15.8.11

Institutionsruskigheter

Jag tog tag i en bok som jag haft i bokhyllan hur länge som helst. Den visade sig vara mycket bra. Jag började i går kväll och ska försöka skriva klart det här så jag kan fortsätta läsa.

Så här presenterades den av Bonniers.


Den kalla vintern 1954 hände fruktansvärda saker på internatskolan Kirkston Abbey. Händelserna tystades ner av både polis och tidningar. Nu, mer än fyrtio år senare, försöker en ung journalist avslöja vad som verkligen inträffade, men trots att åren gått är människor fortfarande rädda för sanningen... ''Händelser vid Kirkston Abbey'' är en psykologisk thriller om ondskan; om rädsla, utsatthet och hat. En kuslig och suggestiv berättelse om två pojkars hämnd på en värld som skoningslöst bryter ner den som är annorlunda. ''Det här är boken Stephen King skulle skrivit om han gått på engelsk internatskola.'' Magazine Café ''Sällan har ondskan skildrats så intensivt och förfärande.'' Helsingborgs Dagblad ''Det mest spännande jag någonsin läst. Från första till sista sidan är det så otroligt, ja nästan äckligt spännande, att man inte för en sekund lämnar boken ifrån sig.'' Falköpings Tidning


Den har några år på nacken, så det kan kanske vara svårt att få tag på den - men den är absolut värd lite möda. 


Annars har jag läst en annan mycket spännande och välskriven roman av en engelsk författare som heter Maggie O´Farrell. Jag kände inte alls till henne, men NU när jag har upptäckt henne kommer jag nog att läsa  fler av hennes romaner. 


Den finns att köpa. Bokus presenterar den så här:


En stillsam dag när Iris arbetar i sin lilla butik i Edinburgh får hon ett samtal från en psykiatrisk klinik. Iris får reda på att hennes farmor har en syster, Esme. En kvinna som Iris aldrig har hört talas om. Hon har hållits hemlig för familjen och levt större delen av sitt liv på institution, avskuren från verkligheten. Vad kan Esme ha gjort som har motiverat en hel livstid på mentalsjukhus?
I tillbakablickar får vi följa två systrar under 1930-talet i Indien och i Edinburgh, samtidigt som vi får följa Iris sökande efter svaren på gåtorna kring hennes familj och den hon själv är. 



Jag tycker inte att presentationen gör romanen rättvisa. Den får det att låta som att romanen är en vanlig lättsam roman vilken som helst, men den är mer än så. Språket är underbart och sättet att berätta lika så. Och Esme kommer jag alltid att minnas. 
Den får B B B B B



















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar