Jag har precis avslutat Arnaldur Indridasons senaste Mörka Strömmar. Den var bra. Lättläst, intressant och spännande på så sätt att man blev nyfiken, ville veta mera. I bokcirkeln SELMA bestämdes senast att vi skulle läsa antingen Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson eller Sara Paborns Släktfeber. Jag började med att logga in mig på bibliotekets ljudfilutlåning och började lyssna på Hundraåringen. Jag var ganska positivt inställd eftersom jag hört en hel del bra om den, även om den inte lockat mig något särskilt. MEN efter att ha lyssnat kanske en timme och då bland annat hört samma fras upprepats åtminstone tio gånger ..."en spenslig yngling iklädd läderjacka och ... eller vad det nu var gav jag upp. Vilket studentikost dravel! Hur i hela friden har han lyckats hamna på topplistorna? Helt obegripligt. I stället bytte jag till Sara Paborn som än så länge är mycket bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar