MITT LIV I BÖCKER - del 2

Skapandet av en Anglofil.

Staty av C S Lewis i Belfast. Ni ser väl dörren...

Det är framförallt två författarskap som lett mig in på den anglofila banan. Enid Blyton och C S Lewis. Jag har inte något specifikt minne av hur jag upptäckte Enid Blyton men hur jag upptäckte C S Lewis minns jag. Jag skulle tro att jag var i 10-årsåldern, för jag vet att jag till och från skolan gick förbi biblioteket. Ofta stannade jag till där och tillbringade en stund med att botanisera, läsa, titta och bläddra. En dag gick jag där och tittade när en av bibliotekarierna kom fram till mig och sa att hon hade en bok till mig som hon var säker på att jag skulle tycka om. Den boken var C S Lewis Min Morbror Trollkarlen och det blev början på en livslång kärlek - inte bara till det anglosaxiska utan också till C S Lewis.

Min Morbror Trollkarlen är den fristående introduktionen till Narnia-serien som tyvärr har hamnat lite i skymundan. Den skrevs visserligen efter flertalet av de andra böckerna i serien men det är i den boken man får förhistorien.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst böckerna. Jag tröttnar aldrig. Det är lustigt att engelska barn-och ungdomsböcker så ofta inleds med att barnen av någon anledning skiljs från sina föräldrar. Det är inte alls lika påtagligt i svenska barnböcker.

Ungefär samtidigt eller kanske lite tidigare började jag läsa böckerna om Vi Fem av Enid Blyton. Finsmakarna må rynka på näsan och raljera men de böckerna är ett mitt livs stora läsupplevelser. Stämningen, miljöerna, spänningen och personerna. Jag älskade dem. De förmedlade en trygghet från en svunnen tid, ett liv som var enkelt och stabilt. För och inte tala om allt tedrickande med kakor, pajer och bullar och alla fantastiska matsäckar som packades.

Äventyrs-serien och Mysterie- böckerna läste jag också, men de kom aldrig att betyda lika mycket för mig.

Jag vet att jag inte är ensam om denna fostran. Om jag inte missminner mig beskriver Johan Hakelius en liknande erfarenhet.

Ny bok - Dödas Kärlek av Björn Runeborg

Jag ska väl först erkänna att jag nog inte skulle ha läst boken om inte jag fått den för att skriva om den. Det är jag väldigt glad för eftersom det är en roman som kommer att klinga länge i mig. En förrädiskt vardaglig och enkel berättelse om några ungdomar som tar sin början den 11 september 1978 då racerföraren Ronnie Petersson omkommer i en krasch. Romanens unge gymnasist - Ronnie Petersson - får en sorts existentiell aha-upplevelse när han uttalar orden "jag är inte Ronnie Petersson" Han träffar Hedvig, vars föräldrar omkommit i en bilolycka, men som är högst påtagligt närvarande och levande hemma hos Hedvig. I romanen rör sig Hedvig och Ronnie som i en dans runt varandra, med varandra och med andra. Anledning till att jag tyckte så mycket om romanen är att den både skildrar och genomsyras av kärlek. En ödmjuk, accepterande och osjälvisk kärlek. Sen kommer jag aldrig att glömma middagarna hemma hos Hedvig.

Romanen får av mig B B B B B

BJÖRN RUNEBORG föddes i Visby 1937. Han debuterade 1962 med romanen Utflykten. Ett flertal av hans böcker har nominerats till Augustpriset. 2008 tilldelades han Sveriges Romanpris för romanen Dag, i vilken det svenska nationalhelgonet Dag Hammarskjöld blir föremål för intensiva för att inte säga extrema förälskelser. Boken kommer som pocket på Modernista i höst.

MITT LIV I BÖCKER - del 1

Böcker har ända sedan jag var liten varit en viktig del i mitt liv. Mina föräldrar tyckte om att läsa och min pappa arbetade på Albert Bonniers förlag. Jag minns att han ibland hade med sig feltryckta barnböcker hem. Någon gång var det en Elsa Beskow bilderbok där pärmen var felvänd.

Mitt första egna läsminne är att jag sitter på golvet i min och min systers rum i kalasbyxor som alltid kasade ner och en tröja. Jag sitter i skräddrställning och har en STOR bok i knät. Jag önskar att jag kunde säga att det var en klassisk barnbok eller så men faktum är att det var en samlingsvolym med Walt Disney´s bästa sagor. Jag hade länge kvar boken och jag vet att jag som vuxen blev så förvånad över att den inte alls var jättestor. Ungefär som när Storstruten plötsligt blev en Lillstrut...Jag minns att jag för mitt liv inte kunde uttala eller knappt uttyda Hiawatha.

Jag läser, och läser, och läser. Jag har ingen aning om hur jag lärde mig läsa jag vet bara att när jag var fem år så kunde jag. Och sedan dess har jag aldrig slutat. 

Jag tyckte om att läsa sagor. Jag minns att vi hade alla banden i serien Barndomslandet som gavs ut åren 1963 - 64. En fantastisk samling med sagor, rim, verser och sånger.

Elsa Beskow fanns förstås hemma - inte bara den felvända. Tomtebobarnen tyckte jag om, fast jag precis som så många andra unga läsare snabbt bläddrade förbi sidan där det hemska trollet tittar fram.

H C Andersen läste jag både på danska och svenska. Jag växte upp som tvåspråkig eftersom jag tillbringade en stor del av min barndom i Danmark hos mina morföräldrar. 

Ett annat starkt läsminne är konstigt nog den lilla fyrkantiga boken med bönen

Fader Vår illustrerad av Gunlög Engberg. Jag har inte kvar vår egen gamla, men jag köpte faktiskt häromåret ett exemplar av den - riktig nostalgikick. 

Eftersom jag lärde mig läsa tidigt blev jag ganska snabbt en van läsare och började ganska snart läsa annat än bilderböcker. En fantastisk läsupplevelse var Fröken Ensam Hemma åker Gungstol av Gunnel Linde. Den framstår fortfarande för mig i ett alldeles särskilt magiskt skimmer. Jag tror att det var den fantastiska magiska realismen (som vi väl nu skulle kalla det) att plötsligt den alldeles vanliga, tråkiga världen förvandlas till ett äventyr. Fröken Ensam Hemma, Brumbo och Lillnalle färdas i sin gungstol över Korkmattohavet till Sängängen och till den hemska mörka Skrivbordsgrottan. De måste undvika de farliga Kraxebraxerna och andra ruskigheter.

 Jag älskade - och gör fortfarande - Hans Arnolds fantastiska illustrationer.

 Jag var ett ganska ensamt barn med stor fantasi. Jag tror att en av anledningarna till att böckerna kom att betyda så mycket för mig är att jag genom dem kunde fly undan den stora flodhäst som fanns där hemma men som ingen låtsades om.

(Nästa avsnitt; Skapandet av en Anglofil)

20 snabba ...

Det valsar runt en bloggenkät i cyberrymden. Inte kan jag motstå den! Mina svar är i fetstil!

Morgonpigg eller nattuggla? Inte svårt - somnar ofelbart runt 22-snåret.
Bibliotek eller bokhandel? Borde ju vara bibliotek, men måste erkänna bokhandel.
Adlibris eller Bokus? Oftast faktisk
Ljudbok eller e-bok? Nja, helst båda - används i olika situationer.

Inbunden eller pocket? Tyvärr inte så bra för ekonomin.
Vampyrer eller zombies? Så klart!
Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Vilken fråga?!
En i taget eller slalomläsning? Alltid!
Bokmärke eller hundöra? Man får väl skämmas.
Chips eller choklad? Fast bara vid särskilda tillfällen och till en god kopp kaffe
Biografier eller memoarer?
Skräck eller chicklit? Jag får obehagliga rysningar av chicklitt - välbehagliga av skräck
Boken eller filmen? såklart
Twitter eller Facebook? Oftast
Strindberg eller Heidenstam? August förstås
Kokbok eller Bakbok? Kokar hellre.
Te eller kaffe? Till en god bok
Rött eller vitt? Någon gång
Boklördag eller ViLäser? Gillar inte ViL.

Man Booker Prize eller Augustpriset? Blir ofta besviken både på nomineringarna och valen

Inspiration och symöte

Jag pysslar på med mina projekt. Eftersom jag växlar mellan pippitöjan och lapparna går inget särskilt fort, men det blir lite gjort varje dag. Jag har köpt mig ett par nya inspirationsböcker.

Jag är MYCKET förtjust i William Morris och Morris&Co. Det här är en australiensisk bok med applikations- och lapparbeten inspirerade av honom. Fantastiska.

Den andra boken är också applikations- och lapparbeten med lite annorlunda och inspirerande stil. Jag blir SÅÅ sugen. Jag har en massa ideer, men tyvär inte riktigt tiden för att förverkliga dem.

Dessutom har jag hittat en fin hemsida för mer inspiration (det finns ju massor). Den här fastnade jag för eftersom jag gillar den viktorianska tiden. Victoriana Quilt Designs

HÄR är den

För övrigt är det snart dags för SYFESTIVAL igen! 4-6 november 2011 på Älvsjömässan.

Jag vet inte om jag törs åka dit igen....det blev ganska dyrt sist och jag har fortfarande kvar garn och material till de projekt jag köpte sist.

Svenskar på Engelska

Hypnotisören

 Tänk vad många svenska deckarförfattare som kommit ut på engelska.

Här är ett litet smakprov på hur de ser ut i engelsk översättning.

Vissa bra andra mindre bra...

Mördare utan ansikte

Den döende dandyn

Solstorm

Isprinsessan

Nattfåk

Mellan sommarens längtan...

Roseanna

Skugga

Månadssummering Augusti

Tänk att hela långa augusti redan tagit slut. Eftersom jag älskar sensommaren och hösten gör det mig ingenting egentligen. Det är bara att det går så fort... Inte har det blivit så mycket läst heller.Bara 5 romaner.

Jag har läst en dansk deckare, Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen. Det är den andra i serien om Avdelning Q, som jag blir allt mer förtjust i.

Jag har också läst en klassiker; Agnes Grey av Anne Brontë. Det var riktigt roligt.

En fempoängare har det blivit The vanishing of Esme Lennox av Maggie O´Farrell. Jag tyckte den var väldigt bra och har redan skrivit om den.

Även Moderspassion av Majgull Axelsson var bra. Jag har skrivit om den på Fritz & Ståhls hemsida.

Berlinerpopplarna av Anna B Ragde läste vi i min bokklubb SELMA och jag var nyfiken på den eftersom den blivit så omtalad och verkar omtyckt av många. Jag kan bara konstatera att den inte var något för mig. Jag greps aldrig av vare sig karaktärer eller handling. Jag har svårt att sätta fingret på varför men jag tror att det har och göra med att jag tyckte det var FÖR mycket.

Projektuppdatering

Här är mina pågående handarbetsprojekt. I ett svagt ögonblick lovade jag yngsta dottern att sticka en Pippi-tröja åt henne, eller som den egentligen heter Gotländsk fiskartröja. Hon ville ha den i tunt bomullsgarn, så jag satte fart i Järbo bomullsgarn och handfärgat regnbågsgarn till det röda och blå. Stickar på stickor 2...  Konstigt nog går det riktigt fort. Det var bara ett litet bakslag härom kvällen när jag upptäckt att jag brutit av ena spetsen, men det löste sig med hjälp av lånad fickkniv. Nu är den nästan som ny igen.  

Sen har jag gått och varit sugen på lite lapptekniksarbete, så nu fick jag plötsligt lust att göra något med hexagonmallarna jag köpte för länge sedan. Jag har inte riktigt bestämt vad det ska bli, men det är roligt att sitta och pyssla ihop dem.

Jag tejpar tyget på pappersmallen och syr sedan med dubbel tråd.  

Annas Hippie-vantar fick ett snöpligt slut eftersom jag upptäckte att färgkombinationen jag börjat med inte alls gjorde mönstret rättvisa. Så nu har jag börjat om med svart garn till bottenfärgen. Det blir bra tror jag!

JAg har inte börjat ännu, men jag är såååå sugen att brodera min Tea time tavla från LHN.

"Come share with me a cup of tea
and let our earthly troubles be"

Heather Gudenkauf

Jag läser ofta böcker på engelska. Det gör ju att utbudet är oändligt mycket större än på svenska. Jag har förståelse för att inte alla böcker kan översättas men ibland tycker jag att de svenska förlagen missar en hel del mycket bra böcker, som man kanske kunde satsa på i stället för att ge ut samma säkra kort hela tiden.

Till exempel läser jag nu en roman av den amerikanska författaren Heather Gudenkauf (bara namnet gjorde mig nyfiken). Den heter The Weight of Silence och kom ut 2009 och är hennes debutroman.

Tidigt en morgon försvinner två små flickor. Callie som inte har pratat sedan en tragisk händelse under småbarnstiden och hennes bästa vän Petra. Callies mamma, vägrar tro att hennes mycket frånvarande men ofta aggresiva make skulle kunna ha något att göra med flickornas försvinnande. Hon oroar sig och känner en allt större oro för att hon, genom att stanna kvar i äktenskapet, kan ha förlorat mer än sin dotters röst. Petras pappa försöker desperat hitta dottern och konfronteras under sökandet med sidor hos sig själv han inte trodde fanns under hans intellekuella akademiska yta. De två familjerna blir motvilligt bundna till varandra i sökandet efter flickorna och vad som hänt dem. Svaret ligger fördolt i den tunga tystnaden av outtalade familjehemligheter.

Boken är skriven i korta kapitel med ett poetiskt men stringent språk. Som läsare får vi följa de olika karaktärerna genom dramat och kanske  - förhoppningsvis - få ett svar på gåtan. Boken är lanserad som en deckare men det tycker jag väl inte att den är, men spännande, fascinerande och omöjlig att lägga ifrån sig, det är den.

Moderspassion av Majgull Axelsson

Som så många gånger förut får jag erkänna att jag är mycket svag för oväder - stormar, piskande regn, isande vindar eller ymnigt snöfall. Allt under förutsättning att jag själv sitter uppkrupen i soffan med filten och en god kopp te förstås. Till skillnad från många har jag inte heller några som helst problem med magisk realism-genren, och dit får man väl ändå räkna Majgulll Axelsson. Jag störs inte alls av Kopparängeln som dyker upp - tvärtom. 

Jag ska på en gång säga att jag tyckte mycket om boken, men den balanserar på randen till pekoral. Ibland blir romankaraktärerna nästan karikatyrer av sig själva och därmed förlorar de sin trovärdighet. Samtidigt blev jag väldigt gripen av det mörka stråk av "moderspassion" som genomsyrar boken.

Om moderspassion kan man läsa:

"Johan Haartman förklarade i sin läkarbok från 1765 att moderpassion och mjältsjuka kunde ha både psykiska och fysiska orsaker (en särdeles nervretlighet, stor slapphet i matsmältningens muskulatur och stockad "oordentlig" omgång av vätskorna och loden i underlivet). Kvinnans lidande var emellertid svårare än mannens på grund av att hennes fibrer var slappare och hennes nerver var retligare. Detta berodde, ansåg Haartman, både på kvinnans natur, och här hänvisar han till livmodern, och på hennes levnadssätt. Den krokiga ställningen vid syendet, sparsamt drickande och otillräcklig motion, snörliv och andra "onyttiga" kläder. Kvinnornas "tanklösa sysslor" ansågs också bidra till sjukdomen. Den sjuka kändes igen på ett skiftande temperament och på vidlyftigt klagande över sina plågor; gnagandet kring hjärtat, bandet över bröstet, matleda och stinnhet, spänningar i sidorna och bullrande i tarmarna, hjärtklappning, oro, kvävningskänsla, svindel och dåningar. Ibland kunde de också få konvulsioner och ryckningar."

hämtat ur  Om sjukdomsnamn och sjukdomar i äldre tid av Solveig Fagerlund, Landsarkivet i Lund

Majgull Axelsson har lyckats gestalta de mörkare sidorna med föräldraskap. När vi konfronteras med våra tillkortakommanden, våra svagheter, vår historia och vår sårbarhet. Hon har också lyckats gestalta föräldraskapets lycka, kärlek och gåva. Och det är väl kanske så att just detta föräldraskapets dubbelhet, kastandet mellan ljus och mörker, glädje och förtvivlan, lycka och sorg kan göra oss sjuka i "moderspassion".

En roman som berör, som petar i våra ömmaste sår, våra innersta rädslor. LÄS DEN!

Av mig får den B B B B