Knastertorr klassiker

Jag har läst klart Glaspärlespelet av Herman Hesse. En märklig roman. Man får följa historen om den man som så småningom blir Spelmästare i ett fiktivt framtida land. Romanen handlar trots det inte så mycket om personen utan mer om samhället han lever i, om ideer, historia, musik och matematik. Alla dessa ämnen och områden som strålar samman i Glaspärlespelet.

Spåelet förklaras aldrig, man får aldrig veta vad det går ut på. Jag tror inte spelet går ut på just någonting, utan att det är ett sätt att förhålla sig till omvärlden och livet.

Romanen är på många sätt fascinerande men inte särskilt fängslande. Bitvis är den riktigt torr och rent ut sagt tråkig och märkligt livlös. Romanen bjuder läsaren motstånd men den är väl värd att kämpa med.

Gläaspärlespelet får B B B B B