Tack och adjö

NU har jag efter att ha funderat en tid bestämt mig för att sluta blogga. Jag har varit sjuk en längre tid och hoppas att jag snart kan börja jobba igen. Det är roligt att blogga, men det tar en del tid. Det är roligt att läsa och skriva om böcker, men det tar också tid.

Jag känner att jag vill ha den tiden till annat nu.

Tack alla som läst!

Ann-Marie

Belinda Bauer - recension av Ni älskar dem inte

Nej, inte den här gången heller. Fast den här  - Ni älskar dem inte - är den jag tyckt bäst om av hennes tre kriminalromaner.

Jag har försökt att sätta fingret på varför, för egentligen borde jag gilla dem. Jag menar, de utspelar sig i Storbritannien, i det vackra och mystiska Blacklands. Och Exmoreheden är otroligt fascinerande. Spänning, mord, personliga tragedier, poliser, jaktlag - you name it...

Jag är inte helt igenom negativ, jag läste med behållning och ville få reda på hur det slutar, men jag kände mig ändå otillfredsställd när jag läst klart.

Sen tycker jag att förlaget och recensenter och andra mycket mer skulle poängtera att de tre romanerna hänger ihop.

För HALLÅ! om man läser den här utan att ha läst de två första så är de fullständigt förstörda. Finns ingen anledning alls att läsa dem då eftersom det mesta avslöjas i den här romanen. Så om ni inte har läst dem och vill så MÅSTE ni läsa dem i rätt ordning.

De borde alltså presenteras som en trilogi!

Och även om jag av någon märklig anledning inte gilla dem så ÄR de spännande, otäcka och klart läsvärda! De två första finns i pocket.

Men av mig får Ni älskar dem inte bara B B B

Mer Stilton tack - här är årets bästa kriminalroman

Jag säger bara, LÄS och njut.  Springfloden av Cilla & Rolf Börjlind är en strålande bra kriminalroman. Det här är precis en sådan typ av kriminalroman som jag gillar. Egentligen en helt osannolik historia med osannolika kopplingar och förvecklingar och med helt osannolika men ändå helt trovärdiga karaktärer.

Ett driv i historien som gör att man bara måste läsa vidare. Jag slukade romanen under en härligt lång söndag.

Jag gillar hur författarna har låtit både historien liksom svälla och bukta ut här och där för att sedan samla ihop den snyggt och prydligt - utan att det känns rumphugget eller krystat.

Jag gillar hur huvudpersonerna och de andra karaktärerna presenteras, utvecklas och tar form. Jag gillar hur miljöerna skildras vare sig det är Stockholms undre värld (bokstavligen) eller Nordkoster.

Jag gillar att romanen är skriven med ett socialt patos som får mig att tänka på Sjöwall-Wahlöö.  Det finns en ilska och en upprördhet som tilltalar mig.

Kort sagt, jag gillar den! Mitt tips är att den vinner deckarpris både i Sverige och utomlands. Det är den bästa svenska kriminalroman jag har läst på länge och då är både Kepler och Eriksson/Axlander- Sundqvist medräknade.

Jag vill ha mer!

Den får B B B B B 

HURRA! Jag vann...

...en Babel-påse med nyutgåvan av Mannen på balkongen, signerad av Maj Sjöwall! Så kul! Vad glad jag blir.

Bild från Babels hemsida av Maj Sjöwall  

Nyutgåvan har förord av Jo Nesbö

Nu får jag ju en bra anledning att läsa dem (eller i alla fall den) igen.

HÄR har ni de rätta svaren!

Hallå Mikael Niemi- jag vill ha mer Fallvatten!

Jag var nästan helt utmattad efter att ha läst boken. Jag blev sugen på den när jag såg intervjun med Mikael Niemi i Babel häromdagen på SVT Play, skyndade mig ut samma kväll för att hinna till boklådan innan de stängde och köpte den. Jag kunde inte börja läsa omedelbart eftersom jag skulle till min kör, men vid halvtiotiden i sängen med en kopp te bredvid mig, började jag och kunde inte sluta. Till sist lyckades jag slita mig för att sova några timmar men dagen efter fortsatte jag att läsa ända till sista sidan. Pust!

Historien forsar fram, precis som älven, i en rasande fart. Man hinner knappt andas mellan varven.

På många sätt är den en ren underhållningsroman - en katastrofroman helt enkelt. Precis som i sådana, får man följa några olika människor som råkar befinna sig längs älven och historien hoppar mellan dem och deras öden i korta kapitel. En riktig bladvändarstrategi alltså.

Jag vet  inte om Mikael Niemi gör anspråk på att den ska vara något mer än spännande och underhållande. Det är väl inga djupare personporträtt men de är ändå skickligt tecknade och jag gillar att människor inte riktigt beter sig så som man tror att de kommer att göra. Det är väl det som gör att just katastrofer, monster och dystopier är så intressanta, att de tänjer gränserna för vårt handlande och tvingar oss att reagera och lockar fram det sämsta eller det bästa hos oss.

Men, så klart är den tänkvärd även ur ett annat perspektiv - miljön och vår påverkan av den. Att människan alltid tycks tror att hon har lyckats tämja naturen och dess starka krafter.

Hallå Mikael Niemi!
Jag skulle bara önska att du tagit steget fullt ut och grävt lite djupare i människoödena och låtit historien vara under en längre tidsperiod än bara dessa katastrofens inledande timmar OCH jag vill veta mer! Vad hände sen??? Snälla! Kan jag få en fortsättning - helst en riktigt tjock härlig maffig tegelsten!

Den får B B B B

Ny islänning!

Ni som känner mig vet att jag är svag för isländska deckare. Jag har skrivit om en del av dem HÄR och HÄR.

Nu har jag läst den fjärde romanen om advokaten Thóra Gu∂mundsdóttir av Yrsa Sigur∂adóttir, Eldnatt. (Modernista)

De tre första i serien är:
                                       Det tredje tecknet (2006)
                                       Den som gräver en grav (2007)
                                       Aska (2008)

Jag har läst dem alltsedan de kom ut och de blir bara bättre och bättre.

I Eldnatt får Thóra i uppdrag att undersöka ett fall där en ung pojke med downs syndrom dömts för mordbrand. Det gruppboende han bodde på brann ner och fem människor dog. Men var det verkligen han? Förutom mystiska telefonsamtal, mörka hemligheter, korruption och (kanske) hemsökelser finns här också en bild och kritik av den isländska välfärdspolitiken och den ekonomiska kollapsen. Hon ger också läsaren en inblick i hur det kan vara att leva med funktionshinder av olika slag.

Och självklart får läsaren lära känna Thóra lite till och ta del av hennes eget ganska kaotiska familjeliv.

Spännande, välskriven och intressant är den och jag vill gärna läsa mer om Thóra och hennes Island. Eldnatt får B B B B 

Babel - härligt men farligt

Jag har av olika anledningar inte haft tid att titta på Babel förrän nu. Jag har sett alla tre avsnitten under ett par dagar, tack SVT Play!

Härligt är det varit för att det handlar om litteratur, böcker, läsande. Intressanta och roliga intervjuer med författare. Bra reportage. Jag gillar En modern klassiker med Daniel Sjölin. Biblioterapin är också välgörande.

Farligt är det för plånboken eftersom jag blir sugen på så många böcker. Ja, ja, jag VET att man kan läsa utan att köpa och det gör jag faktiskt då och då men jag vill HA mina böcker. Jag vill vara omgiven av dem, kunna ta på dem, titta i dem och pyssla om dem.

Dessutom har jag hela tiden känslan av att om jag inte omedelbart köper boken jag vill ha så kommer den att försvinna - för evigt gå mig ur händerna.

Till exempel fick jag rusa iväg till boklådan i staden för att köpa Mikael Niemis Fallvatten eftersom jag efter att ha sett programmet förstod att jag bara MÅSTE läsa den.

Det visade sig vara sant - en höjdare, som jag slukar med stor förtjusning. Återkommer snart med recension.




Jeanette Winterson är oemotståndlig, likaså titeln på hennes nya bok, den som hon inte riktigt vill kalla för självbiografi men som ändå förstås handlar om henne - men om så mycket mer.

Det var så roligt att få se och höra Maj Sjöwall berätta om sitt och Per Wahlöös arbete med dekalogen Roman om ett brott. De böckerna behöver jag faktiskt inte köpa. De har jag redan i bokhyllan, ganska luggslitna efter mycket läsning.  Sen är det förstås så att det alltid är frestande med nyutgåvor bara för att de är så himla snygga!

Här är en av mina favoriter, Den skrattande polisen. 

Och nu senast, Salman Rushdie! Det är faktiskt en bok som jag måste köpa. Jag tror att det är en bok som egentligen alla borde köpa, eller åtminstone läsa. Historien om Satansverserna, om den efterföljande dödsdomen och om livet efter det skulle vara alldeles för osannolik för en roman, men nu är det faktiskt en självbiografi som jag tror är viktig att läsa.  Det är viktigt att komma ihåg hur mycket friheten att uttrycka sig betyder. Tyvärr tycks ju den frågan bli allt mer aktuell. Salman Rushdie fick alldeles ofrivilligt tvingas ta ställning på ett fruktansvärt konkret och livsomvälvande sätt.

 Joseph Anton  kan man helt enkelt inte låta  bli att läsa!

Två dystopier

Jag har läst två romaner som båda handlar om livet efter katastrofen. De är förvånansvärt lika i sin stämning även om de annars är helt olika.  Det har skrivits en hel del dystopisk litteratur ett tag och de här två romanerna sticker ut lite eftersom de INTE handlar om zombies eller vampyrer, bara om helt vanliga människor under mycket ovanliga förhållanden.

Den första är En tid för Mirakel ( The Age of Miracles) av Karen Walker Thompson. Som vanligt (!?) tycker jag att den svenska översättningen inte är riktigt bra. Jag tycker inte heller omslaget på den svenska utgåvan.

Romanen omnämns ibland som en ungdomsbok - säkert för att huvudpersonen är en ung flicka - men som vanligt är det alldeles för inskränkande. Plötsligt börjar jorden snurra allt långsammare, dagarna och nätterna blir allt längre. Människorna försöker antingen anpassa sig eller låtsas som ingenting. Julia berättar för läsaren hur hon upplevde det som hände samtidigt som hon berättar om sig själv och sin familj och hur det är att vara ung. Det är en vacker, vemodig ganska enkel berättelse som väcker många frågor och som jag kommer att minnas. Den får B B B B b
Den når inte riktigt upp till full pott, men det gör nästa roman.

Jag är överväldigad av The Dog Stars. Den är skriven på kort, avskalad men poetisk prosa. Hig och hans hund Jasper hör till de som överlevt pandemin. Hig lever ett isolerat liv tillsammans med sitt flygplan, sin hund och sin vän vid ett flygfält. De odlar grönsaker, fiskar, jagar och försvarar sig mot angripare. Men en dag hör han anrop på sin radio och så småningom ger han sig iväg.

På ett sätt påminner romanen om Cormac McCarthys Vägen, men är ändå helt sin egen och lämnar en mer hoppfull eftersmak. Jag läste, jag skrattade och jag grät. Underbar - jag hoppas att den översätts till svenska.  Den får full pott B B B B B 

Man behöver inte alls vara någon sf-nörd för att uppskatta de här romanerna. Som all bra sf-litteratur berättar de något om oss och våra liv här och nu även om de till synes handlar om en påhittad framtid.  

Flätor och korsade maskor

Jag har äntligen gjort klart läxan i min stickkurs. Den här omgången har vi hållit på med olika slag av korsade maskor.

Roligt och lite pilligt ibland. Här är mina provlappar. Den sista är ett mönster jag har komponerat själv.

Donegal Luxury Tweed och stickor 5

samma här

och här

Den STORA är trikåremsor och st. 8 och den lilla är silkegarn och st 2.25

Egen komposition i Palino på st. 3,5

Broderiförvaring!

Nu känner jag mig väldigt nöjd med mig själv efter att ha fått ordning på (några av) mina pågående broderier. Jag är ganska ostrukturerad när det gäller att brodera. Jag har alltid flera broderier på gång och de kan få ligga ganska länge och vänta medan jag hellre pysslar med annat. Jag har haft dem i tygpåsar, men det blir så stökigt och rörigt. Nu kom jag på att jag kunde använda vanliga mappar och utnyttja mapparnas konstruktion.

Jag har helt enkelt häftat fast en bild av broderiet på framsidan. Sen häftat fast garnhållaren eller garnhållarna på den uppvikbara nederkanten - då kan man fälla ut den och så hänger trådarna fint och trasselfritt. Jag häftade också fast en liten bit aida resp. linne för att kunna ha nålarna på. Mönstret satte jag fast på insidan med stora gem. Själva broderiet ligger inne i mappen. Klart! Allt i ordning och samlat - det enda som behövs är sax och ev. nålpåträdare.

Bara att vika ihop allt till ett fint paket och sätta snoddarna runt om!

Kortlistan - Bookerpriset

NU är det klart vilka romaner som hamnat på Korta listan för Booker-priset.
HÄR presenteras de ordentligt på The Man Booker Prizes hemsida och här nedanför kan du läsa min kortkortkortversion av dem.

Skriven i en experimentell stil om en psykiater i London som forskar i sömnsjukdom

Japan under andra världskriget, trädgårdar och mystik

Sommarvecka i Frankrike, ytan rämnar och depressionen kryper in

Fortsättningen på Wolf Hall - inget mer behöver sägas!

Medelålders man på vandring i Tyskland tänker tillbaka på sitt liv samtidigt som något pågår...

Bombay på 70-talet med opium och hallucinationer

Själv är jag mest sugen på Bring up the Bodies av Hilary Mantel och The Lighthouse av Alison Moore, men The Garden of Evening Mists av Tan Twan Eng lockar också. De andra tre kan jag vara utan tror jag.

Mystisk rysare med kultstatus

För många år sedan, antagligen någon gång slutet av 70-talet, visade SVT filmen Picnic at Hanging Rock. Jag såg den och har aldrig glömt den, inte heller har jag glömt mysteriet och ofta undrat vad som egentligen hände.

Länge länge tänkte jag att jag skulle läsa romanen som filmen bygger på men, ni vet hur det är, det kommer ständigt så mycket nytt och annat i vägen.

För ett tag sedan köpte jag i alla fall e-boken och laddade hem den till min Kindle och igår kväll började jag läsa.

Hanging Rock

Romanen skrevs av Joan Lindsey och kom ut 1967. På svenska heter den Utflykt i det okända. För er som inte känner till den kan jag berätta att den handlar om en liten grupp flickor och deras lärare från Appleyard College i Australien som åker på utflykt till Hanging Rock, en mystisk klippformation. Där försvinner oförklarligt tre av flickorna och en lärare.

Det har spekulerats om berättelsen bygger på en verkliga händelser och det är lite kultstatus över den. Det förekommer en del märkliga fenomen kring klippan, i boken beskrivs att klockorna stannar. Så gjorde de även under filminspelningen...

Vill man läsa mer kan man kika in här på Castle of Spirits, The Australian Ghost Hunters Society

Finally, I got round to read this story that has haunted me for many many years. I saw the movie for about 35 years ago and have been thinking of it now and then over the years. I think I was hoping to get some answers but I didn´t get any. That is the secret of this story´s success - that there is no summing up, no solution to the mystery. Interesting characters, strange nature, past times and this very strange mystery makes this the classic novel it is.

The Distant Hours - AWW2012

Jag skulle aldrig ha läst Kate Mortons I det förflutna om det inte vore för min australiensiska utmaning AWW2012.

Bara omslaget på pocketutgåvan skulle ha fått mig att avstå...

Den engelska titeln The Distant Hours och omslaget är mycket intressantare.

Jag måste ändå erkänna att jag läst den ganska ihärdigt och med iver att få reda på vad som hände den där gången för länge sedan. Jag tyckte också om att romanen har en lite litterär touch. En roman spelar huvudrollen och det finns ett stråk av läslusta och böknörderi i den som var tilltalande. MEN egentligen är den superfjantig - nästan pekoralaktig.
Trots det så tycker jag att jag måste ge den B B B om jag ska vara ärlig - och det ska jag ju.

I feel somewhat manipulated. This is not the kind of novel I usually read and I can´t say I´m longing to read one again. BUT I couldn´t stop. I wanted to know what was going on and what had happened. I liked that the novel has a small hint of literacy in it - that is that the main character is a novel. That said, it really isn´t a very good novel. The characters are too stereotype and not very interesting. You never get to know them. The story promises a lot to begin with but doesn´t keep its promise in the end. But, as I said, I couldnt stop...


Jag måste också visa mitt senaste stickprojekt - instickade hörlurar!

Mycket att läsa i höst

Oj oj oj vad mycket jag fått att läsa i höst! Här är ett urval av vad som ligger och väntar!

Det blir svårt att välja vilken jag ska kasta mig över först, men jag tror det får bli Yrsa Sigurdadottirs Eldnatt.

Jag har tyckt bra om hennes tidigare romaner och så är jag svag för det isländska...

Belinda Bauer är jag lite tveksam till, men efter att ha läst om den ska jag ge den en rättvis chans - verkar bra.

S J Bolton är SUPERBRA!

Liza Klaussmans Tigrar i rött har jag läst om, spännande.

Lambs of God by Marele Day

I´ve just read Lambs of God by Marele Day. It´s one of the novels I´ve chosen for the AWW2012 challenge.

I had never heard of Marele Day before hearing of this novel on the knitting community Ravelry. It was mentioned in one discussion of novels with knitting as a theme. Many participants recommended this novel, so I got curious.

I bought a used copy with a lovely cover.

It´s a very weird novel and difficult to describe. Three nuns live peacefully on a remote and deserted island together with their sheep. They breed sheep for food, wool and company. They live in a closed community dependent only of themselves, the sheep and God.

Something happens which changes their way of living and one part of the novel is quite suspenseful.

The story is of course about much more than what is happening in the monastery. It´s about life and and faith and how we deal with both of those things. It´s sometimes very funny and sometimes deeply sad.

I liked her language a lot. Poetic and vivid.

It´s a wonderful and thought provoking novel which will stay in my mind for a long time.

I give it B B B B