Ödmården - en läsupplevelse

Äntligen kom jag mig för att läsa Nils Håkansons roman Ödmården från 2017.


Havet har tagit över, dränkt landet och förvandlat det till träsk och sumpmarker. Archifarien har tecknat ned hågkomster och berättelser och berättar om vad som hände när en grönskimrande maskin "en nerstörtad engel, skum och grön", ramlade ner i träsket. "ur skyarna nertumblande kom den, det var en dretig dag om husten då sompen steg..."

Det blev början på en omvälvning och en frihetskamp från ockupationsmakten nedriglänningarna.



Archifarien ger oss också en inblick av de forna tidsåldrarna till exempel "den äldre trygghetsåldern i vårat land utmärktes ju som bekant av en hög grad av jävlaranamma, bildningstörst och människokärlek, allting var systerskap och broderskap, man aktade sitt själagarn och förspall sej ej på meningslöst glitter, man dyrkade flijten, trofastheten, måttligheten och solidaritäten, alltihop förkapsladt åt eftervärlden i tallösa sägner om riddar Palme, han som varder osynlig då han drager på sig rocken Loden och som i fickan har det hopfällbara skeppet Vilja på vilket han seglar fram på de tusen sinom tusen sjöarna i kamp mot Snikenheten, Egennyttan och Självförgudningen..."

Som ni ser av citaten är språket helt fantastiskt. Ovant innan man kommer in i det men inte alls svårläst. Fascinerande och tänkvärt. Det finns också ett avsnitt där Archifarien funderar över språkets betydelse för självbilden och den egna kulturen. Intressant.

Ödmården från BBBBB

Mycket promenader och mindre läsning

Fabbe har kommit till oss för att stanna. Vår Ettore fick somna in i somras bara dagarna innan han skulle ha fyllt 15 år.

Jag var helt inställd på att vi inte skulle ha någon ny hund .....

...men så behövde Fabbe ett nytt hem.

Han är son till Ettore så vi tog hem honom men hade inte bestämt något definitivt. Nu har han varit hos oss i tre veckor och får vara kvar.

Han är tio år men pigg och aktiv och gosig.

Vi är ute och promenerar mycket, tränar mycket och bygger upp vår relation. Så det blir inget ljudbokslyssnande på promenaderna utan fokus på Fabbe.

Men lite läsning hinner jag ju med innan jag somnar. Det känns som längesedan jag läste något riktigt riktigt bra. Jag vet inte om det beror på att jag blir mera kräsen eller om jag läser för okoncentrerat.

I alla fall har jag återupptäckt Elly Griffiths andra serie, alltså inte den om Ruth Galloway utan den om DI Edgar Stephens och hans vän magikern Max Mephisto. Jag läste den första för länge sedan men tyckte inte att den var något för mig. Sedan dess har hon hunnit skriva fyra till och de får alla höga betyg på Goodreads så jag gav dem en chans till och det var riktigt roligt. De finns ännu inte på svenska.

De utspelar sig i Brighton med början 1950 och sen får man följa dem genom åren Den första boken The Zig Zag Girl utspelar 1950, den andra Smoke and Mirrors 1951, den tredje och fjärde, The Blood Card och The vanishing Box 1953,  medan den femte, Now You See Them hoppar tio år framåt in i 1960-talet. Jag har ännu inte läst de två senaste men det ser jag fram emot.

Två kriminalromaner utöver det vanliga.

Det är roligt med böcker som ger en kunskap om sådant man inte kände till. Det är extra roligt när det handlar om kriminalromaner. Själva deckarintrigen behöver inte vara den mest spännande om grundhistorien är tillräckligt intressant.
Tove Alsterdal skriver sådana kriminalromaner. Jag har inte läst alla hennes romaner men de här två tyckte jag väldigt bra om två av dem.

Hennes senaste roman Blindtunnel fångade mig och höll mig kvar. Intressant och med ett driv som inte hade så mycket med det aktuella brottet att göra som med det historiska brottet och kanske framförallt fördrivningen av tyskarna från Sudettyskland efter andra världskriget. Väldigt roligt att få läsa om Böhmen och Prag i en svensk deckare.

Folkfördrivning och etnisk utrensning - igen. Jag ska erkänna att jag inte kände till den delen av andra världskrigets historia. En förfärlig historia. Miljontals tyskar fördrevs från sina hem där de levt i generationer. Egendomar konfiskerades. Det finns mycket att läsa om det har jag sett och en hel del dokumentärer som man kan hitta på Youtube.

Blindtunnel får B B B B

Den tidigare, som jag också tyckte väldigt bra om var I tystnaden begravd. Den handlar också om mörka hemligheter i det förflutna. Den här gången om de svenska kommunisternas drömmar om att delta i uppbyggandet av Sovjetunionen och vad som hände dem när de återvände och försökte berätta om hur de verkligen var.

I tystnaden begravd får också B B B B

Om man får säga så, så tycker jag att Tove Alsterdal skriver väldigt osvenska deckare - och det är bra!

Nytt År - Nya Böcker...

... och kanske lite nytt bloggande.

Jag är numera sjukpensionär på halvtid. Jag arbetar förmiddagar och försöker ägna resten av tiden åt att i lugn och ro sköta de vardagssysslor som måste göras, träna lite, gå ut med vovven och göra bra saker såsom att läsa, sticka, sy och brodera.

Det går lite upp och ner med orken men jag försöker komma ihåg att vara sparsam med energin så att den ska räcka hela veckan. Sen beror det förstås mycket på hur jobbigt det är på jobbet.

Kanske att jag orkar med att blogga lite. Jag gör helt enkelt ett nytt försök att tipsa om bra böcker. Jag recenserar också en och annan bok i tidskriften Katolskt Magasin.


En av de första böckerna jag läste i år var Darktown av Thomas Mullen men jag blev faktiskt lite besviken. Det var intressant och förskräckligt att läsa om de nyutexaminerad svarta polismännens situation i Atlanta 1948 och det var väl det som var behållningen.

Själva deckarintrigen var ganska tråkig och jag tyckte inte om språket. Nu läste jag den på svenska så det är svårt att veta hur den är på originalspråket men jag tyckte inte om stilen. Jag tror att det var för att den var lite gammaldags "hårdkokt" a la Mickey Spillane eller så och det gillade jag inte helt enkelt.

Den får bara B B B