Jag har läst två romaner som båda handlar om livet efter katastrofen. De är förvånansvärt lika i sin stämning även om de annars är helt olika. Det har skrivits en hel del dystopisk litteratur ett tag och de här två romanerna sticker ut lite eftersom de INTE handlar om zombies eller vampyrer, bara om helt vanliga människor under mycket ovanliga förhållanden.
Den första är En tid för Mirakel ( The Age of Miracles) av Karen Walker Thompson. Som vanligt (!?) tycker jag att den svenska översättningen inte är riktigt bra. Jag tycker inte heller omslaget på den svenska utgåvan.
Romanen omnämns ibland som en ungdomsbok - säkert för att huvudpersonen är en ung flicka - men som vanligt är det alldeles för inskränkande. Plötsligt börjar jorden snurra allt långsammare, dagarna och nätterna blir allt längre. Människorna försöker antingen anpassa sig eller låtsas som ingenting. Julia berättar för läsaren hur hon upplevde det som hände samtidigt som hon berättar om sig själv och sin familj och hur det är att vara ung. Det är en vacker, vemodig ganska enkel berättelse som väcker många frågor och som jag kommer att minnas. Den får B B B B b
Den når inte riktigt upp till full pott, men det gör nästa roman.
Jag är överväldigad av The Dog Stars. Den är skriven på kort, avskalad men poetisk prosa. Hig och hans hund Jasper hör till de som överlevt pandemin. Hig lever ett isolerat liv tillsammans med sitt flygplan, sin hund och sin vän vid ett flygfält. De odlar grönsaker, fiskar, jagar och försvarar sig mot angripare. Men en dag hör han anrop på sin radio och så småningom ger han sig iväg.
På ett sätt påminner romanen om Cormac McCarthys Vägen, men är ändå helt sin egen och lämnar en mer hoppfull eftersmak. Jag läste, jag skrattade och jag grät. Underbar - jag hoppas att den översätts till svenska. Den får full pott B B B B B
Man behöver inte alls vara någon sf-nörd för att uppskatta de här romanerna. Som all bra sf-litteratur berättar de något om oss och våra liv här och nu även om de till synes handlar om en påhittad framtid.
Den första är En tid för Mirakel ( The Age of Miracles) av Karen Walker Thompson. Som vanligt (!?) tycker jag att den svenska översättningen inte är riktigt bra. Jag tycker inte heller omslaget på den svenska utgåvan.Romanen omnämns ibland som en ungdomsbok - säkert för att huvudpersonen är en ung flicka - men som vanligt är det alldeles för inskränkande. Plötsligt börjar jorden snurra allt långsammare, dagarna och nätterna blir allt längre. Människorna försöker antingen anpassa sig eller låtsas som ingenting. Julia berättar för läsaren hur hon upplevde det som hände samtidigt som hon berättar om sig själv och sin familj och hur det är att vara ung. Det är en vacker, vemodig ganska enkel berättelse som väcker många frågor och som jag kommer att minnas. Den får B B B B b
Den når inte riktigt upp till full pott, men det gör nästa roman.
Jag är överväldigad av The Dog Stars. Den är skriven på kort, avskalad men poetisk prosa. Hig och hans hund Jasper hör till de som överlevt pandemin. Hig lever ett isolerat liv tillsammans med sitt flygplan, sin hund och sin vän vid ett flygfält. De odlar grönsaker, fiskar, jagar och försvarar sig mot angripare. Men en dag hör han anrop på sin radio och så småningom ger han sig iväg.
På ett sätt påminner romanen om Cormac McCarthys Vägen, men är ändå helt sin egen och lämnar en mer hoppfull eftersmak. Jag läste, jag skrattade och jag grät. Underbar - jag hoppas att den översätts till svenska. Den får full pott B B B B B
Man behöver inte alls vara någon sf-nörd för att uppskatta de här romanerna. Som all bra sf-litteratur berättar de något om oss och våra liv här och nu även om de till synes handlar om en påhittad framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar