St. Paul´s Cathedral - London - The Blitz

Behold I stand at the door and knock if any man hear my voice and open the door I will come in to him and will sup with him and he with me.

Jag håller på att lyssna på Connie Willis nya roman om tidsresande historieforskare. I den här romanen The Blackout reser de till Storbrittannien under andra världskriget. Connie Willis säger i inledningen till ljudboken att hon skrivit romanen för att hedra alla de civila, vanliga människor som kvar hemma kämpade på sitt sätt i vardagen. Inte minst i London under blitzen visade många många människor styrka och hjältemod. I romanen beskriver hon en av tidsresenärernas besök i St. Paul´s Cathedral och hur hon där träffar en man som berättar om katedralen och visar henne sin favoritmålning - Light of the World av Holmann Hunt. Under mörkläggningen, när det började skymma syntes nästan lyktan i Jesus hand lysa som av sig själv, trots mörkläggning. 

  

Pans Hemlighet

I går kväll läste jag klart Pans Hemlighet av Michael Katz Krefeldt. Jag har svårt att tycka att den är så där otroligt bra som den framstod i medierna. Visst, det är en spännande historia. Bitvis otäck och gripande men ändå ganska platt på något sätt. Jag är inte särskilt förtjust i huvudpersonen Maja och jag tycker nog att hon i den här romanen inte är särskilt psykologisk trovärdig. Dessutom saknar jag miljöbeskrivningar och atmosfär. Det roligaste med romanen är anknytningen till Peter Pan. Mitt betyg är att Pans Hemlighet visserligen är bättre än debutromanen och föregångaren Stormvarning (För Stormen) men ändå bara en medioker ganska intetsägande deckare.

Den får B B 

Planer

Det börjar dra ihop sig till Orange January/ July läsning. En grupp där vi läser Orange pristagare eller nominerade under januari och juli. Jag tänkte jag skulle ta mig i kragen och försöka läsa åtminstone några av min Orangea hög: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, A crime in the neighborhood av Suzanne Berne, A spell of winter av Helen Dunmore, When I lived in modern times av Linda Grant och Den utstötte av Sadie Jones. Och så är jag ju nyfiken på årets vinnare förstås:
The Tigers Wife av Téa Obreht.

Jag är snart klar med Pans Hemmelighed. Den är bra och har varit spännande att läsa, men jag vet inte om jag tycker den är sådär otroligt bra som man kunde tro av hypen som var.

Jag ska läsa Agnes Grey av Anne Brontë för att skriva lite om den hos Fritz & Ståhl, och sen har jag fått ett ex av Murder in the Philosophy departement att recensera, så det saknas inte läsning precis.

Jag har stickat klart mina första toe up sockor! Det var jätteroligt och gick fort.

Pioner,Kirskål, Tommy, Edward Flecks och Peppermint Twist

Heathcliff och Cathy - 32 år senare

För 32 år sedan köpte och läste jag Svindlande Höjder. Jag minns att jag blev besviken. Jag hade väntat mig något helt annat. Jag visste ju på ett ungefär vad romanen handlade om men trodde att den skulle innehålla mycket mer passion, ond bråd död och gengångare. Därför var det spännande och roligt att plocka fram mitt gamla exemplar ur bokhyllan för att läsa om den och jag blev inte besviken. Tvärtom blev jag förvånad över hur fascinerande jag tyckte att den är. Den är ovanligt modern på det sättet att huvudpersonerna – Heathcliff och Cathy – båda två är komplicerade och ganska otrevliga. Deras relation präglas av missförstånd, svartsjuka, hämndbegär, småaktighet och tjurskallighet. Det är verkligen ingen ljuvt romantisk berättelse utan en både dyster och sorglig. Boken gjorde mig nyfiken på Emily. Jag undrar vilka erfarenheter och möten som gett henne inspiration till romanen…

Den får B B B B

Nytt garn

Blue Faced Leicester

Jag har köpt nytt garn. Två härvor från Wharfendale Woolworks i Yorkshire.



En härva Meadow, där ullen kommer från den brittiska rasen Blue Faced Leicester.

Merinofår

En härva Merino Tweed ull.

Meadow, ganska tunt sockgarn. Blandning av BFL/nylon. Sockgarn

Desert Song Merino Tweed sock

Jag gillar särskilt att garnetiketterna är inplastade och så står det "Please re-use me as a bookmark", alltså

Snälla, återanvänd mig som bokmärke - självklart!

Zombies i skärgården

John Ajvide Lindqvist har en underbar förmåga att låta skräcken ta plats mitt i vår alldeles vanliga svenska vardag. 

Ibland balanserar han på gränsen till
 kalkon-

 -men han överskrider den aldrig.



Tvärtom lyckas han på ett alldeles trovärdigt sätt berätta vad som händer när det fullständigt otänkbara händer, när monstren tar plats mitt ibland oss.





Han skriver i TJÄRVEN någonting om att vi är människor och vi känner därför igen monstren när de kommer i vilken skepnad de än må vara.


Precis som andra bra skräckförfattare är han en duktig människoskildrare. Han ser och berättar vad som format dem, deras tankar, rädslor, styrkor och tillkortakommanden. Han är precis som Stephen King mycket bra på att gestalta barn och barndomsminnen.


Jag gillar Tjärven - jag är glad att John Ajvide Lindqvist hittat tillbaka till sin gamla form efter, i mitt tycke snedsteget med förra romanen - Lilla Stjärna - som jag tyckte var riktigt dålig.Jag funderar ibland på vad det är som gör att bra skräck är så bra. Jag tror att det har att göra med att
 monstren och skräcken ger en möjlighet att utforska och beskriva människans livsvillkor. Hennes  utsatthet, hennes drivkraft och inte minst hennes mänsklighet. 


Ifall ni undrar kan jag tala om att Tjärven finns på riktigt. Ön med

 fyren ligger på en liten ö i Roslagens skärgård, 2 nautiska mil nordnordväst Söderarm. Fyren byggdes år 1903.




Jag kommer aldrig att resa dit....


B B B B B 
 

Heathcliff

Jag håller på att läsa om Svindlande Höjder av Emily Brontë. Ska recensera så småningom. Jag hittade fram mitt gamla exemplar ur bokhyllan och insåg att det var 32 år sedan jag köpte och läste den.

Jag minns att jag inte tyckte särskilt bra om den. Jag kunde ju historien i stora drag (trodde jag i alla fall) men blev på något sätt besviken. Jag hade väntat mig något annat.

På det sättet är det riktigt roligt att läsa den igen. Jag har inte hunnit så långt, men hittills tycker jag om den.

Jag var lite sugen på att köpa den i Penguins Classic De Luxe Edition nya utgåva bara för att den är så fin...men jag har lyckats avhålla mig.

Och så går jag och nynnar på Kate Bushs häftiga låt. Heathcliff!!!mmm mmm mmm....di da di  wuthering, wuthering wutheriiing heights...

Sunkist sommarkofta nästan klar - top down miracle!

Nu ska det bara fästas en och annan tråd (väldigt få) och sen skall den blockas.

Jag ska försöka hitta en fin liten knapp eller möjligen ett fint band att knyta ihop den med - jag har inte bestämt mig än.

Det är första gången jag stickar ett plagg från halsen och neråt. Det är som trolleri! Från början begrep jag nästan inte hur det liksom skulle fungera, men jag följde mönstret Sunkist  och plötsligt fick jag en aha-upplevelse. Så otroligt smart. Och roligt. Och praktiskt - man kan prova och ändra medan man håller på.

Nu har jag fått mersmak. Beställt en ny bok för tips och inspiration. Modern Top Down Knitting av Kristina McGowan

Det har gått åt bara 4 av de tio nystan Rowan Summer Tweed som jag vann hos Husmorsskolans Nya Syförening, så jag har 6 kvar.
Kanske jag gör mig en top down stickad sommarjumper med kort ärm...

Sockpåse

Jag har sytt mig en stickpåse att ha sockstickningen i. Den är sydd i vaxdukstyg så att den kan följa med ut utan att jag behöver oroa mig för att stickningen ska bli smutsig.










Jag ska sticka sockor från tån och uppåt. Jag har inte gjort det förut men nu ska det bli av. Jag har ju stickat min sommarkofta Sunkist uppifrån och ner och det har gått jättebra - som trolleri!


Garnet har jag haft liggande ett tag det heter Staccato och är från Shibui. 65 % merinoull, 30 % silke och 5% nylon. Jättehärligt.

En ny bok har gett inspiration. Socks from the Toe Up avWendy Jonhnson (Wendyknits)

Massor av jättefina mönster.

I morgon tar min son studenten så nu blir det inget bloggat på ett par dagar!

Sunkist

Jag hade ju den stora turen att vinna fint bomullsgarn Rowan Summer Tweed från Husmorsskolans Nya Syförening i vintras. Jag har gått och funderat på vad jag skulle använda det till och har tittat och letat både här och där. Till sist hittade jag mönstret Sunkist av Kirsten Kapur. Det finns att ladda hem gratis på Ravelry.




Sunkist är en liten nätt kofta som kändes alldeles perfekt lagom till sommaren. Det är en modell som stickas "top down", dvs. uppifrån halsen och neråt. Jag har aldrig provat förut men är helt såld.

Så smidigt och enkelt. Med hjälp av olika sorters stickmarkörer är det lätt att hålla ordning när man ska öka eller göra omtag. Plötsligt utan att man förstått hur det gått till är nacke, axlar och början på ärmarna samt hela kroppen liksom klar. Så just nu stickar jag bara slätstickning på livet och ska avsluta med resårkant. Därefter plockar man upp maskorna på ärmarna (som sitter på tråd) och stickar ärmarna. Ingen söm någonstans! Otroligt.

Jag såg linnet som Maja visar idag på bloggen - jättefint. Sånt vill jag också ha även om jag normalt inte annars stickar så mycket i bomull.
Sommartidsinspiration
Jag har hört mig för lite bland mina vänner och bekanta och planerat en garnbytesdag med picknick och stickning. Knytis hemma i min trädgård (förhoppningsvis) och mycket garn, prat och mat (eller fika).
Det ska bli jätteroligt, så nu ska jag fundera ut vilka garner jag kan tänka mig att byta bort.

Jag kan också berätta att jag köpt mig en ny stickbok (igen...) Jag vet inte om ni är som jag, men jag har miljoners sockgarner som ligger och väntar. Och inte kommer jag att sticka sockor av alla dem. Nu har jag fått inspiration till en hel massa andra roliga saker!

Det finns flera liknande...

Jag gillar Håkan Östlundh

 
 Just nu lyssnar jag på Håkan Östlundhs nya deckare "Inkräktaren", den femte i serien om Fredrik Broman på Gotland. Den är inläst av Torsten Wahlund och är en njutning att lyssna på.


De tidigare är 

Släke
Dykaren
Terror
Blot

Alla finns i pocket och gör sig väldigt bra som läsning i hängmattan eller på stranden.

Ogräspaj till middag

Jag vill ju att trädgården ska vara en plats för vila och rekreation. Jag tror att jag helt enkelt bestämmer mig för att Kirskålen är en bra marktäckare och grönsak!

Jag hittade ett bra recept på OGRÄSPAJ på Recept.nu av Anette Rosvall och Emma Hamberg. Det är ur deras bok Husmorsorna (som för övrigt är riktigt bra)

Ingen i familjen orkar riktigt bry sig om vår tomt så nässlor och kirskål stormtrivs och har eviga partyn i vår lumlummiga trädgård där de skålar i dagg och spöar upp små violer som ibland vågar sticka ut hakan. Men nu är det slut på festerna för jag har nämligen kommit på vad jag ska göra med de objudna gästerna. Jag ska äta upp dem. Tack Husmoderns köksalmanacka 1983 för ogräspajen. Godare paj är svår att hitta, men ingredienserna hittar du lätt och de är dessutom helt gratis.

Antal portioner: 4

Ingredienser

Pajdeg:2.5 dl vetemjöl75 g kallt smör0.5 dl kesellaFyllning:5 dl kirskål (har du en ogräsfri tomt kan du ta bladspenat)5 dl nässlor (ja, är du utan nässlor kan du köra spenat här också)0.5 st finhackad gul lök2 st finhackade vitlöksklyftor1 msk smörmycket svartpeppar3 st ägg3 dl mjölk8 st körsbärstomater i halvor150 g getost

Gör så här

1. Dra på ugnen på 200°. Börja med att göra pajdegen.

2. Hacka ihop mjöl och smör till en grynig massa. Ner med kesellan och blanda till en slät deg.

3. Tryck ut degen i en pajform med löstagbar kant. In i frysen i 20 minuter medan du pysslar vidare.

4. Förgrädda pajen i 10 minuter. Under tiden sköljer du kirskål och nässlor så att sniglar och jox åker bort.

5. Fräs sedan lök och vitlök och allt det gröna i smöret. Krydda och smaka av lite.

6. Blanda ägg och mjölk i en skål och krydda lite där med.

7. Ta ut pajskalet ur ugnen, grunda med det gröna och smula över getosten.

8. Lägg tomaterna ovanpå och häll sist på äggstanningen. In i ugnen i 45 minuter.  9. Njut ditt ogräs med en fin grönsallad.

 

Pocketcover

Ett till har det blivit...
Om ni inte kan räkna ut till vilken av mina absoluta bokserier det är gjort får ni titta längst ner...

Narnia, såklart!

Israel 1960

Jag har läst en helt underbar bok. En bok som skapat bilder i huvudet som jag kommer att bära med mig länge, länge.

Den är både oändligt sorglig och ömsint rolig. Dottern Elisabeth berättar på ganska torr - men underbar prosa - om sin uppväxt i Tel Aviv med mamma Helena.

För Elisabeth är ibland Helenas beteende fullständigt obegripligt och jag kan förstå att Elisabeth som barn många gånger måste ha skämts för sin mamma och tyckt att hon var sååååå pinsam.

Som vuxen - och som läsare - fylls jag allt eftersom av en väldig insikt och därmed förståelse för Helena och hennes handlande. Samtidigt som jag förstår att jag ALDRIG kommer att kunna någonsin kunna förstå fullt ut (tack och lov). För då skulle jag också antagligen börja bete mig konstigt.

Även om boken specifikt handlar om Helena, som överlevde Förintelsen, är den allmängiltig och viktig eftersom den kan ge oss, som förskonats från folkmord, krig och förföljelse, någon liten insikt och förståelse om vad det kan innebära att leva i skuggan av sådana minnen och upplevelser. Upplevelser både av den som var DÄR men också upplevelsen för de barn och barnbarn som också påtagligt lever i skuggan av föräldrars upplevelser och minnen.

LÄS alltså Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron!

Den får full pott av mig: B B B B B