Paganinikontraktet

Igår kväll läste jag ut Lars Keplers Paganinikontraktet. Trots att jag var mycket tveksam till den förra, Hypnotisören, fick jag kapitulera och erkänna att jag faktiskt tyckte om den. Jag hade därför stora förväntningar på uppföljaren.

Tyvärr infriades de inte. Den börjar bra, fängslande och mystisk. Bitvis är den också riktigt spännande men det blir för mycket, för rörigt och för hafsigt. Jag hade önskat att tempot varit lite lugnare och att personerna fått lite mer utrymme. Nu är den som vilken Bruce Willis-film som helst och därmed som vilken medioker thriller som helst. Synd tycker jag.