Svenska Deckare

Det är svårt att navigera rätt i den flod av svenska deckare som översköljer oss. Jag känner att jag nästan inte ens orkar bry mig om vad som ges ut. Jag har någon sorts förutfattad mening om att det är dravligt och dåligt. Det är dessutom som att det är samma deckare som ges ut om och om igen. Den enda som jag just nu känner mig lite nyfiken på är Furioso av Carin Bartosch Edström. Kanske.....att det är en frisk fläkt? Det återstår att se.

Annars finns det ju gamla godingar som man kan ha missat. Jag har redan berättat att jag var väldigt skeptisk till Arne Dahls deckare. Men allteftersom jag har läst om dem har jag blivit nyfiken.

Jag läste för ett par dagar sedan klart den första i serien, Misterioso, och jag har fått mersmak. Jag tyckte att det tog ett litet tag att komma in i boken och få grepp om personerna och intrigen men sedan var boken riktigt bra. Det är ibland svårt för mig att sätta fingret på vad som gör en bok bra eller dålig. När det gäller Misterioso så tyckte jag om språket. Levande och snärtigt och ibland krävande för läsaren. Jag tycker om när man som läsare måste tänka själv. Jag tyckte om tonen i den, lite noir, lite mörkt och dovt, bluesaktigt. Jag tyckte om personteckningen - jag ser fram emot att få lära känna personerna närmare. Av mig får Misterioso B B B B B

Så ni som ännu inte har upptäckt dekalogen (10 böcker) Ni har något att se fram emot!

Läs här vad andra bloggare skriver om svenska deckare och Arne Dahl