag tror att själva mössan ska vara i vitt och rosa och så kanten i blått och grönt....kanske. Jag ska sticka några provlappar och bestämma mig sen.

Jag har lyssnat klart på Reckless av Cornelia Funke och det var ingen hit precis. Jag trodde nog att den skulle vara bättre. Jag älskar sagor och sagovärldar och slukade ALLA sorts sagor när jag var barn. Eftersom jag var en sådan där läsande, lite ensam unge med stor fantasi så flydde jag ofta in i fantasins värld och har sedan dess älskat tanken på att kunna få kliva in i sagornas och magins världar.

I Recless försvinner huvudpersonen in i bröderna Grimms värld. Det var förstås lite roligt med referenser till de klassiska sagorna och kul med alla dvärgar och häxor men själva historien var helt ointressant. Inte heller karaktärerna var intressanta.

Allting vara bara platt, trist, grått och tråkigt.

Ett enda B

Läs hellre John Connollys The Book of Lost Things som bygger på samma idé, men är SÅÅÅÅmycket bättre, läskigare och fascinerande. OBS! En av mina favoriter faktiskt.

Deckardag - Mina & French

Jag har läst Denise Mina sedan de första böckerna om Garnethill kom. Jag tycker att hon är väldigt ojämn. Den här, I Midnattens Stillhet,  var ett riktigt bottennapp.


Trist personteckning, ingen vidare miljöskildring och en helt enkelt trist och inte det minsta spännande intrig. Nej tack. B


Jag hoppas att nästa bok, Getingsommar, är bättre. Det har åtminstone låtit så i de recensioner jag läst.


Annars håller jag just nu på med Tana Frenchs tredje deckare. Jag har tidigare skrivit om henne HÄR.

Den första, Till Skogs,  tyckte jag var bra ända till slutet. Jag vet inte om jag läste dåligt, men jag tyckte att jag aldrig fick riktigt reda på vad som hände.

 Då bestämde jag mig för att inte läsa något mer av henne men hur det nu var så kunde jag inte motstå den andra, Okänt Offer,  i alla fall. Det skrevs så mycket bra om den. Den tyckte jag inte om. Det var en fascinerande början och spännande intrig, men jag tyckte aldrig att jag riktigt fångades av karaktärerna.

Man kan ju undra varför jag envisas med att fortsätta... Ja, för att jag om den senaste romanen, Faithful Place, har läst lyriska recensiner. Klart man blir nyfiken. Och faktiskt! Jag tycker om den.

Bra miljöskildring, intressanta personer och spännande intrig. Jag är inte riktigt färdig med den ännu men om den håller hela vägen till slutet så kommer den nog att få fyra B:n.

Bokbetyg

Jag insåg att jag läst flera böcker utan att skriva om dem. Här kommer därför ett uppsamlingsinlägg.

The Weight of Silence av Heather Gudenkauf. Jag skrev om den HÄR precis när jag börjat läsa och jag tycker att spänningen höll sig hela vägen. Jag tyckte också om språket i den. Jag tycker fortfarande inte att det är en traditionell deckare utan mer en spänningsroman. Lite besviken blev jag eftersom personteckningarna inte riktigt höll hela vägen. Men, en spännande och helt okej roman. Den får B B B .

Berlinerpopplarna av Anna B Ragde. Tänk, jag tyckte inte om den alls. Jag var helt ointresserad av personerna och tyckte att persongalleriet bara var effektsökeri. Inget för mig alltså. B B

Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen tyckte jag väldigt bra om. En spännande och rolig intrig. Intressanta och levande personskildringar och inte minst bitvis riktigt rolig. Jag hoppas han fortsätter skriva fler utöver de fyra som nu finns och jag kommer att läsa dem alla! B B B B.

Händelser vid Kirkstone Abbey av Patrick Redmond handlar om livet på en engelsk internatskola. Man får tidigt veta att något förskräckligt inträffat och sedan nystas historien upp. Jag är väldigt svag för romaner som utspelar sig i internatskolemiljö så risken är att jag sväljer vad som helst med hull och hår. Författaren har lyckats med skildringen av pojkarna, lärarna och miljöerna. Boken är suggestiv och obehaglig. Utan att avslöja för mycket måste jag ändå få säga att det övernaturliga inslaget egentligen inte alls hade behövts.
B B B B

Peter Pans Hemlighet av Michael Katz Krefeld. En ganska trist och blodfattig historia utan trovärdiga personer och utan miljöbeskrivning. Bör ej läsas. B

Book of Lies av Mary Horlock började så bra men jag tappade faktiskt intresset efter ungefär halva boken. Den var väl egentligen helt okej, jag tror att jag kanske bara förväntade mig mer. B B B

Himmel vad dåligt!

Jag har läst ut Himmel av Torbjörn Flygt. Det var årets första SELMA-bok, min bokcirkel alltså. Jag hade själv inte valt att läsa den. Jag har läst tidigare läst Verkan av honom och även om den var ok, så gav den ingen mersmak. Det gjorde verkligen inte Himmel heller. I början tyckte jag den var lite smårolig. Torbjörn Flygt har onekligen en viss blick för vår tids absurditeter. Allteftersom jag fortsatte läsa desto mer less blev jag. Inga riktiga människor, bara karikatyrer, ingen spänning, inget engagemang, ingen historia, ingenting helt enkelt. Bara platt, tomt och innehållslöst.

Av mig får den B B B B B