Jag har inte riktigt hunnit med att skriva om allt jag läser, men så här skrev jag om
Agnes Grey för bokpanelen hos Fritz & Ståhl.
Jag tycker att jag ofta lite förvånat blir glatt överraskad när jag läser gamla romaner. Agnes Grey publicerades 1847 men översattes först 2009 till svenska. Miljöerna och levnadsomständigheterna skiljer sig från våra men människorna var nog som vi ungefär. Det förstår man genom att läsa hur Agnes - o förlåt - miss Grey förstås, skildrar människorna runt sig. Hon måste försörja sig och det enda respektabla sättet var att ta anställning som guvernant. Hon är bitvis riktigt elak när hon beskriver sina arbetsgivare och deras ofta ganska förskräckliga barn. Trots att Anne Brontë inte var så gammal när hon skrev romanen är hon insiktsfull och har blick för våra mänskliga svagheter och egenheter. Det är roligt att följa hur hon utvecklas och växer. Romanen är skriven i dagboksform där hon berättar om sin vardag och sina funderingar och så småningom också om sina kärleksbekymmer. Genom romanen kan man en stund fly bort från vår hektiska tillvaro till lugnet och stillheten bland långa klänningar, handarbetande och läsande damer, uppvaktande herrar och ett ganska stillsamt liv på det hela taget.
Fienden av Charlie Higson är en ungdomsskräckis, men mycket bra. Alla vuxna drabbas av zombie-viruset. De kvarvarande barnen kämpar för att överleva. En "Flugornas Herre" för vår tid. Nu har uppföljaren kommit!
P.S Stickade zombies - knasigt kul. D.S
Jag tycker att jag ofta lite förvånat blir glatt överraskad när jag läser gamla romaner. Agnes Grey publicerades 1847 men översattes först 2009 till svenska. Miljöerna och levnadsomständigheterna skiljer sig från våra men människorna var nog som vi ungefär. Det förstår man genom att läsa hur Agnes - o förlåt - miss Grey förstås, skildrar människorna runt sig. Hon måste försörja sig och det enda respektabla sättet var att ta anställning som guvernant. Hon är bitvis riktigt elak när hon beskriver sina arbetsgivare och deras ofta ganska förskräckliga barn. Trots att Anne Brontë inte var så gammal när hon skrev romanen är hon insiktsfull och har blick för våra mänskliga svagheter och egenheter. Det är roligt att följa hur hon utvecklas och växer. Romanen är skriven i dagboksform där hon berättar om sin vardag och sina funderingar och så småningom också om sina kärleksbekymmer. Genom romanen kan man en stund fly bort från vår hektiska tillvaro till lugnet och stillheten bland långa klänningar, handarbetande och läsande damer, uppvaktande herrar och ett ganska stillsamt liv på det hela taget. 
P.S Stickade zombies - knasigt kul. D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar