Vi kom att prata i min vuxenkatekumenatgrupp om texten i Lukasevangeliet 18: 29 - 30 om att den som för Guds skull lämnar sin familj ska få evigt liv. Det är lätt att där läsa in ett krav på oss att vi ska lämna allt och följa Jesus, precis som lärjungarna. Då drabbas i alla fall jag lätt av ett förlamande dåligt samvete.
Men jag har aldrig läst texten så. Den riktar sig ju till dem som har fått den alldeles särskilda kallelsen att just göra det som Jesus säger, dvs lämna familj och barn för Guds skull. Munkar, nunnor, präster och andra som fått en kallelse att leva sitt liv mera avskilt än oss andra. Det är dem Jesus pratar om här.
Vi andra vanliga behöver inte känna dåligt samvete för det. Vi får försöka leva enligt vår egen kallelse.
Ibland slits man i sin vardag. Jag VILL komma iväg till högmässa eller v
eckomässa men ibland GÅR DET BARA INTE. Jag känner att jag behöver finnas därhemma för min familj, Jag tror Gud förstår det. Jag hoppas det i alla fall.
Men jag har aldrig läst texten så. Den riktar sig ju till dem som har fått den alldeles särskilda kallelsen att just göra det som Jesus säger, dvs lämna familj och barn för Guds skull. Munkar, nunnor, präster och andra som fått en kallelse att leva sitt liv mera avskilt än oss andra. Det är dem Jesus pratar om här.
Vi andra vanliga behöver inte känna dåligt samvete för det. Vi får försöka leva enligt vår egen kallelse.
Ibland slits man i sin vardag. Jag VILL komma iväg till högmässa eller v
eckomässa men ibland GÅR DET BARA INTE. Jag känner att jag behöver finnas därhemma för min familj, Jag tror Gud förstår det. Jag hoppas det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar