Berättelser från Kolyma

När jag började läsa  Genom snön, första delen av Varlam Sjalamovs berättelser från Kolyma hade jag inte så noga funderat över vad som väntade. Hade jag vetat det hade jag kanske tvekat att läsa hans berättelser. De är ibland helt enkelt outhärdliga i sin skildring av livet i det iskalla helvete han befann sig i.

Kolyma är ett område i nordöstra Ryssland där Sovjetmakten skapade lägret Dalstroj för att bryta guld. Från början var det ungefär lika stort som Sverige men i slutet fem gånger så stort - ofattbart.

Sjalamov arresterades som kontrarevolutionär trotskist och skickades till Kolyma 1937. Han blev kvar där i nästan 20 år.
Han började skriva dikter under 50-talet och påbörjade också berättelserna. De avslutades 1974. Han blev svårt invalidiserad och sjuk och avled den 17 januari 1982. Han ligger begravd i Moskva.

Förutom själva berättelserna skriver Sjalamov korta noteringar under rubriken "Vad jag såg och lärde mig i lägret", bland annat "1. Den mänskliga kulturens, civilisationens extrema bräcklighet. Människan förvandlas till ett rovdjur på tre veckor - vid tungt arbete, kyla, svält och misshandel. "

Det går inte att förstå hur någon kan överleva det som Sjalamov skildrar. Det går inte att förstå hur någon människa kan utsätta en medmänniska för det som han berättar om, det vill man helt enkelt inte kunna förstå. Och så kylan...

Ur berättelsen Timmermännen: "Någon termometer visade man inte för arbetarna, och det behövdes inte heller - till arbetet måste man gå oavsett temperatur. Dessutom kunde veteranerna göra en nästan exakt uppskattning av kylan utan termometer: om det ligger kölddimma är det fyrtio minusgrader utomhus; om luften väser när man andas ut, men det fortfarande inte är svårt att andas, då är det fyrtiofem grader: om det låter när man andas och man blir andfådd - femtio grader. Under femtiofem grader - då fryser loskorna i luften. Nu hade loskorna frusit i luften i ett par veckor."

Allt är trots allt inte totalt nattsvart - Sjalamov skildrar också mänsklig värme och medmänsklighet mitt i eländet.

Fantastiska berättelser som man skulle önska inte vore sanna. Läs!

Genom snön får B B B B B

På svenska finns också samlingen Skovelmästaren - berättelser från Kolyma

Damkören i Chilbury - sent omsider

Fabbe

Jag är hemma med en envis förkylning och har inte orkat göra just någonting. Nu känns det äntligen som om den är på väg bort. Det enda som hjälper är ju vatten, vila och värme så Fabbe och jag har legat i soffan. Jag har sovit, läst lite och sovit igen och druckit te däremellan.

Jag kom plötsligt ihåg att jag hade Damkören I Chilbury  av Jennifer Ryan liggande i bokhyllan och tänkte att den är säkert perfekt förkylningsläsning och det var den.

Jag tycker egentligen inte om brevromaner men här tycker jag att hon har lyckats bra. Romanen består av brev från och dagboksanteckningar av olika kvinnor/flickor i byn Chilbury under 1940.

Kören - som blev en damkör eftersom männen är ute i kriget - står i centrum men runt omkring händer det mycket. Kärlek, svek lite spänning och mystik allt i krigets skugga. Mycket brittiskt och riktigt bra..

Förutom detta så tycker jag att det finaste med romanen är skildringen av hur mycket musiken, i detta fall körsång, kan göra med oss.

Ett tips som ger romanen en extra dimension är att lyssna på den engelska ljudboken, där körsången finns med. Damkören i Chilbury får B B B B

Läs Lanny!

Ja, vad ska man säga

                     e n

                             r
                                  o
                                        m
                                              a
                                                   n
som inte

                     liknar     något     annat

Kärlek, konst, liv, saga, skräck och vardag i en egensinnig och märklig blandning. Mycket bra.

Lanny av Max Porter får

B B B B B                                        

                            

Vinnare av Svenska Deckarakademiens pris för bästa (njae?) utländska kriminalroman

2019 års sista lästa (lyssnade) bok blev En förlorad man av Jane Harper. Lustigt nog utspelar den sig i juletid men inte som vi är vana att tänka på julen, utan i 47° värme i Australiens Outback.

Jag har tidigare läst hennes romaner i serien om Aaron Falk, Hetta och Falska vänner
och tyckte mycket bra om den första men inte lika bra om den andra. De var båda mer kriminalroman än den här.

Visserligen börjar det med en död man och visst kommer det en slags upplösning men det är inte särskilt spännande och fokus ligger mer på dysfunktionella familjeförhållanden än på något annat.

Trots detta tyckte jag ändå att den var intressant och visst undrade jag vad som hade hänt men det räckte inte riktigt till. Det som gav mest var skildringen av livet i den Australiensiska Outbacken. Fascinerande och därför väl värd att läsa.

Den får torts allt B B B B