Stalin på Östermalm

 Jag har precis lyssnat på Stalin på Östermalm inläst av författaren Martin Jonols. Jag trodde att jag skulle lyssna på en bok om Martin Jonols morfar Gustav Johansson men jag lyssnade lika mycket på en bok om Martin Jonols själv och framförallt på hans relation till morfadern och till sin pappa. 

Det är en självutlämnande berättelse men berättad med distans och utan självömkan både rolig och mycket sorglig. 

Martin Jonols skriver om rädslan att bli som sin pappa, hur morfar blev  den pappafigur som han behövde - trots hans avskyvärda politiska åsikter.

Han skriver om sina vanföreställningar och tvångstankar och hur han lyckas bli fri sina demoner och så om sin morfar förstås. Den innehåller djup tragik. Martin Jonols bröt helt med sin pappa och bytte sitt efternamn. Han berättar i boken varför.

Gustav Johansson var medlem av SKP - Sveriges kommunistiska parti, sovjettrogen och stalinist. Han gifte sig med Eva Palmær och de bodde i en Östermalmsvåning i Stockholm. 

Det är en fascinerande skildring av den kommunistiska delen av svensk politik under 1900-talet. Fascinerande och hårresande men bitvis riktigt rolig. Det är ju tur att man kan skratta åt eländet fast skrattet fastnar i halsen. 

Boken är fantastiskt bra. Den innehåller så otroligt mycket på så många plan och är välskriven och lättläst.

Stalin på Östermalm får B B B B B

Krigets vindar

Jag tittar på TV-serie från tidigt 80-tal och tycker att den är riktigt bra! Det handlar om serien som bygger på Herman Wouks romanserie om andra världskriget. Krigets vindar och Krig och hågkomst.
I Sverige gavs de ut i fyra delar Natalie, Pamela , Natalies flykt samt Pug och Pamela. Alla i ganska tramsiga omslag...  Jag minns i alla fall att jag tyckte om dem. Jag sträckläste allihop.



Jag vet inte om det är 70-årsjubileet av krigsslutet i Europa eller om det är att jag läste The Narrow road to the deep north och Landsmän men jag har snöat in (igen) på Andra världskriget.



Jag såg att TV-serien Krig och hågkomst nu kommit ut på DVD och då insåg jag att jag ville titta på serien igen. Det är en riktig nostalgitripp att se alla skådespelarna - bland annat Robert Mitchum, Ali McGraw och Ben Murphy.



För er som inte känner till serien så handlar den om familjen Henry och en del av de människor de möter och allt de råkar ut för under krigsåren. Pappa Victor (Pug) är marinattaché i Berlin då Tyskland anfaller Polen. Sonen Byron befinner sig tillsammans med judinnan Natalie i Polen och måste fly därifrån. Den andra sonen, Warren, är i flottan och hamnar så småningom i Pearl Harbour och kriget mot Japan.


Jag tror att den är historiskt korrekt och det är ju intressant men sen är det kärlek, svek, vänskap och livsöden.



Herman Wouk, som fyller 100 år den 27 maj, har skrivit flera romaner. Jag har nu beställt de två som handlar om Israels historia - Hoppet och Äran.







Hans romaner gavs för ett par år sedan givits ut i nya fräscha och snygga omslag.

Krigets vindar och Krig och hågkomst får B B B B 
(Fast det är länge sedan som sagt)

Böcker från Jerusalem

Oj oj oj vad tiden går! Jag såg att jag inte har skrivit något under september. Ja, ja jag har haft mycket omkring mig och jag har ju bestämt att bloggandet bara ska vara roligt, aldrig betungande.

Jag har precis kommit hem efter en fantastisk vecka i Israel. Vi har varit ett par dagar i Galileen och gått (bussat) i Jesu fotspår. Därefter fem dagar i Jerusalem. Det är en otroligt häftig stad.

Sista dagen hittade jag en boklåda som sålde engelska böcker och då passade jag på att göra slut på mina israeliska shekel. Tre böcker blev det,

 - en deckare som utspelar sig i Jerusalem i modern tid. Den andra i en serie med chief superintendent Michael Ohayon,

 - en överlevnadshistoria från andra världskriget om hur en katolsk barnflicka och hennes judiska skyddsling överlever kriget. Den bygger på en sann berättelse,


- en märklig roman om en man Ebenezer Shneerson som efter andra världskrigets slut upptäcker att han inte vet något om sin egen barndom eller familj men är bärare av hela den judiska kulturen. Han kan recitera all judisk poesi, rabbla Einsteins relativitetsteori.  Ja, den handlar om honom och hans son. På baksidan jämförs han med Gabriel Garcia Marquez Hundra år av ensamhet. Spännande och intressant tycker jag.




Jag köpte ytterligare en bok i en jättefin boklåda vid The American Colony - där Nåås-borna bodde när de kommit till Jerusalem. (Selma, ni vet)

Den driver Munther Fahmi som blev känd över hela världen när han inte skulle få stanna i Jerusalem. Här  och Här kan man se, läsa och lyssna. Jag frågade honom om han kunde rekommendera någon bok om Israel och han tipsade mig om boken The Lemon Tree av Sandy Tolan.

Det är en sorts dokumentär-roman som bygger på sanna berättelser. Genom en judisk kvinna och en arabisk man får man som läsare följa den komplicerade och sorgliga historien om Palestina och Israel. Genom deras respektive familjers historia och livsöden allt från tiden före andra världskriget blir historien levande. Deras historia hänger ihop på så sätt att den judiska kvinnan är född och uppvuxen i det hem den arabiska mannens far byggde och som de tvingades lämna.

Jag har inte hunnit så långt men den är mycket intressant och spännande.

Ayn Rand

Jag hade en studiekamrat som läste och pratade om Ayn Rand. Hon försökte ständigt få mig intresserad och lovsjöng hennes böcker. Det lilla jag visste om Ayn Rand gjorde att jag inte var intresserad. För mig förknippades hon med reaktionär kapitalism och antihumanism. (Inte för att jag någon gång brytt mig om att ta reda på vad hon egentligen ville). Jag läste i alla fall aldrig någon av hennes böcker. 

Under årens lopp har jag då och då stött på hennes namn och verk, framförallt har jag förstått att hon är STOR! Att hon har en stor skara beundrare och efterföljare i filosofi och livshållning, men också att många anser hennes romaner mycket bra och läsvärda (många menar förstås motsatsen). 

I alla fall har jag blivit allt mer nyfiken. Min vana trogen köpte jag "Och världen skälvde" när den kom i pocket 2006. Sen dess har den blivit liggande i bokhyllan... NU har jag precis lyssnat på en inläsning av den korta romanen "Anthem" (på svenska "Hymn" eller "Lovsång". En FANTASTISK liten roman med viktigt budskap! Tyvärr finns de svenska upplagorna inte annat än på antikvariat och bibliotek. Engelskspråkig finns den - och den är inte svår att läsa. Gör det! Jag hittade översättaren Per-Olof Samuelssons sida där han presenterar Ayn Rands filosofi Objektivismen och hennes verk och person. Jag har tagit mig friheten att citera vad han skriver om "Lovsång": 

"Lovsång är min översättning av Ayn Rands kortroman Anthem, som publicerades första gången 1938 och därefter, i omarbetad version, 1946. Den har tidigare publicerats på svenska i en annan översättning med titeln Hymn, men denna översättning är sedan länge slut på förlaget (däremot tror jag att det går att hitta den på många av landets bibliotek).

Lovsång handlar, i korta drag, om förlusten och återupptäckten av ett av språkets mest centrala begrepp: begreppet jag.

Av allt att döma är det svårt att hitta Lovsång både på bokhandelsdiskarna och på biblioteken. Den som vill köpa den kan vända sig till Egoisten boktjänst.

Om översättningen

När min översättning av Lovsång kom ut 1996 skrev jag några rader om dess tillkomsthistoria som skickades till Objektivistisk skriftseries prenumeranter. För dem som eventuellt kan vara intresserade upprepar jag i stort sett samma ord nedan:

Jag gjorde råöversättningen av Anthem redan vid mitten av 70-talet. Jag gjorde den mest för mitt nöjes skull, även om jag naturligtvis hoppades att så småningom få den publicerad. Ett par år senare fick jag kontakt med Lindfors förlag (som gav ut De levande 1978) och nämnde i ett brev att jag översatt Anthem. Jag fick veta att det redan fanns en översättning som skulle publiceras. (Lindfors accepterade i stället mitt erbjudande att översätta Kapitalismen: det okända idealet.)

Den andra översättningen kom ut 1984. (Jag läste den aldrig, bara ögnade igenom den – jag upptäckte att den var slarvigt redigerad. Så t.ex. fick en av bokens bipersoner helt omotiverat byta namn under berättelsens gång. Jag reagerade också mot ett par i mitt tycke klumpiga översättningar, t.ex. "Icke Kartlagda Skogen" i stället för "Kartlösa Skogen".)

När Hymn (som översättningen hette) efter några år blev slutsåld från förlaget började jag och Henrik Unné planera en nyutgåva. Jag gick igenom min råöversättning ett antal gånger (sista gången tillsammans med min livsledsagarinna), tills jag var fullkomligt nöjd med den och inte kunde se att några ytterligare förbättringar kunde göras.

Därefter kontaktade vi Ayn Rands litterära agent för att få tillstånd att publicera översättningen (via Richard Ralston på The Ayn Rand Institute). Agenturen var till en början ovillig – man har haft dåliga erfarenheter av dåligt gjorda och dåligt marknadsförda översättningar av Ayn Rands böcker. Richard Ralston var däremot mycket hjälpsam, och tack vare hans medverkan fick vi till sist tillståndet.

Ni kanske undrar varför jag ändrat titeln från Hymn till Lovsång. Det är en småsak, men så här gick det till:

När jag gjorde min råöversättning var min titel Lovsång. Jag föredrog den framför Hymn, men jag ansåg inte att jag objektivt kunde bevisa att jag hade rätt – skillnaden i innebörd är ju minimal – och tänkte därför länge behålla den redan etablerade titeln Hymn. Men efter den allra sista genomgången av översättningen sade livsledsagarinnan till mig: "Nu är jag nöjd med allt – utom titeln." Så fick det bli Lovsång.

---

Jag vill självfallet att Lovsång ska bli en försäljningsframgång, och jag skulle tro att många av er som läser detta vill detsamma. (Jag är inte särskilt optimistisk – men i likhet med Jeff Allen anser jag att det är en synd att ge upp.) Det finns några enkla saker ni kan göra för att hjälpa till:

• Fråga efter boken i bokhandlarna.
• Föreslå biblioteken att köpa in den.
• Om AB Bibliotekstjänst recenserar Lovsång i samma stil som man recenserat tidigare översättningar av Ayn Rand, försök då få någon bibliotekarie att själv läsa boken och själv ta ställning till den. De flesta bibliotek är öppna för sådana förslag, och det är knappast troligt att allabiblioteksanställda i landet är av samma skrot och korn som den sort Btj anlitar.
• Somliga av er har kanske möjlighet att själva recenseraLovsång, inte i storstadspressen eller i BLM, men i mindre publikationer, studenttidskrifter o.dyl.
• De av er som till äventyrs är förhärdade kollektivister kan ju om inte annat skriva och ösa galla över Lovsång. Det är i alla fall bättre än att boken tigs ihjäl.
• Om plånboken tillåter kan ni naturligtvis också ge bortLovsång till släktingar och vänner."

Jag tycker det är spännande med en så kontroversiell person som Ayn Rand och nu känner jag att jag är än mer nyfiken på hennes övriga litteratur. Jag är inte objektivist men känner mig ändå tilltalad av hennes motstånd mot kollektivismen. Objektivismens syn på egoismen  ställer det gamla invanda tänkandet på ända - och det är spännande.