Mera böcker i läshögen

Jahaja....

Så var det med de föresatserna. Jag hade tänkt att jag inte skulle köpa några nya böcker förrän jag hade läst i alla fall en större del av de som redan ligger i läshögen.

Men det dyker ju hela tiden upp sån´t man vill läsa och då har i alla fall jag väldigt svårt att köpa dem just för att ha dem i läshögen.

Sen har jag fått några recensionsexemplar också - och det är ju kul.

Det är en blandad kompott:

Äntligen fick jag hem Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag. Jag känner att jag liksom vill suga på karamellen och spara den tills jag vet att jag kan läääääsa i lugn och lääänge.

Av de nya svenska romanerna som kommit i höst har jag köpt och ser fram emot att få läsa Jan Guillous Brobyggarna, Johan Theorins Sankta Psyko, Marie Hermanssons Himmelsdalen och en av mina favoritförfattare Eva-Marie Liffners Lacrimosa.

Glen Duncans roman The Last Werewolf ska vara fantastiskt bra. Hoppas jag inte blir besviken. Har man Spotify kan man lyssna på soundtrack till boken - mycket bra!

Lev Grossmans The Magician King gick ju inte att motstå eftersom jag tyckte väldigt mycket om den första The Magicians.

Belinda Bauers thriller Mörk Jord har jag fått att recensera. Jag ska ge den en chans till. Jag läste den på engelska då den kom men blev inte då särskilt förtjust i den. Kanske bara dålig tajming.

Ransom Riggs Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children har ju en titel som inte gick att motstå.

Erin Morgensterns The Night Circus blev jag nyfiken på efter att ha läst om den.

Patricia Dunckers The Strange Case of the Composer and the Judge gick ju inte heller att motstå.

En härlig läshöst att se fram emot alltså!

MiTT LIV I BÖCKER - del 5; J.R.R. Tolkien

Det är helt omöjligt att skriva om mitt liv i böcker utan att nämna Tolkien och Sagan om Ringen. Jag tror jag var 14 år då jag först kom i kontakt med böckerna. Det var två ungdomsledare som berättade om dem för mig. Jag lånade böckerna och läste, och läste och läste och läste.

Jag ville aldrig sluta. Jag ville leva kvar i ringens värld.

Så småningom köpte jag de fina pocketböckerna utgivna av AWE/Gebers. Läste och läste sönder dem. Till slut fick jag sätta gummisnoddar omkring dem för att inte bladen skulle ramla ut.

Jag vet inte hur många gånger jag läst dem - sju eller åtta.

Jag har läst dem på originalspråket också. Jag köpte pocketutgåvorna när jag var i London som 17-åring.

Jag har däremot inte läst nyöversättningen ännu. Den ligger och väntar....

Jag läste också allt annat han skrivit. Tom Bombadills äventyr, Gillis Bonde ifrån Ham till exempel.

Och så förstås hans brev till Jultomten som jag fortfarande älskar att läsa.

På kurs. Ni får lugna er några dagar.....

Under vulkanen - Malcolm Lowry

"Malcolm Lowry föddes 1909 i engelska Wallasey och dog i East Sussex 1957. Under vulkanen skrevs färdigt i kanadensiska North Vancouver efter några svårt nedgånga år i Mexico. Romanen var en omdelelbar succé när den publicerades 1947, blev snabbt översatt till ett femtiotal språk och förekommer som nummer elva på Modern Librarys lista över de hundra bästa engelskspråkiga nittonhundratalsromanerna" 


Det är alltså en sådan där roman man BÖR ha läst. När jag började på den associerade jag på en gång till Lawrence Durrells Alexandria-böcker. Det är något med tonen och språket tror jag.

Mexico, 1939, En dag - inte vilken som helst, utan De dödas dag.
Fylla, funderingar, utvikningar, bakfylla, ångest, svartsjuka, relationer, livet. 


Jag gillar språket och berättarstilen, men jag är inte det minsta intresserad av Konsuln eller de andra. Jag kan förstå att den väckte uppseende och att den anses vara en modern klassiker med tanke på hur ingående och naket alkoholismen skildras.


Men just nu känner jag att jag inte har någon lust att läsa klart romanen. Jag har kommit halvvägs och det får räcka.


(Jag tillhör dem som inte får ångest av att lägga en påbörjad bok åt sidan)


Kanske jag kommer att ta fram den igen - men just nu får den vara. 


Det är väl antagligen fusk att sätta betyg när man inte läst klart men jag gör det i alla fall.


B B B 

Matmyter - vego eller kött?

Jag fick ett mejl häromdagen från en bloggläsare. Hon skrev:     


Hej 

jag har länge gått och sneglat på både Vegomyten och Äta Djur. Äter själv inte kött, men min sambo gör det och vi har ofta diskussioner där ingen av oss egentligen sitter inne med så mycket kunskaper som vi borde. Därför skulle jag gärna läsa båda böckerna. Men jag läser ju så långsamt! Nu när jag såg att du läst båda böckerna, undrar jag hur du jämför dem? Säger de egentligen samma sak men på olika sätt, eller är de så olika som titlarna antyder?

Det vore roligt att höra vad du tänkte efter att ha läst båda böckerna!

Jag tyckte båda böckerna var intressanta och läsvärda. Det märks tydligt på språket att Jonathan Safron Foer, som skrivit Äta Djur är skönlitterär författare. 


Äta Djur är också lite mer filosofisk och pratigt funderande än Vegomyten. Vegomyten består av mer presentation av fakta.


Skillnaden är förstås att Vegomyten är skriven för att slå hål på myten om att vegetarianism är "bättre" än köttätande, medan Jonathan Safron Foer har skrivit för att undersöka och reda ut begreppen för sig själv (och sin son)


Jag blev inte förvånad över de fakta som presenterades i Äta Djur. De var sådana jag redan kände till. Till exempel att köttindustrin är förfärlig på sina håll och att om man ska äta kött så måste man döda djuren.

Däremot var det en hel del som var nytt för mig i Vegomyten. Till exempel att det gödningsmedel som används för att odla kommer från döda djur. Jag minns inte så exakta detaljer eller siffror men ett budskap var också att även odlandet av grön föda är högt industrialiserad och inte särskilt miljövänlig.


Båda författarna är väl pålästa och presenterar sina teorier och teser väl. Jag vet inte om de egentligen är till någon större hjälp om man vill ta ställning för det en eller andra. Jag tror snarare att man kanske kan få tips att undvika baksidorna och avarterna med båda förhållningssätten.


Jag menar att om man väljer att äta kött kanske man ska fundera på vilken sorts kött man äter och hur ofta man äter. Är man vegetarian kanske man skall fundera över hur grönsaker och grödorna odlas och produceras.


För egen del har jag kommit fram till följande förhållningssätt:


Jag äter en varierad kost med både kött och fisk. Hemma äter vi närproducerat och ekologiskt kött. Företrädesvis lamm. Fläskkött ibland och kyckling ibland. Vi äter fisk ett par gånger i veckan och vegetariskt några gånger i veckan. Ena dottern är vegetarian, så vi äter mer vegetariskt nu än tidigare. 
Jag äter INTE quorn - äckligt. Jag försöker undvika färdigmat. Lusläser innehållsförteckningarna. Äter inte transfetter och  konstgjorda aromämnen. 


Bara för att något är vegetariskt betyder det inte att det innehåller bara bra saker...

Vi äter närproducerade och/eller ekologiska grönsaker. Jag försöker planera efter naturens växlingar för att kunna köpa svenskt. (Fast jag ÄLSKAR satsumas)


Ja, kort sagt. Jag försöker vara medveten och tänka efter. Hitta en balans som passar mig och min familj. 
  

Mitt Liv i Böcker - del 4; Olämplig läsning

Jag tycker om att läsa böcker om andra boknördar. När jag läser hur andra boknördar beskriver sin uppväxt och introduktion till läsandet och böckernas värld hittar jag flera saker som verkar förena oss.

-Knäckt läskoden tidigt.
-Behov av eller lust till verklighetsflykt
-Ensamma i någon mening
-Fantasifulla
-Nyfikna
-All-läsare
-Slukar sig igenom det man hittar
-Kajsa Varg-läsare; dvs man tager vad man haver

Det finns säkert fler egenskaper och beteenden som förenar. Kommer ni på något kan ni ju påpeka.

Jag vet i alla fall att jag, precis som så många, dammsög mitt föräldrahem efter böcker att läsa. Och jag läste helt utan urskiljning och oavsett vad som eventuellt var passande med tanke på min ålder. Biografier, Reseskildringar, Deckare, Krigsromaner, Kärleksromaner, Skräck ja allt.

Dessutom läste jag i inte obetydlig mängd Bonniers Lexikon. Jag gillade också de där transparanta sidorna där man kunde skala av människokroppen lager efter lager.

Mina läsupplevelser från den här tiden , ungefär mellan 9 - 14 års ålder, är förstås av väldigt olika slag. Några kvarstående nostalgiska minnen är i alla fall.

Kanske aldrig mer av Leon Uris, De nakna och de döda av Norman Mailer, Min Far är Kannibal av Sten Bergman, Angelique-serien av Anne och Serge Golon, James Bond av Ian Fleming, Wilhelm Moberg, Stieg Trenter, Maria Lang, ja ni förstår.

Cyber-Symöte, Make Do and Mend

Ja, visst är det väl riktigt att försöka laga och lappa och ta vara på det man har i stället för att bara slita och slänga!

Jag tycker det är roligt att det kommit så mycket nya böcker, bloggar och tips om vad man kan göra med gamla utslitna saker.

Men det kan ju vara bra att lära sig laga också. Jag tycker det är synd att man inte får lära sig sånt i skolan. Förr var det ju självklart.






Många tycker väl att man är helt knäpp när man talar om att man stoppar strumpor...

Men när man har stickat sina strumpor själv och dessutom tycker om dem känns det ganska självklart. Dessutom är det ett ganska trevligt pyssel.

Jag använder en gammal stoppsvamp som varit min svärmors. Man kan se på slitningen att den är väl använd. För henne var det självklart att lappa och laga.



Det kan ju vara knepigt att börja om man inte vet hur man gör. Det finns en bra instruktion på bloggen 365 saker du kan slöjda. Nr 278 Laga stickade strumpor.

Jag har länge hållt på med en kudde av ett gammalt broderi. Jag köpte två färdiga broderier på Tradera för en billig peng och har tänkt att göra kuddar av dem. Jag började så bra, men sedan har de blivit liggande...

Det ska på en ytterkant och så quiltning och bakstycke.

Annars stickar jag vidare på Pippi-tröjan. Jag har bara ärmarna kvar, så det har gått fort. Det beror på att när jag stickar tycker jag att jag med gott samvete kan frossa i min favoritd-eckarserie för tillfället Criminal Minds. Håller just nu på med säsong fyra på DVD. Det blir mycket stickat ...(och tittat).

Faithful Place av Tana French

Jag har precis avslutat Tana Frenchs tredje roman Faithful Place eller som den heter på svenska Brottsplats Faithful Place (Fånig titel!)

Frank Mackey är polis i Dublin. Hans liv har präglats av att hans flickvän Rosie övergav honom samma natt de skulle rymma till England. Hon lämnade en lapp och försvann. Nu, tjugo år senare hittas kvarlevorna efter en ung flicka i en källare i bostadsområdet Faithful Place. Det område där Frank Mackey växte upp, där hans familj fortfarande bor kvar och som han aldrig besökt efter dagen Rosie försvann.

Visst drivs handlingen i boken framåt genom Frank Mackays sökande efter vad som hänt Rosie. Men den största behållningen är skildringen av hans mycket ovilliga återseende och konfrontation med sin dysfunktionella familj och den uppväxt som präglat både honom och hans fyra syskon. Skildringen av hans ungdomstid på 1980-talet ger en levande och fascinerande inblick i ett segregerat Dublin.

Riktigt bra alltså.

  B B B B 

MiTT LIV I BÖCKER - del 3 ...Kalla Kårar och Allers

Jag är glad att jag aldrig fick lära mig att bara läsa god litteratur. Inte för att mina föräldrar hade koll på vad jag läste, men ändå.Under en period i tidiga tonåren lästa jag och min dåvarande bästa kompis mängder av kiosklitteratur.

Jag vet att jag inte precis är ensam om de här läsupplevelserna och läsminnena. Bloggosfären är fylld av nostalgisuckar.

Jag undrar om det finns kiosklitteratur idag? Jag tror inte det. Nu säljs ju vanliga pocketböcker i kioskerna. Men då, på sjuttiotalet kunde man köpa Allersromaner, Barbara Cartland, Kalla Kårar och deckare av olika slag billigt.


Jag var aldrig lika förtjust i kärleksromanerna som min kompis, men det gjorde inget. Jag slukade dem lika intensivt ändå. Nu kan jag undra varför. En sorts verklighetsflykt så klart.



Lite senare slukade jag Kalla Kårar-böckerna lika intensivt och jag är fortfarande svag för skräcklitteratur. Jag minns faktiskt en del av de berättelser jag läste då, fast det är över trettio år sedan.

Kalla Kårar- serien innehöll faktiskt en hel del riktigt bra romaner. Den gavs ut av B Wahlströms bokförlag med början 1971. Bland annat gavs romaner av John Wyndham (han med The Day of the Triffids), Richard Matheson (han med I am Legend).

Så småningom tröttnade jag och började leta efter annan litteratur. Jag tror jag läste i stort sätt alla böcker i hemmet utan urskiljning, men det ska jag berätta om en annan gång.

Jag har i alla fall låtit mina barn läsa allt, från serietidningar till dussinromaner. Och de läser, alla tre.

Jag tror att det viktigaste är att man lyckas förmedla och hjälpa barnen att upptäcka GLÄDJEN och LUSTEN i att läsa.

Vem var Mr Rochester?

Det är nu några år sedan Charlotte Brontës klassiska roman Jane Eyre kom ut i nyöversättning av Gun-Britt Sundström. Jag läste den då och tyckte om den. Ni kan väl historien - den unga fattiga Jane Eyre kommer till Thornfield Hall för att arbeta. Hennes husbonde Mr Rochester fängslar henne och hon blir förstås förälskad. Mr Rochester är gåtfull, mörk, lynnig och väldigt snygg förstås. På vinden döljer sig en hemlighet - hans fru. Inlåst.

I romanen framställs Mr Rochester, trots sina sämre sidor, som i grunden god och ärlig och ett offer för ungdomlig dårskap och olyckliga omständigheter. 

I romanen Sargassohavet av Jean Rhys, som snart utkommer i pocket på förlaget Modernista i serien En Modern Klassiker, får läsaren en helt annan bild av Mr Rochester.

Romanen utspelar sig i det tidiga 1800-talets Västindien. Edward Rochester gifter sig där med en ung kvinna, Antoinette. I bokens första del berättar Antoinette om tiden i Västindien fram till flytten till England. Därefter berättar Mr Rochester sin historia. Han framställs här på ett helt annat sätt än hos Charlotte.

Vilken Mr Rochester ska man tro på? 

Jag återkommer den 7 oktober med recenrsion och mína synpunkter.

Nu kan man se historien på ny film med Mia Wasikowska och Michael Fassbender. Den är recenserad i DN i dag.

Deckardag - Mina & French

Jag har läst Denise Mina sedan de första böckerna om Garnethill kom. Jag tycker att hon är väldigt ojämn. Den här, I Midnattens Stillhet,  var ett riktigt bottennapp.


Trist personteckning, ingen vidare miljöskildring och en helt enkelt trist och inte det minsta spännande intrig. Nej tack. B


Jag hoppas att nästa bok, Getingsommar, är bättre. Det har åtminstone låtit så i de recensioner jag läst.


Annars håller jag just nu på med Tana Frenchs tredje deckare. Jag har tidigare skrivit om henne HÄR.

Den första, Till Skogs,  tyckte jag var bra ända till slutet. Jag vet inte om jag läste dåligt, men jag tyckte att jag aldrig fick riktigt reda på vad som hände.

 Då bestämde jag mig för att inte läsa något mer av henne men hur det nu var så kunde jag inte motstå den andra, Okänt Offer,  i alla fall. Det skrevs så mycket bra om den. Den tyckte jag inte om. Det var en fascinerande början och spännande intrig, men jag tyckte aldrig att jag riktigt fångades av karaktärerna.

Man kan ju undra varför jag envisas med att fortsätta... Ja, för att jag om den senaste romanen, Faithful Place, har läst lyriska recensiner. Klart man blir nyfiken. Och faktiskt! Jag tycker om den.

Bra miljöskildring, intressanta personer och spännande intrig. Jag är inte riktigt färdig med den ännu men om den håller hela vägen till slutet så kommer den nog att få fyra B:n.

Symöte sent omsider

Oj oj oj vad tiden går. Inte förrän nu framåt kvällen har jag haft chans att sätta mig vid datorn. Jag har haft ganska mycket hela veckan så det har inte blivit så mycket gjort. Pippitröjan till K går sakta men säkert framåt. Som tur är fungerar det bra att sticka framför TV:n och dotter A och jag har helt snöat in på den ganska otäcka men bra serien Criminal Minds. Stickning är en väldigt bra ursäkt för att sitta och titta...

Jag har också fortsatt med mina hexagoner och dessutom lagt till några broderade. Jag tänkte att det kunde få stå "Hemma" eller "Hemfrid" eller "Hemma bäst" eller något. Jag har inte bestämt mig än. Egentligen tycker jag att alla sådana där små ord låter mycket bättre på engelska men nu ÄR vi ju faktiskt i Sverige.

Jag tog en bild på ett gammalt broderi som jag sydde för ett par år sedan. Den hänger i köket som en påminnelse om att vara tacksam för maten vi får.

När jag ändå höll på med kameran kom jag på att ni kanske vill se hur MITT rum ser ut. Jag kan erkänna att det inte alltid är såhär städat. Det är inte så stort men det är så skönt att ha ett eget rum att pyssla i.

Bokbetyg

Jag insåg att jag läst flera böcker utan att skriva om dem. Här kommer därför ett uppsamlingsinlägg.

The Weight of Silence av Heather Gudenkauf. Jag skrev om den HÄR precis när jag börjat läsa och jag tycker att spänningen höll sig hela vägen. Jag tyckte också om språket i den. Jag tycker fortfarande inte att det är en traditionell deckare utan mer en spänningsroman. Lite besviken blev jag eftersom personteckningarna inte riktigt höll hela vägen. Men, en spännande och helt okej roman. Den får B B B .

Berlinerpopplarna av Anna B Ragde. Tänk, jag tyckte inte om den alls. Jag var helt ointresserad av personerna och tyckte att persongalleriet bara var effektsökeri. Inget för mig alltså. B B

Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen tyckte jag väldigt bra om. En spännande och rolig intrig. Intressanta och levande personskildringar och inte minst bitvis riktigt rolig. Jag hoppas han fortsätter skriva fler utöver de fyra som nu finns och jag kommer att läsa dem alla! B B B B.

Händelser vid Kirkstone Abbey av Patrick Redmond handlar om livet på en engelsk internatskola. Man får tidigt veta att något förskräckligt inträffat och sedan nystas historien upp. Jag är väldigt svag för romaner som utspelar sig i internatskolemiljö så risken är att jag sväljer vad som helst med hull och hår. Författaren har lyckats med skildringen av pojkarna, lärarna och miljöerna. Boken är suggestiv och obehaglig. Utan att avslöja för mycket måste jag ändå få säga att det övernaturliga inslaget egentligen inte alls hade behövts.
B B B B

Peter Pans Hemlighet av Michael Katz Krefeld. En ganska trist och blodfattig historia utan trovärdiga personer och utan miljöbeskrivning. Bör ej läsas. B

Book of Lies av Mary Horlock började så bra men jag tappade faktiskt intresset efter ungefär halva boken. Den var väl egentligen helt okej, jag tror att jag kanske bara förväntade mig mer. B B B