MITT LIV I BÖCKER - del 1

Böcker har ända sedan jag var liten varit en viktig del i mitt liv. Mina föräldrar tyckte om att läsa och min pappa arbetade på Albert Bonniers förlag. Jag minns att han ibland hade med sig feltryckta barnböcker hem. Någon gång var det en Elsa Beskow bilderbok där pärmen var felvänd.

Mitt första egna läsminne är att jag sitter på golvet i min och min systers rum i kalasbyxor som alltid kasade ner och en tröja. Jag sitter i skräddrställning och har en STOR bok i knät. Jag önskar att jag kunde säga att det var en klassisk barnbok eller så men faktum är att det var en samlingsvolym med Walt Disney´s bästa sagor. Jag hade länge kvar boken och jag vet att jag som vuxen blev så förvånad över att den inte alls var jättestor. Ungefär som när Storstruten plötsligt blev en Lillstrut...Jag minns att jag för mitt liv inte kunde uttala eller knappt uttyda Hiawatha.

Jag läser, och läser, och läser. Jag har ingen aning om hur jag lärde mig läsa jag vet bara att när jag var fem år så kunde jag. Och sedan dess har jag aldrig slutat. 

Jag tyckte om att läsa sagor. Jag minns att vi hade alla banden i serien Barndomslandet som gavs ut åren 1963 - 64. En fantastisk samling med sagor, rim, verser och sånger.

Elsa Beskow fanns förstås hemma - inte bara den felvända. Tomtebobarnen tyckte jag om, fast jag precis som så många andra unga läsare snabbt bläddrade förbi sidan där det hemska trollet tittar fram.

H C Andersen läste jag både på danska och svenska. Jag växte upp som tvåspråkig eftersom jag tillbringade en stor del av min barndom i Danmark hos mina morföräldrar. 

Ett annat starkt läsminne är konstigt nog den lilla fyrkantiga boken med bönen

Fader Vår illustrerad av Gunlög Engberg. Jag har inte kvar vår egen gamla, men jag köpte faktiskt häromåret ett exemplar av den - riktig nostalgikick. 

Eftersom jag lärde mig läsa tidigt blev jag ganska snabbt en van läsare och började ganska snart läsa annat än bilderböcker. En fantastisk läsupplevelse var Fröken Ensam Hemma åker Gungstol av Gunnel Linde. Den framstår fortfarande för mig i ett alldeles särskilt magiskt skimmer. Jag tror att det var den fantastiska magiska realismen (som vi väl nu skulle kalla det) att plötsligt den alldeles vanliga, tråkiga världen förvandlas till ett äventyr. Fröken Ensam Hemma, Brumbo och Lillnalle färdas i sin gungstol över Korkmattohavet till Sängängen och till den hemska mörka Skrivbordsgrottan. De måste undvika de farliga Kraxebraxerna och andra ruskigheter.

 Jag älskade - och gör fortfarande - Hans Arnolds fantastiska illustrationer.

 Jag var ett ganska ensamt barn med stor fantasi. Jag tror att en av anledningarna till att böckerna kom att betyda så mycket för mig är att jag genom dem kunde fly undan den stora flodhäst som fanns där hemma men som ingen låtsades om.

(Nästa avsnitt; Skapandet av en Anglofil)