Tre fempoängare av tre kvinnor

Fascinerande historia. Levande. Klok. 

B B B B B

Intressant. Okänd historia. Dokumentär. Tyckte om formen. Blev levande. Kom nära









BBBBB

Poetisk. Om livet och läsandet och skapandet.

BBBBB

Septembersammanfattning - två fempoängare

 Av de böcker jag hunnit läsa i september är det två som sticker ut -  Händelser vid vatten av Kerstin Ekman och Ytspänning av Olivier Norek. 

Händelser vi vatten läste jag när den kom ut 1993 och tyckte den var fantastisk. Under många år har jag känt att jag skulle vilja läsa om den. Men det är alltid en massa nya böcker i vägen så det har inte blivit av. Men plötsligt fick jag se att den skulle gå som Radioföljetong i inläsning av Rolf Lassgård! Bättre kan det väl knappast bli. 

Nu har jag lyssnat mig igenom den och jag tycker fortfarande att den är fantastisk. Rolf Lassgård gjorde den inte sämre. Underbar att lyssna till. Jag inser att jag den här gången fastnade för andra saker än vad jag gjorde förra gången  - det är ju intressant. 

Lyssna i SR:s app. Lyssna också på samtalet mellan Kerstin Ekman, Rolf Lassgård och Camilla Blomqvist. Mycket bra.

Händelser vid vatten får B B B B B

Ytspänning handlar också om händelser vid vatten men är en mer utpräglad kriminalroman. Fransk och annorlunda än många brittiska och amerikanska kriminalromaner. Jag är svag för de franska (Jag säger bara Fred Vargas!) 

En intressant huvudperson, kommisarie Noemie Chastain från Paris, som är lätt att tycka om och som jag hoppas få läsa om i flera romaner. En dränkt by, försvunna barn, gamla oförätter, mystiska händelser och riktigt spännande. 

Ytspänning får också B B B B B

Pax Mariae och besök på slottet

 Jag har varit i Mariefred. Världens minsta stad, vackert belägen och granne med Gripsholms slott. 

För er som bevarat barnasinnet och gärna läser böcker för yngre läsare och som gillar skräckisar kan jag tips om att det finns en stadsvandring i PAX-böckernas fotspår. 

Pax-serien består av tio böcker, alla med mytiska namn - Nidstången, Grimmen, Mylingen, Bjäran, Gasten, Näcken, Pestan, Vitormen, Maran och Draugen.

De är skrivna av Åsa Larson och Ingela Korsell och illustrerade av  Henrik Jonsson. 

Så här presenteras serien av förlaget, Bonnier Carlsen:

"I den lilla staden Mariefred börjar konstiga saker att hända. Onda krafter försöker erövra det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år. Väktarna Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men i takt med att de blir äldre börjar bibliotekets magiska skydd försvagas. Bröderna Alrik och Viggo visar sig vara utvalda för att hjälpa till att försvara biblioteket mot de mörka krafter som vill ta makt över det. Alrik och Viggo måste använda både styrka och list för att övervinna alla övernaturliga otyg som väcks till liv i staden. Men pojkarna har också strider att utkämpa i sitt vardagsliv."

Det är lätt att tycka om bröderna Alrik och Viggo och roligt att läsa om fornnordiska monster och varelser. Riktigt ruggigt ibland. Nästan lite väl läskigt. Dessutom en väldigt fin skildring av pojkarnas utsatthet och trassligheter men också av kärlek och vänskap.

De har i stort sett allt man kan önska av en riktigt bra serie för ungdomar och oss andra...

Nu har jag alltså promenerat upp till kyrkan på kullen där det hemliga biblioteket ligger gömt under marken. Jag har sett Mäster Skräddares gård, Magnar och Estrids hus på Klostergatan och lite till och så förstås Gripsholms Slott. Jätteroligt!

Mariefred heter alltså så eftersom det ligger där klostret Pax Mariae låg för länge länge sedan.

Samlade verk - smått pinsamt igenkännande

 Jag är visserligen född i Göteborg och bodde där mina första sex år men jag har ingen relation till staden så om Lydia Sandgrens skildring av Göteborg har jag inget särskilt att säga. 

Däremot har jag läst filosofi i skiftet 70/80-tal. Visserligen i Uppsala men ändå. Vi var också flera i vänkretsen med författarambitioner. Några läste litteraturvetenskap. Vi skrev poesi och diskuterade varandras texter. Vi tyckte att vi var mycket intellektuella, mycket originella och de enda som förstod hur livet borde levas. Någon av oss bodde också i kollektiv och var allmänt vänsterradikala. Mahjong och näbbstövlar ni vet.

Ganska pinsamt när man tänker på det men med en kärleksfull tillbakablick på sig själv är det ändå lite roligt. När jag läste Lydia Sandgrens skildring av den unge Martin och hans vänner kunde jag faktiskt återuppleva en del av allt det jag glömt (möjligen bortträngt...) och det var en riktigt härlig läsupplevelse. 

Det finns ju ett mysterium i romanen, ett tomrum som man vill ska fyllas. Det gör att den är riktigt spännande och hon skriver med ett driv och ett språk som gör den lätt att läsa. Romanen är tjock och själv tyckte jag att ett parti i mitten (Paris-tiden) hade kunnat kortas ned avsevärt. 

Jag tyckte det var intressant att följa Martin genom livet först som barn och sen med vännen Gustav och förstås Cecilia och så småningom med de egna barnen, särskilt Rakel förstås. Jag tyckte att hon har gestaltat dem både äkta och levande. Samlade verk var en riktigt härlig gammaldags roman och det tyckte jag om. 

Det enda negativa jag vill säga utan att avslöja något är att slutet i mitt tycke var lite väl oavslutat.

Den får ändå högsta betyg BBBBB

Att stötta sin favoritboklåda i Coronatider - The English Bookshop

Ända sedan starten nån gång på 90-talet har The English Bookshop  (då, The Uppsala English Bookshop) varit min favoritboklåda. Lite jobbigt eftersom jag inte bor i Uppsala...

Inte bara min  - Den blev utsedd till Bookstore of the Year 2018 i hela världen!

Så varje gång - nästan -  jag besökt staden har jag tittat in och köpt med mig ett gäng böcker. Ofta fler än jag tänkt. Man blir så väldigt sugen när man går runt bland alla böcker. Dessutom har de sån fantastisk trevlig personal.

Som tur är har de månadsbokklubbar att vara med i. Jag har varit med - med ett kort avbrott - nästan från start. Just nu är jag ned i Mystery-klubben men det finns också klubbar för fiction, classics, fantasy, urban fantasy, sf, noir och feel good. Bara att välja. Det är roligt att få en överraskning hem i brevlådan. Oftast har urvalet varit bra annars kan man ju alltid ge bort boken.







De bjöd nyligen in till en stödkampanj så här i coronatider och jag bjöd på någon av  deras gamla böcker som legat kvar sedan starten och blev en av de lyckliga som vann en gammal bok, en mugg, en tygkasse och en fin tackhälsning. Kul!

Boken kommer jag aldrig att läsa.... men det gör inget för inklistrat på försättsbladet fick jag ett fint tack.




Boken jag fick var Conversations with My Agent av Rob Long som var en av författarna till TV-serien Cheers. Som sagt, den lockar inte alls men den har sin hedersplats i hyllan ändå.

Det går att beställa på nätet förstås nu när vi inte ska ut och resa så mycket!

Roboten Buck - en relationsroman?

Jag blev ombedd av författaren, Claes Tjäder, att läsa och recensera hans bok Roboten Buck. Tack för det! Jag ska på en gång säga att jag annars aldrig hade kommit på idén att läsa romanen.  Jag tror att jag knappt ens hade lagt märke till den om jag sett den i någon hylla - utom möjligen för att kommentera omslaget som inte lockar mig till läsning, snarare tvärtom. Och det är synd, för romanen har en viss charm.

Jag blev inte riktigt klok på vad det är för sorts roman egentligen. På baksidan står att den är "en relationsroman om artificiell intelligens, politik, vänskap och kärlek." Huvudpersonen Caesar blir efter valet statssekreterare i det nya Framtidsdepartementet där en stor satsning på virtuell teknik, AI, och robotar energiskt arbetas fram. Caesars farfar Roffe får chansen att prova den nya tekniken, bland annat roboten Buck
Roffe skildras kärleksfullt och är den av huvudpersonen som känns mest levande och lätt att tycka om.

Romanen är välskriven och det finns ett driv i den som gör att den går fort att läsa. Men efter att ha läst den kan jag inte låta bli att undra vad författaren ville skriva för sorts roman.

I vissa stycken är den lätt satirisk och rolig på det sättet, i andra stycken hjärtevärmande och ömsint rolig men den plötsligt kommer storpolitik och terror in i bilden och då vet jag inte riktigt var den tar vägen.

Själva roboten då? Huvudpersonen Buck? Ja, han tar aldrig riktigt plats. Jag hade önskat att det var där tyngdpunkten i romanen hade legat - att det skulle ha getts större utrymme åt en diskussion om AI, om vårt förhållningssätt till AI, om farorna och framför allt om vad det är som gör oss till människor - och alltså skiljer oss från robotarna. Författaren rör sig i gränstrakterna men kliver aldrig riktigt in.

Roboten Buck får B B B.

Litterär mysdeckare på svenska

Jag är inte särskilt förtjust i svenska deckare längre. Det finns alldeles för många ganska likadana.  Mysdeckare är jag ännu mer skeptisk till, särskilt svenska, och därför har Kristina Appelqvist gått mig helt förbi. Jag har inte känt det minsta lust att läsa hennes kriminalromaner.

Men så dök En giftig skandal upp och då blev jag lite nyfiken eftersom Agatha Christie och hennes kriminalromaner spelar stor roll.

Det är ju lite bakvänt att börja med den senaste boken i serie som har samma huvudpersoner men det gjorde inte så mycket, Jag blev så förtjust att jag efter att ha avslutat den genast började med den första i serien, Minns mig som en ängel, som för övrigt har Karen Blixen som tema.

Kombinationen akademisk miljö - Västgöta Universitet, litterärt tema - Agatha Christie,  och lite otippade amatördeckare - en litteraturforskare och rektor samt därutöver en journalist, präst och polis förstås ger en väldigt bra blandning. Till det kommer förstås mörka hemligheter, dolda passioner och hemska mord och inte minst en hel del humor.

Jag har kapitulerat helt. Kristina Appelqvist har lyckats hitta precis det där som jag älskar hos de anglosaxiska deckarförfattarna och jag är glad att jag har några ännu olästa i serien.

En giftig skandal får B B B B 

Serien består hittills av 1- Minns mig som en ängel, 2 - Flickan framför muren, 3 - Smultron, bröllop och döden, 4 - Den fjärde pakten och 5 - En giftig skandal

Mellan djävulen och havet - bäst hittills

Maria Adolfsson har lyckats fantastiskt bra med sitt påhittade land Doggerland. Bra kriminalromaner behöver intressant och väl beskriven miljö, levande och komplexa huvudpersoner, spännande mordgåta och om jag får bestämma också ett genomsyrande tema.

Allt det har den tredje delen av Doggerland-serien, Mellan djävulen och havet

Huvudpersonen, kriminalinspektören Karen Eiken Hornby, blir både personligt och professionellt inblandad när den kända artisten Luna försvinner. Samtidigt sker flera otäcka kvinnoöverfall och dessutom mår Karen inte riktigt bra och det trasslar till sig hemma. Allt på en gång. Det är spännande och välskrivet. Det är roligt med en serie där man lär känna de olika personerna och Maria Adolfsson har lyckats bra med att göra dem komplexa och trovärdiga. Dessutom är det väldigt roligt med hela Doggerland-temat. Man förstår att författaren har haft roligt med att skapa den påhittade miljön och det påhittade språket. Jag ser redan fram emot nästa.

Den får BBBB

Tre lästips i Coronakarantäntider

  1 av Marlene Haushofer intar en given förstaplats.

Det är helt enkelt en roman man MÅSTE läsa. Märklig och tankeväckande.

Den finns i en nyöversättning men jag föredrar den gamla. Språket är bättre.


Livet innanför en osynlig vägg. Alla döda utanför. Ändå ingen skräckroman eller fantasy  - bara helt egen. Fantastisk!

BBBBB








2  Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk kommer som given tvåa.  För att den är FANTASTISK och för att den räcker länge... Pocketboken som numera finns är på 1057 sidor. I karantäntider finns kanske äntligen tid till den. Den är värd varenda sekund. Jag har bloggat om den tidigare se här.

BBBBB




   3 och så några kriminalromaner förstås

Även om jag i grunden är anglofil så blir mitt bästa kriminalromantips den franska författaren Fred Vargas serie om kommissarie Adamsberg. Franska, lätt udda personligheter och en helt egen stämning. 

Jag väntar ständigt på att det ska komma en till.

Det finns nu åtta på svenska utgivna av Sekwa förlag:









1- Cirkeltecknaren
2 - Mannen som vände insidan ut
3 - Budbäraren
4 - I de eviga skogarna
5 - Okänd kontinent
6 - Spökryttarna från Ordebec
7 - Istider
8 - Den instängdas blick


De är lite ojämna men på det stora hela får de 

BBBBB


                                                 

Det var jag som skulle dö - kärleksfull och viktig berättelse

Natalie Verständig Axelius berättar sin morfars historia i boken Det var jag som skulle dö. Man kan undra om det behövs ytterligare en berättelse med minnen från kriget, från ghettot, från flykten och från överlevandet. Svaret är ja, det gör det.

Den här berättelsen är välskriven och väldigt kärleksfull utan att vara det minsta sentimental. Det som jag tyckte var speciellt är skildringen av att komma till Sverige. Att komma hit, leva här och försöka skapa sig en framtid tillsammans med människor som inte kände till, inte visste eller inte ville veta vad han, hans familj och vänner fått utstå. Sådant som var så fruktansvärt att det inte ens går att prata om än mindre berätta.

Hon beskriver en väldig ensamhet mitt i det nya livet mitt i familjen.

Boken fick också tiden att krympa lite. Natalie Verständig Axelius skriver alltså om sin morfar...morfar. Inte längre tillbaka än så.

För den som vill veta mer om bland annat judarnas historia i Sverige kan jag rekommendera ett besök på det nya Judiska Museet i Stockholm.

Den får B B B B B

Berättelser från Kolyma

När jag började läsa  Genom snön, första delen av Varlam Sjalamovs berättelser från Kolyma hade jag inte så noga funderat över vad som väntade. Hade jag vetat det hade jag kanske tvekat att läsa hans berättelser. De är ibland helt enkelt outhärdliga i sin skildring av livet i det iskalla helvete han befann sig i.

Kolyma är ett område i nordöstra Ryssland där Sovjetmakten skapade lägret Dalstroj för att bryta guld. Från början var det ungefär lika stort som Sverige men i slutet fem gånger så stort - ofattbart.

Sjalamov arresterades som kontrarevolutionär trotskist och skickades till Kolyma 1937. Han blev kvar där i nästan 20 år.
Han började skriva dikter under 50-talet och påbörjade också berättelserna. De avslutades 1974. Han blev svårt invalidiserad och sjuk och avled den 17 januari 1982. Han ligger begravd i Moskva.

Förutom själva berättelserna skriver Sjalamov korta noteringar under rubriken "Vad jag såg och lärde mig i lägret", bland annat "1. Den mänskliga kulturens, civilisationens extrema bräcklighet. Människan förvandlas till ett rovdjur på tre veckor - vid tungt arbete, kyla, svält och misshandel. "

Det går inte att förstå hur någon kan överleva det som Sjalamov skildrar. Det går inte att förstå hur någon människa kan utsätta en medmänniska för det som han berättar om, det vill man helt enkelt inte kunna förstå. Och så kylan...

Ur berättelsen Timmermännen: "Någon termometer visade man inte för arbetarna, och det behövdes inte heller - till arbetet måste man gå oavsett temperatur. Dessutom kunde veteranerna göra en nästan exakt uppskattning av kylan utan termometer: om det ligger kölddimma är det fyrtio minusgrader utomhus; om luften väser när man andas ut, men det fortfarande inte är svårt att andas, då är det fyrtiofem grader: om det låter när man andas och man blir andfådd - femtio grader. Under femtiofem grader - då fryser loskorna i luften. Nu hade loskorna frusit i luften i ett par veckor."

Allt är trots allt inte totalt nattsvart - Sjalamov skildrar också mänsklig värme och medmänsklighet mitt i eländet.

Fantastiska berättelser som man skulle önska inte vore sanna. Läs!

Genom snön får B B B B B

På svenska finns också samlingen Skovelmästaren - berättelser från Kolyma

Damkören i Chilbury - sent omsider

Fabbe

Jag är hemma med en envis förkylning och har inte orkat göra just någonting. Nu känns det äntligen som om den är på väg bort. Det enda som hjälper är ju vatten, vila och värme så Fabbe och jag har legat i soffan. Jag har sovit, läst lite och sovit igen och druckit te däremellan.

Jag kom plötsligt ihåg att jag hade Damkören I Chilbury  av Jennifer Ryan liggande i bokhyllan och tänkte att den är säkert perfekt förkylningsläsning och det var den.

Jag tycker egentligen inte om brevromaner men här tycker jag att hon har lyckats bra. Romanen består av brev från och dagboksanteckningar av olika kvinnor/flickor i byn Chilbury under 1940.

Kören - som blev en damkör eftersom männen är ute i kriget - står i centrum men runt omkring händer det mycket. Kärlek, svek lite spänning och mystik allt i krigets skugga. Mycket brittiskt och riktigt bra..

Förutom detta så tycker jag att det finaste med romanen är skildringen av hur mycket musiken, i detta fall körsång, kan göra med oss.

Ett tips som ger romanen en extra dimension är att lyssna på den engelska ljudboken, där körsången finns med. Damkören i Chilbury får B B B B

Läs Lanny!

Ja, vad ska man säga

                     e n

                             r
                                  o
                                        m
                                              a
                                                   n
som inte

                     liknar     något     annat

Kärlek, konst, liv, saga, skräck och vardag i en egensinnig och märklig blandning. Mycket bra.

Lanny av Max Porter får

B B B B B                                        

                            

Vinnare av Svenska Deckarakademiens pris för bästa (njae?) utländska kriminalroman

2019 års sista lästa (lyssnade) bok blev En förlorad man av Jane Harper. Lustigt nog utspelar den sig i juletid men inte som vi är vana att tänka på julen, utan i 47° värme i Australiens Outback.

Jag har tidigare läst hennes romaner i serien om Aaron Falk, Hetta och Falska vänner
och tyckte mycket bra om den första men inte lika bra om den andra. De var båda mer kriminalroman än den här.

Visserligen börjar det med en död man och visst kommer det en slags upplösning men det är inte särskilt spännande och fokus ligger mer på dysfunktionella familjeförhållanden än på något annat.

Trots detta tyckte jag ändå att den var intressant och visst undrade jag vad som hade hänt men det räckte inte riktigt till. Det som gav mest var skildringen av livet i den Australiensiska Outbacken. Fascinerande och därför väl värd att läsa.

Den får torts allt B B B B