Sankta Psyko av Johan Theorin

Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig av den här romanen. Jag har läst Johan Theorins Ölandsdeckare och tyckte väldigt mycket om dem. Jag tror att det som framförallt tilltalade mig i dem var stämningen.

Han lyckades skapa en krypande, lite olustig stämning samtidigt som han lyckades förmedla känslan i naturen, havet och landskapet.

Sankta Psyko är väldigt olik de tidigare böckerna och inte alls lika bra. Nästan som ett sorts kammarspel rör sig huvudpersonen mellan arbetet på förskolan och sjukhuset och så tillbakablickarna.

Det är klart att man som läsare förstår att något hänt och att något kommer att hända men det blir aldrig spännande. Jag fick aldrig den där måstebaraläsaensidatillförattsehurdetgår - känslan.

Ingen stämning, fyrkantiga karaktärer och ganska trist historia.

B B B