Äntligen kom jag mig för att läsa Nils Håkansons roman Ödmården från 2017.
Havet har tagit över, dränkt landet och förvandlat det till träsk och sumpmarker. Archifarien har tecknat ned hågkomster och berättelser och berättar om vad som hände när en grönskimrande maskin "en nerstörtad engel, skum och grön", ramlade ner i träsket. "ur skyarna nertumblande kom den, det var en dretig dag om husten då sompen steg..."
Det blev början på en omvälvning och en frihetskamp från ockupationsmakten nedriglänningarna.
Archifarien ger oss också en inblick av de forna tidsåldrarna till exempel "den äldre trygghetsåldern i vårat land utmärktes ju som bekant av en hög grad av jävlaranamma, bildningstörst och människokärlek, allting var systerskap och broderskap, man aktade sitt själagarn och förspall sej ej på meningslöst glitter, man dyrkade flijten, trofastheten, måttligheten och solidaritäten, alltihop förkapsladt åt eftervärlden i tallösa sägner om riddar Palme, han som varder osynlig då han drager på sig rocken Loden och som i fickan har det hopfällbara skeppet Vilja på vilket han seglar fram på de tusen sinom tusen sjöarna i kamp mot Snikenheten, Egennyttan och Självförgudningen..."
Som ni ser av citaten är språket helt fantastiskt. Ovant innan man kommer in i det men inte alls svårläst. Fascinerande och tänkvärt. Det finns också ett avsnitt där Archifarien funderar över språkets betydelse för självbilden och den egna kulturen. Intressant.
Ödmården från BBBBB
Havet har tagit över, dränkt landet och förvandlat det till träsk och sumpmarker. Archifarien har tecknat ned hågkomster och berättelser och berättar om vad som hände när en grönskimrande maskin "en nerstörtad engel, skum och grön", ramlade ner i träsket. "ur skyarna nertumblande kom den, det var en dretig dag om husten då sompen steg..."Det blev början på en omvälvning och en frihetskamp från ockupationsmakten nedriglänningarna.
Archifarien ger oss också en inblick av de forna tidsåldrarna till exempel "den äldre trygghetsåldern i vårat land utmärktes ju som bekant av en hög grad av jävlaranamma, bildningstörst och människokärlek, allting var systerskap och broderskap, man aktade sitt själagarn och förspall sej ej på meningslöst glitter, man dyrkade flijten, trofastheten, måttligheten och solidaritäten, alltihop förkapsladt åt eftervärlden i tallösa sägner om riddar Palme, han som varder osynlig då han drager på sig rocken Loden och som i fickan har det hopfällbara skeppet Vilja på vilket han seglar fram på de tusen sinom tusen sjöarna i kamp mot Snikenheten, Egennyttan och Självförgudningen..."
Som ni ser av citaten är språket helt fantastiskt. Ovant innan man kommer in i det men inte alls svårläst. Fascinerande och tänkvärt. Det finns också ett avsnitt där Archifarien funderar över språkets betydelse för självbilden och den egna kulturen. Intressant.
Ödmården från BBBBB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar