Hallå Mikael Niemi- jag vill ha mer Fallvatten!

Jag var nästan helt utmattad efter att ha läst boken. Jag blev sugen på den när jag såg intervjun med Mikael Niemi i Babel häromdagen på SVT Play, skyndade mig ut samma kväll för att hinna till boklådan innan de stängde och köpte den. Jag kunde inte börja läsa omedelbart eftersom jag skulle till min kör, men vid halvtiotiden i sängen med en kopp te bredvid mig, började jag och kunde inte sluta. Till sist lyckades jag slita mig för att sova några timmar men dagen efter fortsatte jag att läsa ända till sista sidan. Pust!

Historien forsar fram, precis som älven, i en rasande fart. Man hinner knappt andas mellan varven.

På många sätt är den en ren underhållningsroman - en katastrofroman helt enkelt. Precis som i sådana, får man följa några olika människor som råkar befinna sig längs älven och historien hoppar mellan dem och deras öden i korta kapitel. En riktig bladvändarstrategi alltså.

Jag vet  inte om Mikael Niemi gör anspråk på att den ska vara något mer än spännande och underhållande. Det är väl inga djupare personporträtt men de är ändå skickligt tecknade och jag gillar att människor inte riktigt beter sig så som man tror att de kommer att göra. Det är väl det som gör att just katastrofer, monster och dystopier är så intressanta, att de tänjer gränserna för vårt handlande och tvingar oss att reagera och lockar fram det sämsta eller det bästa hos oss.

Men, så klart är den tänkvärd även ur ett annat perspektiv - miljön och vår påverkan av den. Att människan alltid tycks tror att hon har lyckats tämja naturen och dess starka krafter.

Hallå Mikael Niemi!
Jag skulle bara önska att du tagit steget fullt ut och grävt lite djupare i människoödena och låtit historien vara under en längre tidsperiod än bara dessa katastrofens inledande timmar OCH jag vill veta mer! Vad hände sen??? Snälla! Kan jag få en fortsättning - helst en riktigt tjock härlig maffig tegelsten!

Den får B B B B